Vad kommer på provet? Lindberg (2007; 2010) och Korp (2003) har visat att det inte finns mycket forskning om betyg- och bedömningsfrågor och samhällskun-skap har det helt saknats, vilket innebär att vi inte har haft så mycket kunsamhällskun-skap om vad som testas i prov. Denna studie har bidragit till ökad kunskap om detta, främst i ämnet samhällskunskap. Studien visar att det som kommer på provet är en variation av kunskapsformer. Dock testar lärare mer komplexa kognitiva kunskapsformer i olika grad, vilket påverkar likvärdigheten i bedömningar
mellan lärare. Samtidigt finns en ganska stor överensstämmelse mellan, å ena sidan, hur lärarna uttrycker skillnaderna mellan betygen och, å andra sidan, hur de är formulerade i betygskriterierna. Variationen i vad som kommer på provet beror således inte på skillnader i uppfattningar om betygens kunskapskrav. Det finns dock en diskrepans mellan hur en del lärare i studien resonerar om betygen och deras provpraxis, vilket olika ramfaktorer kan bidra till att förklara. Även om lärarna menar att styrdokumenten är viktiga för utformandet av prov, görs kompromisser främst gentemot administrativa ramar som arbetstid och lektionstid. Dessa ramar påverkar således vad som kommer på provet. Tiden räcker inte för att göra mer kvalificerade prov. Lärarna i studien förhåller sig olika till ramarna, de upplever olika stort friutrymme i förhållande till exempelvis schema och arbetstid, vilket kan bidra till att förklara skillnader i provpraxis.
En viktig slutsats är att många lärare både kan och vill göra valida prov, men förutsättningen är att de får tid till detta, både att förbereda och att rätta, samt att de har möjlighet att ha tillräckligt långa lektioner så att eleverna har tid att svara på frågorna. Samtidigt menar Black (2010) att lärare inte alltid reflekterar över provens validitet utan fortsätter att använda samma typ av prov. Lärare be-höver således problematisera till exempel skillnaden mellan att minnas och högre kognitiva processer. Lärarutbildningen skulle också kunna förbereda blivande lärare för en sådan reflektion mer än vad den tycks göra idag.
8 Sammanfattning
Denna studie handlar om gymnasielärares provpraxis i samhällskunskap. Bak-grunden är att prov är en vanlig examinationsform och att de har stor betydelse för elevernas syn på kunskap. År 1994 infördes ett mål- och kriterierelaterat betygssystem, vilket innebär att eleverna ska bedömas utifrån hur de uppfyller de mål och kriterier som anges i kursplanerna. I detta perspektiv är det intres-sant att se vilka kunskaper som lärare testar i sina prov. Syftet med denna studie är att undersöka provpraxis hos samhällskunskapslärare på gymnasiet, med särskilt fokus på vilka kunskapsformer som testas i skriftliga prov i samhälls-kunskap. Provpraxis handlar också om syftet med att använda prov, möjligheter och begränsningar med att använda prov och vilka faktorer som påverkar utformandet av prov. Studien berör också hur lärarna uttrycker skillnader i kunskapsformer mellan olika betygsnivåer och hur deras provpraxis förhåller sig till detta.
Den tidigare forskningen lyfter fram att lärares ämnesdidaktiska språk är outvecklat. Denna studie försöker bidra till att utveckla ett sådant språk. Den samhällskunskapsdidaktiska litteraturen betonar att samhällskunskap har en sär-skild karaktär som problematiserande, vilket enligt min mening borde påverka hur prov utformas. Litteratur om bedömning visar att det finns problem med likvärdigheten i betygsättningen. Vidare visar undersökningar att prov i sam-hällskunskap domineras av faktafrågor, vilket leder till ett ytligt lärande. Provens utformning påverkar elevernas lärande eftersom de visar vilken kunskap som är viktig. Det finns olika ramfaktorer, vilka både möjliggör och begränsar lärares arbete. Ramarna brukar delas in i fem olika typer: pedagogiska (styrdokument), administrativa (arbetstid, schema), resursrelaterade (läromedel), organisations-relaterade (relationer mellan lärare och elever) samt ramar med anknytning till eleverna (elevernas bakgrund). Dessa skulle i olika grad kunna påverka lärares provpraxis.
I denna studie analyseras olika kunskapsformer med hjälp av Blooms reviderade taxonomi. Den bygger på två dimensioner: kunskapsdimensionen som handlar om innehållet och den kognitiva dimensionen. Kunskapsdimensionen delas in i faktakunskap, begreppskunskap, procedurkunskap samt metakognitiv kunskap. De kog-nitiva processerna delas in i minnas, förstå, tillämpa, analysera, värdera samt skapa. Studiens metod är analyser av prov samt lärarnas kommentarer kring dessa. Sex lärare valdes ut, vilka använder prov med olika grad av minneskunskaper.
Lärarna har intervjuats om sin provpraxis och de har fått kommentera sina provfrågor.
Resultatet visar att lärarna i studien främst använder prov i ett summativt syfte, vilket innebär att de testar elevernas kunskaper för att få ett underlag till betyg-sättningen. De anser också att prov är en bra form för att testa elevernas kunskaper då de kan testa de flesta kunskapsformerna. Procedurkunskaper, vilka främst handlar om den samhällsvetenskapliga metoden, anser de dock testas bättre med andra examinationsformer som uppsatser.
Analyserna av lärarnas prov visar att det finns en stor variation i vilka kunskapsformer som testas. Bilden av lärares prov som i stort sett enbart fakta-orienterade, vilket tidigare undersökningar visat, bör således revideras. Denna studie visar på en större variation av frågor, även om alla lärarna har en hel del faktafrågor, det vill säga det som innebär minnesfrågor i taxonomin. Även de lärare som har en stor andel frågor i kategorin att minnas har ändå en del andra typer av frågor, främst i kategorierna att förstå, men också att värdera och analy-sera. Sammantaget finns hela spektret av kognitiva förmågor representerat i lärarnas prov. Samtidigt finns en variation mellan lärarnas prov, vilket innebär att eleverna testas på olika kunskapsformer beroende på vilken lärare de har. Detta förstärker bilden från tidigare forskning om problem med likvärdigheten i bedömningar.
Studien visar en ganska stor överensstämmelse mellan hur lärarna förklarar skillnaderna mellan de olika betygen och vad betygskriterierna uttrycker. Det saknas däremot en tydlig koppling mellan lärarnas prov och kursmålen, vilka ställer högre krav på elevernas kognitiva förmågor än vad som uttrycks i betygs-kriterierna. Lärarna testar inte kursmålen, i vart fall inte alla, i sina prov. De nämner inte heller kursmålen när de förklarar skillnaderna mellan betygen. Detta är i överensstämmelse med gymnasieförordningen som säger att betyg ska sättas efter betygskriterierna.
Det finns en viss överensstämmelse mellan vilka kunskapsformer som betygs-kriterierna pekar ut för de olika betygen och lärarnas praxis. I både betygs-kriterierna och lärarnas praxis finns det en tonvikt på att minnas för betyget Godkänt och innehållsligt gäller detta både fakta- och begreppskunskap. På samma sätt överens-stämmer det för de högre betygen då både lärarna och kriterierna pekar på att analysera och värdera begreppskunskap. Den stora skillnaden mellan lärarnas praxis
och kriterierna är kategorin att förstå, vilken i kriterierna främst knyts till God-känt, medan lärarna främst kopplar det till de högre betygen. Det finns också ett MVG-kriterium i kategorin att skapa, vilket dock inte alla lärarna testar i sina prov. Sammantaget innebär detta att lärarnas prov inte helt överensstämmer med de betygskriterier som de är tänkta att testa. Detta gäller både om proven jämförs med själva betygskriterierna och om de jämförs med lärarnas egna beskrivningar av betygen. Det är dock en variation i gruppen där en del lärare har en större diskrepans mellan betygssyn och provpraxis än andra. Denna diskrepans kan bland annat förklaras av olika ramfaktorer.
Det pedagogiska ramsystemet har enligt lärarna stor betydelse. Framför allt handlar det om betygskriterierna. Lärarna i studien tycks dock inte förhålla sig till kursmålen i sin provpraxis, utan endast till betygskriterierna. I praktiken visar studien att lärarna använder ett stort friutrymme i förhållande till styrdoku-menten. De kompromissar utifrån både de administrativa ramarna, som arbets-tiden och lektionsarbets-tiden, och de organisationsrelaterade ramarna, främst elev-ernas önskemål.
De administrativa ramarna tycks ha stor betydelse beroende på vilket friut-rymme lärarna upplever. Framför allt handlar det om lärarnas arbetstid och om schemat, vilka båda sätter ramar för lärarnas arbete med prov. Lärarna behöver tid att förbereda och tid att rätta och eleverna behöver tid att skriva proven. Om lärarna ska kunna ha prov med en stor andel frågor i de komplexa kogni-tiva kunskapsformerna underlättas det således av att lärarna har tid för detta liksom att schemat kan påverkas. Skolornas sätt att hantera lärares arbetstid och schemaläggning har således betydelse för lärarnas möjligheter att göra valida prov i relation till betygskriterierna.
Studien visar att organisationsrelaterade ramar också har stor betydelse för lärarnas provpraxis. Elevernas önskemål lyfts fram av lärarna i studien och de menar att eleverna föredrar skriftliga prov framför andra examinationsformer och de föredrar prov med minnesfrågor, där det finns tydliga rätt och fel. Det tycks finnas en kultur bland eleverna att betona minneskunskaper. Lärarna tar viss hänsyn till elevernas önskemål, både vad gäller antal prov och vad de testar, även om de inte anpassar sig helt. Resursrelaterade liksom elevrelaterade ramar har däremot inte någon större betydelse för lärarnas provpraxis.
Enligt lärarna i studien finns det inte någon särskild karaktär i ämnet som skulle göra att frågor i prov skulle vara annorlunda än i andra ämnen, undantaget möjligen matematik som pekas ut av några lärare. Detta står i motsats till vad som sägs i den samhällskunskapsdidaktiska litteraturen. Visserligen visar studien att lärarnas prov tycks vara mer problemorienterade, men detta beror på betygs-kriterierna. Lärarna menar att kunskapsformerna i betygen är universella mellan de flesta av skolans ämnen och inte unika för samhällskunskap.
I denna studie om lärares provpraxis noterades under intervjuerna att lärarna hade svårt att tala kring olika kunskapsformer. I ett ämnesdidaktiskt språk behövs gemensamma begrepp, men det är viktigt att det råder en gemensam förståelse av deras innebörd. I studien använder lärarna ibland samma kognitiva begrepp, till exempel analysera, men de tycks inte alltid mena samma sak. Blooms reviderade taxonomi skulle kunna vara ett redskap för att utveckla lärares språk kring olika kunskapsformer, även om det inte är taxonomin som läroplanen bygger på. Betygskriterierna innehåller flera begrepp som knyter an till taxonomin, till exempel analysera och förstå, men dessa begrepp definieras inte tydligt i styrdokumenten. Taxonomins definitioner har fungerat att använda i denna studie och skulle därför kunna ligga till grund för en allmän professio-nell förståelse av kunskapsbegreppen i styrdokumenten. En viktig grund i taxo-nomin är att den avgörande skillnaden mellan kategorin att minnas jämfört med mer komplexa kognitiva kategorier är att det måste finnas något kvalitativt nytt för de högre kategorierna. Detta tycks inte vara givet för alla lärare, till exempel säger lärarna att flera uppgifter i proven testar att analysera, men i praktiken testar frågorna att minnas, även om de kan vara kvantitativt omfattande. Denna skillnad är viktig att poängtera.
Avslutningsvis är en viktig slutsats att många lärare både kan och vill göra valida prov, men förutsättningen är att de får tid till detta, både att förbereda och att rätta, samt att de har möjlighet att ha tillräckligt långa lektioner så att eleverna har tid att svara på frågorna. Samtidigt behöver lärare problematisera till exem-pel skillnaden mellan att minnas och högre kognitiva processer. Vidare skulle lärarutbildningen kunna förbereda blivande lärare för en sådan reflektion mer än vad den tycks göra idag.