Konkreta rekommendationer på förändringar för verkligt värde

Verkligt värde bör inte avrådas som värderingskoncept enbart för att informationsåtergivningen blir större än tidigare, utan det bör uppmuntras till att användas eftersom användarna blir riktligt informerade om företagens verksamheter. En intressant paradox är att redovisningens innehåll var en stor orsak till varför den stora depressionen uppstod, varför också nya regler etablerades för vad som skulle rapporteras. Idag, när verkligt värde, förespråkas, är innehållet i de finansiella rapporterna tillbaka till dåtidens problem, att företagen själva har stort inflytande över redovisningen och dessutom bestämmer vad som är tillräckligt att rapportera. Således har det också varit ett tydligt återkommande problem i uppsatsen, vilket också har beskrivits och diskuterats, varför nedanstående punkter är de mest vitala som måste förändras för värderingskonceptet verkligt värde:

• Redovisningsstandarderna bör innehålla mer direkta och konkreta rekommendationer om vad som bör redovisas, och också ge mer tydliga exempel på hur det ska utformas i rapporterna.

• I syfte att minimera företagens egna tolkningar på olika begrepp och dess innebörd bör det etableras tydligare definitioner av diverse begrepp som är grundläggande för konceptet. Exempel på begrepp är liknande instrument och illikvid marknad. Det finns många olika tolkningar av dessa två begrepp, vilket också gör att redovisningens innehåll sprids åt många olika håll. För att få bukt med det problemet bör det återfinnas definitioner i redovisningsstandarderna som tydliggör vad som utgör ett

liknande instrument och exempel på sådana kan också vara fördelaktigt, tillika vad som klassificeras som en illikvid marknad.

• Att uppmuntra företagen till att förklara sina val av metoder och tekniker för att hjälpa användarna att förstå varför somliga val görs framför andra. Till exempel om en prisnotering finns tillgänglig men företaget använde en kapitaliseringsmodell istället. • Det bör också finnas diskussioner om varför det värderingsunderlag som används

valdes. Det bör ge användarna mer insikt i hur bolagen resonerar kring sin värderingsprocess och också ge en ökad transparens mellan bolag och kapitalmarknaden. Dessutom bör det gå att utläsa huruvida det finns eventuella spekulationer i värderingen, följaktligen hur träffsäkerheten är för värderingen.

• För att demonstrera att värderingarna är estimeringar bör det redovisas ett intervall som det korrekta värdet återfinns inom, därefter också en förklaring till hur intervallet har uppstått och vilka faktorer som utgör grunden för värderingsintervallet. Till exempel om det finns tydliga skillnader mellan transaktionspriser bör dess intervall tillkännages och potentiella anledningar till varför de skiljer sig åt. Detta ska göras för att minimera osäkerheten hos användarna och också erkänna att det finns tveksamheter i värderingsunderlaget.

• Det bör rekommenderas att företagen endast tillåts använda egna prismodeller om de enbart använder observerbar marknadsdata som inputs. Detta för att underlätta användarnas möjligheter att jämföra värderingsresultat mellan olika finansiella institutioner.

• Rekommendationer för egna prismodeller är också att föredra, eftersom det ger företagen stora möjligheter att influera värderingsresultatet, och det är vitalt att rätt typ av faktorer kompletterar varandra. Rekommendationerna bör innehålla tydliga riktlinjer om kontrollmekanismer, såsom att en extern part granskar bolagens egna prismodeller och försäkrar på så sätt att de är användbara som värderingsverktyg. • När observerbar marknadsdata nyttjas bör det rekommenderas att den tydligt

redovisas för varje typ av instrument, såsom aktier, obligationer, derivat med mera, för att göra innehållet mer relevant och trovärdigt. Går det att verifiera värderingsunderlaget minimeras också osäkerheten på företagens värderingar, och det går också att fatta mer konkreta beslut, vilket kan göra att spekulationer minimeras. • För att minimera att alla företagen tolkar rekommendationerna för hur inputs ska

rapporteras bör det finns explicita exempel i standarderna för att etablera en tydligare praxis. Det skulle också göra att redovisningen blir mer användbar som indata till användarnas statistiska modeller.

• Tydligare riktlinjer för vilken typ av data som ska rapporteras, att det ska vara både kvalitativ och kvantitativ samt också i vilket sammanhang den ska redovisas.

• Bolagen bör också rekommenderas att enbart använda allmänt accepterade ekonomiska modeller när icke observerbar data nyttjas som inputs. Det gör det lättare för användarna att förstå hur värderingarna har frambringats, eftersom sådana modellers faktorer är erkända, vilket gör att jämförelser möjliggörs.

• När värderingsmodeller tillämpas som verktyg ska företagen också försöka att hitta ytterligare referenser för sitt värderingsresultat, i syfte att undvika att företagsledningen är alltför subjektiv i sina bedömningar.

• Rekommendera att företagen själva tar ett stort ansvar för sin redovisning och värdering till verkligt värde.

Att implementera dessa förändringar medför inte automatiskt att värderingskonceptet blir det ultimata, men en bättre balans kan skapas mellan användarnas förmåga att använda finansiella rapporter vid ekonomiska beslut och företagens vilja att förmedla sin finansiella situation. Följaktligen ska det noteras att det är en process och ingenting sker direkt, men i och med att bolagen själva vill sina intressenter väl bör de ha ett eget intresse i att förbättra sin redovisning. Dessutom har det redan konstaterats att deras kostnader inte kommer att öka om föreslagna förändringar implementeras, eftersom de redan bygger på etablerad värderingsprocess som företagen själva har återgivit. Nackdelen är möjligtvis att bolagen måste inta en roll som ansvarstagare, vilket inte är i linje med företagsledarnas nyttomaximeringsperspektiv om möjligheten att påverka resultatet och redovisningens innehåll. Slutledningen blir att det krävs ett ledarskap från företagen för att förbättra redovisningens innehåll och också hjälpa användarna att fatta beslut i god tro. Värderingskonceptet verkligt värde är bara ett redskap för det, varför företagens tankesätt måste förändras tillsammans med redovisningen. På det sättet kan redovisningens syfte maximeras och dess innehåll användas till fler områden än ramverken påtänkt.