Avslutande reflektion

Under denna rubrik diskuterar vi kring studiens syfte och frågeställningar, har vi verkligen fått de svar vi sökt? Har vi kommit fram till något nytt?

Enligt brottsförebyggande rådet (2007) är det stor återfallsrisk inom fenomenet kriminalitet. Socialisationsprocessen är av stor betydelse, där vi tar med oss normer och regler, ut i livet när vi skapar relationer med andra. Genom vår analys, har vi fått svar på syfte och frågeställningar, vilket i viss mån var väntat redan från start. Alltså, resultatet är

konfirmationsbias. Detta vet vi, då vi innan studien påbörjats, tagit del av forskning rörande kriminalitet och uppväxt (BRÅ 2001, 2007). Vi anser inte att vi tillför någon direkt ny

kunskap till forskningen inom fenomenet. Däremot har vi själva erhållit ny kunskap, gällande, hur det är att leva ett liv i kriminalitet och ett liv med drogmissbruk, i Sverige. Vi har även upplevt hur det är att befinna sig på fältet, där vi fått se arbetet bakom hur forskning bedrivs, i form av insamlandet av data, analys och research av teorier.

Något vi anser vara en fördel med vår studie, är att de människor det så ofta pratas om, har vi pratat med. Vi anser denna faktor vara en vital del då vi utifrån vår analys sett mönster om upplevelser hos intervjupersonerna, vilka pekar på att de i en mån känner sig

marginaliserade från samhällets perspektiv. Vi har kunnat utläsa att intervjupersonerna i viss grad känner att de har en stämpel på sig som tidigare kriminella. Tarja uppgav exempelvis att hon ofta kom på sig själv med att presentera sig som ”före detta narkoman”. Vi tolkar Tarja som att hon gör detta då hon känner en form av tvång att framställa sig själv som en ärlig samhällsmedborgare, och därmed i princip måste nämna att hon tidigare varit kriminell.

Enligt Becker, utifrån (William & McShane, 1998), finns en hierarkisk ordning när det

54 kommer till status i samhället. Becker (ibid) menar här att masterstatus är den högst

rangordnade. Inom denna genre är titeln ”doktor” ett bra exempel på masterstatus, titeln för tankarna hos individer till positiva faktorer. ”Doktor” förknippas sällan, eller aldrig, med någonting negativt. ”Kriminell” eller ”tidigare-kriminell” är oavsett sammanhang, i regel förknippat med negativa faktorer enligt Becker (ibid). Detta medför alltså att även om en individ ändrar livsväg, förföljer det sociala arvet individen. Då det är hur individer uppfattar andra individer som avgör normer i samhället, innebär detta att det kan bli problematiskt för tidigare kriminella att helt bli fria från stämpeln att de tidigare i livet inte levt enligt

samhällets normer.

De teman som vi redovisar under analysen; auktoriteter, handlingens försvar, tillhörighet och jaget samt fängelsestraffets betydelse ger svar på vårt syfte och

frågeställningar. Det vi också fann i analysen var skuld och skam, dock inte i tillräckligt stor utsträckning för att dessa begrepp skulle utgöra ett eget tema. Vi finner det ändå relevant att belysa då begreppen figurerat i informanternas berättelser, och då ofta i samband med att informanterna berättat om tolvstegsprogrammets nionde steg. Detta steg är ”gottgörelse”, där informanterna beskrivit hur de kontaktat människor i sin närhet, människor de på något sätt skadat under tiden de levt i kriminalitet. Det nionde steget beskrivs som vitalt i en

läkningsprocess, där skuld och skam är centralt och verkar ha påverkat informanterna då flera tagit upp det under intervjuerna. Skuld och skam har vi även med som aspekt i tidigare forskning, detta då begreppen är en stor del av människors liv ur ett emotionssociologiskt perspektiv. Vår tolkning är att skuld och skam kan vara en än viktigare aspekt att se på, då det kommer till individer som är på väg bort från ett liv i kriminalitet, än människor som lever hederliga liv.

Vi båda anser oss ha ett empatiskt synsätt gällande människor med avvikande beteenden, likt de tidigare kriminella i studien. Detta anser vi som skribenter vara en fördel.

Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv beskrivs vikten av att lyssna utan förutfattade meningar (Kvale (1997). Detta för att få med fler undertoner, i form av exempelvis emotioner, av vad som sägs vid en intervju. Denna aspekt är något vi försökt utgå ifrån vid intervjuerna och vi upplever att vi hanterat detta bra utifrån vår situation som ovana intervjuare, men det har i vissa situationer också varit svårt, att förhålla oss neutrala och opåverkade genom hela intervjuerna. Vid analysen upplever vi att vi försökt förmedla de känslor informanterna haft, något som Kvale (1997, sid. 126) skriver är av vikt för att som läsare få en djupare förståelse för materialet. Anledningen att vi hade med ett kapitel om informanternas bakgrund är för att förstärka just detta, att ge mer liv i berättelserna för läsaren.

55 Vikten av vuxna, skola och sociala insatser i tidig ålder, är av yttersta vikt när det kommer till hur samhället ska förhindra att människor hamnar i kriminalitet. Dessa aspekter är inget nytt, forskning har funnits inom området i årtionden (BRÅ 2001), men det är fortfarande vårdnadshavarna som har det primära ansvaret. Det är på grund av

vårdnadshavarnas roll vi i studien försökt förstå informanternas socialisation, utifrån deras upplevelser, och vilken del i socialisationsprocessen som bidragit till ett liv av kriminalitet.

Det är därför vi med hjälp av anknytningsmönster sökt en djupare förståelse för informanternas socialisationsprocess.

Vi har i studien ingen biologisk förklaring till fenomenet kriminalitet, ingen genetisk struktur som bestämmer hur fenomenet uppstår. Eftersom kriminalitet centreras till vissa bostadsområden kan det enligt oss inte vara biologiskt betingat utan socialt. Om kriminalitet vore biologiskt betingat, torde vi se en större spridning av kriminalitet även i finare områden.

Kriminalitet uppstår alltså inte ur ingenting, utan fenomenet uppstår i den sociala

interaktionen, vi blir som vi umgås. Detta stöds upp av teorin om social interaktion (Levin &

Trost 2010) och även av Becker (2006) som menar att kriminella handlingar är en social konstruktion. Däremot vet vi att arv och miljö är avgörande för en individs utveckling, men idag tittar inte forskare på arv för sig och miljö för sig. Det har kommit ett nytt sätt att se på dessa faktorer, epigenetik, som sammanför arv och miljö, där förklaringarna utgår ifrån ett biologiskt synsätt (Karolinska institutet, 2019).

Utifrån vår egen tolkning av materialet stämmer tesen om signifikanta andra, väl överens med våra egna erfarenheter från barndomen. Våra personliga erfarenheter från

uppväxten bekräftar vikten av signifikanta andra. Vi upplever det som att våra föräldrars ord, i princip var lag. Däremot hade vi skribenter turen att växa upp i familjer med sunda

värderingar och normer, vi hade båda en trygg uppväxt. Som vuxna har vi omdefinierat situationer, detta då nya signifikanta andra kommit in i våra liv. Vikten av generaliserade andra går heller inte att bortse ifrån. Grupperingar som både vi och informanterna rört oss inom, har även de varit bidragande faktorer till hur vi utvecklats som individer.

Det är intressant att se hur applicerbara teorierna vi valt faktiskt är, för att öka förståelsen för analysen av informanternas utsagor. Vi anser dock att det är svårt att dra slutsatser baserat på kvalitativa intervjuer, helt enkelt för att slutsatserna tenderar att bli aningen spretiga. Men som nämns tidigare i studien, så handlar egentligen resultaten vi kan se, om tolkningar. Då socialisationsprocessen är en ständigt pågående process, hade vi för avsikt i studien att undersöka varför vissa individer hamnar i kriminalitet. Detta är något vi anser oss ha fått svar på utifrån deras upplevelser av uppväxten. Då vi i analysen fann

56 aspekter gällande varför intervjupersonerna lämnat den kriminella livsstilen, försökte vi finna svar även till denna tes. Här fann vi inga självklara svar, som vi gjorde till frågeställning 1.

Som svar till frågeställning 2 anser vi att det är olika faktorer inom socialisationsprocessen, som bidragit till att de lämnat den kriminella livsstilen. Exempel är mognadsgrad, vilket var fallet hos Adrian, eller total utmattning, vilket är gällande för Tarja.