Informell bevakning utgörs förutom av män- niskors närvaro i uterummen även av män- niskors möjlighet att se och överblicka gatan, innergårdar, parker, torg med mera från byggnader.
Fönster bör placeras så att den informella övervakningen underlättas, både mot bo- stadsområdet och ut mot gatan och bebyg- gelsen ska placeras så att övervakningen inkluderar gatorna (Newman 1972). Föns- terlösa fasader minskar förutsättningarna för övervakning och höjden till fönstrena från gatan kan påverka både upplevd och faktiskt trygghet. Fönster som sitter hö- gre än ögonhöjd, det vill säga över den mänskliga skalan, inger ofta känslan av otrygghet, att ingen ser en om något skul- le hända.
Likaså påverkar heltäckande metalljalu- sier, som inte sällan kräver bygglov, ga- turummet genom att de ger byggnaden ett slutet intryck, en omgivande tråkig miljö och signalerar farlighet. Höga murar och staket kräver av samma anledning som ja- lusier ofta bygglov. Belysta fönster och
skyltfönster uppmuntrar till stadsliv. Precis som med fönster torde balkonger kunna bidra till att sätta fler ögon på gatan genom att fler människor ser vad som händer på gatan utanför.
Upplysta fönster ger ofta känslan av ökad trygghet och i många centrumområden försö- ker man uppmuntra till kvällsskyltning och belysta fönster. Även om upplysta fönster kan bidra med ”ögon på gatan” så torde effekten av upplevd trygghet kunna leda till att fler vågar uppehålla sig utomhus under en längre tid av dygnet vilket i sig skulle kunna verka trygghetsskapande. Det viktigt att ta hänsyn till hela om- givningen, det vill säga hur gaturummet i övrigt ser ut, om det finns goda förutsätt- ningar för informell övervakning så kanske det inte gör så mycket att en av sidorna är fönsterlös. Medan en fönsterlös fasad i kombination med park och eller skola kan ge förutsättningar för brott då så kallade kapabla väktare saknas (rutinaktivitets- teorin, Cohen & Felson 1979).
Inom stadsplaneringen talar man oftast om slutna och öppna byggnader.
Slutna byggnader vars fasader inte avslö- jar något eller bara lite av innehållet
ger generellt ett tråkigt och monotont in- tryck. Öppna byggnader med avslöjande fa- sader bidrar till en mer varierad miljö samtidigt som förutsättningarna för in- formell kontroll oftast är bättre. Moderna gallerior innebär oftast slutna byggnader som kommunicerar dåligt med omgivande gata. Många gånger finns det få fönster utåt mot gatan och gatulivet utarmas. Många entréer i gatunivå ger gatan ett livligare gaturum (Gehl 2010). Gehl menar att 4 till 6 meter breda butikslokaler med 15-25 ingångar per 100 meter kan vara en god lösning. Slut-
na långa fasader bidrar inte till gatuliv medan fasader som öppnar sig mot gatan och visar upp byggnadens funktion är gynn- samma för stadslivet (a a). Bebyggelse med långa tråkiga/ensidiga fasader separerar
människor från att mötas till skillnad mot korta fasader (Jacobs 1961). (Jämför Entré/Emporia i Malmö en stor kloss med få ingångar och Malmö city/gågatan!)
Fasader ska liksom entréer inte möjliggöra potentiella gömställen för förövare, var- för nischer och vrår i fasaden bör kunna överblickas.
I Bronx gjordes en jämförelse mellan två byggnaders utformning, den ena med en väl synlig lobby och den andra med en dold, huset med den synliga lobbyn hade en brottsfrekvens under 30 procent under New Yorks genomsnitt (Katyal 2002). Det andra husets brottsfrekvens var 52 procent högre än genomsnittet i New York (a a).
innehåll
Den fysiska strukturen och markanvänd- ningen kan skapa goda förutsättningar för social integration genom olika lägen- hetsstorlekar, blandning av olika byggår, blandade upplåtelseformer, tillgång till mötesplatser och olika funktioner inom samma område. Funktioner kan utgöras av boende, arbetsplatser, dagis, skola, mat- affärer, klädaffärer, bibliotek, fören- ingsliv och mycket mera.
Hur markanvändningen ser ut och vilka funk- tioner som möjliggörs påverkas till stor del av ursprunglig stadsplanering. Bero- ende på när i tiden området är planerat varierar stadsplaneringsideal, filosofin och tankar bakom markanvändningen. Förut- om den grundläggande stadsplaneringstren- den för tiden så inverkar och reglerar kommuners översiktsplanering och detalj- planering vilken markanvändning som får ske, vilka verksamheter som är tillåtna
med mera.
I efterkrigstidens stadsplanering renod- lades funktioner, så kallad zonering eller
grannskapsplanering. Rådande stadsplaner delade upp bostäder, verksamheter, indu- strier, kontor, skola, service med mera i olika områden. Detta kom att leda till obefolkade områden under vissa tider av dygnet. Bostadsområdena var tomma under dagen och efter klockan 17 blev områdena med företag, kontor och industrier tömda på folk.
Funktionssepareringen gav i sin tur upp- hov till otrygga och obevakade områden som lätt kunde bli offer för brottslighet. Det fanns en tanke om kärnfamiljen när detta modernistiska planeringsideal rådde, kvinnorna skulle vara hemma och sköta hem-
met medan männen åkte till kontoret.
Multifunktionella områden som erbjuder många olika aktiviteter, en stor mång- fald, under stora delar av dygnet bidrar till stadsliv med levande gaturum och upprätthåller den informella bevakning- en. Blandade funktioner inom samma område koncentrerar människoströmmarna och ger ett rikare stadsliv (Jacobs 1961). Inom stadsplaneringen används ofta begrepp som 24-timmarsstaden och mixed use för funk- tionsblandning. Syftet med funktionsblan- dade områden är att ge förutsättningar för befolkade stadsrum under en längre del av dygnet inte bara mellan 8-17 i områden med arbetsplatser och 17-8 i bostadsområden samt att öka tillgängligheten till olika verksamheter och utbud.
För att underlätta och stimulera för mul- tifunktionalitet menar Jacobs (1961) att det måste finnas ett utbud av varierade byggnader i olika skick och av olika ålder (olika hyror, storlekar på lokaler ökar
möjligheten att få olika verksamheter, ut- bud och aktiviteter som lockar människor och de som arbetar i verksamheterna kan i sin tur kanske hålla ett bevakande öga på gatan.
Gehl (1971) anger kvaliteten på stadsrum- men som en viktig parameter för huruvida människor kommer att vistas där. En bland- ning av funktioner kan bidra till ett ri- kare utbud på varor, aktiviteter och utbud som lockar människor. Detta bidrar till en god spiral där människor drar männis- kor (Jacobs 1961; Gehl 1971). En mångfald i funktioner ger ofta mer varierade och
mer spännande miljöer vilket skulle kunna bidra till stimulerande miljöer och på så sätt öka samhörigheten med platsen (Bell m fl 2005). Att känna samhörighet med platsen kanske kan bidra till att människor uppe- håller och återvänder till platsen.
Befintlig bebyggelse kan ge bättre eller sämre förutsättningar för funktionsinte- grering, ibland kanske det är möjligt att omvandla bottenvåningarna till verksam- heter och i andra fall kan det vara en bättre lösning att genom att bygga nytt, förtäta, få in funktionsintegrering.
Dagens planering med större externa köp- centra är en modern företeelse av funk- tionsseparering, ofta planerad efter bi- len. Kritiken mot externa köpcentra är att
de riskerar tömma stadskärnan på folk och är baserad på ett omiljövänligt sätt att resa.
En god funktionsblandning torde förutom goda sociala effekter bidra till bättre ekonomisk robusthet. Skollokaler och par- keringar på skolområden skulle kunna ut- nyttjas under kvällar och helger.
Möjlighet till att använda befintliga lo- kaler bidrar till att öka den informel- la kontrollen samtidigt som lokalbrist i
många urbana områden kan avhjälpas något. Separationen mellan funktioner ger konse- kvenser för trafikapparaten som blir yt- krävande vilket glesar ut bebyggelsen med längre avstånd och pendling som följd. Funktionsblandning kräver dock ett någor- lunda underlag och köpkraft samt stabili- tet. En paradox är att brottslighet visar på koncentrationer till vissa delområden i stan och särskilt utsatta områden är seg- regerade bostadsområden av ”citykaraktär”, där kommersiella aktiviteter dominerar (Wikström, Torstensson & Dolmén 1997; Wik-
ström & Sampson 2003).
Funktioner i byggnader kan utgöra värde- fulla mötesplatser. Mötesplatser inomhus kan bidra till just möten men även tillgo- dose invånare i området med meningsfulla aktiviteter; bibliotek, föreningslokaler, caféer och gallerior. Mötesplatser kan vara av olika offentlig karaktär. Biblio- tek är offentliga medan föreningslokaler och cafeer är av mer privat karaktär. Tillgången på mötesplatser i byggnader av- görs många gånger av vilken markanvändning som är tillåten och även ursprunglig arki- tektur och stadsplaneringsideal. Tidigare planering med funktionsseparering gör det svårt att hitta ändamålsenliga lokaler för
möten.
Förtätning kan vara en lösning. Mångfald skapar stadsliv enligt Jacobs (1961) som förespråkar lokaler av olika storlek och kostnader i gammal och ny bebyggelse, nå- got möjliggör varierad befolkningssamman- sättning.