Reliabilitet och validitet - Svensson är inget för mig

4. Metod

4.10 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet, eller tillförlitlighet, är ett sätt att avgöra om mätningen utsatts för slumpmässigt inflytande (Trost 2010). Detta innebär, att vi som intervjuare ska ställa frågor på samma sätt, med samma tonläge och betoning på ord och begrepp menar Trost (2010, sid. 131-132). Detta är något vi varit medvetna om, men anser varit svårt att förhålla oss till då vi inte är vana intervjuare. För att erhålla en hög reliabilitet ska upprepade mätningar visa på samma resultat.

Ur ett statistiskt perspektiv så har vår studie inte hög reliabilitet, då vi enbart utfört fyra intervjuer. Samtidigt är inte detta avsikten vid kvalitativ ansats. Ur ett symboliskt

interaktionistiskt perspektiv, handlar det snarare om en process, där vi bör förvänta oss olika resultat (ibid). För att exemplifiera; om vi intervjuar Adrian om 10 år, ser hans liv antagligen inte likadant ut som det gör nu, detta då socialisation handlar om processer som egentligen aldrig upphör. Adrians uppväxt går däremot inte att förändra, däremot var han nu befinner sig i livet och tiden framöver.

När det gäller reliabilitet skiljer det sig mellan fyra komponenter (Trost 2010).

Kongruens innebär att det finns likheter mellan frågor där frågeställaren vill mäta samma sak (ibid). Exempel, när vi ville få reda på orsaken till ett liv i kriminalitet så har vi ställt flera frågor gällande uppväxt, fast formulerade på olika sätt och utifrån olika kontexter, så som skola, hemmiljö och andra sociala miljöer.

Precision handlar om hur väl intervjuarens förmåga att registrera det som sägs under intervjun är (Trost, 2010). Exempelvis hur vi tolkat det vi fått berättat för oss i intervjuerna, vilket sedan mynnat ut i analysen. Här fås återigen Johanssons (2005) resonemang, gällande hur vi tolkar saker, en viktig plats när det kommer till reliabiliteten för en kvalitativ studie.

För att erhålla större säkerhet kring ett fenomens precision, krävs att vi som skribenter

kontrollerat vårt material flera gånger för att säkerställa att vår analys blir tillförlitlig. Detta är något vi försökt eftersträva då vi exempelvis noterat kroppsspråk och ansiktsuttryck kopplat till de frågor vi ställt samt läst materialet flera gånger.

Objektivitet handlar om hur objektivt intervjuaren förhåller sig vid en intervju (Trost, 2010). I vår studie, där vi varit två som intervjuat, har det visat sig att vi tolkat ut flera

resonemang på liknande sätt. När vi exempelvis jämförde vilka ord vi båda noterat efter att ha lyssnat igenom ljudfilerna, hade vi i mångt och mycket noterat liknande ord och samband.

32 Detta medför att studien får en något högre objektivitet, helt enkelt för att vi varit två

individer som arbetat med studien.

Konstans handlar om hur ett fenomen som ska undersökas inte ändrar sig nämnvärt under tiden det undersöks (Trost, 2010). Detta är något som är viktigare vid kvantitativa studier där exempelvis samband vill påvisas (ibid). Utifrån ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv, som vi använt oss av i studien, är det snarare förändringar som är av intresse vilket inte gör konstansen till en relevant punkt i vår studie.

Gällande validiteten, eller giltigheten, i en studie beskrivs den med orden; ”att instrumentet eller frågan skall mäta det den är avsedd att mäta” (Trost 2010, sid. 133).

Utifrån Kvale (1997) innebär att validera detsamma som att kontrollera. Forskaren ska med kritiska ögon syna sin analys och i så stor mån som möjligt, kontrollera att förförståelsen inte är det primära i materialet menar Kvale (1997, sid. 218). Som skribenter ska vi utifrån Kvale ha en självinsikt med en kritisk inriktning, detta för att eliminera att egna värderingar påverkar materialet (ibid). Återigen, det är inte helt möjligt att uppnå detta, särskilt inte då kvalitativa studier handlar om tolkning (Johansson, 2005). Kvale (1997, sid. 219) menar vidare, att för att erhålla en hög validitet i en studie, krävs att flera försöka till falsifiering av en frågeställning gjorts. Med andra ord, trovärdigheten i tolkningarna är av vikt. I vår studie, anser vi, att vi genom att ställa frågor gällande det fenomen vi avsett undersöka, erhållit en hög validitet.

Detta då informanternas utsagor, samtliga pekar på, att uppväxten ligger till grund för ett liv i kriminalitet.

Ahrne & Svensson (2015) skriver om hur trovärdigheten i kvalitativa studier baseras på läsarens upplevelser kring sanningshalten i materialet. Som skribent handlar det i mångt och mycket om att övertyga läsaren om att materialet bygger på empiri och inget annat. Ifall denna känsla om trovärdighet erhålls av läsaren anses studien som lyckad enligt Ahrne &

Svensson (2015, sid. 26-28). Detta är något vi strävat efter. Vi har baserat studien på empiri från informanternas livsberättelser, där vi försökt undvika att exempelvis ställa

påståendefrågor eller inte ställa följdfrågor. Vi har även undvikit att ha med allt för många citat på grund av etiska skäl. Dessa faktorer vid frågeställandet är av vikt för att öka trovärdigheten och i sin tur validiteten enligt Trost (2010, sid. 134).

Idéen om reliabilitet och validitet är enligt Trost (2010), egentligen utformad för kvantitativa studier. Därmed blir användningen av dessa begrepp vid kvalitativa studier annorlunda menar Trost (2010, sid. 133). Detta på grund av att kvalitativa studier grundar sig i att förstå eller förklara ett fenomen och inte att se på ett samband eller skillnad, som vid

33 kvantitativa studier. Med detta sagt, är ändå dessa begrepp av vikt vid kvalitativa studier, på grund av att en studie ska upplevas både som tillförlitlig och giltig.

Potentialen att kunna generalisera en kvalitativ metod, anses som en svaghet (Ahrne &

Svensson 2015). En ansats av generalisering pekar på hur studien kan appliceras på andra individer, kontexter och sociala miljöer, som på något sätt liknar de individer, kontexter och sociala miljöer som vi studerat i uppsatsen (ibid). Ett sätt att generalisera vår uppsats är att jämföra med andra uppsatser, som undersökt samma fenomen. Detta kan generera i ett mer trovärdigt resultat för studien menar (Ahrne & Svensson 2015, sid. 26-27). Generaliserbarhet bör, precis som med validitet, ses på med försiktighet. I kvalitativ forskning finns inga exakta referensramar när det gäller generaliserbarhet, utan här används termen

generaliseringsanspråk istället. Inom kvantitativ metod är det däremot möjligt att generalisera, med hjälp av exempelvis inferentiell statistik (ibid), där det går att räkna på sannolikheter för ett fenomen. Med detta sagt är inte generaliserbarhet irrelevant vid kvalitativa studier, men det måste ses på med försiktighet i hur det överförs och appliceras till andra områden (ibid).

Då vår studie är baserad på fyra personer ur populationen ”före detta kriminella”, anser vi det svårt att kunna generalisera vår uppsats. Vi läste många c-uppsatser inom

fenomenet kriminalitet. Det vi uppfattade var att skribenterna kommit fram till samma resultat som vi gjort i vår uppsats.

Hirschis (2002) forskning pekar på att uppväxten är den primära faktorn, till ett liv i kriminalitet. Med stöd av forskning skulle vi kunna generalisera vår studie, men med tanke på att studien endast är baserad på fyra deltagare och endast en intervju per deltagare, anser vi materialet vara för tunt. Dessutom skiljer sig informanternas kriminella verksamhet åt. En informant har exempelvis levt ett liv som yrkeskriminell, vilket gör att han skiljer sig från resterande informanter. Detta är också något vi måste ta i beaktande gällande generalisering.

Kategorin yrkeskriminell, anser vi är ett fenomen i sig, i motsats till de kriminella handlingar som de andra informanterna utfört. Det blir två olika grupper i en undersökning, där en person är en grupp, och där tre personer är en grupp. Baserat på detta, anser vi att en undersökning med två grupper, inte går att generalisera till andra miljöer och personer.

34 5. Analys

Under denna rubrik redovisar vi analysen av den insamlade empirin i studien. För att göra analysen överskådlig delas den in i teman, detta för att förtydliga samt strukturera upp

analysen så att läsaren får en djupare inblick. Temana härstammar från de koder vi från början fick fram vid transkriberingen av materialet och är därmed relevanta för studiens analys. Vi lyssnade igenom ljudfilerna tillsammans för att sedan övergå till att individuellt transkribera materialet, två intervjuer var. Detta för att sedan individuellt ta fram koder, för att sedan jämföra dessa med varandra. Det vi då insåg var, att vi i mångt och mycket noterat liknande ord och resonemang. Utifrån detta formades till sist de teman vi i detta avsnitt redovisar. Vi anser att temana, svarar på de två frågeställningarna;

➢ Vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de blivit kriminella?

➢ Vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de valde att lämna ett liv i kriminalitet?

Fyra teman; auktoriteter, handlingens försvar, tillhörighet och jaget, samt fängelsestraffets betydelse. Anledningen till att vi valt att benämna de likt ovan är följande:

Auktoriteter härstammar ur att samtliga informanter beskriver hur de upplevt att auktoriteter varit en stor orsak till att de socialiserats in i ett liv av kriminalitet.

Handlingens försvar har vi valt att kalla detta tema då flera av informanterna berättat att de försvarar sina kriminella handlingar med att de haft en dålig uppväxt.

Tillhörighet och jaget kallar vi det då tillhörighet varit ett starkt återkommande ord under arbetet med materialet och att samtliga informanter uttryck hur de upplevt problem med att känna tillhörighet, både i hemmiljö och skolan. Detta kopplar vi samman med

informanternas jag.

Slutligen har vi med temat fängelsestraffets betydelse. Detta då vi vill se vilken roll kriminalvården haft på informanternas liv samt förmåga att upphöra med kriminalitet.

Analysen har gjorts utifrån symbolisk interaktionism som teoretisk ram. Vi har därtill applicerat anknytningsmönster, emotioner samt makt som ytterligare perspektiv för att erhålla en djupare förståelse för fenomenet kriminalitet.

35 5.1 Auktoriteter

Under intervjuerna uppstod ett samband mellan samtliga informanter, nämligen att alla uttryckte att de hade problem med auktoriteter och har så haft under hela livet. Detta är en bekräftelse på våra frågeställningar, där auktoriteter uppges vara en orsak till att de hamnat i kriminalitet, samt att auktoriteter varit närvarande även då de lämnat det kriminella livet.

Vårdnadshavare, lärare, socialtjänst eller polis, är samtliga exempel på vad informanterna kallar för auktoriteter. För informanterna likställs auktoriteter med synonymen antagonister, alltså en form av motståndare eller rent av fiende. Det som skiljer informanternas syn på auktoriteter i deras utsagor är att; Adrian, Mikaela och Patryk beskriver vårdgivare och lärare i skolan som deras största auktoritärer. För Tarja var fienden socialtjänsten, denna myndighet representerade allt som var ont i samhället.

“Fru Månsson” var en kvinna från socialtjänsten som Tarja kom i kontakt med redan som väldigt liten. Denna “fru Månsson”, har för Tarja kommit att symbolisera samhällets utövande makt som ständigt närvarande. “Fru Månsson” hade makten att separera Tarja från hennes farmor, hon hade även makten att ta Tarjas egna barn ifrån henne, då hon själv var vuxen och levde ett liv i missbruk. “Fru Månsson” är enligt Tarja anledningen till att hon inte litar på myndigheter över huvud taget. Utifrån symbolisk interaktionism är social interaktion en viktig beståndsdel när det kommer till förståelsen för en människas socialisationsprocess, i vilken en människa lär sig hur hon beter sig i olika situationer och mot andra människor (Levin & Trost 2010). Som vi tolkar det utifrån Howes (2011) anknytningsteori, så utvecklades inom Tarja ett jag, där hon inte riktigt visste vilken vuxen hon kunde lita på.

Tarja plågades antagligen av tanken på att bli övergiven, hennes farmor var den som stod henne närmast efter att mamman lämnat henne. När “fru Månsson” riskerade att förstöra även denna anknytning för Tarja, väcktes antagligen en rädsla inom henne att återigen bli

övergiven. Socialtjänsten blev därmed en auktoritär som kom att symbolisera allt som var ont;

“Redan vid fem års ålder kände jag ett starkt förakt mot samhället, tack vare fru Månsson”.

Utifrån Tarjas berättelse om ”fru Månsson”, och Tarjas avsaknad av tillit till myndigheter, kan vi förstå hennes berättelse genom anknytningsteorin. Ett av anknytningsmönstren handlar om otrygg/desorganiserad anknytning, vilket innebär att en individ i vuxen ålder, som inte bearbetat trauman, kan bära med sig dessa trauman genom livet. Detta i sin tur kan påverka individens medvetande och beteende enligt Howe (2011, sid. 183). Utifrån Tarjas utsagor tolkar vi det som att hon än idag inte litar på myndigheter och att detta är kopplat till hennes anknytningsmönster under de tidiga åren i socialisationsprocessen. Vi anser det även relevant att söka förståelse för Tarjas rädsla för myndigheter utifrån ett maktperspektiv där den

36 utövande makten, i det här fallet socialtjänsten, använder makt som en metod (Foucault 2003) för att styra andra individer. Denna makt genomsyrar vårt samhälle, där enligt Foucault (ibid) myndigheter har för avsikt att disciplinera medborgarna. Utifrån vår tolkning passade inte Tarjas uppväxt in i samhällsnormen och därav var maktutövning från socialtjänstens sida nödvändig. Att Tarjas egna upplevelser av detta inte är positiva är för att det för henne var relationen till sin farmor som var det primära.

För Adrian var den störste antagonisten pappan. Med våld som vardag, beskriver Adrian hur han tidigt i livet upplevde sin egen pappa som roten till all ondska. Pappan hade makten att förstöra hans förtroende gentemot andra vuxna, som exempelvis lärare i skolan.

Adrian ljög för sin pappa och sa att han gjort läxorna i skolan, detta då; “jag alltid fick en örfil eller en slap på huvudet om jag gjorde fel”. Utifrån detta citat kan vi applicera definitionen av situationen. Adrian definierade situationer där han interagerade med sin pappa utifrån sitt perspektiv, klarade han inte av sina läxor blev han slagen. Detta medförde att Adrian ändrade sitt beteende, eftersom han lärde sig att se signaler när hans pappa skulle agera aggressivt.

Utifrån Levin & Trost (2010 sid. 14) är definitionen av situationen just detta. Definitionen blir verklig i sina konsekvenser, Adrian tolkade relationen till pappan som att han behövde

anpassa sig till honom. Därmed agerade han utifrån det han tänkte var lämpligt, allt för att slippa bestraffning. En individ definierar en situation som antingen positiv eller negativ, glädjefylld eller aggressiv. Adrian lärde sig att ljuga för sin pappa att han gjort läxorna i skolan. Risken att agera fel och bli straffad minskade därmed. Utifrån Goffman (2000, sid.

209) finns en maktaspekt närvarande i hur situationer definieras. Men då Adrians pappa inte inbringade positiva känslor av makt i Adrian då han slog honom, misslyckades pappan.

Adrians definition av situationen när pappan slog honom blev negativ då pappan inte föregick med gott exempel, maktutövandet blev alltså kontraproduktivt. Enligt vår tolkning ledde pappans maktutövning enbart till att Adrian byggde upp ett hat inom sig som han sedan lät gå ut över andra människor.

Mikaela levde med både fysiskt och psykiskt våld hemma, även här var det pappan som var orsaken till våldet. Hon har än idag svårt för auktoritära personer. Mikaela beskriver med egna ord hur en dag efter skolan såg ut;

Jag kom hem… pappa satt i köket full, otrevlig. Han hade inget jobb, skyllde allt på alla andra, men ofta fick jag skulden för hans misslyckade liv… Jag tror att jag blev väldigt formad på grund av hans negativa inställning mot allt,

37 han var ingen positiv person i mitt liv… jag vågade däremot aldrig säga emot

honom för gjorde jag det besvarades det med våld.

Utifrån symbolisk interaktionism handlar socialisation om interaktion. Individer formar ett me eller ett I, baserat på individens inlärda beteenden den tillgodogjort sig från sin sociala miljö. Mikaela växte upp i en vardagsmiljö, där vår förståelse av hennes berättelse är att normen var väldigt depressiv. Framtidsutsikter var inget Mikaela upplever att hon fick i sin hemmiljö. På sikt medförde de inlärda normer hon fått med sig, antagligen till att hon

hamnade i utanförskap i samhället. Enligt Levin & Trost (2010, sid. 25-26) är förståelsen av en individs me och I ett bra verktyg för att förstå en individs socialisationsprocess. En individs me utgörs av normer och värderingar medan en individs I är den sida en individ visar utåt i form av beteende. Beteendet grundar sig i individens me (ibid). Mikaelas berättelse om hur hennes vardagsliv såg ut ger oss förståelsen att hon troligen socialiseras in i ett liv utan positiva framtidsplaner, vilket medfört att hon kom att uppfatta tillvaron som meningslös.

Enligt Levin & Trost (ibid) tolkar vi Mikaela som att hon internaliserats in i negativa normer och därmed utgörs hennes me av negativitet. Hennes I, det hon visar utåt, kan alltså vara ett resultat av en jobbig uppväxt, där hon lagt sig till med ett beteende som är destruktivt.

De kärleksrelationer Mikaela haft senare i livet, har varit destruktiva; ”alla förhållanden jag haft har varit med bad-boys, där jag blivit nedtryckt, inte de schysstaste killarna…”. Även om det kan verka motsägelsefullt, har hon haft en tendens att dras till män med auktoritära karaktärsdrag. Utifrån Howe (2011, sid. 136-151) beskrivs hur individer med en otrygg/ambivalent anknytning i vuxen ålder har låg självkänsla. Denna självkänsla leder inte sällan till att individer med detta anknytningsmönster tenderar att skapa starka

emotionella band till sin partner. Det finns även en hög ångest hos individen att bli övergiven.

Utifrån detta tolkar vi det som att Mikaelas socialisationsprocess medfört att hon inlett relationer med män, med liknande karaktärsdrag som sin pappa. Detta då Mikaelas norm för hur män bör vara, till stor del lades till grund i unga år. Beteendet går att förklara utifrån Meads begrepp spelstadiet (Levin & Trost 2010, sid. 76). I detta stadie lär sig barn vilka normer och beteenden som är accepterade utifrån sina signifikanta andra, i detta fall Mikaelas pappa. Enligt Levin & Trost (2010, sid. 74-75) utgör ofta barns vårdnadshavare, signifikanta andra. Detta är personer som har betydelse i barnets socialisationsprocess, där normer och värderingar de signifikanta andra innehar, projiceras på barnet.

Patryk är en annan informant, som även han beskriver sin pappa som en auktoritär, som inpräntat känslor av aggression i honom. Patryk beskriver sin pappa som hård och

38 dömande, men att pappan försvann till följd av att han hängde sig hemma i familjens kök.

Denna händelse beskrivs av Patryk som att han kände lättnad, antagonisten var borta. Utifrån Patryks berättelse finner vi förståelse att hans emotioner än idag, kan vara formade av

behandlingen han fick under barndomen, i form av fysiskt våld. Patryks emotioner kan då utifrån Fineman (2008), vara grundade på känslor av rädsla, ilska, avsky och förakt, vilka grundats i socialisationsprocessen. Dessa emotioner beskrivs utifrån Fineman (2008, sid. 13) som svåra att bli av med i vuxen ålder, på grund av att emotionerna är kopplade till trauman som uppstod i barndomen. Howe (2011, sid. 183) beskriver hur en otrygg/desorganiserad anknytning påverkar individen i vuxen ålder, detta genom att trauman som barnet upplevt under uppväxten, inte bearbetats. Vi kan inte analysera Patryks berättelse enbart utifrån detta begrepp, men vi anser anknytning vara ett perspektiv som ändå ger oss förståelse i analysen.

Även om Patryks pappa inte längre är i livet, agerar Patryk emotionellt utifrån vad han tidigare upplevt, något som påverkat hans liv negativt (ibid).

Patryk uppger i intervjun att; “Jag har inte haft ett förhållande som varat längre än sex månader“. Han fick då följdfrågan; “Hur tror du att dina tidigare erfarenheter kan ha varit en bidragande faktor till att det blivit så?

Jag vet inte riktigt, kanske att jag tänkt mest på mig själv och inte brytt mig om tjejen jag var ihop med, jag har fortfarande lätt att bli arg. Vet att det berott mycket på mitt humör att förhållandena inte hållit. Jag tål inte när någon säger åt mig vad jag ska göra.

Utifrån detta citat tolkar vi det som att Patryks erfarenheter och emotioner från barndomen ligger så djupt rotade, att han även uppfattar sina före detta flickvänner som auktoriteter. Även om Patryk nödvändigtvis inte är medveten om detta själv. När

flickvännerna ställt krav på Patryk, tolkar vi det som att han förknippar detta med negativa känslor i form av att bli psykiskt nedtryckt. Detta stämmer överens med Fineman (2008, sid.

In document Svensson är inget för mig (Page 34-0)