Fängelsestraffets betydelse - Svensson är inget för mig

5. Analys

5.4 Fängelsestraffets betydelse

Detta tema svarar upp mot syftet i studien, där vi söker förståelse för vad i informanternas socialisationsprocess som legat till grund för ett liv i kriminalitet, samt orsaken till att de valde att lämna det kriminella livet. Tre av fyra informanter har någon gång under sitt liv avtjänat ett fängelsestraff. En av de tre informanterna anser att kriminalvården har haft positiv effekt, när det kommer till att bryta kriminella mönster. Till följd av dessa utsagor kände vi det vara relevant att införa temat fängelsestraffets betydelse. Detta för att söka förståelse kring informanternas känslor kring hur fängelsestraff som konsekvens, påverkat de som personer.

Tarja berättar att hon som fjortonåring hamnade på ungdomshem. Hon fick därefter bo ett år hos en polis och dennes familj. Inte ens under denna period var hon drogfri. På frågan om hon kände sig trygg då hon fick bo hemma hos en polis, svarar Tarja; “nej nej, han var

49 också fru Månsson”. Efter denna händelse tog det 34 år innan Tarja blev arresterad och sattes i en polisbil, för att föras till häktet.

Tarja berättar om sin upplevelse, när hon sattes i en polisbil för att föras till häktet;

”jag kände bara, att nu är det din tur att få vila upp dig Tarja, efter 36 år av missbruk”. Hon förklarar mer ingående att de flesta kriminella; ”åker ju in och ut på anstalten, de får mat och dusch och får vila upp sig i perioder. Jag har aldrig haft en sådan period”. Hon menar att det inte var häktningen i sig som var avgörande till att hon slutade med droger och kriminella handlingar. Tarja menar att det var hennes kropp som var alltför sliten och utmattad; ”jag hade varit död inom ett år om jag inte blivit häktad”.

Emotioner är enligt Fineman (2008) en viktig del av människors liv, kände vi inte emotioner, skulle vi vara likgiltiga inför både livet och döden. Emotioner kan tillfälligt påverka en individs liv och beteende menar Fineman (ibid). Fineman menar fortsatt att, emotioner som skam och skuld är sociala och kulturbetingade preferenser. Dessa emotioner följer med individer från socialisationen (Fineman, 2008 sid. 9-10). Genom ansiktsuttryck kan en människa visa exempelvis ilska, utåt. Detta behöver dock inte betyda att individen känner ilska, utan att den egentligen kan känna sorg, på insidan (ibid).

Vår tolkning är att den dagen Tarja blev arresterad, kände hon en lättnad och att hon även visade detta utåt, genom att luta huvudet bakåt mot ryggstödet i polisbilen, vilket hon berättar. Här samvarierade alltså emotionen hon visade utåt med känslan hon hade på insidan.

Att hon skulle få komma till häktet och vila upp sig. När Tarja satt häktad blev hon tvungen att avgiftas på egen hand, detta medförde att hon fick bearbeta många emotioner. Hon berättar att; “jag mådde så dåligt psykiskt, min skam, min ångest, och sorgen över mina barn som jag inte tagit hand om som jag borde”. Sheff (2000, sid 96) menar att skam har med emotioner att göra, som att bli generad och förödmjukad. Vår tolkning är att samtidigt som Tarja kände en lättnad över att bli arresterad, också kände skam och förödmjukelse över att bli placerad i en polisbil. Detta då livet kom ikapp henne med många tankar rörande försummandet av sina barn.

Freud menar, utifrån Fineman (2008) att barnets identitet formas utifrån relationen till barnets föräldrar, och dess erfarenheter vi som individer tar med oss genom uppväxten. Att leva i en dysfunktionell familj, där exempelvis barnet blir misshandlad av ena föräldern, eller att föräldrarna inte är närvarande, varken psykiskt eller fysiskt, påverkar individens emotioner (Fineman, 2008 sid. 13). De emotioner som ger utslag är, ångest och smärta. Freud menar att individen stänger dessa emotioner ute, utifrån Fineman (ibid). Detta betyder inte att emotioner som ångest och smärta försvinner, det medför istället att individen, generellt, får ett

50 dysfunktionellt mönster i sitt liv. Vi antar att poliserna som tog med Tarja till polisbilen, såg hennes lättnad och de emotioner och känslor hon kände vid detta tillfälle. Genom det Tarja berättat får vi en bild av händelseförloppet, vår bild är, att Tarja var trött, frusen, och utmattad, och inte motarbetade poliserna vid gripandet.

Fineman (2008) förklarar utifrån Freuds tes, att om individen har trauman med sig från barndomen, agerar individen utifrån dessa emotioner även som vuxen. Även om traumat inte längre är primärt i individens liv, lever emotionerna kvar hos individen. Detta gör att

individen inte kan ändra sitt emotionella beteende (Fineman, 2008 sid. 13). Utifrån denna tes, tolkar vi det som att Tarja inte hade något val när hon blev häktad, än att ta itu med sina undermedvetna emotioner, som hon under sitt liv tryckt undan med hjälp av droger.

Utifrån vår tolkning betyder Tarjas fängelsestraff, att hon fick en ny chans i livet.

Hade hon inte blivit häktad och suttit i fängelse i 12 månader, hade hon enligt sig själv varit död nu. Vi förstod på Tarja under intervjun, att det var en skrämmande känsla. Det kunde, utifrån det hon berättade, likväl varit tvärtom. Varje individ tolkar sin historia och förstår den på olika sätt.

Adrian har avtjänat flera fängelsestraff; “jag åkte in första gången som sextonåring”, men han har trots detta, alltid återvänt till en position i den kriminella världen. Med tanke på hans låga ålder, tolkar vi det som att åldern även är en bidragande faktor till återfall. Hirschi (2002) refererar till Reiss (1951), som menar att individer som faller tillbaka i kriminalitet, oftast inte har ett moget ego (Hirschi, 2002 sid. 87). Reiss (ibid) menar fortsatt att dessa individer endast har en roll som kriminell i samhället och därför återfaller i kriminalitet.

Matsueda (2006) menar att det finns en tydlig gräns mellan de individer som anser sig ha rätten till att bryta mot samhällets lagar och de individer som inte bryter mot lagar. Matsueda (ibid) menar fortsatt att det blir en konflikt mellan dessa grupper (kriminella och

icke-kriminella) där värderingar, beteenden och intressen särskiljer sig, det blir en kulturkrock.

Detta medför att kriminaliteten i samhället blir hög, på grund av olika värderingar, beteenden och intressen som grupperna har (ibid). Adrian berättar; “jag föraktade svenssonlivet men jag tror egentligen att jag var avundsjuk på dem”. Detta tolkar vi som att det blir en skiljelinje mellan Adrian och “Svennson”, där “Svenssons” värderingar, intressen och beteenden, låg långt ifrån Adrians egna värderingar, intressen och beteende som kriminell.

Adrians syn på kriminalvården är att fängelset är ett stort dagis, men även en plats där kriminella ges möjlighet att skapa nätverk; ”fängelset kanske passar för de som begår

småbrott, men för mig var det ett ställe att knyta kontakter”. Adrians vision var aldrig att sluta med det kriminella livet när han väl avtjänat ett straff. Adrian berättar att han inte hade något

51 annat val, än att återvända till sitt gäng; “man kan ansöka om ett utträde, det tar två år innan det blir godkänt, om det blir godkänt... ...och du får betala mycket pengar”. Förutom utträde fanns ingen annan utväg än döden, berättar Adrian. Adrian igen; “2013 ansökte jag om att gå ur gänget, det tog två år, jag var tvungen att gifta mig och betala 300 000 kronor, jag hade verkligen tur”.

Med socialisationsprocessen som stöd, kan vi få en större förståelse för Adrians kriminella liv. Detta då hans socialisering, redan från ett års ålder, var bland kriminella individer på en svartklubb hans pappa ägde. Adrians generaliserade andre var alltså miljöer där kriminalitet var vardag och därmed norm. Med generaliserande andre, menar Levin &

Trost (2010) att de normer som finns inom en grupp. Exempelvis de kriminella grupper informanterna vistats inom, och som i Adrians fall, en grupp som under hela hans uppväxt exponerat honom för det kriminella livet. I dessa grupper lär sig individer vad som anses vara rätt eller fel (ibid). Individer rättar sig efter normen inom gruppen som blir ett regelverk för vad som anses vara ett berättigat beteende menar Trost (2010 sid. 74-75). Signifikanta andra är oftast en förälder/vårdgivare som internaliserat normer till barnet, som barnet sedan tar med sig som grund ut i livet (ibid).

Me and I är verktyg för att förstå en individs socialisation (Levin & Trost, 2010).

Adrians “me”, enligt vår tolkning, samvarierar inte med samhällets normer. Detta då hans uppväxt inte innehöll signifikanta variabler som lag och ordning. Han har under hela sin uppväxt socialiserats med kriminella personer och grupper, vilket för honom inte varit något avvikande, han levde i sin norm. Detta påvisar hur mycket vi som individer påverkas av vår socialisationsprocess, som Levin & Trost (2010, sid. 25) beskriver.

Patryk är den tredje informanten som suttit i fängelse. Vid ett av straffen fick han en månad för droginnehav. Efter frigivning var det första han gjorde; “att skaffa tjack”. Med det syftar Patryk på amfetamin. Även Patryks historia bekräftar att fängelsestraffet inte hade någon positiv inverkan på honom. Det var mer en mellanlandning, innan han kom tillbaka till ett liv med droger. Lalander (2001) beskriver utifrån Aspelin (1999) hur individer bekräftar varandra, utifrån hur de själva vill bli bekräftade. Lalander (2001, sid. 260) menar att vi blir bättre bekanta med vissa individer, vilket har med sociala band att göra. Människor som delar liknande social bakgrund, eller som i det här fallet människor som delar ett liv av missbruk, skapar en relation kring drogen som fundament. Lalander (ibid) menar dock att dessa band kan brytas om exempelvis en individ i gruppen inte längre kan förse övriga med droger. I detta tolkar vi Lalander (ibid) med att relationerna inom grupper där drogmissbruk existerar, baseras på droganvändandet, och värdet i sig, minskar, om vi tar bort drogen som variabel.

52 Detta bekräftas av Patryks citat; “det var många ytliga relationer där man egentligen bara var vänner för att man knarkade tillsammans”. Vi tolkar det dock som att Patryk ändå

längtade tillbaka till sina vänner och hans sociala band till dessa, när han satt i fängelse. Även fast det var vänner som försåg honom med droger, så utgjorde de hans umgängeskrets.

Informanternas upplevelser kring sina erfarenheter, vad gäller fängelse, skiljer sig åt något. Det som förenar deras berättelser är, enligt vår tolkning, att fängelset inte är rätt metod, för att förebygga återfall i kriminalitet. Ur ett samhällsperspektiv är kriminalvårdens roll att få människor att upphöra med kriminella handlingar, i vår studie är dock slutsatsen att så inte är fallet. Det är inte för någon av respondenterna fängelsestraffet i sig, som medfört att de upphört med kriminella handlingar. Adrian köpte sig exempelvis ut ur kriminaliteten. Tarja upphörde visserligen med kriminella handlingar då hon greps, men det beskrivs inte som att det var straffet som fick henne att bli hederlig, snarare att hon behövde en plats att vila ut på och bli avgiftad från droger.

53 6. Diskussion

Under denna rubrik för vi en diskussion kring hur arbetet med studien förflutit, vad vi utläst ur analysen samt vad vi kunnat göra annorlunda. Vi resonerar kring teorier, begrepp, perspektiv samt funderingar om studien kunnat ha en annorlunda utformning. Vi anser det relevant att föra en konstruktiv kritik mot oss som skribenter, vår egen förmåga och kunskap att utföra intervjuer. Vi ifrågasätter studiens resultat, har vi egentligen kommit fram till något nytt? Vi anser det även vara av vikt att diskutera, huruvida det finns möjlighet att göra en uppföljande studie baserat på ett tema vi upptäckte vid analysen av data. Vi för även en diskussion gällande framtida forskning inom området, vilken redovisas under rubriken “framtida forskning” i slutet av avsnittet.

6.1 Avslutande reflektion

Under denna rubrik diskuterar vi kring studiens syfte och frågeställningar, har vi verkligen fått de svar vi sökt? Har vi kommit fram till något nytt?

Enligt brottsförebyggande rådet (2007) är det stor återfallsrisk inom fenomenet kriminalitet. Socialisationsprocessen är av stor betydelse, där vi tar med oss normer och regler, ut i livet när vi skapar relationer med andra. Genom vår analys, har vi fått svar på syfte och frågeställningar, vilket i viss mån var väntat redan från start. Alltså, resultatet är

konfirmationsbias. Detta vet vi, då vi innan studien påbörjats, tagit del av forskning rörande kriminalitet och uppväxt (BRÅ 2001, 2007). Vi anser inte att vi tillför någon direkt ny

kunskap till forskningen inom fenomenet. Däremot har vi själva erhållit ny kunskap, gällande, hur det är att leva ett liv i kriminalitet och ett liv med drogmissbruk, i Sverige. Vi har även upplevt hur det är att befinna sig på fältet, där vi fått se arbetet bakom hur forskning bedrivs, i form av insamlandet av data, analys och research av teorier.

Något vi anser vara en fördel med vår studie, är att de människor det så ofta pratas om, har vi pratat med. Vi anser denna faktor vara en vital del då vi utifrån vår analys sett mönster om upplevelser hos intervjupersonerna, vilka pekar på att de i en mån känner sig

marginaliserade från samhällets perspektiv. Vi har kunnat utläsa att intervjupersonerna i viss grad känner att de har en stämpel på sig som tidigare kriminella. Tarja uppgav exempelvis att hon ofta kom på sig själv med att presentera sig som ”före detta narkoman”. Vi tolkar Tarja som att hon gör detta då hon känner en form av tvång att framställa sig själv som en ärlig samhällsmedborgare, och därmed i princip måste nämna att hon tidigare varit kriminell.

Enligt Becker, utifrån (William & McShane, 1998), finns en hierarkisk ordning när det

54 kommer till status i samhället. Becker (ibid) menar här att masterstatus är den högst

rangordnade. Inom denna genre är titeln ”doktor” ett bra exempel på masterstatus, titeln för tankarna hos individer till positiva faktorer. ”Doktor” förknippas sällan, eller aldrig, med någonting negativt. ”Kriminell” eller ”tidigare-kriminell” är oavsett sammanhang, i regel förknippat med negativa faktorer enligt Becker (ibid). Detta medför alltså att även om en individ ändrar livsväg, förföljer det sociala arvet individen. Då det är hur individer uppfattar andra individer som avgör normer i samhället, innebär detta att det kan bli problematiskt för tidigare kriminella att helt bli fria från stämpeln att de tidigare i livet inte levt enligt

samhällets normer.

De teman som vi redovisar under analysen; auktoriteter, handlingens försvar, tillhörighet och jaget samt fängelsestraffets betydelse ger svar på vårt syfte och

frågeställningar. Det vi också fann i analysen var skuld och skam, dock inte i tillräckligt stor utsträckning för att dessa begrepp skulle utgöra ett eget tema. Vi finner det ändå relevant att belysa då begreppen figurerat i informanternas berättelser, och då ofta i samband med att informanterna berättat om tolvstegsprogrammets nionde steg. Detta steg är ”gottgörelse”, där informanterna beskrivit hur de kontaktat människor i sin närhet, människor de på något sätt skadat under tiden de levt i kriminalitet. Det nionde steget beskrivs som vitalt i en

läkningsprocess, där skuld och skam är centralt och verkar ha påverkat informanterna då flera tagit upp det under intervjuerna. Skuld och skam har vi även med som aspekt i tidigare forskning, detta då begreppen är en stor del av människors liv ur ett emotionssociologiskt perspektiv. Vår tolkning är att skuld och skam kan vara en än viktigare aspekt att se på, då det kommer till individer som är på väg bort från ett liv i kriminalitet, än människor som lever hederliga liv.

Vi båda anser oss ha ett empatiskt synsätt gällande människor med avvikande beteenden, likt de tidigare kriminella i studien. Detta anser vi som skribenter vara en fördel.

Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv beskrivs vikten av att lyssna utan förutfattade meningar (Kvale (1997). Detta för att få med fler undertoner, i form av exempelvis emotioner, av vad som sägs vid en intervju. Denna aspekt är något vi försökt utgå ifrån vid intervjuerna och vi upplever att vi hanterat detta bra utifrån vår situation som ovana intervjuare, men det har i vissa situationer också varit svårt, att förhålla oss neutrala och opåverkade genom hela intervjuerna. Vid analysen upplever vi att vi försökt förmedla de känslor informanterna haft, något som Kvale (1997, sid. 126) skriver är av vikt för att som läsare få en djupare förståelse för materialet. Anledningen att vi hade med ett kapitel om informanternas bakgrund är för att förstärka just detta, att ge mer liv i berättelserna för läsaren.

55 Vikten av vuxna, skola och sociala insatser i tidig ålder, är av yttersta vikt när det kommer till hur samhället ska förhindra att människor hamnar i kriminalitet. Dessa aspekter är inget nytt, forskning har funnits inom området i årtionden (BRÅ 2001), men det är fortfarande vårdnadshavarna som har det primära ansvaret. Det är på grund av

vårdnadshavarnas roll vi i studien försökt förstå informanternas socialisation, utifrån deras upplevelser, och vilken del i socialisationsprocessen som bidragit till ett liv av kriminalitet.

Det är därför vi med hjälp av anknytningsmönster sökt en djupare förståelse för informanternas socialisationsprocess.

Vi har i studien ingen biologisk förklaring till fenomenet kriminalitet, ingen genetisk struktur som bestämmer hur fenomenet uppstår. Eftersom kriminalitet centreras till vissa bostadsområden kan det enligt oss inte vara biologiskt betingat utan socialt. Om kriminalitet vore biologiskt betingat, torde vi se en större spridning av kriminalitet även i finare områden.

Kriminalitet uppstår alltså inte ur ingenting, utan fenomenet uppstår i den sociala

interaktionen, vi blir som vi umgås. Detta stöds upp av teorin om social interaktion (Levin &

Trost 2010) och även av Becker (2006) som menar att kriminella handlingar är en social konstruktion. Däremot vet vi att arv och miljö är avgörande för en individs utveckling, men idag tittar inte forskare på arv för sig och miljö för sig. Det har kommit ett nytt sätt att se på dessa faktorer, epigenetik, som sammanför arv och miljö, där förklaringarna utgår ifrån ett biologiskt synsätt (Karolinska institutet, 2019).

Utifrån vår egen tolkning av materialet stämmer tesen om signifikanta andra, väl överens med våra egna erfarenheter från barndomen. Våra personliga erfarenheter från

uppväxten bekräftar vikten av signifikanta andra. Vi upplever det som att våra föräldrars ord, i princip var lag. Däremot hade vi skribenter turen att växa upp i familjer med sunda

värderingar och normer, vi hade båda en trygg uppväxt. Som vuxna har vi omdefinierat situationer, detta då nya signifikanta andra kommit in i våra liv. Vikten av generaliserade andra går heller inte att bortse ifrån. Grupperingar som både vi och informanterna rört oss inom, har även de varit bidragande faktorer till hur vi utvecklats som individer.

Det är intressant att se hur applicerbara teorierna vi valt faktiskt är, för att öka förståelsen för analysen av informanternas utsagor. Vi anser dock att det är svårt att dra slutsatser baserat på kvalitativa intervjuer, helt enkelt för att slutsatserna tenderar att bli aningen spretiga. Men som nämns tidigare i studien, så handlar egentligen resultaten vi kan se, om tolkningar. Då socialisationsprocessen är en ständigt pågående process, hade vi för avsikt i studien att undersöka varför vissa individer hamnar i kriminalitet. Detta är något vi anser oss ha fått svar på utifrån deras upplevelser av uppväxten. Då vi i analysen fann

56 aspekter gällande varför intervjupersonerna lämnat den kriminella livsstilen, försökte vi finna svar även till denna tes. Här fann vi inga självklara svar, som vi gjorde till frågeställning 1.

Som svar till frågeställning 2 anser vi att det är olika faktorer inom socialisationsprocessen, som bidragit till att de lämnat den kriminella livsstilen. Exempel är mognadsgrad, vilket var fallet hos Adrian, eller total utmattning, vilket är gällande för Tarja.

6.2 Val av teori

Något vi märkt under processen av analysen, var att det teoretiska ramverket och perspektiven vi använt oss av, gav oss svårigheter att applicera dessa vid analysarbetet. Inte nödvändigtvis för att teorin, övriga perspektiv och begrepp är missvisande, utan snarare tvärtom. Inom

In document Svensson är inget för mig (Page 51-0)