Att tillämpa värderingsmodeller utifrån ramverkens syfte

Både Chorafas och Lindsell ifrågasätter möjligheten att använda värderingsmodeller som värderingsmetod utifrån standardsättarnas ramverk. De hävdar att syftet med redovisningen och hur det ska uppnås inte sker på de premisser som ramverken eftersträvar (framförallt tillförlitligheten och relevansen), om modeller tillämpas. Chorafas och Lindsell menar att det finns tre anledningar till varför matematiska värderingsmodeller har problem med trovärdigheten och relevansen:206, 207

• Det går inte att undvika förutsägelser, av både ledarna, värderingsexperter eller av ekonomer, alla har lika mycket rätt eller fel, varför relevansen är under all kritik. • Modellerna är subjektiva, reflekterar åsikter och antaganden från en jävig grupp

istället för marknaden. Konstruktionen från IASB motsäger sig också detta genom att säga att trovärdigheten uppstår när informationen är neutral – fri från jävighet.

• Matematiska modeller kan också ge väldigt olika resultat när små justeringar görs i de underliggande antaganden och förutsägelserna, vilket påverkar värderingens relevans och trovärdighet.

International Banking Federation och Lindsell anser att reliabiliteten är stor när mätvärdena är likadana i repeterande undersökningar. Dessutom anser de att trovärdigheten i värdet framställt av modeller kommer att ifrågasättas tills variationen av de lämpliga estimeringarna är signifikant. De menar att relevansen och reliabiliteten är fundamentalt i finansiell rapportering, men detta kan komma att förändras när värderingsmodeller används för att frambringa verkligt värde. Vidare är de kritiska till att modeller får tillämpas, då de har minimal reliabilitet och ifrågasätter deras status som substitut för traditionella transaktioner. Eftersom simuleringarnas värden kommer att demonstrera förändringar i företagets finansiella instruments prestationer på balansräkningen. International Banking Federation och Lindsell förklarar att detta ter sig eftersom förändringarna i det framräknade verkliga värdet översätts direkt till vinster eller förluster på resultaträkningen. De menar att det finns en signifikant risk att instrumenten kommer att rapporteras till ett högre värde på grund av spekulativa framtida intäkter, som i sin tur kommer att generera spekulativa vinster. Följaktligen medför det, enligt dem båda, att en signifikant del av det rapporterade resultatet kommer att bestå av framräknade nettonuvärdestillväxt och inte av faktiska transaktioner.208, 209

Effekterna av detta påvisas av International Banking Federation och Lindsell, de menar att resultatet blir mer instabilt, och om modeller tillämpas följs det av många faror, både för bolagen och för investerare. Därtill anser de att den grundläggande principen hos IASB, förståeligheten, ifrågasätt när verkligheten flyttar till datamodeller, eftersom de finansiella rapporternas trovärdighet och relevans blir tveksam. Emellertid påstår de att insinuationer cirkulerar om att endast konceptet verkligt värde kan tillhandahålla korrekt värdering på balansdagen och som tillika visar företagens exakta finansiella positioner och prestationer. Följaktligen medför det att andra värderingskoncept ej är aktuella att använda ur en sådan synpunkt. Däremot hävdar båda parterna att det inte är tydligt huruvida verkligt värde genererar användbar information om företagets övergripande finansiella position och 206 Lindsell, 2005 207 Chorafas, 2006, sid 48 208 Lindsell, 2005 209

prestation. Till sist menar International Banking Federation och Lindsell också att redovisningsstandarderna inte orsakar det instabila finansiella resultatet, utan de ämnar göra volatiliteten transparent gentemot marknaden och företagens intressenter, vilket är fördelaktigt.210, 211

International Banking Federation anser att när värderingskonceptet verkligt värde implementeras måste en bedömning göras om huruvida konceptet är lämpligt att använda utifrån målsättningen med finansiell rapportering. De menar att finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde ger användbar information om rapporteringen är tillräckligt informativ för användarna. Det ska gå att förstå företagets verksamhetsmodell och dess prestationer samt, det viktigaste, bolagets framtida förväntade kassaflöden. Enligt studien är International Banking Federation av åsikten att båda huvudmetoderna inom verkligt värde reflekterar verksamhetsmodellen och framtida förväntade kassaflöden. Emellertid framhåller studien att problemet med verkligt värde är i rapporteringshänseendet, eftersom metodernas underlag för värderingen kan markant skilja sig åt för olika perioder. Tillika lyfter de också fram att företagens hållbara resultat inte baseras på kortsiktig handel med finansiella instrument. Bolag köper/säljer inte finansiella tillgångar utifrån värderingskonceptet verkligt värde.

I studien formas emellertid slutsatsen att det är lättare att förutspå framtida värden för finansiella instrument som värderas till verkligt värde än om de värderas till anskaffningsvärdet. Detta är speciellt tydligt, enligt undersökningen, för tillgångar vars mål är att frambringa vinster utifrån att hantera dem via verkligt värde. International Banking Federation konstaterar att kapitalmarknadens villkor och prisnivåer är de främsta faktorerna som bestämmer det möjliga kassaflödet, varför verkligt värde ger den bästa reflektionen på det framtida förväntade kassaflödet. Vidare anser de också att verkligt värde tillhandahåller relevant information för användarna och utifrån given information kan de utvärdera avkastningen på investerat kapital. International Banking Federation konkluderar att det ovannämnda endast kan åstadkommas om värdering till verkligt värde har en tydligare påverkan på resultatet, eftersom det påverkar utdelningar och värdet på investeringen.212 International Banking Federation framhåller också att verkligt värde kan medföra att värderingen blir missvisande gentemot de förväntade kassaflöden som instrumentet ska generera, och detta sker främst för tillgångar som inte har en aktiv marknad. De anser att förändringen i värderingen inte kommer att motsvara de beräkningar som gjorts om de framtida förväntade kassaflödena. Värderingen kan emellertid framställas utifrån underlag från rådande marknadsförhållanden, vilket studien framhåller som den mest användbara informationen, men International Banking Federation är ändock tveksam till att den typen av underlag betraktas som användbar när förståelse ska skapas om det faktiska kassaflödet.213 I studien konstateras det att användarna inte har alltför stor nytta av information som endast härrör till verkligt värde när den erhålls från finansiella rapporter. Istället föreslår undersökningen att användarna har större användning av finansiella rapporter om dess innehåll reflekterar de olika finansiella instrumentens faktiska kassaflöden. Utifrån det fastslår International Banking Federation att konceptet verkligt värde endast kommer att fungera om både företagen och användarna är överens om att verkligt värde tillhandahåller relevant

210

Lindsell, 2005

211

International Banking Federation, 2008

212

Ibid

213

information. Om inte en sådan överenskommelse existerar kan inte konceptet appliceras fullt ut.214 Verkligt värde ämnar förbättra redovisningens transparens och förklara resultatets instabilitet. Chorafas framhåller att alla användare välkomnar detta, investerare, kreditratingsbolag, analytiker med flera, vilka alla vill att redovisningsstandarder ska reflektera och förbättra företagens redovisning både av den ekonomiska och finansiella arten. Han menar att endast de som har någonting att dölja vill förhindra transparens och de som vill förhindra transparens är de som försöker missleda andra.215

Slutligen fastställde International Bank Federation att verkligt värde inte uppfyller finansiella rapporters målsättning, utan det mest fördelaktiga är att använda två värderingskoncept, verkligt värde och anskaffningsvärde, för att demonstrera ett företags finansiella position och prestation. Dessutom anser de att valet av värderingskoncept också beror på vilken typ av tillgång det är och vilket sätt den hanteras. International Bank Federation är av åsikten att alla instrument som hanteras utifrån dess verkliga värde ska värderas till verkligt värde och tillgångar som inte hanteras med hänsyn till verkligt värde ska värderas till anskaffningsvärde. De menar att de två olika koncepten ska användas för att de återspeglar framtida förväntade kassaflöden på olika sätt och baserat på instrumentets typ finns det ett koncept som används före det andra, för att bäst demonstrera framtida förväntade kassaflöden.216

Chorafas anser att verkligt värde är ett utmanande koncept, varför ytterligare arbete och kunskap är nödvändigt för att uppnå transparens, stringens och jämförbarhet. Vidare menar han också att nya metoder måste etableras för att frambringa verkligt värde som inte är liknar rådande, eftersom de tillåter manipulation av redovisningsstandarder, och detta ska genomföras genom empiriska studier av verkliga miljöer. Följaktligen vill han att värderingskonceptet ska utvecklas, men samtidigt implementeras eftersom dess alternativ är mindre bra, och nämner anskaffningsvärde som exempel. I dagens konkurrenskraftiga miljö kan inte företagen använda ett värderingskoncept som innefattar att endast historiska händelser betyder något, varför Chorafas påpekar att de äldre redovisningsstandarderna inte är tillräckligt anpassade för dagens företagsklimat. Därför förespråkar han verkligt värde och anser att konceptet är framtiden och kommer således också inbringa bättre transparens för att förbättra intressenternas insikt i sitt risktagande.217

214

International Banking Federation, 2008

215

Chorafas, 2006, sid 73

216

International Banking Federation, 2008

217