Skolstarten innebar att eleverna fick möta mycket nytt. Det var roligt att börja RGH och få många och bra klasskompisar, nya tekniska hjälpmedel som eleven inte haft tidigare och för många också en flyttning från familjen. En av dem säger:
Till yngre elever brukar jag säga att ”allt löser sig”, att det är vanligt med hemlängtan men att det går över och att det finns möjligheter att byta boende och så. Alla är ju i samma sits.
Huruvida en elev hamnar i en bra eller i en stökig klass avgör slumpen, dock säger en elev att klassens sammansättning är viktig för om gemenskapen blir bra eller inte. Om en klassamm- ansättning inte är bra kan det bero på att eleverna har olika kunskapsnivåer, tror en av de in- tervjuade som också säger:
Jag trodde det skulle vara en viss antagningspoäng för att komma in, men det är det ju inte. Så vi är väldigt olika i klassen och det drabbar alla.
Upplevelserna under den första skoltiden på RGH är individuella, och skildringarna skiftande. Medan någon tar upp det jobbiga i att lämna familj och vänner hemma tar någon annan upp att RGH framstår som roligt eftersom han fått många nya kompisar i Örebro. En elev berättar att om denne skulle komma tillbaka till sin gamla skola och berätta om gymnasiet skulle han säga att ”det är er framtid, det finns flera val att göra”. Varpå han skulle tillägga: ”om du inte trivs här går det att åka hem, det är inget livsval du gör”.
Jag märker skillnad på de elever som tidigare gått i specialskolan och de som gått integrerat i grundskolan på så sätt att de elever som gått integrerat i grundskolan har en mer ”OJ-känsla” när de kommer hit. De upplever en stor omställning med de små klasserna och tekniken. Vi som gått i specialskola visste ju redan allt det där. Idag i trean är alla jämlika och vi har ett speciellt grupp- språk i klassen.
Första veckan jag gick här på RGH var allt nytt, jag kände mig ensam och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag grät faktiskt första kvällen, det gjorde jag. Jag hade svårt att sova, det var annorlun- da. En gång var jag tillbaka till min gamla skola, många elever frågade mig då hur det går för mig, hur jag trivdes och hur jag bodde. Jag svarade att jag bor i familj och att jag ska flytta till kollektiv snart nu i tvåan. Att min familj är bra och att jag trivs.
Tullängsskolan
Specialskola
Eleven, som gått i specialskola, berättar om hur det var:
I låg- och mellanstadiet hade jag det tufft, men i högstadiet började lärarna att tro på mig och prata om att jag skulle kunna få bra betyg. Så blev det inte, och jag var en retsticka som ofta hamnade hos rektorn. Dessutom var jag ledartypen, den tuffa – tills någon en dag sa till mig ”du tycker själv att du inte behöver hjälp, men inuti skriker du efter hjälp”. Jag fick mig en tankeställare.
Information om RGH
Innan eleven kom till RGH fick denne se en film som han tror var ungefär tretton år gammal. Eleven fick också veta vilka program som fanns och vad de innehöll. Till sist fick eleven ko- mma till Örebro och se själv, vilket var bra trots kort om tid.
Det går så mycket rykten om att det är mycket fester och knark, och det är det inte… jo hos döva är det något mer än hos hörselskadade, men det är inte så mycket som man tror.
Att döva super och knarkar mer än hörselskadade beror på att hörselskadade känns lite mer mogna tycker eleven, men också på att hörselskadade har mindre pengar än döva. Hörsel- skadade blir mer medvetna om sparande och är mer ekonomiska tror den intervjuade.
Att börja RGH
Eleven berättar om hur det var att börja på RGH:
Jag insåg ganska fort att alla lärare på RGH visste om min trassliga bakgrund i specialskolan, vil- ket inte var så roligt eftersom det då blev svårare för mig att börja om. Jag var stökig när jag börja- de gymnasiet och söp mycket. Sen träffade jag en flickvän som fick mig på bättre tankar. Nu läser jag en specialinriktning och styr min utbildning mycket själv, vilket sporrar mig till att satsa. Idag är jag annorlunda.
Virginska skolan
Integrerad grundskola
Krav för att få börja på RGH fanns det inte mycket av säger en intervjuad, som berättade att det enda krav som fanns var att höra tillräckligt dåligt. Samme person tycker att det på ett sätt är dåligt att det inte finns några krav, eftersom eleverna (i synnerhet de som gått i special- skola) är medvetna om det och då inte kämpar för sina betyg före gymnasiet.
Information om RGH
Informationen om RGH till eleverna sker på många olika sätt. En av dem vittnar om utebliven information från skolans håll, medan en annan vittnar om att vägen varit utstakad sedan länge. Tveksamheter om att börja på RGH berodde, för en av dem, på det stora steget att flytta hem- ifrån.
Jag hade ingen aning om RGH utan blev tillsammans med en kille i nian som också var hörselska- dad. Hans kusin fick nys om RGH och berättade för oss. Hörselvården sa ingenting om RGH! Vi var fem hörselskadade i min grundskoleklass och ingen av oss fick information om RGH – det tycker jag är konstigt såhär i efterhand. Vi alla började i hörande gymnasium, men nu går fyra av fem här på RGH.
Jag provade att gå i en hörande klass, men var helt slut efteråt så det fanns inga alternativ egentligen. Idag känns det bara bra.
En släkting till mig lockade hit mig, hon är också hörselskadad.
Den bästa informationskanalen är dock gamla elever. Vid en specialskola kommer ibland des- sa tillbaka och berättar om RGH, säger en intervjuad. Det finns också elever som vittnar om att ha gått med fyra andra hörselskadade, vilka aldrig fick information i skolan om RGH utan började i ett hörande gymnasium. De fick först sedan de börjat på gymnasiet vetskap om att RGH fanns. Idag går fyra av dessa fem personer på RGH.
Att börja RGH
Rykten som nått en elev är att gymnasiet är svårt jämfört med grundskolan som är slapp. Den- ne säger att ryktet delvis var rätt, eftersom gymnasiet är hårdare än grundskolan samtidigt som gymnasiet fortfarande håller rätt nivå. En annan elev trivs med RGH:s upplägg och är glad över att gå RGH trots att han är skoltrött. En elev säger att om denne skulle åka tillbaka till sin gamla grundskola skulle han säga att det är viktigt att tänka på vilka kompisar och vilken grupp som man umgås med.
I ettan är de flesta uppspelta över allt och alla och ska vara med på allt.
Om jag hälsade på hörselskadade elever på min gamla skola skulle jag rekommendera RGH utan tvekan! Däremot skulle jag säga att ”tänk på att livet hemma försvinner”. Man tror man ska ha kvar allting samtidigt som man har sitt nya liv i Örebro, att man ska ha kvar alla kompisar. Men samtidigt behöver det inte vara till någonting sämre, för här är det så många nya vänner!
När jag flyttade till RGH så var det tufft att flytta hemifrån, familjen jag bodde i var inte så bra och jag hade inte så många kompisar. Då kände jag, nä jag åker hem. Men jag gav det en ny chans, flyttade till kollektiv, fick kompisar och skolan blev roligare.
Ovanstående citat visar att eleverna har en positiv inställning till sina studier vid RGD/RGH, men också att de varit med om en stor livsförändring.
Sammanfattning Förväntningar och förberedelser inför skolstarten
vid RGH
• Informationen om RGH till elever som gått integrerad är dålig. • Kraven för att komma in på RGH är låga.
• Vetskapen om de låga kraven tros påverka en slapp inställning hos elever redan innan RGH. • Miljöbesöken är bra men stressiga.
• Eleverna själva är den bästa informationskanalen.
• En skillnad mellan elever som gått i specialskola och elever som gått integrerad syns. • Flytten upplevs som svårast vid gymnasiestarten.
• Döva super och knarkar mer än hörselskadade, det beror på att döva har mer pengar tror några. • Rykten florerar, men är just rykten.