Kriminella handlingar är situationsbundna

Wikström (2014) i sin tur vill söka förståelse i varför människor begår brottsliga handlingar.

Wikström menar att varför människor begår kriminella handlingar, är den grundläggande frågan inom kriminologi (ibid). Svaret på denna fråga beror på hur vi ser på kriminalitet och personer som är involverade i fenomenet, även dess inflytande av politik och vilken metod som används i förebyggande syfte (ibid). Wikström (2013, sid. 2) menar fortsatt, att

kriminella handlingar är situationsbundna, och inte individ eller kollektivt bundna. Människor handlar och agerar utifrån vem de är, och den miljö individen är en del utav.

6 2.4 Anknytning och kriminalitet

Hirschi (2002) menar att ett barn som är obunden till sina föräldrar, är mer benägen att exponeras för kriminogena inflytanden, med detta menas att personen har lättare att ansluta sig till ett kriminellt gäng (ibid). Individens avsaknad av anknytning till sina föräldrar har i sig självt, ingen moralisk betydelse (ibid).

Att förklara effekten av anknytning till föräldrar utefter brottsligt beteende, genom att referera till internaliseringen av normer, skapar svårigheter i att förklara variationen av brottsligt beteende över tid menar (Hirschi, 2002 sid.87). Om medvetenheten är relativt beständigt uppbyggt hos barnet vid tidig ålder, hur förklarar vi då ökandet av kriminell aktivitet i tidiga ungdomsåren, och förnekandet i sena tonåren (ibid).

Efter att ha sammanställt psykiatrisk klassificering utifrån graden av återfall inom kriminalitet, kunde Reiss (1951) dra slutsatsen att observationer visade på, att de individer som återfaller i kriminalitet sällan har ett moget ego. Inte heller icke-kriminella sociala roller, eller lämpliga och rationella behärskningar (Hirschi, 2002 sid. 87), som tillåter individen att bistå med åtgärder i konformitet med icke-kriminella gruppförväntningar.

Det finns flera sätt att se och förklara anknytning till föräldrar. Hirschi (2002) förklarar detta med sociala band, om en obundenhet eller bundenhet till föräldrarna. Bowlby (2002) som är grundaren till anknytnings teori inom psykologin, menar att hur vi beter oss i relationer i vuxenlivet, är beroende av vilket anknytningsmönster vi som barn (redan som spädbarn) mottagit av våra föräldrar.

Utifrån fenomenet kriminalitet, förklarar Hirschi (2002) att det finns fyra sociala band som är av vikt, för att förstå varför. Inom psykologin, talas det om anknytningsmönster, som en förklaring till hur vi handlar och beter oss som vuxna individer (Howe, 2011). Ur ett sociologiskt perspektiv, används Socialisationsprocessen som en förklaring på hur individer agerar utefter normer, lagar och regler. Socialisationsprocessen är en ständigt pågående process som människor hanterar (Levin & Trost, 2010)

Återkommande i detta avsnitt (tidigare forskning), är att sociala agenter,

anknytningspersoner och vårdgivare, (det finns många olika benämningar på den/dem som uppfostrar barnet, beroende på om det är sociologi, socialpsykologi eller psykologi, men begreppen belyser detsamma), är viktiga personer för ett barns framtida livsval.

7 2.5 Tillhörighet i hemlighet

Genom att ingå i en subkultur, kan individer som känner sig utanför samhällets normer, känna tillhörighet. Utifrån Maffesoli (1996) är neostammar en social gruppering som uppstår i konsumtionssamhället, detta sker menar Maffesoli, på grund av att individer finner det svårt att hantera autonomitet. Detta medför att individer konsumerar för att identifiera sig med andra individer i samhället (ibid).

Neostammar har ingen koppling till stammar med en historisk bakgrund, som oftast associeras med gudar, andar och legender (Lalander, 2001). Individerna som ingår i en neostam, bygger på att individerna delar likartade konsumtionspreferenser, det vill säga, de uppvisar ett överensstämmande konsumtionsmönster (ibid). För att exemplifiera; individer som lever i kriminalitet och med ett drogmissbruk, har gemensamma konsumtionsmönster, där drogen är vad som konsumeras. Neostammar har ingen historia med släkttavla, utan skapas då det sker förändringar i konsumtionssamhället (ibid). Lalander (2001, sid 243) menar att utifrån Maffesoli och Bauman, skapas denna gemenskap i det postmoderna samhället för att individer ska ha kraft till att hantera ensamhet i det globala

informationssamhället.

Subkulturen möjliggör en tillhörighet eller gemenskap, som blir särskilt kraftfull då den är hemlig. Gruppen blir en egen värld, där yttervärlden stängs ute. Närheten i gruppen är det enda som blir av intresse (Lalander, 2001). Drogerna agerar som avskiljare när det kommer till övriga samhället, den yttre världen. Drogerna skapar en illusion, där

medlemmarna i subkulturen anser sig vara lika varandra, vilket skapar en gruppidentitet enligt Lalander (2001, sid. 243), detta gör att individerna i subkulturer; ”försöker närmast göra sig till en stam i ordets rätta bemärkelse och genom upplevelsehistorien för de i legender om gruppen och kulturen” (Lalander, 2001 sid. 243). Lalander (2001, sid 244) menar vidare att de bildar en tydlig uppfattning med existerande världsalltet, poliser och de själva. Detta

medför att individerna lever i en definierad perception, där tillhörighet är den primära känslan.

8 3. Teori

Symbolisk interaktionism, vilket är det teoretiska ramverk vi i studien använt för att analysera vår empiri, handlar om att söka förståelse för ett fenomen snarare än att förklara dito (Levin &

Trost 2010). Vi presenterar dessutom perspektiven; anknytningsmönster, emotioner och makt, vilka vi implementerat i studien då vi anser de vara relevanta vid förståelsen av materialet.

Vi anser att socialiseringsprocessen handlar om anknytning. Socialisationsprocessen definieras med orden; ”hur människan succesivt blir mera social och lär sig hur hon skall bete sig och hur hon beter sig i varierade situationer” (Levin & Trost, 2010, sid. 12).

Socialiseringsprocessen beskrivs utifrån Levin & Trost (2010, sid. 113) som livslång och ständigt föränderlig och att det i mångt och mycket är inom social interaktion socialisering sker. Därav har vi valt att till vår huvudteori, symbolisk interaktionism, tillföra perspektiv inom anknytningsteori med olika anknytningsmönster utifrån Bowlby (2010) och Howe (2011). Detta för att kunna beskriva vikten av anknytning i socialisationsprocessen, som i sin tur lett till att informanterna hamnat i ett liv av kriminalitet och missbruk.

För att få en djupare förståelse för intervjupersonernas berättelser har vi även använt oss av det emotionssociologiska begreppet emotioner utifrån Fineman (2008). Samtliga informanter uttryckte att de under delar av livet känt skuld och skam som konsekvens av de handlingar de utfört i sitt liv som kriminella. Vi vill med hjälp av emotioner söka förståelse för deras känslor och hur dessa bidragit till informanternas livsutveckling. För att öka förståelsen ytterligare för informanternas upplevelser av auktoriteter och hur dessa på olika sätt påverkat deras liv, har vi inkluderat makt utifrån Goffman (2000) och Foucault (2003).

3.1 Symbolisk interaktionism

En huvuddel inom symbolisk interaktionism är socialisationsprocessen. Mead (1972) menar att individers utveckling sker i denna process, där ett utbyte av språk och symboler medför att individer finner mening i den sociala världen. Mead (ibid) menar vidare att detta inte är något som människor gör enskilt, utan är en process;

It is not something that the individual alone makes possible. What the development of language, especially the significant symbol has rendered possible is just the taking over of this external social situation into the conduct of the indiviual himself (Mead 1972, sid.

187).

9 Mead (1972) menar att socialisationsprocessen är en viktig del av symbolisk interaktionism då den är universell och anbelangar alla individer. Individer kan dela upplevelser i form av fysiska saker, exempelvis en konsert, men hur människor tolkar och upplever dess innehåll skiljer sig åt.

Definitionen av symbolisk interaktionism är; ”…ett synsätt, ett perspektiv, en

utgångspunkt för en analys av den sociala verkligheten” (Levin & Trost 2010, sid. 12). Teorin bygger på att snarare förstå ett fenomen än att förklara det (ibid). Människor som befinner sig inom samhällsvetenskapen som ämne, har behov av redskap för att kunna analysera olika samhällsfenomen, att söka förståelse. Symbolisk interaktionism är ett av dessa redskap.

Stryker (1980) menar att symbolisk interaktionism dels går att se som ett allmänt teoretiskt perspektiv där förståelse för samhället och grupperingar inom dito kan erhållas, men att termen även används inom socialpsykologin där den specifikt riktar sig mot

socialisationsprocessen (Levin & Trost 2010).

Levin & Trost (2010) skriver att teori per definition är ”…ett sammanhängande system av satser, som alla och var för sig uttalar sig om relationen mellan två eller flera variabler”

(Levin & Trost 2010, sid. 12). Variablerna ska dessutom vara sammanhängande på ett sådant vis att det går att se ett kausalt samband, det bör alltså gå att se ett orsak/verkans-samband.

Däremot är det enligt Levin & Trost (ibid) inte nödvändigtvis det kausala sambandet som är av vikt när det kommer till symbolisk interaktionism. Detta då termen går att se mer som ett teoretiskt perspektiv än en renodlad teori vilket innebär att det är förståelsen av ett socialt fenomen som står i centrum, snarare än att förklara precist varför det uppstår (ibid). Dock lämpar sig symbolisk interaktionism väl som teori, eller, teoretiskt perspektiv, när det kommer till att studera människor i grupp, mänskliga beteenden samt människan och grupper som olika beståndsdelar av samhället (ibid).

Symbolisk interaktionism är ett bra perspektiv att utgå ifrån när det kommer till förståelsen av ett socialt fenomen, såsom kriminalitet.

Definitionen av situationen är ett begrepp inom symbolisk interaktionism, Thomas teorem säger att; ”If men define situations as real, they are real in their consequences ” (Levin & Trost 2010, sid. 14). Vad som menas med detta är, att beroende av hur en människa uppfattar en situation så påverkar även detta individens beteende. Om en individ uppfattar en situation vid mötet med exempelvis en vän som irriterat, kommer även individen att bete sig utifrån denna kontext. Dock är definierandet av en situation en ständigt pågående process som ändras beroende på hur interaktionen mellan individer ser ut. Om en individ först definierar en situation med en annan person som hotfull, men att sedan den ”hotfulle” personen inte beter

10 sig hotfullt, definieras situationen om och mötet mellan individerna kan gå från att först ha uppfattats som hotfullt till att neutraliseras. Levin & Trost (ibid) menar att individers sociala verklighet är subjektiv och att verkligheten därför kan förstås på olika sätt. Ett exempel som författarna (ibid) tar upp, är hur ett glas antingen kan uppfattas som halvtomt eller halvfullt.

Terapeuter använder sig av verktyg för att omdefiniera situationer för att få patienter att känna meningsfullhet i det som de kanske tidigare uppfattat som meningslöst. Att se ett glas som halvfullt ger en positiv verkan på en individ, snarare än att se det som halvtomt.

Social interaktion handlar om hur människor interagerar sinsemellan. Det handlar inte bara om det verbala språket enligt Levin & Trost (2010) utan även om hur vi för oss rent kroppsligt i form av ansiktsuttryck, kroppsrörelser och handgester. Cooley myntade begreppet spegeljaget, vilket innebär hur individer ser sig själv genom andra och utifrån hur individen tror att den blir bedömd, erhåller känslor av stolthet eller förödmjukelse (Levin & Trost 2010, sid. 98-99). Interaktionen med andra agerar en spegel om hur individer uppfattar sig själva.

Människor interagerar ständigt med varandra, allt ifrån att vi köper en korv på en

bensinstation och betalar kassören, till att vi har en djup diskussion med en vän. Däremot är även icke-sociala handlingar ett sätt att interagera. Om en människa i en viss situation inte beter sig som förväntat, är även det en form av interaktion. Att tänka är social interaktion där orden som lämnar vår mun blir symboler för våra tankar (ibid).

Mead anses vara den person inom symbolisk interaktionism som myntade begreppet the self, eller, jaget (Levin & Trost 2010). Från det att ett barn föds till dess att barnet blir en person, med egna tankar och känslor, sker en mängd processer. I takt med att barnet blir äldre skapas ett jag, detta sker genom social interaktion (ibid). För att beskriva en individs identitet går det att dela upp jaget i två delar, “me” och “I”. Trost & Levin (ibid) skriver att inom begreppet “me” ingår en individs erfarenheter, språk samt alla normer som formar oss som individer. Vårt “I” är den spontana sidan av en individs “jag” och existerar momentant. “I” är styrt av “me”, där våra erfarenheter som sagt finns, vilket medför att beroende av hur vi uttrycker, eller beter oss i vissa situationer, lär vi hur vi förhåller oss till olika kontexter i livet.

Det är dock av vikt att poängtera att “me” och “I” är teoretiska verktyg utifrån (Levin & Trost 2010, sid. 25) och är konstruerade för att kunna användas vid förståelsen av exempelvis en individs socialisation. Något som är intressant är att en individ har på grund av sina

erfarenheter, normer, alltså sitt “me”, ett visst bestämt antal alternativ den kan använda sig av i en viss situation (ibid). Ett exempel på detta är en kriminell individ som växt upp i en social kontext med normer som inte samvarierar med övriga samhället. Den kriminella individen kan då tänkas ha ett “me” bestående av erfarenheter vilka medför svårigheter att anpassa sig

11 till normsamhället. Om den kriminellas socialisation medför normer där lag och ordning inte är signifikanta variabler, torde det även påverka hur individen agerar i samhället.

Symbolisk interaktionism utgår från att sociala förändringar och social mognad ligger som grund i socialisationsprocessen, och därmed är denna process utifrån Levin & Trost (2010, sid. 113), ständigt pågående. Detta då “jaget” hos en individ ständigt påverkas och förändras beroende på hur situationer definieras, vilka sammanhang en individ ställs inför samt vilken grupptillhörighet en individ har (ibid). Allt hänger alltså samman och utgör i sig beståndsdelar till hur en individ skapas, men som sagts tidigare, upphör inte denna

socialisationsprocess. Individer är inte statiska utan föränderliga och rekonstrueras beroende av de processer som sker i individens kontext (ibid).

Individer är från födseln sociala och socialisering är en process som sedan sker över tid enligt Levin & Trost (2010, sid. 74-75). Genom språk, kroppsspråk, normer inom den sociala miljö individen befinner sig i, skapas en identitet, vilken vi tidigare nämnt är föränderlig.

En avslutande aspekt vi vill nämna är vikten av signifikanta andra. De är människor i barnets omgivning som barnet känner en anknytning till, inte sällan en förälder (ibid). De signifikanta andra har en stor betydelse i ett barns socialisationsprocess då barnet tar efter beteenden. Om ett barn hamnar i konflikt med exempelvis en förälder, vilken är en signifikant andre, lär sig barnet att omdefiniera situationen och anpassar den för att passa föräldern (ibid).

Som tillägg under detta stycke finns även begreppet generaliserade andre, vilket utifrån Levin & Trost (2010, sid. 75), innefattar internaliserade normer som finns inom exempelvis grupper, där regler finns för vilka åsikter som anses rätt. Även detta begrepp är av vikt när det kommer till att beskriva individers socialisationsprocess.

3.2 Anknytning ur ett psykologiskt perspektiv

Socialisationsprocessen består i mångt och mycket av social interaktion, där individer antar beteenden baserat på relationer de har med andra människor. I vår studie är

socialisationsagenterna (vårdnadshavarna), en signifikant aspekt i vår studie då

intervjupersonerna uppger att relationerna till vårdnadshavarna påverkat deras liv negativt.

Anknytning är relationellt betingat, mellan vårdnadshavare och barn, därav anser vi det relevant att implementera i studien då anknytning är en stor del i socialisationsprocessen.

Hitintills har forskningen arbetat fram fyra olika anknytningsmönster, som en

förklaring till hur individer förhåller och beter sig i nära relationer som vuxna individer. Trygg

12 anknytning, otrygg/undvikande anknytning, otrygg/ambivalent anknytning och

otrygg/desorganiserad anknytning. Bowlby (2010) forskade kring barnets reaktion, då mamman för en kortvarig stund lämnade barnet ensam. Reaktionerna från barnen var protest, förtvivlan och upprördhet över att det sociala bandet bröts (detachment).

Bowlby (2010 sid. 52) menar att anknytningsteorin är en ansats till att förklara anknytningsbeteende (tillfälligt uppträdande och försvinnande) och bestående anknytning (som utvecklas till permanenta personer). Därigenom revolutionerade Bowlby tänkandet kring ett barns band till vårdnadshavare, där han refererar nämnde som mamman, och dess splittring genom en separation, berövande och förlust (ibid).

Bowlby (2010) startade ett samarbete med Mary Ainsworth i slutet av 1950-talet, som även hon är ett väletablerat namn inom anknytningsteorin, efter att Bowlby formulerat en första plan av anknytningsteorin (Bowlby, 2010 sid. 68).

Ainsworth’s innovativa metodologi gjorde det inte bara möjligt att testa några av Bowlbys idéer empiriskt, det hjälpte även att vidga teorin i sig självt, vilket medfört nya direktioner som tagit vid (Bowlby, 2010). Ainsworth tillförde ett system till Bowlbys forskning, där hon klassificerade tre grundläggande relationsmönster hos barn utifrån (Bretherton, 1992 sid. 763). Dessa relationsmönster benämns anknytningsmönster, där hon utgick ifrån tre olika modeller; trygg anknytning, otrygg/undvikande anknytning och otrygg/ambivalent anknytning, som ovan nämnts (Howe, 2011). Otrygg/desorganiserad anknytning utarbetades först senare av Mary Main & Judith Solomon (1986, 1990) (ibid).

Vi finner det intressant att använda oss utav anknytningsmönster i denna uppsats, då anknytning är en del av den socialisationsprocess som varje individ genomgår och påverkar hur individer formas som vuxna. Med anknytningsmönster kan vi söka förståelse i varför vi agerar och beter oss på ett specifikt sätt, i relationer till andra individer. Vi kommer att koncentrera oss på anknytningsmönstren utifrån ett vuxet perspektiv, och applicera dessa på vår empiri. Detta då uppsatsen behandlar vuxna individer, med ett kriminellt förflutet. Där vi med hjälp av anknytningsmönster vill ge en förklaring till varför vuxna individer (som i denna uppsats är tidigare kriminella), hamnar i kriminalitet.

Barn använder anknytningspersoner för både beskydd och känsloreglering utifrån (Howe, 2011 sid. 80). Vuxna individer använder dem huvudsakligen till att reglera emotioner.

Individer med en trygg anknytning, beskrivs ibland som autonoma i den mening att de kan reflektera, utan så mycket förvrängning av deras egna tankar, känslor och beteenden (Howe, 2011). Generellt beter de sig icke-defensivt. Dessa individer är fria att utvärdera hur de

13 påverkar andra människor och hur andra människor påverkar dem. Hur deras egna och andras beteende är en produkt av vad de tänker och känner (ibid).

När individer med trygg anknytning gör en självreflektion, tenderar de att vara ärliga och insiktsfulla. De tror även, att om de beter sig illa eller gör sociala misstag, är de

fortfarande älskade och accepterade (ibid). De accepterar att de inte alltid är ”perfekta”

individer. Individer med trygg anknytning ser andra individer som en resurs. När de blivit vuxna fortsätter de att söka trygghet och stöd hos föräldern/vårdgivaren, exempelvis vid en skilsmässa, deras förtroende är högt (ibid).

Trygga individer lever ett liv som är hälsosamt balanserat mellan, intimitet och

självständighet, tillhörighet och autonomi (Howe, 2011). De uppskattar att vara öppna i intima relationer med andra, de är mycket självutlämnande och pratar om personliga erfarenheter utan problem. De kan läsa av när en annan individ behöver närhet, kärlek, stöd, guidning eller bara att ha roligt (ibid). De tycker om att vara den person som ger stöd och tröstar, de kan ge i lika stor utsträckning, som att ta emot.

Karaktärsdragen för individer med en trygg anknytning, som ovan nämnts, betyder inte att de aldrig upplever stress. När de upplever bakslag är de utrustade med en starkare resiliens på grund av sin trygga anknytning (Howe, 2011). Deras förmågor hjälper dem att värdera (reflektera över sina tankar och känslor), vilket medför att de vidhålls positivt orienterade utifrån (Howe, 2011 sid. 83). Negativa emotioner som väckts, accepterar trygga individer, genom att angripa problemet med en lösning, i ett försök att kontrollera sin emotionella upprördhet (ibid).

Perspektivet gällande individer med en trygg anknytning, kan verka som att dessa individer är perfekta, men det finns en rad olika anknytningsstilar även inom den trygga gruppen (Howe, 2011). Vissa individer är mer reserverade. De har en mild undvikande och avfärdande tendens. Andra är mer sociala och emotionellt reaktiva, deras beteende är nära ambivalens. Men vart än individen befinner sig på kontinuumet av autonomi, är hens inställning till livet, öppen och nyfiken (ibid).

För de som klassificeras som undvikande när de var barn, var tillgängligheten till föräldrarna närvarande när de gjorde något bra, och utan väsen menar Howe (2011 sid. 106).

Detta tillstånd av acceptans, menas att den undvikande personligheten har ett moderat behov av godkännande. Även om självet behöver ses som självständig och stark, visar det sig att den undvikande vuxne individens försök, att upprätthålla distans i relationer, drivs av ångest (ibid). Självständighet känns därför mer tryggt, än emotionell närhet.

14 Anknytningsmönstret hålls generellt i en relativt avaktiverat tillstånd (Howe, 2011). I deras beteende och hur de talar, leder de uppmärksamheten bort från det som kan hota eller stressa dem emotionellt, där konflikter är ett exempel på detta (ibid). Sårbarhet, emotionella behov och känslor av ångest, tonas ner på grund av rädslan att behöva tänka på frågor som aktiverar anknytningsmönstret, eftersom det triggar påminnelser om tidigare avvisanden

14 Anknytningsmönstret hålls generellt i en relativt avaktiverat tillstånd (Howe, 2011). I deras beteende och hur de talar, leder de uppmärksamheten bort från det som kan hota eller stressa dem emotionellt, där konflikter är ett exempel på detta (ibid). Sårbarhet, emotionella behov och känslor av ångest, tonas ner på grund av rädslan att behöva tänka på frågor som aktiverar anknytningsmönstret, eftersom det triggar påminnelser om tidigare avvisanden