Handlingens försvar

Under detta tema tolkar vi informanternas egna berättelser kring hur de försvarar sina vårdnadsgivares handlingar samt hur de försvarar sina egna handlingar när det kommer till missbruk. Tre av informanterna uppgav under intervjuerna hur de, trots att de blivit övergivna av sina föräldrar, ändå kände att det förstod varför föräldrarna handlat som de gjorde. Vi upptäckte dessutom ett mönster där informanterna försvarar sina egna kriminella handlingar i vuxen ålder, med att de haft en dålig uppväxt. Dessa uttalanden medförde att vi kände det vara av vikt att ha med temat handlingens försvar. Detta tema svarar upp mot syftet i vår studie.

41 Utifrån begreppet otrygg/undvikande-anknytning beskriver Howe (2011) hur vuxna individer som växt upp med en otrygg anknytning tenderar att försköna minnen från

barndomen. Det är enligt Howe (2011, sid. 109) lättare för en individ att hantera missvisande minnesbilder från barndomen, som då agerar ett ideal av en barndom som inte existerat. Detta sker därför att det är mindre smärtsamt för en individ att försköna minnet, än att minnas negativa känslor, eller minnen som uppstått till följd av trauman kopplat till relationer med vårdnadshavare. Vår tolkning är att emotioner är relevanta att införa i förståelsen av informanternas utsagor, begreppet ger en djupare förklaring till en otrygg anknytning.

Utifrån ett emotionsperspektiv kan en individs negativa känslor projiceras över på en annan individ, vilket skett i informanternas fall. De har i en mån övertagit föräldrarnas

negativa känslor och gjort de till sina egna. Utifrån Fineman (2008, sid. 13) är det svårt för en individ som upplevt trauman i barndomen att ändra på sina emotioner, detta då känslorna finns kvar i det undermedvetna. Det här är i sig ytterligare en förklaring till varför

informanterna försvarar sina föräldrar i vuxen ålder, informanterna ser fortfarande sig själva som en orsak till att de blivit dåligt behandlade av sina föräldrar.

Tarja beskriver hur hon upplevt känslor av att inte vara värd något ur hennes föräldrars och samhällets perspektiv. Samtidigt tenderar Tarja att inta en försvarsställning, där hon rättfärdigar föräldrarnas beteende. “Mamma övergav mig när jag var liten, fick bo hos farmor… pappa stack redan när jag var liten”. Tarja beskriver upplevelsen av att hennes mamma lämnade henne att leva med sin farmor med orden; “Det kan inte ha varit lätt att komma till Sverige från Finland utan utbildning... städjobb, servitrisjobb, alla dåligt betalda… Jag hade nog inte heller orkat ta hand om ett barn om jag var i den sitsen”. Här kan vi styrka hennes citat med begreppet signifikanta andra. Personer som finns i barnets omgivning, som barnet känner en anknytning till (Levin & Trost, 2010), utgör en form av mall för hur barnet ska vara. Enligt Levin & Trost (2010, sid. 74-76) lär sig en individ vilka normer som råder, samt vilka åsikter och beteenden som är accepterade utifrån signifikanta andras perspektiv. Den signifikanta andra har med andra ord ett mycket stort inflytande vad gäller barnets socialisationsprocess, barnet tar efter förälderns beteende. Utifrån Bowlbys (2010) anknytningsteori, förklaras anknytningsbeteenden genom separation, berövande och förlust av en anknytningsperson. Då Tarjas mamma inte agerat den primära

anknytningspersonen, kan detta enligt vår förståelse och med stöd av Bowlbys (ibid) teori, ha inneburit att farmodern blev den primära personen under Tarjas åtta första år i livet. Detta har enligt vår förståelse medfört att Tarja även tagit efter normer och beteenden från farmodern.

42 Då Tarja uppger att farmodern levde med psykisk ohälsa tolkar vi det som att denna

anknytning påverkat Tarjas psykiska hälsa negativt.

Varje anknytningsmönster medför utifrån (Howe, 2011 sid. 96) en strategi för beteende, som är en hjälp för individen att anpassa sig efter förmåga till egenskaper och personer, genom den omgivning som individen befinner sig i. Det ovan nämnda, förstärks av Tarjas citat; “jag var en tapetblomma, jag fann mig oavsett situation, jag blev en social kameleont”. Vår tolkning är att Tarja upplevde att hon kunde flyttas fram och tillbaka mellan farmorn och mamman och hon fick anpassa sig efter det, utan att egentligen ha något att säga till om. Detta till trots, försvarar Tarja att mamman övergav henne, vilket är en handlingens försvar enligt vår tolkning.

Genom att barn lär sig att omdefiniera situationer och anpassa dessa efter föräldrars beteenden (Levin & Trost, 2010), är vår tolkning att informanterna under sina liv omdefinierat sina livshistorier utefter missvisande minnesbilder. Detta kan vara en aspekt till varför de försvarar sina föräldrars/vårdnadshavares handlande.

Tarja berättar om hur hon försvarat sin mammas handlingar gentemot sig själv. På samma sätt som hon gör detta använder hon samma försvar när det kommer till att rättfärdiga handlingar hon själv gjort; “Vid 13 års ålder var jag stadens värsta knarkarkône, jag började sniffa thinner och bestämde mig för att bli en värsting”. Tarja beskriver hur hon på grund av sin uppväxt slutade bry sig om vad hon gjorde och mer eller mindre gick in för att stå utanför samhällets normer. Hon försvarar sitt före detta kriminella liv med att hon hade en dålig uppväxt. Tarja uppger själv ordagrant att hon haft en otrygg anknytning; “jag är ett vuxet barn, knarkandet är ett symptom på att jag haft en otrygg anknytning under uppväxten”.

Tarja säger själv otrygg anknytning, men vi tolkar här in begreppet otrygg/ambivalent anknytning utifrån Howe (2011). Vi vill poängtera att vi inte kan applicera detta anknytningsmönster precist, men vi anser att vi med hjälp av Howes (ibid)

anknytningsmönster kan få en djupare förståelse för Tarja, då otrygg/ambivalent anknytning teoretiskt passar in på Tarjas utsagor om anknytning under tidiga år i socialisationsprocessen.

Utifrån otrygg/ambivalent anknytning är individer som under barndomen haft ett stormigt förhållande till sina signifikanta andra, vilket Tarja haft enligt hennes utsagor, särskilt känsliga för separationer. Utifrån Howe (2011, sid. 136) tenderar individer att bli osäkra och rädda för att bli övergivna. De har även svårt att reflektera över känslor och har ett starkt behov av att känna sig omtyckta. Vår tolkning är att denna problematik hos Tarja, lett till att hon rättfärdigat ett liv i missbruk med att hon haft en dålig uppväxt.

43 Tarja uppger att hon, till en början, var duktig i skolan men att hon aktivt gick in för att förstöra för sig själv. “Jag skrev fel på proven medvetet... enda gången som jag gjorde bra ifrån mig i skolan, var när jag var hög, då sa lärarna OJ! nu Tarja, nu känner vi igen dig”.

Detta beteende är något som enligt Tarja var uträknat. Samtidigt kan vi utläsa att Tarja ändå ville få en bekräftelse på, att hon saknades på lektioner. Hon säger; “jag tyckte det var konstigt att ingen undrade var jag var, de borde ha sett i liggaren att jag inte hade någon närvaro”. Vi tolkar detta som att Tarja med sitt drogande ville markera att hon struntade i allt och alla, men att det samtidigt fanns en del i henne som ville bli bekräftad. Lärarna borde ha noterat att Tarja hade en hög frånvaro i skolan.

Patryk berättar om en gång när hans pappa kom hem sent från krogen. Pappan var full och Patryk hade gått och lagt sig men glömt att ställa in ett smörpaket i kylskåpet. “Pappa ryckte upp dörren till mitt rum så hårt att det blev ett hål i väggen efter handtaget… han slet av mig täcket och gav mig en örfil för att jag inte ställt in smöret”. Dagen efter satt pappan i köket och var bakfull. Patryk berättar hur han gick till köket och åt frukost. På kvällen gick de båda på bio tillsammans, pappan nämnde ingenting från kvällen innan, och Patryk beskriver att han uppskattade att umgås med sin pappa. Han berättar att han dagen efter tänkte att;

“pappa gjorde sådär bara för att han var full”, men som han idag menar, var en “idiotisk”

tanke. Han förstår inte hur han kunde tycka att det var roligt att gå på bio med pappan dagen efter. Sheff (2000, sid. 14) menar, att om bandet mellan barn och förälder är hotat genom livet, är det extremt svårt att återuppbygga bandet igen. Med hot menas här hur relationen påverkats negativt på grund av pappans beteende.

Utifrån vår syn, är Patryk idag medveten om att hans pappas beteende och handlingar, varken var accepterade då, eller nu. Anledningen till att Patryk insett detta i nutid är för att nya signifikanta andra kommit in i hans liv och gett honom nya insikter. Att Patryk däremot inte känner sig ledsen över sin pappas död är enligt honom; “bara normalt, varför skulle jag vara ledsen, då vore ju jag en idiot”. Vi uppfattar dock detta som ännu en bekräftelse på att Patryk inte bearbetat sina trauman från barndomen. Han säger att han vore en idiot om han skulle känna sorg över att pappan är död. Vi tolkar det som att det finns känslor som

motarbetar varandra hos Patryk. Vi kan bara analysera och tolka utifrån Patryks berättelse, vår tolkning är att han känt skam över att ha blivit fysiskt misshandlad av sin pappa. Att Patryk idag känner det svårt att erkänna skam som känsla, tolkar vi utifrån att det är lättare att trycka undan det som gör ont, än att bekräfta det och söka stöd och hjälp. Detta för att kunna komma framåt och erhålla ett hälsosamt liv rent psykiskt. Utifrån Howe (2011, sid. 191) kan vuxna individer som vuxit upp med en desorganiserad anknytning, uppleva stress, speciellt i

44 relationer. Vuxna individer som inte bearbetat sin barndom, visar på oregelbundna mönster och avvikande höga värden av kortisol. Stress och avvikande kortisolnivåer, kan ha negativ effekt på individers psykiska hälsa. Immunförsvaret är ett exempel på en kroppslig funktion som fungerar sämre vid långvarig stress (ibid) och därmed påverkar en individs liv negativt.

Patryk uppger hur han ofta är sjuk, det kan alltså finnas ett samband mellan hans upplevda stress under uppväxten och hans nuvarande hälsa.

Det vi upptäckt i informanternas utsagor, är att de själva försvarar sina kriminella handlingar med sin barndom. Tarja säger, som tidigare nämnts; “jag är ett vuxet barn, knarkandet är ett symptom på att jag haft en otrygg anknytning under uppväxten”. Adrian försvarar sina handlingar med att han inte ville hem till sin pappa efter att hans fotbollskarriär fått ett slut; “jag började med droger när fotbollen gick åt helvete, jag ville inte hem till pappa igen”. Mikaela uppger; “min pappa var så hemsk hemma att jag inte pallade… jag tog droger för att inte känna”. Patryk; “min pappa tog livet av sig, jag hatade honom så det kändes då rätt skönt… jag hamnade i kriminalitet av en slump tycker jag, det var inte planen”.