RGD elever konsumerar mer alkohol och droger än de på RGH vittnar några om. Det finns alltså olika festkulturer i de två grupperna. Samtliga av de intervjuade säger att det beror på att RGD elever har mer pengar, vilket möjligtvis kan bekräftas genom att det av döva elever på- stås ha skett en viss nedgång i alkohol- och drogkonsumtion bland dem än under tidigare år då RGD elever hade högre bidrag än idag. Olikheterna i alkohol- och drogkonsumtionen kan även bero på att RGD eleverna har större umgängeskrets vid gymnasiestarten eftersom de ofta träffats redan tidigare på specialskolorna. De kan ha med sig förväntningar om en särskild
festkultur redan när de kommer till Örebro. Att umgängeskretsen på en gång är stor är inte negativt utan en social vinst. Vi har i delen med bakgrundsdata visat att en RGD elev som bor i kollektiv, och är under 19 år, kan ha uppemot 5 000 kr i månaden, medan en RGD elev som bor i egen lägenhet och är över 19 år kan ha uppemot 16 000 kr i månaden. En RGH elev har 3 000 – 4 000 kr i månaden, oavsett ålder och boendeform9. RGD elevernas tillgång till mer pengar än de på RGH kan leda till att olika festkulturer utvecklas och hålls vid liv. Det kan finnas olika grupptryck bland eleverna att följa en traditionell och tidigare etablerad festkul- tur.
Bedömningen av elevens hörförmåga är grunden till vilken ersättning eleven får från För- säkringskassan (FK). Det finns frågetecken från bland annat föräldrahåll kring hur dessa be- dömningar görs. Vid den tidigare nämnda föräldrakonferensen ansåg föräldrar att det är svårt att förstå hur personalen på FK kan avgöra elevens hörförmåga i olika situationer efter endast ett hembesök. Ungdomarna befinner sig i liknande social situation och samma utbildningssi- tuation, men utsätts ändå för olika bedömning från staten om vilket ekonomiskt stöd de behö- ver. Tilläggas bör att en utredning kring handikappersättning och vårdbidrag just nu pågår (Försäkringskassan, 2007).
Umgänge över gränserna
Av utomstående ses eleverna på RGD och RGH som en gemensam minoritetsgrupp, medan de själva ser sig som två olika minoriteter med olika språk och kultur. Samtidigt som eleverna på RGD och RGH även själva känner viss samhörighet med varandra uttrycker de en önskan om ökad samverkan och kontakt med varandra. Det vill de även ha med de hörande elever som går på samma skolor som de själva. Detta kan tolkas som att döva och hörselskadade är en minoritetsgrupp med två olika subgrupper. Det kan också tolkas som att döva är en minori- tetsgrupp och hörselskadade en annan minoritetsgrupp. De förväntningar de möter från majo- ritetsgruppen är dock ofta samma. Det i sin tur kan skapa en konformitet och ett framkallat beteende som är en anpassning till majoritetens fördomar gentemot dem som minoritet (se Myers, 2002). Något sådant har den här studien inte visat eftersom vi inte heller har intervjuat de hörande eleverna på samma skolor eller på annat sätt kartlagt förväntningarna.
Eleverna på RGD och RGH finns integrerade på fyra olika skolor där det också går höran- de elever i den vanliga gymnasieskolan. De är alltså integrerade, men beskriver samtidigt inte delaktighet i majoritetsgruppen, utan de är socialt exkluderade och varken döva eller hörande elever har knappt någon kontakt alls med de hörande eleverna på samma skolor utom på den minsta skolan. En ökad samverkan mellan RGD, RGH och den vanliga gymnasieskolan öns- kas av ett stort antal elever både på RGD och på RGH. Detta för att uppmuntra till och stärka socialt umgänge över gränserna. Samma elever är fortfarande måna om att huvudsakligen ha sin undervisning i mindre grupper för kommunikationens skull. Flexibilitet är ett ledord här, för samtidigt finns en vision om att kunna välja olika språk vid olika kurser oavsett om man går på RGD eller RGH och att riksgymnasiet också skall öppnas för hörande elever. Tecken- språket och det pedagogiska upplägget i undervisningen kan enligt eleverna vara en kärnfråga för att kunna öka umgänget mellan ungdomarna från de tre olika grupperna så att integrering- en inte bara blir lokalmässig utan att delaktigheten ökar och inkluderande sociala dimensioner stärks.
De tjugofem intervjupersonerna som deltagit i de s.k. djupintervjuerna har mycket varie- rad skolbakgrund även om nitton av dem gått i specialskola en stor del av sin skoltid. De öv- riga sex har gått i kommunal hörselklass eller individuellt integrerade i vanlig grundskole- klass bland hörande elever. Dessa sex elever går idag på RGH. Eleverna på RGH som har
intervjuats har mått något sämre under högstadietiden än vad eleverna på RGD gjort. Av de tjugofem intervjupersonerna är det bara en som ritat en sur gubbe och med det markerat en negativ känsla under gymnasietiden dvs. tiden på riksgymnasiet. Det kan tolkas som att de intervjuade döva och hörselskadade ungdomarna är nöjda med sin skolgång. Det kan bero på att det bara är nöjda elever som ställt upp på intervjuer. Det stora antal elever vi mött i i PI- intervjuerna har generellt antytt att elever som tidigare gått i specialskolan är något mindre nöjda med RGD/RGH än elever som tidigare gått integrerade i grundskolan. Anledningen till de f.d. specialskoleelevernas mer kritiska hållning kan vara att de känner till sina rättigheter medan de f.d. grundskoleeleverna först på RGH fått ett kommunikativt stöd i den anpassade skolmiljö som RGH erbjuder.
AVSLUTNING
Samtliga delfrågeställningar har blivit besvarade/belysta, men behöver utvecklas ytterligare med fortsatta studier inom var och en av beskrivningskategorierna. I det stora hela upplever vi att elever, personal och föräldrar är nöjda med RGD/RGH, men att det finns behov av att ut- veckla verksamheten. De berörda personernas stora engagemang för att RGD/RGH ska bli så bra som möjligt för alla inblandade gör att det i denna studie kommit fram många åsikter och visioner från de vi mött. En övervägande del av idéerna har berört skolans sociala miljö och utbildningen som sådan. Främst har åsikterna handlat om bristen på naturliga träffpunkter i skolorna, gruppering i två skilda grupper som elever på RGD respektive RGH, elevers frånva- ro och ekonomi, samarbetet mellan enheten Boende och fritid och skolorna, den uteblivna konkurrensen inför gymnasiet och brister i förmedlandet av information mellan skolledning, lärare och elever. Utöver detta har även berättelserna berört de kommunikativa barriärerna, teckenspråkets villkor och möjligheter, tolkning samt tekniska hjälpmedel. Vi vill dock påpe- ka att studien bygger på de elevernas berättelser, de som när studien genomfördes gick på skolan. De som har mycket frånvaro utgör i sig en grupp, möjligtvis med andra föreställningar än vad som beskrivits i den här rapporten. Vi har inte haft möjlighet att få med denna grupp i studien, och efterlyser därför vidare forskning kring dem.
1. Utbildning: Hur upplevs utbildningens längd och kvalitet, samt tillgängliga valmöjligheter?
Både eleverna på RGD och på RGH är nöjda med utbildningens längd och kvalitet, samt de valmöjligheter som står till buds. Dock menar de att de upplever en begränsning i och med att de är i små undervisningsgrupper. Det är svårt att bilda klasser med speciella inriktningar eller anpassningar. Det lugna tempo som en fyraårig gymnasieutbildning innebär kan medföra en släpphänt inställning till skolan.
2. Språk och kommunikation: Hur fungerar kommunikationen i undervisningen och skol- miljön?
4. Tolk/Hörseltekniska hjälpmedel: Hur fungerar tolkanvändningen/de hörseltekniska hjälpmedlen i undervisningen?
Kommunikationen fungerar mestadels tillfredsställande i undervisningen och övriga kontakter med skolpersonal, men det finns ibland kommunikativa barriärer som leder till begränsad del- aktighet och möjlighet att hämta kunskap. Undervisningsämnets innehåll har avgörande bety- delse för vilka krav som ställs på lärare och tolkar när det gäller språkets betydelse. Det tycks vara viss skillnad i den kommunikativa situationen mellan praktiska och teoretiska ämnen. Användandet av tolk i undervisningen upplevs olika av eleverna på olika program, även när det gäller tolkning från olika språk. Kvaliteten på tolkning från talad svenska till svenskt teck- enspråk upplevs som bra, även om eleverna på RGD upplever att de inte kan ta till sig inne- hållet i en tolkad undervisning lika bra som när läraren själv behärskar teckenspråket. Tolk- ning från svenskt teckenspråk till talad svenska fungerar i mindre utsträckning tillfredsstäl- lande tycker eleverna, som också känner sig osäkra på om brister i tolkningen och distanse- ringen i relation till läraren i tolksituationen innebär negativ påverkan på deras studieresultat. ”Korrekturtolkning”, dvs. elever som rättar tolkningen eller tolkar själva, är ett tecken inte bara på solidaritet mellan eleverna utan också en signal om att det finns ett reellt problem som behöver undersökas närmare. Användandet av hörseltekniska hjälpmedel fungerar tillfreds- ställande, även om utrustningen inte alltid är användarvänlig. Kunskapen om de hörselteknis-
ka hjälpmedlens användningsområden upplever en del av dem ibland vara bristfällig, såväl hos lärare som hos övrig skolpersonal. I linje med den nya konventionen för funktionshindra- de (United Nations, CRPD, 2006, Artikel 24:3c; 24:4) har eleverna rätt till inlärning av teck- enspråk och till att deras utbildning skall ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation. För att förverkliga den här rättigheten skall staten vidta än- damålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionshinder, som är kunniga i teckenspråk och utbilda yrkeskunniga även i kunskap om funktionshindret.
3. Social miljö: Hur är det sociala klimatet på de aktuella skolorna?
De sociala miljöerna på skolorna är goda även om resultaten visar att det finns tre olika ung- domskulturer. Det finns en tydlig skillnad mellan döva på RGD och hörselskadade på RGH, samt i relation till de hörande på den vanliga gymnasieskolan. Det råder ett visst avstånd mel- lan de olika grupperna, vilket påverkar attityderna dem emellan. Man har brist på kunskap om varandra samtidigt som en ”vi” och ”dom” känsla finns i olika omfattning.
5. Förväntningar och förberedelser inför skolstarten vid RGD/RGH. Vad förväntas ung- domarna kunna innan de börjar på RGD/RGH? Hur förbereds ungdomarna för studietiden på gymnasiet?
De elever som haft möjlighet till miljöbesök och praktik har upplevt dessa som positiva och nyttiga. Så gott som alla dem vi mött skulle också rekommendera RGD/RGH till sina kamra- ter. De som tidigare gått i specialskola är de som har fått mest information och då ofta från elever som gått på riksgymnasiet. De som kommer från specialskolorna kan ha börjat på an- tingen RGD eller RGH. Intervjuade på RGH som inte gått i specialskola utan i vanlig grund- skola berättar att informationen till dem varit bristfällig och ibland fördomsfull gentemot RGH. Såväl elever på RGD som på RGH upplever att det inte finns några minikrav för intag- ning. Konkurrensen om platserna är så gott som obefintlig vilket flera av dem inte ser som odelat positivt. Vidare diskuterar man att dessa låga krav och brist på konkurrens leder till stor ojämnhet i kunskapsnivåerna inom grupperna vilket uppfattas som negativt.
6. Framtidstro: Hur ser tron på framtiden ut vad gäller arbete och fortsatta studier?