Symbolisk interaktionism

En huvuddel inom symbolisk interaktionism är socialisationsprocessen. Mead (1972) menar att individers utveckling sker i denna process, där ett utbyte av språk och symboler medför att individer finner mening i den sociala världen. Mead (ibid) menar vidare att detta inte är något som människor gör enskilt, utan är en process;

It is not something that the individual alone makes possible. What the development of language, especially the significant symbol has rendered possible is just the taking over of this external social situation into the conduct of the indiviual himself (Mead 1972, sid.

187).

9 Mead (1972) menar att socialisationsprocessen är en viktig del av symbolisk interaktionism då den är universell och anbelangar alla individer. Individer kan dela upplevelser i form av fysiska saker, exempelvis en konsert, men hur människor tolkar och upplever dess innehåll skiljer sig åt.

Definitionen av symbolisk interaktionism är; ”…ett synsätt, ett perspektiv, en

utgångspunkt för en analys av den sociala verkligheten” (Levin & Trost 2010, sid. 12). Teorin bygger på att snarare förstå ett fenomen än att förklara det (ibid). Människor som befinner sig inom samhällsvetenskapen som ämne, har behov av redskap för att kunna analysera olika samhällsfenomen, att söka förståelse. Symbolisk interaktionism är ett av dessa redskap.

Stryker (1980) menar att symbolisk interaktionism dels går att se som ett allmänt teoretiskt perspektiv där förståelse för samhället och grupperingar inom dito kan erhållas, men att termen även används inom socialpsykologin där den specifikt riktar sig mot

socialisationsprocessen (Levin & Trost 2010).

Levin & Trost (2010) skriver att teori per definition är ”…ett sammanhängande system av satser, som alla och var för sig uttalar sig om relationen mellan två eller flera variabler”

(Levin & Trost 2010, sid. 12). Variablerna ska dessutom vara sammanhängande på ett sådant vis att det går att se ett kausalt samband, det bör alltså gå att se ett orsak/verkans-samband.

Däremot är det enligt Levin & Trost (ibid) inte nödvändigtvis det kausala sambandet som är av vikt när det kommer till symbolisk interaktionism. Detta då termen går att se mer som ett teoretiskt perspektiv än en renodlad teori vilket innebär att det är förståelsen av ett socialt fenomen som står i centrum, snarare än att förklara precist varför det uppstår (ibid). Dock lämpar sig symbolisk interaktionism väl som teori, eller, teoretiskt perspektiv, när det kommer till att studera människor i grupp, mänskliga beteenden samt människan och grupper som olika beståndsdelar av samhället (ibid).

Symbolisk interaktionism är ett bra perspektiv att utgå ifrån när det kommer till förståelsen av ett socialt fenomen, såsom kriminalitet.

Definitionen av situationen är ett begrepp inom symbolisk interaktionism, Thomas teorem säger att; ”If men define situations as real, they are real in their consequences ” (Levin & Trost 2010, sid. 14). Vad som menas med detta är, att beroende av hur en människa uppfattar en situation så påverkar även detta individens beteende. Om en individ uppfattar en situation vid mötet med exempelvis en vän som irriterat, kommer även individen att bete sig utifrån denna kontext. Dock är definierandet av en situation en ständigt pågående process som ändras beroende på hur interaktionen mellan individer ser ut. Om en individ först definierar en situation med en annan person som hotfull, men att sedan den ”hotfulle” personen inte beter

10 sig hotfullt, definieras situationen om och mötet mellan individerna kan gå från att först ha uppfattats som hotfullt till att neutraliseras. Levin & Trost (ibid) menar att individers sociala verklighet är subjektiv och att verkligheten därför kan förstås på olika sätt. Ett exempel som författarna (ibid) tar upp, är hur ett glas antingen kan uppfattas som halvtomt eller halvfullt.

Terapeuter använder sig av verktyg för att omdefiniera situationer för att få patienter att känna meningsfullhet i det som de kanske tidigare uppfattat som meningslöst. Att se ett glas som halvfullt ger en positiv verkan på en individ, snarare än att se det som halvtomt.

Social interaktion handlar om hur människor interagerar sinsemellan. Det handlar inte bara om det verbala språket enligt Levin & Trost (2010) utan även om hur vi för oss rent kroppsligt i form av ansiktsuttryck, kroppsrörelser och handgester. Cooley myntade begreppet spegeljaget, vilket innebär hur individer ser sig själv genom andra och utifrån hur individen tror att den blir bedömd, erhåller känslor av stolthet eller förödmjukelse (Levin & Trost 2010, sid. 98-99). Interaktionen med andra agerar en spegel om hur individer uppfattar sig själva.

Människor interagerar ständigt med varandra, allt ifrån att vi köper en korv på en

bensinstation och betalar kassören, till att vi har en djup diskussion med en vän. Däremot är även icke-sociala handlingar ett sätt att interagera. Om en människa i en viss situation inte beter sig som förväntat, är även det en form av interaktion. Att tänka är social interaktion där orden som lämnar vår mun blir symboler för våra tankar (ibid).

Mead anses vara den person inom symbolisk interaktionism som myntade begreppet the self, eller, jaget (Levin & Trost 2010). Från det att ett barn föds till dess att barnet blir en person, med egna tankar och känslor, sker en mängd processer. I takt med att barnet blir äldre skapas ett jag, detta sker genom social interaktion (ibid). För att beskriva en individs identitet går det att dela upp jaget i två delar, “me” och “I”. Trost & Levin (ibid) skriver att inom begreppet “me” ingår en individs erfarenheter, språk samt alla normer som formar oss som individer. Vårt “I” är den spontana sidan av en individs “jag” och existerar momentant. “I” är styrt av “me”, där våra erfarenheter som sagt finns, vilket medför att beroende av hur vi uttrycker, eller beter oss i vissa situationer, lär vi hur vi förhåller oss till olika kontexter i livet.

Det är dock av vikt att poängtera att “me” och “I” är teoretiska verktyg utifrån (Levin & Trost 2010, sid. 25) och är konstruerade för att kunna användas vid förståelsen av exempelvis en individs socialisation. Något som är intressant är att en individ har på grund av sina

erfarenheter, normer, alltså sitt “me”, ett visst bestämt antal alternativ den kan använda sig av i en viss situation (ibid). Ett exempel på detta är en kriminell individ som växt upp i en social kontext med normer som inte samvarierar med övriga samhället. Den kriminella individen kan då tänkas ha ett “me” bestående av erfarenheter vilka medför svårigheter att anpassa sig

11 till normsamhället. Om den kriminellas socialisation medför normer där lag och ordning inte är signifikanta variabler, torde det även påverka hur individen agerar i samhället.

Symbolisk interaktionism utgår från att sociala förändringar och social mognad ligger som grund i socialisationsprocessen, och därmed är denna process utifrån Levin & Trost (2010, sid. 113), ständigt pågående. Detta då “jaget” hos en individ ständigt påverkas och förändras beroende på hur situationer definieras, vilka sammanhang en individ ställs inför samt vilken grupptillhörighet en individ har (ibid). Allt hänger alltså samman och utgör i sig beståndsdelar till hur en individ skapas, men som sagts tidigare, upphör inte denna

socialisationsprocess. Individer är inte statiska utan föränderliga och rekonstrueras beroende av de processer som sker i individens kontext (ibid).

Individer är från födseln sociala och socialisering är en process som sedan sker över tid enligt Levin & Trost (2010, sid. 74-75). Genom språk, kroppsspråk, normer inom den sociala miljö individen befinner sig i, skapas en identitet, vilken vi tidigare nämnt är föränderlig.

En avslutande aspekt vi vill nämna är vikten av signifikanta andra. De är människor i barnets omgivning som barnet känner en anknytning till, inte sällan en förälder (ibid). De signifikanta andra har en stor betydelse i ett barns socialisationsprocess då barnet tar efter beteenden. Om ett barn hamnar i konflikt med exempelvis en förälder, vilken är en signifikant andre, lär sig barnet att omdefiniera situationen och anpassar den för att passa föräldern (ibid).

Som tillägg under detta stycke finns även begreppet generaliserade andre, vilket utifrån Levin & Trost (2010, sid. 75), innefattar internaliserade normer som finns inom exempelvis grupper, där regler finns för vilka åsikter som anses rätt. Även detta begrepp är av vikt när det kommer till att beskriva individers socialisationsprocess.