Ibland har det eleverna berättar en sådan karaktär att de förväntar sig något mer än att läraren bara ska ta emot det de berättar. I detta avsnitt ger situationerna exempel på hur lärarna lyssnar genom att försöka reda ut olika situationer.
Att lyssna på hur olika händelser i skolan erfars av eleverna och att bry sig om det de säger innebär att läraren uppmärksammar och svarar på det eleverna ger uttryck för. Det vill säga, lärarna visar att de bryr sig om det eleverna berättar och att de gör något som en följd av det eleverna ger uttryck för. Här möter vi Karin och hennes elever i fyran.
Det är tisdag morgon strax före klockan åtta. Karin är i klassrummet och hon fixar lite framme vid sitt bord samtidigt som hon småpratar med eleverna. Amanda ropar på Karin:
- I går var jag väldigt smart, jag glömde att ta hem matteboken.
Karin tittar på henne och ler. Amandas kommentar påminner om det förestående matteprovet.
- Måste man kunna allt utantill? frågar Jonas.
- Ja, det ska man, svarar Karin och går bort till Amandas bänk.
Jonas och flera av eleverna står samlade och pratar om provet i matematik som de snart ska ha. Fler elever samlas runt Karin och Amandas bänk. Eleverna pratar om hur det är att göra ett prov på tid, om det är bra eller om det kommer att bli stressigt. Karin lyssnar på eleverna och när klockan är åtta avslutar hon deras samtal genom att säga:
- Oroa er inte, ni är duktiga och det kommer att gå bra. (Almskolan, åk 4, 22 april 2008)
Många av eleverna i klass fyra finns i klassrummet en stund innan lektionerna börjar och just den här morgonen är de flesta som kommit engagerade i ett gemensamt samtal som handlar om det kommande matteprovet. Eleverna håller till vid bänkarna i ena hörnet av rummet och Karin ställer sig där utan att säga något, hon lyssnar i stället. I samtalet vänder de sig direkt till henne vid något
tillfälle, men mest pratar de med varandra och verkar inte påverkas av att Karin har anslutit sig till dem.
Eftersom Karin avbrutit sina sysslor och gått ner till gruppen med pratande elever visar hon ett intresse av att höra vad eleverna har att säga. Karin står utanför den halvcirkel eleverna bildat vid bänkraden. Genom att hon ställer sig vid eleverna, men lite utanför tolkar jag situationen som att hon gärna vill höra vad de uttrycker. Karins sätt att komma och lyssna påverkar eleverna och deras samtal och elevernas samtal påverkar i sin tur Karin. Hon hör vad det är som bekymrar dem och när det väl är dags för provet två dagar senare kan hon bemöta det. Både i situationen ovan och i den nedan visar Karin att hon hört vad eleverna sagt och att hon försöker lugna dem som känner oro inför provet.
Ni behöver inte stressa, det är gott om tid. Jobba bara lugnt så kommer det här att gå jättebra, säger Karin samtidigt som hon delar ut prov och rutiga papper.
- Ni måste visa hur man räknar ut talen.
- Får man inte rätt om man inte gör det, frågar någon?
- Nej, man får inte alla tre poängen då.
- Kan man få ett?
- Ja, det kan man.
- Ta det lugnt och kolla det ni gör så det inte blir några onödiga slarvfel. (Almskolan, åk 4, 24 april 2008)
Här följer en situation på Ekskolan. Det är Ebba som uttrycker sin åsikt.
Skoldagen är nästan slut. Ettorna har gått ut och har fritidstid och nu är tvåorna kvar i klassrummet. Susanna ber eleverna städa både sin egen plats och de gemensamma borden. När det är städat ska eleverna gå in i målarrummet för att få sin matteläxa. Några flickor följer Susannas uppmaning och hjälper till att städa. Ebba säger:
- Ingen pojke hjälper till att städa.
Susanna säger till Jesper och Felix som leker. Ebba är ändå inte helt nöjd, hon tycker dessutom att det är orättvist att ettorna inte behöver hjälpa till för de slutar 20 minuter före tvåorna.
(Ekskolan, åk 2, 24 januari 2009)
Det här är en situation som tar mindre än en minut i tid. I det material som samlats in för denna undersökning finns många liknande situationer. Elever uttrycker en synpunkt, läraren lyssnar och bestämmer sig för hur han eller hon ska agera. Lärarna tycks ofta göra detta helt oreflekterat, det verkar vara invävt i den naturliga inställningen. Hur läraren tar emot det eleven säger och vad läraren gör av det är ett beslut som bygger på tidigare erfarenheter.
Här är det Ebba som tycker att pojkarna smiter undan. Hon säger det till Susanna som verkar tycka att Ebbas iakttagelse stämmer och Susanna svarar genom att försöka göra något åt situationen. Det gör hon genom att säga till Sven och Felix. Ebba är inte riktigt nöjd, hon tycker att ettorna också ska hjälpa till, men eftersom de redan är ute på skolgården är det inget Susanna kan göra åt den saken.
Detta är ett exempel på en liten händelse som ändå kan ha stor betydelse för elevernas förtroende för Susanna. Om Susanna valt att bara låta Ebbas kommentar passera utan att göra något finns en risk att Ebbas förtroende för Susanna skulle påverkats negativt, dels för att hon inte blev bemött och dels för att hon upplevde situationen som orättvis.
Klass 6 har matte, Marie räcker upp handen genom att placera sin armbåge i bänken och resa upp armen, handen slutar ungefär i höjd med hennes öra. Hon sitter så länge och Sofia ser inte att hon vill ha hjälp. Marie tittar på Sofia när hon går runt och hjälper många andra elever som räcker upp handen ovanför huvudet. Marie säger inget och hon höjer inte heller armen trots att hon märker att Sofia inte ser henne. Sofia går förbi henne ännu en gång, men sedan är det Maries tur. När Sofia väl kommer dit tar Marie ett djupt andetag innan hon börjar tala, sedan berättar hon hur trött hon är i sin arm efter att ha behövt vänta så länge. Sofia märker att Marie känner sig bortglömd, hon sätter sig på huk bredvid Marie så de kommer i samma höjd och så lyssnar hon på Marie som nu rabblar upp alla som fått hjälp före henne. När Marie är klar säger Sofia:
- Jag är ledsen, men jag har inte sett att du räckt upp handen. Marie svarar inte.
- Kan jag hjälpa dig med matten nu?
- Ja.
Sofia hjälper Marie med hennes problem och när Sofia går vidare till nästa elev räknar Marie vidare.
(Granskolan, åk 6, 7 september 2009)
När Sofia äntligen uppmärksammar att Marie vill ha hjälp är Marie rätt sur och det talar hon också om för Sofia. Hon tycker att hon fått vänta för länge och att det är orättvist att flera fått hjälp före henne. När hon berättar hur hon upplevt situationen tar Sofia emot hennes frustration. Genom att sätta sig på huk nära Marie så att de lätt kan se varandra i ögonen och genom att Sofia lägger sin hand på Maries stolsrygg så bildas ett sorts rum där hon och Marie möts. Där försöker Sofia redan ut situationen genom att be om ursäkt. Det förtroende som Marie känner för Sofia utsattes kanske för en prövning när Sofia inte såg henne. När de väl möts lyssnar Sofia på Maries missnöje och svarar genom att vara uppmärksam och säga att hon är ledsen.
En tisdag i april är Karin på möte hela förmiddagen och klassen har vikarie. När hon träffar eleverna igen på lektionen efter lunchrasten vill Karin prata med eleverna om en händelse som inträffat i matsalen under lunchrasten. Karin känner sig besviken över att några elever inte satte sig vid sina platser när de skulle äta och på så vis ställde till det för andra elever som skulle suttit vid det bord som några av pojkarna i Karins klass tagit. Eleverna i klassen vill också prata om incidenten, de tycker att den lärare som sa till de berörda pojkarna har överreagerat.
När klockan är 11.30 är alla elever på plats utom Hannes. Karin ska läsa högt, men först vill hon prata om det som hänt i matsalen. Karin hade markerat de bord eleverna i 4A skulle sitta vid, ändå hade Hannes flyttat en skylt från ett bord som var markerat för en annan klass och flera pojkar satte sig där. Läraren till den andra klassen kom och skällde ut Hannes. Hon sa även att hon skulle ringa hem till Hannes föräldrar och tala med dem om det Hannes gjort. Hannes blev ledsen och är nu inte i klassrummet, ingen vet var han är.
Karin frågar de andra eleverna som var med i matsalen vad som hände och vad de har för roll i det hela. Har de till exempel uppmuntrat Hannes. När eleverna gett sin syn på händelsen vill Karin att de som är inblandade ska gå och försöka hitta Hannes och säga till honom att det inte bara är hans fel, han får ta ansvar för sitt, men inte det andra gjort. Och Karin vill att Hannes ska veta det. Killarna, ca 5-6 stycken som satt vid samma bord i matsalen ger sig iväg. När Karin sagt det hon vill säga och pojkarna gått iväg för att leta reda på Hannes så vill eleverna som är kvar i klassrummet komma till tals igen.
Den arga läraren har sagt att hon eller Karin kommer att ringa Hannes föräldrar. Det tycker inte eleverna som är kvar i klassrummet om, de tycker att det är överdrivet.
- Skulle du göra så? Frågar Lena. Ringa hem för en sådan liten sak? Karin ler, hon undviker att svara på frågan och säger:
- Människor är olika och blir arga för olika saker.
Nu är det många som räcker upp handen. De vill berätta om andra tillfällen då de upplevt orättvisa. Det är berättelser om hur orättvist det kan vara hemma när man bråkar med sina syskon. Stina berättar om en händelse med en kompis och deras bråk. Karin frågar henne hur det kändes. Alla som räcker upp handen får berätta.
(Almskolan, åk 4, 15 april 2008)
Karin vill gärna höra elevernas version av händelsen i matsalen och när några av eleverna vill berätta låter hon alla komma till tals och de får både tid och uppmärksamhet. Hon lyssnar och försöker reda ut situationen. Av observations-anteckningarna framgår det att Karin alltid är noga med att möta eleverna och att ta emot det de vill berätta. Eleverna vet också att alla kommer att få berätta och
därför behöver ingen känna sig stressad. Tids nog kommer Karin att lyssna på var och en som har någon erfarenhet att dela med sig av.
Att Karin alltid, under de observationer jag gjort, låter alla som vill berätta gör att det ibland tar mycket tid från lektionerna. Karin berättar att hon tycker att det är värt den tid det tar för det hon uppnår är att alla som vill blir sedda och lyssnade på vet att deras tur kommer och då kan det vara lättare att sedan koncentrera sig på sitt skolarbete. Det innebär också att eleverna har ro att lyssna på varandra.
I situationen nedan är elevens åsikt ett ifrågasättande av Nils. Anton är missnöjd med ett betyg och det säger Anton till Nils så fort han kommer in i klassrummet.
Nils står i dörren och tar emot eleverna, han har varit i klassrummet och förberett för det sista muntliga nationella provet i svenska. Endast några få elever droppar in och Nils frågar Fredrik var alla är.
- De sitter och hänger vid skåpen.
Strax kommer de andra. Så fort Anton kommer in genom dörren säger han till Nils, som nu står i andra änden av rummet, framme vid tavlan, att han haft utvecklingssamtal och fått reda på att han fått IG på ett nationellt prov i svenska.
- Jag fick ju G, säger Anton irriterat till Nils.
- Men det kanske var på uppsatsen, föreslår någon i elevgruppen.
- Ja, det låter inte bra, svarar Nils, jag ska kolla i mina papper för säkerhets skull. (Furuskolan, åk 9, 31 mars 2009)
Anton är upprörd efter utvecklingssamtalet han varit på dagen innan och så fort han ser Nils ger han uttryck för sin irritation över att Nils har gjort fel. Anton framför bestämt sin synpunkt i ett argt röstläge. Nils visar att han hör honom och att han vill reda ut situationen genom att säga att han ska kontrollera Antons betyg i sina papper. Anton ger intrycket av att vara fokuserad på att få ge uttryck för sin synpunkt och genom hans kroppshållning och sätt att uttrycka sig blir det tydligt att han är upprörd på Nils. Nils blir ifrågasatt, men har också makt över betygen. Nils tar emot Antons synpunkter och lovar att kontrollera vad det är som gäller. Anton verkar nöja sig med detta för han går och sätter sig på sin plats och under resten av lektionen har han en avslappnad och glad hållning och ger inte uttryck för varken ilska eller irritation.
I situationerna ovan vill och vågar eleverna berätta för lärarna, även när det är läraren man är sur på. Anledningen till att eleverna ger uttryck för sina känslor varierar. Erfarenheter och känslor som uttrycks är kopplade till skolans verksamhet och i de flesta av exemplen vänder sig eleverna till läraren som representant för skolan. Lärarna försöker reda ut de situationer som utspelar sig.
Elevens känslor blir mottagna genom att lärarna försöker lösa den situation eleven ser som ett problem. Lärarna i studien tycks sträva efter att nå eleven, att få en kontakt som bekräftar och fördjupar en förtroendefull relation. Att eleverna kan ta för givet att de blir mottagna med respekt innebär att de tas emot förtroendefullt, det vill säga på det sätt de undermedvetet förväntar sig.