För att genomföra intervjuer individuellt och i grupp har tre inslag av kreativa moment an- vänts. De tre inslag som använts vid PI-intervjuerna har utvecklats och hämtat inspiration från en norsk deltagandemodell. Den benämndes ”Höringar” och användes första gången i Sverige 2005 av Rädda Barnen. Rädda Barnen redovisade resultat från höringar i den nationella hand- lingsplanen för den sociala barn- och ungdomsvården. Rädda Barnen hade funnit att barnens egna röster om hur vården fungerat för dem saknades i utredningen trots att utredningen skul- le präglas av andan i FN:s barnkonvention. Tillsammans med Forandringsfabrikken i Norge startade Rädda Barnen således ett projekt för att låta barn, som vid den aktuella tidpunkten var placerade i familjehem eller på behandlingshem, själva komma till tals. Höringar är en inter- vjuteknik som tagits fram för att barn och ungdomar ska stimuleras att beskriva sina tankar och åsikter så fritt som möjligt utan tolkning eller påverkan av vuxna. Metoden innebar att man träffades vid två tillfällen under fyra timmar per dag och arbetade i små grupper om fem till åtta deltagare, samt två gruppledare. Vid dessa höringar fick ung-domarna på olika sätt formulera och presentera sina tankar och upplevelser kring hur det är att vara placerad, hur de blivit bemötta och vad de skulle vilja ändra på. Gruppledarnas roll vid höringarna var att på ett lyhört sätt presentera olika kreativa kommunikationsverktyg som deltagarna kunde använ- da för att förmedla vad de tänkte och tyckte. Deltagarna gavs konkreta uppdrag utifrån vissa teman. Efter varje uppdrag samlades deltagarna och presenterade gruppvis sin produkt och vad de pratat om för varandra. Genom dessa diskussioner möjlig-gjordes feedback från de andra deltagarna. Utvecklarna av den här modellen menar att de flesta människor förmedlar mer när de kan berätta i grupp om vad de gjort. De menar att det av deltagarna kan upplevas vara mindre obehagligt än att prata direkt om sitt eget liv. Kommunikationsklimatet i höring- arna ska vara sådant att så många som möjligt i arbetsprocessen blir trygga och känner sig uppskattade. Att tillåta humor, kaos och allvar under tiden är ledorden för höringarna. Grund- tanken med metoden var att se de unga deltagarna som experterna – de unga definierade pro- blemen, förmedlade erfarenheterna och kom själva med förslag på lösningar (Rädda Barnen, 2005). Tyngdpunkten i modellen låg även på att budskapen från de unga som kommit fram under höringarna skulle presenteras för berörda beslutsfattare och makthavare i oredigerad form. Resultaten skulle således dokumenteras under tiden, gärna direkt i råtext. Med detta som bakgrund konstruerades därför uppdragen så att insamlingsprocessen skulle vara så krea- tiv och visuell som möjligt för att möjliggöra grundtankens realiserande. Resultaten från dessa höringar presenterades i kommitténs betänkande (SOU 2005:81).
Metoden har sedan ytterligare utvecklats och använts av Yström (2007) i en studie om döva och hörselskadade gymnasieungdomars upplevelse av sin skolsituation i Örebro. Tradi- tionella kvalitativa studier i Sverige är baserade på talad och skriven svenska vilket lett till att underlaget i studier av hörselskadade barn och ungas situation väldigt sällan innehållit deras egna röster och erfarenheter. Med detta i åtanke fanns det därför ett behov av en modell för visuell informationsinsamling som var användbar i intervjuer med döva och hörselskadade ungdomar dvs. de som inte har talad svenska som första språk. Med utgångspunkt från FN:s barnkonvention och den då nyligen initierade utredningen om behovet av en specialskola för elever i gymnasieålder, samt kommunernas möjlighet att anordna utbildning för elever med hörselnedsättning som funktionshinder (SOU 2007:87) var syftet med Yströms studie att be- lysa de aktuella barnen och ungdomarnas erfarenheter och upplevelser av sin skolsituation. Metodens kreativa och visuella inslag var positiva eftersom studiens målgrupp som bestod av döva och hörselskadade gymnasieungdomar som gick på RGD/RGH i begränsad omfattning enbart hade svenska som första språk.
De tre kreativa inslagen ur höringar, som tillämpats i denna studie, är ”Skollinjekarta”, ”Plus & minus”, samt ”Framtidssol”. Skollinjekartan användes i initieringsskedet av höringar- na (Yström, 2007). Deltagarna fick rita två tidslinjer, en med årskurserna 1 - 10 i grund- skolan/specialskolan och en med läsåren 1 - 4 på RGD/RGH. Deltagarna fyllde sedan i vilka skolformer de gått i samt ritade ett glatt, surt, ledset eller annat ansiktsuttryck vid varje skolår. Genom dessa ansiktsuttryck visualiserades deltagarens upplevelse och erfarenhet av sin skol- tid. Utifrån den visualiserade beskrivningen av skoltiden fördes så en diskussion mellan delta- garna och gruppledarna om det emotionella innehållet och de praktiska erfarenheterna från skolan. De övriga två kreativa inslagen beskrivs under nästa rubrik.
Fokusgruppintervju med kreativa inslag - PI-intervju
En fokusgruppintervju karaktäriseras av att en forskare intervjuar flera personer samtidigt. Ofta finns en observatör närvarande i rummet. De som intervjuas för själva ett samtal. Inter- vjuaren styr genom att ange samtalets fokus (Trost, 2004). I PI-intervjuerna startades fokus- gruppsintervjun med ett kreativt moment där samtliga gruppdeltagare på två postit-lappar i olika färg fick anteckna något positivt respektive negativt utifrån ett av intervjuaren angivet tema. Det här kallar vi i fortsättningen för ett Plus & Minus uppdrag.
I den aktuella studiens Plus- & Minusuppdrag ställdes frågan ”Vad tycker du är positivt och negativt med RGD/RGH?”. Eleverna fick en gul och en rosa Post-It lapp var och ombads skriva ner nyckelord för vad de upplevde som negativt respektive positivt med den gymnasie- skola de studerade vid. Lapparna sattes sedan upp på en vägg med ett område för plus-lappar och ett område för minus-lappar. Detta för att eleverna skulle få möjlighet att få en översikt över vad som skrivits och själva bilda sig en uppfattning om aktuella uppfattningar . Grupp- ledarna läste upp vad som stod på lapparna på teckenspråk i RGD-klasser och på talad svens- ka samt teckenspråk i RGH-klasser. Detta för att bästa möjliga förmedlingssätt skulle uppnås samt att elevernas varierade språkpreferenser skulle tillmötesgås. Diskussion kring dessa lap- par fördes sedan i hela gruppen.
Framtidssol, liknar Plus & Minus uppdraget men med skillnaden att eleverna fick två sol- strålar var. På solstrålarna fick eleverna kort skriva vad de allra mest önskade sig i framtiden att andra döva och hörselskadade ungdomar skulle möta när de började läsa på gymnasiet. Eleverna fick fritt spelrum. Solstrålarna klistrades sedan upp till en gemensam sol, och pre- senterades inför alla elever varvid man diskuterade solstrålarnas innehåll. Även i Yströms (2007) studie genomfördes uppdraget framtidssol. Resultaten från höringarna presenterades i Yströms rapport i enlighet med idén från Framtidsfabrikken som en metod där presentationen skulle vara så tolkningsfri som möjligt. Av resultaten från höringarna framgick det att de döva
och gravt hörselskadade ungdomarnas upplevelser och erfarenheter låg i linje med den littera- tur som tidigare granskats i studien. Slutsatsen blev att höringar var en tillämpbar metod för att kartlägga funktionshindrades upplevelser och erfarenheter utifrån ett barnperspektiv i en- lighet med barnkonventionen (Yström, 2007).
Utifrån dessa just nämnda uppdrag skapades PI-intervjun som en arbetsmetod att använda i den aktuella studien. Begreppet kommer från Post-It intervju, som syftar på de Post-It lappar som används vid intervjun. En närmare metodbeskrivning av PI-intervjuer återfinns på s. 55. PI-intervjuerna fick ersätta tidigare planerade dagböcker pga. elevernas bristande intresse för att skriva dagböcker och att de gärna deltog i PI-intervjuer.