Eleverna känner att de är delaktiga och har inflytande på undervisningen, även om inflytandet vanligen rör sig om att skaffa eller byta tolkar i vissa ämnen. Andra gånger har det gällt sam- ordningsproblem lärarna sinsemellan, vilket lett till att eleverna periodvis känt sig tyngda av läxor och övriga hemuppgifter. Efter samråd med mentor kan problemet oftast lösas. Eleverna uppskattar skolans uttalade strävan efter en jämlik undervisningssituation där dialog mellan elev och lärare uppmuntras.
I grundskolan var det mer som ”du ska redovisa med overhead och du ska prata om det ämnet och, och ..” men här diskuterar våra lärare med oss och frågar vad vi vill redovisa om och hur. Det är mera dialog liksom. Man kommer fram till en lösning tillsammans, vilket gör att man som elev blir mera motiverad och engagerad – man tycker att det är roligt och vill lära sig mer .
Eleverna känner dock en viss inskränkning i elevinflytandet vad gäller ekonomiska aspekter.
Frånvaro
Eleverna anser att det är låg frånvaro på Risbergska skolan. De tror att skolans programutbud förutsätter studiemotivation och drar till sig elever med denna inställning. Övriga söker sig till de andra skolorna. De tror även att för vissa handlar valet av skola om status, och att dessa el- ever inte inser vad det innebär att gå ett teoretiskt program. Det kan påverka studiemotiv- ationen i längden. En intervjuad tror att en del elever väljer ett visst program för att behaga föräldrarna.
Jag har märkt att många elever säger att deras föräldrar vill att dom ska välja ett visst program, bli läkare, advokat, ”imponerande” yrken.
En orsak till skolk sägs även vara att vissa inte är vana vid den självständighet som gymnasie- studierna innebär. Det låga antalet i klasserna bidrar till att de elever som är ensamma kvar, när de andra är frånvarande, tappar motivationen. Tråkiga lärare med dålig teckenspråks- kompetens är även en annan orsak till skolk enligt en del elever.
Om jag vet att en lärare är speciellt tråkig så drar jag mig för att komma till den lektionen, för det är inget roligt alls, bara jobbigt. Jag tror att det avgör mycket, hur läraren är, om man kommer till skolan eller inte.
Andra saker utanför skolan också, t.ex. att man varit ute och festat, eller hellre vill vara social med kompisar på eftermiddagarna, eller på kvällarna och det blir så sent att man inte orkar stiga upp nästa morgon.
Praktiken i utbildningen är bra, anser eleverna. Dock har praktiken inte samma effekt för ele- verna på de teoretiska programmen jämfört med eleverna på de praktiska programmen. De menar att det är svårt för eleverna på de teoretiska programmen att verkligen få uppleva hur det faktiskt är ute i arbetslivet. Eleverna menar att man inte kommer in i praktikplatsens verk- samhet på en enda vecka. De jämför med de praktiska programmen på Tullängsskolan. De får fem veckors praktik där eleverna får pröva på olika yrken.De döva eleverna upplever att det finns ett begränsat antal praktikplatser för döva elever. Många arbetsplatser saknar kunskap om dövhet.
De vill veta om jag kan läsa på läppar, om jag kan det och det, och samtidigt så känns det som att jag måste vara taleskvinna för dövheten, propagera för de möjligheter vi har och så. Som döv kän- ner jag att vi har mycket begränsningar, men kanske är problemet den att kunskapen hos hörande ofta är så gott som obefintlig och vi döva måste informera mer, visa att döva finns, vad dövhet är och så vidare.
Jag hatar praktik ändå, så det spelar ingen roll. Jag har ingen lust att behöva skriva lappar med hö- rande.
Andra ser dock möjligheten att komma ut till hörande arbetsplatser som något positivt. De får en möjlighet att vara ambassadörer och informera om dövhet och teckenspråk. De anser att det är bra med arbetslivserfarenhet och social träning i hörande miljöer, eftersom de döva ele- verna och de hörande personerna på arbetsplatserna blir tvungna att lära sig kommunicera med varandra. De flesta arbetsplatser är positivt inställda och nyfikna.
Tullängsskolan
Valmöjligheter vid ansökan
Eleverna är nöjda med de valmöjligheter de erbjuds, även om dessa valmöjligheter är färre än för hörande. Det kan ibland orsaka en resignation. Skulle de inte vara nöjd med det tillgängli- ga programutbudet för döva så finns det en möjlighet att studera med tolk i en hörande klass, påpekar de. De är dock inte pigga på att gå i en hörande klass, utan föredrar att gå i en döv klass.
Jag är intresserad av tåg, flyg områden men eftersom jag är döv så kan jag inte läsa sånt vilket gjorde mig ledsen till viss del.
De valmöjligheter vi erbjuds i skolan räcker bra.
Tre eller fyra år
Eleverna tycker att det är bra att man kan välja mellan att läsa tre år eller fyra år, även om det inte är många elever som utnyttjar möjligheten att läsa tre år på Tullängsskolan. Kunskapen om elevens val av 3 eller 4 årig utbildning brister hos lärarna.
Jag tycker att det är lite dåligt av dem att inte ha koll på hur elevernas studier ska se ut, de hade inte upptäckt det om jag inte hade sagt till.
De flesta elever tycker inte att det finns någon särskild anledning till varför döva elever ska läsa fyra år när hörande läser tre år.
För vissa som är duktiga i skolan och så, då är fyra år för länge, men för andra som behöver mer stöd och så, då är det bra med fyra år.
Eleverna anser att varje elev skall få bestämma om man vill gå tre eller fyra år. Även om ele- verna ser fördelar med att läsa tre år, så anser de flesta att fördelarna med att läsa fyra år över- väger. Det innebär en lugnare studietakt, mindre stress och mer stöd.
Klassrummet
När det bedrivs kärnämnesundervisning är det ofta fyra till fem i klasserna, vilket de flesta tycker är lagom. Idealantalet är dock runt sju elever i en klass. Små grupper är bäst menar man. Då får de hjälp av lärarna och det blir bra diskussioner på lektionerna eftersom alla får tid att prata. Dessutom är det oftast lugn och ro. Man hjälper varandra under lektionerna och som en uttrycker det, ”en del kompisar förklarar mycket bättre än lärarna”.
I ämnet Idrott är de dock en stor grupp, ettorna, tvåorna och treorna tillsammans vilket blir cirka 30 elever. Eleverna tycker att det blir väldigt okoncentrerat och rörigt. Ett mer lämpligt antal elever på idrottslektionerna vore cirka tio till tjugo stycken.
På Tullängsskolan går det en övervägande andel pojkar jämfört med flickor. Som ensam fl- icka bland pojkar i klassrummet kan det ibland vara för stojigt . De flickor som vi pratat med är dock positiva överlag.
Killarna kan förstås vara lite väl stojiga ibland att jag fattar noll men det är bara att ignorera dem. De är snälla mot mig i alla fall. Innan jag började här så oroade jag mig för hur jag skulle klara mig bland alla killar men det har bara gått bra, de är lugna mot mig i alla fall.
Tullängsskolans undervisningsmiljö upplevs ibland vara stökig.
Jag hade hellre sett att hela utbildningen var förlagd till WUC, jag tror inte att jag skulle känna mig isolerad där. Tvärtom, det skulle vara lättare att koncentrera mig. Här frestas jag ofta av kompisar- na och börjar prata bort lektionerna.. Det är jobbigt att behöva springa mellan skolorna också, bätt- re att ha det på en skola för det skulle spara tid också.
Tullängsskolan har nya, bärbara datorer, vilket eleverna uppskattar. Dock ser de gärna att de får möjlighet att hyra en dator som de kan bära med sig överallt, då de tidigare nämnda dat- orerna hör till särskilda undervisningssalar och inte kan tas till andra salar. Eleverna saknar en datorsal där man kan sitta och studera.
Det skulle inte vara så dumt att ha en egen bärbar som man får låna/hyra från skolan, som vissa gymnasieskolor har. Det skulle vara bra för vi har så mycket håltimmar, det skulle spara tid om man kunde göra det mesta skolarbetet i skolan eller hemma istället för att driva runt på skolan och vänta tills nästa lektion.