Gruppindelningen bland eleverna är påtaglig och tas upp av alla elever som vi pratat med. Umgänget mellan RGD dvs. huvudsakligen döva elever och RGH dvs. huvudsakligen hörsel- skadade elever sker inte i någon större utsträckning på skolorna, de har vanligen inte heller gemensam undervisning. Ett undantag är Kvinnerstaskolan där det tycks finnas en nära sam- manhållning mellan RGD och RGH elever pga. att de är en så liten grupp och att de har gemensam undervisning. Flera elever menar att klyftan mellan RGD och RGH framförallt beror på bristande teckenspråkskunskaper hos de hörselskadade eleverna. De döva ungdomar- na uppfattar de hörselskadade antingen som osäkra eller ovilliga att använda teckenspråk.
Kontakten mellan RGD elever och hörande elever är nästintill obefintlig. Döva elever tycker att det är roligt när hörande teckenspråkselever tar kontakt med dem. På Risbergska skolan har RGD elever idrott med hörande elever tre veckor varje termin, vilket är väldigt uppskattat av de förstnämnda. Eleverna på Risbergska skolan har uttryckt önskemål om att hörande och RGD elever ska ha vissa lektioner tillsammans, exempelvis i ämnet Teckenspråk. De menar att båda parter gynnas. De hörande eleverna får möjlighet att träna på att kommuni- cera på teckenspråk och RGD eleverna får träna på att kommunicera och umgås med de först- nämnda. Även fler temadagar och andra gemensamma skolaktiviteter efterlyses för att upp- muntra till ökat umgänge och samarbete mellan döva, hörselskadade och hörande elever. Dock finns det en del som uttrycker att de vill vara avskilda från RGH och de hörande elever- na på grund av att de anser att kommunikationsproblemen är för betydande. De är fullt nöjda med att umgås bara med döva ungdomar.
Det finns inga naturliga träffpunkter eller kanaler för kontaktskapande på flera av skolor- na. På Kvinnerstaskolan, som har förhållandevis få elever, har RGD och RGH egna lokaler för kärnämnesundervisningen avskilda från hörande elever på skolan, men de kan ha annan undervisning gemensamt med hörande. På Virginska skolan är IV elever avskilda från dem på de nationella programmen, och eleverna på RGD är avskilda från dem på RGH genom att deras klassrum är förlagda på olika våningsplan. På Tullängsskolan har elever på RGD och RGH sin kärnämnesundervisning i en byggnad helt avskild från de hörande. På Risbergska skolan har RGD och RGH en gemensam korridor längst in i skolan, men den är inte för hö- rande elever. Vissa upplever det som tryggt och skönt med avskildheten från övriga skolans elever, andra upplever det snarare som att de blir isolerade och segregerade. Det här kan upp- fattas som att gemensam undervisning mellan elever på RGD och RGH är sällsynt och med hörande elever nästan obefintligt för både döva och hörselskadade.
Om utbildningen
De intervjuade säger unisont att gymnasieutbildningen ska vara kunskapsbunden, kursbunden och språkbunden. De vill att undervisningen skall bedrivas i grupper där skillnader i kun- skapsnivåer inte är alltför stora, som de upplevs vara idag. De ser helst att IV elever och ele- ver på de nationella programmen läser kärnämnena separat. Man ska kunna läsa i sin egen takt genom att följa en kurs och inte en klass. Det innebär att eleven läser Matte A tills hon fått godkänt på kursen och sedan fortsätter med Matte B. Vilken kurs hon läser skall alltså inte styras av vilket läsår hon går utan av om hon är klar med den tidigare kursen. Detta kan också skapa möjligheter till större klasser, då för små klasser upplevs som ett stort problem. När det gäller språk så drömmer eleverna om att omvandla RGD och RGH till ett vanligt gymnasium med den skillnaden att undervisningen bedrivs på teckenspråk, dvs. ett gymnasium med an- passad kommunikation som profil. Alla som vill ha undervisning på teckenspråk är välkomna dit. På så vis tror eleverna att de slipper stämpeln som segregerade vilket namnet ”RGD/ RGH” idag medför. Det kommer istället att bli en fråga om vilken språklig och kulturell ide- ntitet man har.
Åsikterna om huruvida man ska läsa 3 år eller 4 år går isär, vilket kan bero på vilket pro- gram eleven går på och de individuella förutsättningar som finns. Klart är att eleverna vill ha valfrihet och att de själva kan bestämma om de vill läsa tre år eller fyra år på gymnasiet. En fyraårig utbildning jämförd med en treårig utbildning ses som lugnare och mindre stressig. Man har även möjlighet att påverka betygen eftersom RGD elever i allmänhet läser fler poäng än hörande elever, och därför kan stryka kursbetyg som är ofördelaktiga. Andra menar istället att det extra året har som effekt att attityden blir slapp och tempot lågt.
Eleverna tar upp att skolans arkitektur och möblering spelar en roll för möjligheten att kommunicera och för det sociala umgänget, men det finns helt olika önskemål hos olika per- soner. En del vill ha avskildhet och andra önskar ökad kontakt med de hörande eleverna på skolan. Risbergska skolans elever tycker även att en del undervisningslokaler, samt aulan, inte är anpassade för teckenspråkiga eftersom stolarna är placerade i rader så att de inte kan se varandra när de tecknar.
Alla lärare som undervisar på RGD kan inte undervisa på teckenspråk utan under- visningen sker också via tolk. Generellt tycker eleverna att tolkarna är bra men inte tillräckligt bra för att upplevas som fungerande hjälpmedel i undervisningssituationen. Tolkarna upplevs snarare som hinder i relationsskapandet mellan lärare och elev. Det blir en ökad distans mel- lan lärare och elev när undervisningen sker via tolk jämfört med när läraren själv kommunice- rar på teckenspråk. Eleverna uttrycker en otrygghet i att inte heller veta om de blir korrekt översatta. De är oroliga för att tolkarnas misstag kan ha negativ inverkan på betygen och möj- ligheten till inlärning. Missförstånd uppstår alltför ofta. De menar att tolkarna inte alltid tolkar allt som sägs i klassrummen eller sammanfattar mycket kort. Eleverna känner större tilltro till tolkar som också kan ha en mer informell relation till eleverna. De brukar småprata och tar sig tid att umgås med dem och visa att de trivs med dem och sitt arbete. Äldre och mer traditio- nella tolkar som håller fast vid att förhålla sig neutrala upplevs som torra och kyliga. Använ- dandet av ”fasta” tolkar, dvs. att samma tolk följer med genom hela kursen är ett annat verk- tyg för att säkra en välfungerande kommunikation. I och med att tolken förvärvar ämneskom- petens och använder de rätta tecknen för begrepp inom ämnet blir det bättre. Ibland används tolkelever på lektionerna, vilket inte är bra eftersom det försämrar kvaliteten på undervisning- en. Risbergska skolans elever uttrycker mer kritik mot tolkarna jämfört med de andra skolor- na, detta kan bero på att det krävs mer av tolkarna vid teoretiska ämnen jämfört med praktiska ämnen.