Lennstrands förkunnelse och verksamhet präglades till stor del av det svens- ka 1880-talet. Decenniet utmärktes av tilltagande urbanisering och industria- lisering, en omfattande emigration till USA och en intensifierad diskussion om ”kvinnofrågan”. En annan strukturellt viktig händelse var folkrörelsernas ökade roll. För väckelserörelsen fortsatte den tidigare tillväxten av antalet medlemmar, och frikyrkorna fick nu också ökad politisk betydelse. Dessut- om var 1880-talet decenniet när socialdemokratin kom till landet och började formas till en reformistisk organisation efter tysk förebild.
I svensk kultur- och samhällsdebatt framstår 1880-talet som en viktig period för det moderna genombrottets kulturradikalism, med en yngre gene- rations ifrågasättande av ett ordenstyngt, officiellt kulturliv och ett klassam- hälle där den politiska utvecklingen tycktes ha gått i stå. Livsåskådnings- frågor var gemensamma, ofta politiskt laddade angelägenheter. Debatter och föredrag i religiösa ämnen kunde locka stora publikskaror och fängsla dem i timmar, inte bara i den akademiska världen.
Som epokbeteckning har ”åttiotalet” i efterhand främst knutits till en löst avgränsad grupp unga författare, ”det unga Sverige”. Det avgränsar dock perspektivet och säger mer om skönlitteraturens ökande anspråk på sär- behandling och autonomi än om dess betydelse i den bredare kultur- och samhällsdebatten. Litterärt brukar ”åttiotalet” ha anses uttömt det mesta av sin kraft under Lenntrands år som förkunnare. Icke-skönlitterärare författare och debattörer som Wicksell, Öhrvall, Branting och i viss Lennstrand själv skulle dock driva de radikala idéerna vidare och nå betydande inflytande under de år när skönlitteraturen brukar anses ha intagits av det nya ”nittio- talet” med Levertin och Heidenstam som portalgestalter.20 Mot den bakgrun- den har David Gedins beskrivning av ”åttiotalet” som ett nätverk av indivi- der med skiftande positioner, relationer och förhållningssätt stora fördelar jämfört med olika försök att identifiera epoken med en viss grupp skönlitte-
20 Lennstrand skymtar ofta bara i utkanten av studier av det svenska 1880-talet, men Gunnar Richardson tar med honom i ett ”representativt urval” på närmare trettio yngre män och kvin- nor som stod för nya idéer och som i flertalet fall inte var ”’belastade’ med traditionsbunden- het genom börd eller bildningsgång”. Se Richardson 1963, s. 436f.
rärare författare.21 Gunnar Hallingberg har också en viktig poäng när han pekar på att väckelserörelserna även efter 1880-talet bidrog till ”det moderna genombrott”, som de varit med om att driva fram redan innan decenniet in- leddes.22
Strider mellan generationer, klasser och grupper med olika religiösa eller ideologiska övertygelser var ett markant inslag i offentligheten. Tonläget var ofta högt, vilket motsvarade en situation där stora värden stod på spel, såväl materiella som ideologiska och andliga. Det var, för att låna en formulering av historikern Gunnar Richardson, en tid av både kulturkamp och klass- kamp. Maktbalansen i samhället ändrades dock inte på allvar. Samma eta- blissemang hade grepp om staten och dess olika delar när årtiondet började som när det slutade. Ändå var stridslinjerna delvis nya och på flera sätt skar- pare i början av 1890-talet än i slutet av 1870-talet. En konservativ stats- makt, med kungen och ärkebiskopen i toppen, utmanades nu av liberaler, socialister och ”kulturradikaler” samt väckelsekristna med olika politiska uppfattningar. Utmanarna samverkade ibland, men kunde också vara hårda fiender.23
I detta spänningsladdade fält ställde sig Lennstrand med ett radikalt och kompromisslöst budskap om religionen, människan och samhället. Han be- tonade, som vi sett, värdet av en inre kamp för klarhet om de stora livs- frågorna. Resultatet av den inre kampen hade för hans del blivit en för- pliktelse att bedriva en yttre strid för att övertyga så många som möjligt om vad som var sanning och lögn. Det bäddade för den stridslystnad och uthål- lighet som odlades av honom själv och andra utilister. Lennstrands ateism hårdnade i mötet med de ofta starkt rustade motståndarna, och den egna övertygelsen skruvades upp till en ibland orimlig tvärsäkerhet. Resultatet blev en militant och inte alltid tolerant förkunnelse, där de personliga er- farenheterna och den utilistiska karaktärsdaningen offrades för den provoka- tiva gudsförnekelsen och de frenetiska attackerna på kristendomen och de
21 David Gedin, Fältets herrar. Framväxten av en modern författarroll. Artonhundraåttitalet (Diss. Stockholm), 2004, s. 42. Se även s. 100ff om författarnas respektive andra debattörers insatser för att utmana samhällsordningen under slutet av 1880-talet.
22 Gunnar Hallingberg, Läsarna. 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, 2010, s. 388ff & 414.
23 Som få andra decennier har det svenska 1880-talet behandlats i breda översikter över kultur, samhällsliv och idédebatt. Det kan ge ett överdrivet intryck av decenniets homogenitet och betydelse, men säger något om den särställning som årtiondet efter hand har fått som det moderna Sveriges förstuga eller trapphus. Inom litteraturvetenskapen är Gunnar Ahlströms
Det moderna genombrottet i Nordens litteratur viktig i detta sammanhang. Ahlström behand-
lar även norska och danska förhållanden och går delvis längre tillbaka i tiden, men för svensk del ligger tyngdpunkten i hans översikt på 1880-talet. Gunnar Richardsons Kulturkamp och
klasskamp fokuserar tidens bildningsideal i förhållande till politik, ekonomi och religionsfrå-
gor medan Karl-Erik Lundevalls Från åttital till nittital kompletterar analysen av den svenska litteraturen. Viktiga perspektiv på skönlitteraturen ger också Per Arne Tjäder i ”Det unga
kristna samfunden.24 Detta må vara begripligt, eller åtminstone förklarligt, ur ett historiskt perspektiv. Men det gjorde Lennstrands förkunnelse tidsbunden och präglad av motståndarnas agerande, trots försöken att lyfta fram det tid- lösa och självständiga i den. Det gjorde också att kampen kunde, eller måste, få ett högt pris.