Trygghet handlar bland annat om goda upp- växtmiljöer för barn och ungdomar som lek- platser, gator, bostadsområden, menings- fulla aktiviteter och mycket mera. Barns rörelsefrihet har minskat drastiskt med urbaniseringen och två tänkbara orsaker är föräldrars och vuxnas oro för trafik och kriminalitet. I FN:s konvention om barns rätt anger paragraf ”31 Varje barn har rätt till lek, vila och fritid”. En god fysisk miljö med liten risk att komma i kontakt med brottslighet, där boendemil- jön har störst betydelse bidrar till en
bättre start i livet. En resursrik boen- demiljö minskar riskerna för att barn ska utveckla beteendeproblem, tre huvudområ- den som anses viktiga är: bostadsområdets socioekonomiska status (hög medelinkomst- nivå i området), ett gott socialt kli- mat som föreningsliv, stabilitet i boendet samhörighet och god tillgång till offent- lig och privat service i form av hälso-
och sjukvård, kommunala- och näringslivs- resurser (Sellström & Bremberg 2004, ur Kommission för ett socialt hållbart Malmö 2012). Risken för ungdomar att falla i kriminalitet ökar med andelen invånare som har sociala problem eller är brottsligt belastade och de flesta barn som utvecklats till så kallade kroniska brottslingar har växt upp i de utsatta bostadsområdena (Bo- verket 1998).
Statistiska centralbyråns rapport Barns fritid (2009) anger att barn i ekonomiskt utsatta hushåll har en mindre aktiv fritid än andra barn och att kostnadsfria aktivi- teter på fritidsgårdar är viktiga för barn i hushåll med liten ekonomi.
Hushåll med barn är oroliga för brott och även mer utsatta för brott (BRÅ 2013:1). Brotten som utmärker sig för hushåll med barn är egendomsbrott och specifikt cykel- stöld, bilstöld och stöld ur fordon. Fa- miljer med barn oroar sig mest för sina närstående, nästan fyra av tio är oroliga. Barnfamiljer upplever också i högre grad att familjens livskvalitet påverkas (a a). Barns begränsade och krympta rörelsefri- het är delvis grundad i föräldrarnas oro över att de ska utsättas för brott.
I planeringen av staden kommer barn och unga ofta inte till tals utan planeringen utförs i huvudsak av vuxna. ”Barns bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn” (FN:s konvention om barnets rättigheter, 1989). Enligt det nationella transportpolitiska målet som behandlar ut- formningen av vägar ska barn och unga ges särskild uppmärksamhet. En väg som anses trafikfarlig kan berättiga till skolskjuts enligt skollagen. Det verkar inte finnas några regler kring trygghet och skydd från att utsättas för brott.
Fysisk disorder i boendemiljön, såsom skräpigt, vandaliserat, spruckna rutor, glasskärvor och bristande underhåll i form av trasiga lekredskap utgör farliga mil- jöer för barn och unga, likaså tillgång på
alkohol och droger.
Barnuppfostran kan ses som en slags in- formell social kontroll och forskning vi- sar att barn som kommer från välfungerande familjer, löper betydligt mindre risker att utveckla ett grovt brottsligt beteen- de (Carlsson 1972; Olofsson 1973; Sarnecki 1985; Sarnecki 2005). Normer och förebil-
der i utsatta områden spelar roll. Shaw och McKays teori om social desorganisation (Sarnecki 2004) menar att brottuppmuntran-
de normer förs vidare genom gester, tal och värderingar och därmed är kulturellt överförd och inte genetiskt betingad. Om avvikande beteenden som kriminalitet do-
minerar kan det finnas en risk att nor- mer internaliseras och blir till gällande värderingar, alltså att kriminalitet hos många unga ses som ett möjligt karriärs- val. Eftersom brottslighet i stora drag anses vara inlärt kan det vara en god idé att erbjuda individer i riskzonen andra
mer meningsfulla aktiviteter och möjlig- het till att utveckla konstruktiva och me- ningsfulla hobbies och intressen (Sarnecki 2004).
Ekonomiskt utsatta barn, i FN:s Barnkon- vention står det att ”27 Alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsätt- ningar”. Barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till en- samstående är särskilt utsatta (Rädda Bar- nen 2010). Barnfattigdom är fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund än bland barn med svensk bakgrund. Barnfat- tigdomen varierar dessutom mycket i Sveri- ge, från 3 procent i Täby till 31 procent i Malmö. Mellan stadsdelarna är variationen ännu större, från 2 procent i Torslanda, Göteborg till 61,5 procent i Rosengård, Malmö. Rädda Barnen menar att det finns klara samband mellan segregerat boende och fördelningen av barnfattigdomen, vilket förstärker den redan utmärkande ekonomiska och etniska segregationen. Barn påverkas av att växa upp i områden med en hög andel sociala problem.
delaktighet
Forskning har visat att svaga sociala nät- verk och låg samhörighet mellan de boen- de ökar risken för olika sociala problem (Torstensson Levander 2008). Delaktig-
het är en viktig faktor för den upplevda otryggheten. I områden med låg delaktig- het, i form av till exempel lågt valdel- tagande är den upplevda tryggheten lägre än i områden med en högre delaktighet. En låg delaktighet signalerar lågt engage-
mang, att man inte bryr sig och kanske att
man inte känner att man kan påverka. Åt- gärder som ökar delaktigheten förväntas ha brottspreventiva effekter (Sarnecki 2004). ”Sociala kontakter, social kontroll och
tillit kan möjliggöras (och förhindras) beroende på bostadsområdets utformning. Sociala fenomen som tillit påverkar i sin tur även faktorer som ekonomisk tillväxt”. (Kommission för ett socialt hållbart Malmö,
2010)
Delaktighet kan bidra till en gemensam värdegrund och tro på att man tillsammans kan lösa problem och bidra till en ökad trygghet. Collective efficacy (Sampson m fl 1997) eller kollektiv styrka och socialt kapital innebär just den ömsesidiga till- liten grannar emellan som visat sig var
den största enskilda orsaken till minskad brottslighet. Man beter sig efter den so- ciala kontroll som råder, och förväntar sig att andra ska göra likaså (Sampson, 2004). Collective efficacy eller social kontroll bygger på gemensamma och delade förväntningar, förtroende och engagemang människor emellan. Collective efficacy bygger delvis på en gemensam värdegrund och delad moraliskt tankesätt samt på en gemensam tro om att tillsammans övervinna eller förhindra det specifika problemet el- ler hotet. Delaktighet och social integra- tion är inte beroende av fattigdom och kan således skapas även i socioekonomiskt ut- satta områden. En svag social integration kan leda till en svag kollektiv styrka och därmed ökad oordning och brott.
Hur grannskapet (eng neighbourhood) fung- erar har visat sig ha samband med indivi- duell utveckling, attityder och beteenden (Sampson et al 1997: 1999). Områden med en hög omsättning, många som flyttar ut och in, gör det svårare för boende att skapa goda sociala relationer. Stabila områden torde lägga grunden till sociala band som i sin tur kan bidra till att upprätthålla social kontroll (Park 1929 1921 ur Mellgren 2011). Samhällen med högt socialt kapital och deltagande bidrar är mera demokratis- ka, ekonomiskt välmående, hälsosammare och nyttigare (Kommission för ett socialt hållbart Malmö 2012). Kritik mot begreppet socialt kapital är att många forskare an- ser att strukturella faktorer såsom klass och genus inte tas hänsyn till (a a). Teorin om sociala band enligt sociologen och kriminologen Travis Hirschi (1969) har precis som Robert Mertons strainte- ori (1957) hämtat inspiration från Emile Durkeims klassiska sociologiska teori om effekterna av relationsupplösning i sam- hället. Hirschi utgick ifrån antagandet varför en person inte är kriminell och me- nade att orsaken låg i graden av integra- tion av den enskilda individen i samhäl- let. Relationer inom grupper som individen i fråga tillhör kallar Hirschi för sociala band. Beroende på arten av dessa sociala band ökar eller minskar risken för att individen i fråga begår brottsliga hand- lingar. Hirschi särskiljer speciellt fyra
element hos de sociala banden som avhåller individen från att begå brottsliga hand-
lingar:
1. Anknytning (attachment) till konven- tionella personer/aktiviteter, till exempel föräldrar, skola, kamrater etc 2. Åtaganden (commitment) i förhållande
till den konforma samhällsordningen, investeringar i konforma livsmål, till
exempel utbildning, arbete, hederligt liv m.m.
3. Delaktighet (involvement) i konventio- nella aktiviteter, till exempel enga- gemang i skola, arbete och förenings- aktiviteter.
4. Övertygelse (belief) om samhällsord- ningens legitimitet, positiva attityder gentemot lagstiftning, rättsvårdande myndigheter samt negativa attityder till brottslighet och missbruk.
Om man inte sympatiserar med det etable- rade samhällets värdegrund, kanske inte har arbete, inte är ”inne” i samhället så finns det större risk att man väljer en kriminell väg. De närmaste som familj och kompisar påverkar individen.
Delaktighet kan handla om att påverka pla- neringen och förvaltningen av våra stä- der. Osynliga samhällsgrupper med låg del- aktighet. Invandrare, unga, kvinnor och personer som är lågutbildade, ensamstå- ende, boendes i flerfamiljshus tillhör de kategorier som är underrepresenterade i stadsplaneringsdebatten, på samråd med
allmänheten tillika inom de yrkesgrupper som planerar och beslutar kring staden. Speciellt unga och invandrare ses sällan på offentliga möten (Janse & Konijnendijk 2007). Fler män än kvinnor är delaktiga i planeringen av våra städer, det gäller vilka som beslutar, planerar och medverkar i planeringsprocessen såsom samråd. Det
finns alltså ett samband mellan grupper av låg delaktighet och hög otrygghet.
Delaktighet handlar också om möjlighe- ten att kunna påverka på lokal nivå, till exempel genom självförvaltning av det egna bostadsområdet. Självförvaltning kan innebära att boende tillsammans hål- ler den gemensamma gården med grönska och rabatter i ordning och ser över de ge-
mensamma utrymmena i fastigheten. Själv- förvaltning uppges förutom att ge vack- rare och mer iordningsställda miljöer öka sammanhållningen och minska anonymiteten och därmed öka tryggheten (Malmö kommunala bostadsbolag,MKB,hemsida). Självförvalt- ning minskar oordningen och gör boende stolta över sina boendemiljöer. Stolthet och bra rykte höjer områdets status och bidrar till att stärka det sociala ka- pitalet i bostadsområdet (Kommission för ett socialt hållbart Malmö 2012). E t t område med gott rykte inverkar
på tryggheten och bi- drar till status vilket kan öka det sociala kapitalet (Kommis- sion för ett socialt hållbart Malmö 2012).
Robert J. Sampson (2004) som menar att collective efficacy i dagens moderna sam- hälle inte enbart kan förlita sig på per- soner utan kan byggas stark utifrån olika organisationer, myndigheter och förening- ar och dess relationer och gemensamma sam- arbete.
Trygghet kan bidra till att människor vis- tas mer utanför hemmet och ökar sannolik- heten för möten mellan människor, vilket kan bidra till en ökad delaktighet och so- cial kontroll (Kommission för ett socialt hållbart Malmö 2012). Promenadvänliga om- råden (walkability) leder förutom till en ökad fysisk aktivitet till ökade sociala kontakter, ökat socialt deltagande och en positiv medborgaranda (a a).