De flesta av intervjupersonerna bor i kollektiv. Att bo i kollektiv upplevs av eleverna som en positiv erfarenhet och rekommenderas när man går första året. Då är man oftast helt ny i Öre- bro och känner inte till någonting. Bor man på kollektiv så får man möjlighet att lära känna nya kompisar i samma boende och i staden också. Ofta har man även klasskompisar i samma kollektivboende, som man kan göra skolarbetet tillsammans med på kvällarna. Den sociala gemenskapen är större på ett kollektivboende än på de andra boendeformerna enligt eleverna.
Man kan ringa på hos grannen kl 20 på kvällen i kollektiv, för det är ju ens kompis som bor där. I ett eget boende är det oftast en gammal tant, så det är väl inte lika roligt då. […] Man är aldrig en- sam, och det finns alltid någon vuxen där om man skulle behöva hjälp med någonting, läxor t.ex. Bor man själv så är man ensam och står man på egna ben – det bör man tänka på.
Att bo i en egen lägenhet innebär självständighet och större valfrihet jämfört med ett kollek- tivboende – på gott och ont.
Jag tror att det kan vara svårt för en del att göra skolarbetet själv när de bor i egen lägenhet. Det ne- gativa med att bo själv är att man riskerar att bli mer ensam, jämfört med om man bor på kollektiv där det finns massor med folk man kan lära känna.
Det är inte bara frid och fröjd med att bo i ett kollektiv enligt eleverna. Nackdelarna är att det kan upplevas som alltför strukturerat och orubbligt. Det är fasta tider som gäller på ett kollek- tivboende, samt matmeny och så vidare.
Tyckte jag inte om maten på kollektivet så hade jag problem, för det fanns inget annat att äta. Så man blev tvungen att sticka ut och köpa något eget. […] På kollektivet var det alltid [middag] klockan fem varje dag. Ibland slutade jag halv fem och då fick jag stressa hem till kollektivet. […] Det är dessutom mycket mer oväsen och störande, folk som håller på och ringer på dörrarna eller sparkar och slår på dörrarna i ett kollektiv.
Det finns en uttalad önskan bland vissa av eleverna som bor i kollektiv - att de befintliga kol- lektiven samlas till en enda byggnad för RGD-elever. Det ska vara stort och välorganiserat med mycket personal som ska finnas på alla våningsplan. Vad gäller boende i veckohems- familj så menar en elev att veckohemsfamilj som boende fått en negativ stämpel på sig.
De som flyttar in i veckohemsfamiljer uppfattas som ”sär”[-skolelever] eller har låg [intelli- gens]nivå. De verkar såna eftersom de bor i veckohemsfamiljer för att de inte kan klara sig själva, de måste ha hjälp hela tiden, någon som väcker dem, lagar mat åt dem, gör läxorna med dem.
Tullängsskolan
Kamratandan
Eleverna på Tullängsskolan upplever att det är bra stämning i skolan. De kan umgås med vil- ka de vill, oavsett årskurs eller program. De säger sig inte märka av någon mobbning i sko- lan, även om det finns personer de inte tål. De anser att Tullängsskolan intar en relativt neutral attityd och menar att attityderna märks mer mellan Virginska skolan och Risbergska skolan. Kvinnerstaskolan vet de ingenting om.
Skolans klimat
Det är väldigt olika individer på Tullängen, en del missbrukar droger och/eller alkohol och skolkar mycket, andra är ordentliga och vill klara skolan bra. Eleverna upplever Tullängssko- lan som en trygg skola. De saknar ett uppehållsrum på skolan.
Skulle vara bra med ett eget uppehållsrum där man kan sitta, än där vi sitter nu för det är så trångt och alla ska ju förbi, måste kliva över en massa folk för att komma fram.
Inte bara uppehållsrum saknas. Man saknar även tysta studiemiljöer med möjlighet till inter- netuppkoppling så att man kan arbeta med sina hemuppgifter på raster eller håltimmar.
Jag skulle vilja ha något bra rum där det är tyst och lugnt, och med datorer så att man kan skriva eller surfa. Tullängsskolan har inga datorer som man kan surfa med på rasterna, så som Risbergska skolan har. Det tycker jag är skräp.
RGD och RGH
Eleverna beklagar sig över att det är få flickor som går på Tullängsskolan, men uppger att det märkts en ökning i antalet flickor på senare tid. Att det är få flickor på Tullängsskolan tror eleverna beror på rykten och fördomar om vilka som går på de olika programmen.
Man säger att Risbergska skolan är för flickorna, att det är en flickskola. […] Jag tror att det beror på att andra tjejer ser att det går tjejer här och att det går bra för dem, så de vågar också pröva då.
RGD-elever och RGH-elever umgås inte med varandra på Tullängsskolan. Även här sitter de döva vid ett ”eget” bord i matsalen. De hörselskadade eleverna sitter vid ett annat bord och de hörande eleverna sitter vid de övriga borden. Som förklaring till varför de inte umgås med va- randra hänvisar eleverna till kommunikationsproblem.
Vi vill vara sociala med varandra och teckna. De hörselskadade känner väl att det är för svårt att hänga med i teckenspråket och vill hellre sitta för sig själva med andra i liknande situation. Jag själv umgås inte så mycket med de hörselskadade, känner inte heller att jag VILL umgås med dem…. det är liksom varken eller.
Men de hörselskadade som brukar vara på Café 019 och kan teckna, dem pratar jag med lite grann. annars inte.. samma med de hörande – kan de teckna lite och kommer fram till mig så pratar jag med dem, annars inte.. Jag brukar vara på Café 019 på tisdagar och torsdagar för att spela fotboll. Det finns en del ungdomar där som undrar varför döva spelar mot hörselskadade, eller när de är mixade lag, så byter döva med varandra och hörselskadade med varandra. Det är lite attityd mellan döva och hörselskadade, och det beror mest på språket, kommunikationen. lätt att det blir missför- stånd och gruff då.
Hörande
På Tullängsskolan umgås inte RGD-elever med hörande elever. De uppger att de är nöjda med umgänget med de döva klasskamrater som finns på skolan. Vissa uppger osäkerhet och
bristande svenskkunskaper eller teckenspråkskunskaper som skäl till att döva och hörande inte umgås sinsemellan på skolan.
Tänker man på vår skola, WUC, som är en hörande skola med en liten grupp döva och hörselska- dade, så fungerar det väl bra även om vi inte pratar med de hörande. Vi stör oss inte på varandra, det är inga konflikter i alla fall.
Jag har inget emot att umgås med hörande/hörselskadade men jag har svårt att kommunicera med dem via sms, pga. min svenska. Så jag föredrar att de kan teckna eller använder kroppsspråk.