Generellt om värderingskonceptet verkligt värde

Om företagens marknadsmässiga värde kan utläsas av redovisningen förbättras också innehållet i de finansiella rapporterna, eftersom underlaget blir mer aktuellt och relevant. Några finansiella institut från USA har kommenterat detta och upplyser om att redovisning till verkligt värde inte ska anses som ett sätt för kapitalmarknaden att fastställa ett värde på

bolaget. Dessutom påstår de att de själva inte kan garantera att värderingsresultaten är korrekta i sin helhet, varför de inte rekommenderar att sådana slutsatser ska genomföras utifrån redovisade resultat. Dessa kommentarer är ytterst anmärkningsvärda, då verkligt värde ska skapa den möjligheten. Det fundamentala med värderingskonceptet är att användarna ska kunna fatta beslut på data under rådande ekonomiska omständigheter. Emellertid finns det en aspekt som validerar företagens kommentarer, och det är att transaktionspriserna på balansdagen kan uppvisa en stor skillnad kontra när finansiella rapporter publiceras, vilket gör att informationen är ålderdomlig och icke relevant.

Alla värderingar baseras alltid på rådande situation på balansdagen, och det behöver nödvändigtvis inte vara till användarnas nackdel att det finns en diskrepans mellan transaktionspriser på balansdagen och publiceringsdagen. Om det råder en effektiv marknad ska innehållet i de finansiella rapporterna vara inkluderat i företagens aktiepris, varför investeringsbesluten inte påverkas i alltför hög grad av innehållet i rapporterna. Emellertid är innehållet ett bra stöd för användarnas framtida ekonomiska beslut, eftersom de kan fatta explicita beslut utifrån specifika tillgångar eller skulder och bolagens förmåga att förändra sin finansiella ställning. Följaktligen har redovisningen en stor betydelse för att besluten inte ska bli grundlösa, utan den ger en solid bas som skapar trygghet. Vidare kan redovisningens innehåll också utvecklas till att bli mer koncentrerat till användarnas beslutsfattande, vilket innebär att informationens innehåll bör utvärderas utifrån användarnas förmåga att fatta beslut på det. Detta gör sig framförallt gällande för värderingskonceptet och dess underliggande metoder, speciellt när det finns flera olika tekniker att värdera tillgångar på, eftersom många olika tekniker också påverkar användarnas beslutsfattande (mer komplexitet i redovisningen). Redovisningen inverkar på besluten genom dess utformning och rapporteringsgrad, samt hur värderingarna har etablerats, vilket också gör att redovisningens väsentlighet är av betydelse och följaktligen användbarheten av finansiell data. Dessa fem aspekter har också en betydande roll för verkligt värde.

Tidigare studier rörande dessa fem aspekter visar på att användarna och företagen är överens på alla områden, att redovisningen har en signifikant roll för beslutsfattandet, men att användarna också tillämpar ytterligare källor som underlag för sitt beslutsfattande. För att verkligt värde ska kunna uppfylla resultatet som de tidigare studierna demonstrerar med dåtidens finansiella rapporter kan dess innehåll behöva förändras. Detta gäller både för redovisningsstandarderna och hur företagen implementerar dem. I de gjorda studierna konstaterades det att finansiell information är tillräckligt omfattande och förståelig, vilket också förklaras med att de tidigare värderingskoncepten inte krävde alltför mycket information för att användarna skulle kunna verifiera värderingarna. Emellertid var den informationen också lättförståelig då dess innehåll inte var alltför svår att förstå, men verkligt värde är en aning mer komplext, främst på grund av dess värderingsmetoder och att uppnå rätt nivå på rapporteringen för dem. Det är svårt att exakt utstaka vad som klassificeras som förståeligt och ändock inte för omfattande. Som åskådliggörs i tabell 9 och tabell 10 kan det tyckas att företagen demonstrerar en hög rapporteringsgrad, men det är en bedömningsfråga, och det har konstaterats att det är ett undermåligt rapporteringsinnehåll med hänseende till användningsförmågan. Det är en avvägningsfråga för bolagen om vad de bör rapportera och vad de faktiskt måste redovisa för att hjälpa användarna att tillhandahålla beslutsunderlag. Är bolagen öppna med sin redovisning får deras respektive intressenter lättare att bedöma hur deras finansiella ställning ser är, vilket är betydande för aktieinvesterarna och även för obligationsägarna. Bolagens bör ha så stor insikt att transparens gynnar dem också och inte bara användarna.

En ytterligare aspekt som värdering till verkligt värde kan skapa är bättre riktlinjer för hur verksamhetsstyrningen ska fungera, följaktligen av innehållet i de finansiella rapporterna. Det kan användas som hjälpmedel för hur olika verksamhetsfunktioner fungerar via resultatanalyser och dylikt. Det centrala inom detta är att om värdering till verkligt värde ska vara användbart för företagen krävs det att informationen är korrekt och relevant. Således kan det jämföras med de fyra kvalitativa egenskaperna som ska uppfyllas med finansiella rapporters innehåll. Följaktligen har företagen också ett intresse att informationen är användbar för den interna verksamheten. Finns det ett tydligt och informativt underlag kan också bolagen fatta rätt beslut, vilket hjälper deras anseende och deras intressenter. Företagsledningen är beroende av korrekt information för att kunna ha insikt i bolagens respektive problem samt också få förståelse för hur det kan korrigeras. Därtill kan värderingar av finansiella instrument skapa en möjlighet att förstå vilka instrument som kan generera intäkter. Detta synliggörs tydligast när värdering sker till verkligt värde. Följaktligen ger värderingskonceptet företagen tydlig information om vilka marknader som fungerar, vilket också kan vara en möjlighet för hur strategier ska planeras och implementeras.

Verksamhetsstyrning är kanske viktigast i hänseendet för nivå-3-tillgångar, eftersom sådana instrument kräver speciell omsorg och hantering. Då sådana instruments värden är svåra att etablera, och således tveksamma, minimerar det bolagens möjlighet att själva förstå hur de ska positionera sig med sådana tillgångar. Det går inte att agera och fatta beslut om någonting som det inte finns underlag för, varför det också kan hävdas att värdering till verkligt värde påverkar bolagens aktiviteter och beslutsprocess på ett negativt sätt. Följaktligen har företagen ett tydligt egenintresse i att producera värderingar som är korrekta och fundera över vilka metoder och tekniker som tillämpas. Redovisningen handlar inte bara om ett bolags finansiella ställning, utan också om hur den finansiella positionen ska uppnås. För att uppnå detta på ett tillfredställande sätt krävs det innehållsrik och relevant rapportering, som är användbar, både för användarna och för bolagen själva. Betydelsen av användbara rapporter är av intresse för alla företag, men kanske viktigast för finansiella institut, då de är källan till kapitalmarknadens livsduglighet och för att marknaden ska fungera på ett friktionsfritt sätt är det nödvändigt att redovisningen motsvarar verkligheten.

Det har också framkommit studier som demonstrerar att företagens storlek påverkar deras rapporteringsgrad, vilket inte kan uteslutas i den gjorda undersökningen, eftersom några av de mindre amerikanska bolagen särskiljde sig betydligt från de större. Emellertid är det vanskligt att påstå att mindre publika bolag inte är lika benägna att informera sina intressenter hur deras finansiella situation ser ut och också hjälpa dem att fatta ekonomiska beslut. Alla företag ska följa redovisningens syfte, vilket inte uppnås om det inte finns en tillfredställande rapporteringsnivå när verkligt värde implementeras. Således är det vitalt att små som stora bolag arbetar utifrån det målet och hjälper användarna att uppnå sina mål. Dessutom har det fastställts att både användarna och företagen är införstådda med redovisningens betydelse, vilket också styrker symbiosförhållandet som existerar mellan dem två. Finansiell information är viktig för kapitalmarknaden, främst för att investeringsbeslut ska kunna fattas och information om bolagens egen verksamhet är viktig. Endast företagsledningen har den fulla insikten i bolagets aktiviteter, varför deras vy på deras verksamhet ger den mest betydelsefulla informationen i användarnas perspektiv, men också för dem själva, som åskådliggjorts ovan. Detta står också direkt i relation till värderingskonceptet verkligt värde, eftersom användarna inte har någon speciell insikt i bolagens värderingsprocess, varför detta också måste åskådliggöras i de finansiella rapporterna.

Redovisningsstandarder har också som uppgift att göra redovisningen enhetlig i varje respektive region som den gör sig gällande, i syfte att hjälpa användarna att kunna jämföra bolagen över tiden samt med varandra. Emellertid visar utförda studier att varken företagen eller användarna har problem med att det finns flera olika sätt att frambringa ett värde, inte specifikt för konceptet verkligt värde, utan de accepterar det på ett generellt plan. Detta är en intressant aspekt, eftersom standarderna tillåter att bolagen själva använder sina egna värderingsmodeller, vilket gör att spridningen blir större än redan bevisat i tabellerna 7 och 10, vilket kan påverka jämförbarheten. Som beskrivits ovan är det inte bara värderingsresultatet som är intressant att jämföra utan också värderingsunderlaget och verktygen, och detta försvåras av spridningen på de olika typerna av simuleringar.

För att minimera spridningen och underlätta för användarna bör det finnas mer avgränsande rekommendationer om tillämpningen av värderingsmodeller och vilka som tillåts. Emellertid finns det två olika aspekter kring detta, antingen fokuseras det på att utveckla redovisningen via företagens friheter att själva välja modell (aspekt ett) eller så fastställer standardsättarna lämpliga modeller som är accepterade av marknaden och användarna (aspekt två). Vilken linje som är mest passande är svårt att avgöra, eftersom de båda har för- och nackdelar. Om aspekt ett ska gälla kan konceptet utvecklas, men redovisningens omfattning blir då större och informationsbearbetningen blir mer komplex, vilket kan resultera i högre redovisningskostnader. Om specifika modeller används får både företagen och användarna implicit förståelse för hur värderingarna frambringas. Vidare kräver det mindre specificerad redovisning och redovisningskostnad blir lägre, men en annan samhällskostnad kan bli att konceptets utveckling hämmas, vilket kan få konsekvenser för redovisningen på lång sikt. Således kan det konstateras att de båda regionernas standardsättare har valt olika riktlinjer, FASB har valt den första aspekten som riktlinje för verkligt värde, medan IASB har valt den andra infallsvinkeln. Vilken av de två som är den mest korrekta får framtiden utvinna.

Forskning har också frambringat resultat om att redovisare, de finansiella bolagen, har skiljda åsikter om redovisningen. Konsekvenser från detta blir att varje bolag tolkar innehållet i redovisningsstandarder på sitt eget sätt, främst på det sättet som gynnar dem själva (filosofin om att varje entitet nyttomaximerar gäller). Utifrån den empiriska undersökningen kan det fastställas att egna prismodeller används i stor utsträckning, fastän värderingsunderlaget tenderar att vara observerbart, vilket styrker att de tenderar att nyttomaximera sina möjligheter. Således kan det vara bra om det finns tydligare rekommendationer i standarderna för att begränsa möjligheterna till detta, men det är viktigt att standarderna inte innehåller detaljstyrning för att inte hämma utvecklingen av konceptet. Dessutom har det påvisats att användarna inte har några problem med att företagen tillämpar olika tekniker, men det kan inte likställas med att de också anser likadant om värderingsmodeller. Emellertid om det finns en grundläggande åsikt på området bör det inte särskilja för konceptet verkligt värde.

En tydlig problematik som uppstår när företagen har olika åsikter om redovisningen är att innehållet kommer att påverkas, vilket gör att bolagens rapportering kommer att särskilja sig, framförallt kring vad respektive företag anser vara väsentligt att redovisa. Varför bolagen skiljer sig åt beror på flera olika faktorer, vilket kan förklaras av att alla har olika uppfattningar om vad väsentlighet innefattar. Undersökningen demonstrerar detta på ett tydligt sätt då bolagens förklaringsnivåer och rapporteringsinnehåll avviker från varandra, somliga anser att mer kvalitativ data är väsentligt och andra tycker tvärtom, men ingen anser att kvantitativ data är väsentligt. Det handlar inte om mängden finansiell information, utan om att fånga upp den mest relevanta och som kan påverka beslutsfattandet i någon form. Således är det centralt att förstå att företagens beslut rörande sin redovisning har en betydande effekt

på användarnas beslut, varför varje val av vilken värderingsmetod som implementeras får effekter för användarna. Utifrån detta bör det också skapas förståelse för hur de olika underliggande teknikerna influerar informationsåtergivningens signifikans gentemot användarna, varför det är av yttersta vikt att företagen tar hänsyn till detta. Vidare bör bolagen också utvärdera huruvida vald teknik ger den bästa värderingen och om den valda tekniken kräver mer eller mindre rapportering för att användarna ska anse informationen relevant, väsentlig och jämförbar. Detta är inte någonting redovisningsstandarder kan rekommendera utan endast ge övergripliga riktlinjer kring, men riktlinjerna bör bli tydligare för att förbättra användarvänligheten.

Den ovannämnda problematiken för verkligt värde uppstår främst eftersom värderingskonceptet inte reflekterar en faktisk transaktion, värderingen baseras på hypotetiska transaktioner som värderingen refererar till. Vid en jämförelse med de tidigare värderingskoncepten, som anskaffningsvärde finns det en faktisk händelse som verifierar värdeförändringen, vilket somliga anser är redovisningens fundamentala uppgift, att ge information om faktiska händelser. Emellertid tillhandahåller inte anskaffningsvärdet alltför meningsfull information, eftersom en värdeförändring alltid tenderar att ske i någon omfattning med finansiella instrument. Följaktligen kan inte verkligt värde beskyllas för att inte ge meningsfull information, eftersom konceptet ger tydlig information om framtida händelser i form av förväntade kassaflöden. Den typen av redovisning ger användarna mer substans i sina beslut, eftersom de inte behöver söka efter ytterligare information, i lika stor utsträckning som när endast anskaffningsvärdet redovisas, om framtida kassaflöden. Konceptet kan ge användarna relevant information, men den stora frågan är om för mycket information måste tillhandahållas. Följaktligen beror det på de olika finansiella instrumenten, eftersom de kräver olika mycket information för att skapa en förståelse om kassaflödet och möjlighet till jämförelse.