I Fritänkaren var rapporter från Gävle något av ett stående inslag. De publi- cerades ofta som anonyma brev eller insändare. Ett typiskt exempel, med rubriken ”Bref från Gefle”, finns redan i tidningens första ordinarie nummer från sommaren 1889:
Gefle är en gudfruktig stad, en kristlig stad med många bönehus och kapell, många missionsföreningar och sekter – Gefle är en andeligen död stad, en stad der de flesta Stridsropen säljes i hela riket och der den största metodist- församlingen finnes – en stad, der Waldenström residerar, der läseri, vid- skepelse, religiös fanatism och andeligt bigåtteri råder mer än någonstädes annars i hela Sverige. Det är ej underligt, att det är från denna stad utilismens förkämpar utgått – den som lefver här förstår det.
Och de sakna här ej heller meningsfränder. Vi äro visserligen ej så många, vi äro ej rika, vi äro ej lärda, men vi äro några redbara ärliga män, som slutit oss tillsammans och beslutat att icke gifva oss, förrän det blir ett tempel till här i Gefle, men det templet skall bli ett sanningens tempel, der kunskapens ord skall förkunnas till menighetens upplysning.
Än så länge få vi nöja oss med att om söndagarne samlas i en sal i en af stadens utkanter och der samtala om de sanningar, som väckt oss och i hvilka vi vilja lefva och dö. Dessa sammankomster ha ända sedan jul försiggått re- gelbundet och, ehuru blott sällan annonserade i stadens tidningar, varit besök- ta af 20 à 30 personer, af hvilka de flesta varit medlemmar i samfundet.176 Brevet är undertecknat ”Pius” och kan givetvis vara skrivet av en engagerad lokal utilist. Så många av Lennstrands egna teman – den tappra lilla skaran aktivister, vilja att leva och dö i sanning, ambitionen att nå ut till folket – har dock komprimerats i texten att en kritisk läsare börjar misstänka att redak- tören själv ligger bakom eller hjälpt till med formuleringarna. Det första styckets rastlösa puls, med utsagor som kedjas samman genom stackato- artade upprepningar och korta andhämtningspauser, påminner stilistiskt om flera av Lennstrands egna texter.177 Oavsett upphovsman ger stycket en god summering av Lennstrands egen uppfattning om sin barndomsstad efter om- kring år 1887. En hukande, auktoritetsbunden kristen tro lyfts fram och asso- cieras mera med frikyrklighet än Svenska kyrkan. Lögn och vidskepelse vilar tungt över gator och torg, som ekar av död snarare än av trafik och
175 Palm 1982, s. 140.
176 Fritänkaren nr 1 1889, s. 7f.
177 Se t.ex. Hvad vi tro och hvad vi vilja, s. 3 & det ovan citerade avsnittet ur artikeln ”Är lifvet värdt att lefva?” i Fritänkaren nr 7 1891, s. 54.
kommers. På det sättet beskrev han själv staden i underlaget till en presenta- tion av honom i The Freethinker. Där framhålls föräldrarnas extrema pietism och metodistiska fanatism framhålls, vilket underförstått gör hans egen fri- görelse till en desto större bedrift.178
Bilden av barndomshemmet var dock knappast mer rättvisande än den bild som Lennstrand gav av sin mor. Hans varmt troende far och, som det verkar, sekulariserade yngre bror välkomnande honom alltid tillbaka, oavsett hur hårda utfall han gjort mot kristendomen och uppväxtmiljön. Vi vet inte vad som hände mellan hemmets väggar, men för ateistagitatorn var barn- domshemmet uppenbarligen en trygghetsfaktor och för den övriga familjen var han inte någon förlorad son. Kanske finns det ett djupare psykologiskt drama i detta, men det är möjligt att fadern, sonen och den yngre brodern på var sitt håll hyllade en individuell strävan som gjorde att de kunde respektera varandra som självständiga individer inom ramen för gemensamma band och minnen efter modern och – efter hand – dottern/systern. I varje fall är det en sådan bild som Lennstrand ger Hjalmar Öhrvall i ett brev från Gävle i no- vember 1887, när han börjat framträda som antikristen agitator även i barn- domsstaden:
Här hemma är det stundom rätt egendomligt. I förra veckan hade pappa gjort en bjudning för åtskilliga kristna. Ett par prester och ett par predikanter voro här. Waldenström var ock bjuden, men han hade ”förfall”. Och här sjöngs och bad[s] och en predikant höll en bibelförklaring öfver ”klippan”, som i alla stormar står, och mot hvilken den ena vågen efter den andra brusar men af den krossas, under att ’klippan’ står der säker genom tiderna och ler etc. etc.! Annars är här frid. Mellan min fader och mig råder det bästa för- hållande. När jag går och håller föredrag, går han på bönemöte och bedjer för mig. I dag har jag, på hans begäran, för honom läst upp en del af mitt första föredrag om kristendomen, om Henschs bok och om Buddha och han tyckte, att det ju alls icke var farligt. Naturligtvis smärtar det honom, att jag går min egen väg, men jag söker genom kärlek och tillgifvenhet borttaga onda känslor mot mig.179
Om barndomshemmet erbjöd en återkommande fristad för Lennstrand så berodde det i varje fall inte på att han lät Gävle komma lindrigt undan i sin agitatoriska verksamhet. Tvärtom försökte han ofta hålla föredrag i staden, trots svårigheter att hitta lokaler och upprörda anklagelser mot lokalpressen som inte ville annonsera om arrangemangen.180 I Gävle fanns också den bästa lokalavdelningen av utilistiska samfundet, enligt honom själv. En notis i Fritänkaren från september 1890 ger en bild av stämningen, som pendlade mellan religiös gripenhet och ett närmast pubertalt trots:
178 The Freethinker January 13, 1889, s. 9. Tidskriften måste ha missförstått underlaget till artikeln eftersom den hävdar att Waldenström grundat en fanatisk metodistsekt i Gävle. 179 Viktor Lennstrand, brev till Hjalmar Öhrvall den 17 november 1887. UUB.
180 Se t.ex. Fritänkaren nr 15 1890, s. 115f; nr 10 1891, s. 81; nr 6 1892, 45 & nr 12 1892, s. 89ff.
I Gefle, der jag på eftermiddagen höll föredrag, hafva vi vår bästa lokalaf- delning. Den räknar omkring 80 medlemmar, hvilket måste anses som något utomordentligt, när man betänker de stora svårigheter, med hvilka denna af- delning haft att kämpa. Så fort en mera central lokal kan anskaffas för sam- mankomsterna, kan man med säkerhet påräkna stor tillslutning. På aftonen var jag inbjuden till en fest, der vi alla blefvo gripna af vår saks stora allvar och lofvade hvarandra ömsesidigt att hädanefter med förnyade krafter fortsät- ta vår ädla strid, tills vi vunnit.
Måndagen den 8 sept. hölls offentligt diskussionsmöte öfver tio af mig uppstälda teser. Lektor Waldenström, prester och predikanter hade inbjudits, men ingen kom. Mötet fortgick i tre timmar och gjorde nog god verkan. En resolution fattades, i hvilken mötet förklarade, att det ej kunde finnas något giltigt skäl för presterna att uteblifva. Jag har nu i Norrlandsposten låtit införa en direkt utmaning till lektor Waldenström och stadens prester och predikan- ter, hvilka namngifvas, att i en offentlig diskussion försvara de påståenden de utgifva för folket som den allena saliggörande tron. Inkomsten af ett sådant möte har jag odeladt anslagit till Gefle jultomtar. Få nu se, om någon af dem vågar sig fram.181
Även i närheten av Gävle fanns det engagerade mindre grupper av utilister. Att engagemanget kunde vara kontroversiellt och få ett högt pris för den enskilde framgår av ett upprop för den avskedade arbetaren och utilisten Per Rådby vid sågverket i Harnäs som infördes i Fritänkaren i juni 1891.182
Några veckor senare kan tidningen berätta att Gävle varit mötespunkten för de utilistiska och socialistiska rörelser som skilts åt med sådan häftighet på Mosebacke ett halvår tidigare. Nu hade Utilistiska samfundets avdel- ningar i Gävle och Skutskär arrangerat en utfärd i Gävle skärgård. Med på resan var Lennstrand, Wicksell, Branting och två musikkårer. De tre talarna tog upp var sitt specialområde: Lennstrand avhandlade kristendomen och sanningen, Wicksell utilismens sociala uppgift och Branting arbetarorganisa- tionens mål och medel. Den avskedade Per Rådby önskade att de radikala partierna skulle arbeta tillsammans i framtiden, och Branting återkom till det ämnet under en tillställning inne i Gävle på kvällen. Fritänkaren gladdes åt den avspända återföreningen: ”Vi skulle ingenting hellre önska och helsa med glädje, de tecken till försonligt sinnelag hvilka börja sig. Flera af del- tagarne i denna dagens möte förklarade hänryckte att det varit den skönaste dagen i deras lif.”183
181 Fritänkaren nr 18 1890, s. 144. “Gefle jultomtar” var en lokal välgörenhetsorganisation. Notisen avslutas med upplysningar om att Lennstrand de närmaste veckorna kommer att hålla ytterligare två föredrag i staden.
182 Fritänkaren nr 11 1891, s. 92. 183 Fritänkaren nr 13 1891, s. 104.