Mikroklimatet spelar en viktig roll för användandet av platser i utemiljön (Gehl 2010). Det är oftast samma bänkar, platser i parker och husväggar/trappor som ockupe- ras. Faktorer som spelar roll är bland an- nat möjligheter att sitta, ljudbild, sol- läge, skugga och känsla av trygghet. Höga ljudnivåer från biltrafik och järnvägstrafik
skapar sällan trivsamma miljöer.
färg
Färger i vår omgivning kan inverka på be- teende och trivsel. Vår uppmärksamhet dras främst till linjer, former, färg och tex- turer och om vi får välja väljer vi gärna ”naturliga” miljöer framför tillrättalagda och konstgjorda miljöer (Bell m fl, 2005). Röd är en färg som ger utslag av höga värden aktivering/upphetsning (arousel). Professor Schauss fann efter mycket expe- rimenterande en rosa nyans som visade sig verka lugnande och icke aggressiv-fram- kallande och vars effekter testades med
positiva resultat i fängelseceller (Ka- tyal, 2002). Färgen grön anges ofta ha en lugnande effekt precis som natur och växter har.
Färger kan verka förstorande eller för- minskande på rum och bidra till förhöjd intensitet.
revir
Människans privata sfär och hennes behov av att kontrollera olika platser genere- rar olika konsekvenser för beteendet. Det finns mycket forskning som visar att män- niskor har en privat sfär och behov av att levnadsmiljön är indelad i så kallade territorier, eller om man vill revir, för att känna att hon har kontroll. Privat sfär utgör den närmaste ytan och utrym-
met kring varje enskild människa, den är beroende av bland annat kultur, religion och personlighet.
Personer med låg social status invaderas mer ofta än de med hög (Bell m fl 2005). Territorier fungerar som en förlängning av den personliga sfären och används ofta för att välja vem man vill interagera med (vill jag läsa bok på balkongen själv el-
ler känner jag för att läsa bok i parken). Territorier ger en känsla av kontroll över platsen och ett ägande, även om man inte äger platsen, till exempel den egna arbetsplatsen. En grupp människor kan etablera ett territorium ge-
nom att ta en offentlig plats i anspråk, så att inte andra kan använda den, gäng ungdomar tar parkbänkar, äldre tar en sitt- hörna etc.
Man talar om att gruppens gemensamma per- sonliga sfär håller utomstående borta (Bell m fl 2005).
Man talar ofta om olika slags territori- er, där skillnaden ligger i ägande- eller ansvarsgrad. Psykologen Paul Bell delar in territorialitet i primära territori- et (tydlig ägare), sekundära territoriet (klassrum eller arbetsplats i kontorsland-
skap) och publika territoriet (torg, park etc). Inom stadsplaneringsteorin brukar man tala om begreppen offentliga, halv- offentliga, halvprivata och privata ytor eller rum.
Precis som med personliga sfärer så und- viker människor i regel varandras terri- torier men en grupp människor kan dela på territorier (Bell m fl 2005). En gemensam innergård som ägs av alla eller förvaltas av alla, denna slags territorialitet kan stärka en grupps identitet och samhörig- het. Tydligt territorie som ägs av flera ger bättre interpersonella sociala rela- tioner än för de grupper som saknar eget territorium (a a). Paul Bell menar att däremot framkallar oklara gränser mellan olika territorier aggressioner och fient- lighet medan välmarkerade territorier med
tydliga gränser inverkar lugnande på gran- nars relationer. Territorier och gränserna emellan dem skapar alltså regler för den sociala samverkan men kan givetvis tolkas väldigt olika beroende på person, kultur och ålder. Social kontroll uppkommer när personer känner ansvar för ett gemensamt område.
Territorialitetsprincipen som markerar tillhörighet och ansvarsförhållanden kan ske med hjälp av indirekta barriärer som häckar, staket, rabatter, markbeläggning, förgårdsmark och nivåskillnader. Det finns olika sätt att markera tillhörighet på dels genom mer symboliska sätt med häckar och låga staket som ger mer öppna miljöer och dels med höga staket, lås, stängsel och skyltning som ger mer slutna miljö- er och ett hårdare intryck. Amerikanska grindsamhällen (gated communities) ökar visserligen säkerheten inom området men bidrar generellt till isolerade områden med ökad segregeringen med följden att otryggheten och brottsligheten ökar.
Inom den traditionella stadsplanering framhävs territorialitetsprincipen som en viktig del för att skapa trivsamma mil- jöer. I Jane Jacobs berömda bok The Death
and Life of Great American Cities (1961) framhäver författaren betydelsen av tyd- liga gränser mellan privat och offentligt
och tydliga entréer. Jacobs var starkt kritisk till efterkrigstidens planerings- ideal som inte innehöll några halvprivata
eller halvoffentliga ytor och därmed för- svårade eller omöjliggjorde förmågan att upprätthålla social kontroll
över ytorna. Jacobs (1961) anger tydlig territoriali- tet som en viktig kvalitet för en trygg gata.
Begreppet Crime Prevention Through Envi- ronmental Design (CPTED) kom att bildas av kriminologen Clarence Ray Jeffery under 1970-talet. En av grundprinciperna till
CPTED är att införa territorialitet.
Arkitekten Oscar Newman (Defensible Space 1972) förespråkar att grannskap delas upp i mindre enheter som är överblickbara och möjliga att kontrollera enligt territo- rialitetsprincipen. Vidare menar han att kriminaliteten är stor i bebyggelse som saknar gränser och därmed tydliga ansvars- områden mellan olika ytor. Oscar Newman (1972) menar precis som Bell m fl (2005) att människor har ett naturligt behov av att försvara sitt revir och markera sin tillhörighet.
Geografen Alice Coleman byggde vidare på Newmans teori om försvarbara ytor (defen- sible space) och benämner ytor utan tyd- liga ansvarsområden som confused space där
problem uppstår. Coleman (1985) och hennes forskargrupp undersökte 100 000 byggnader från efterkrigstiden för att ta reda om det fanns ett samband mellan utformning och trivsel och fann en koppling mellan social misär och efterkrigstidens bebyg- gelse.
Arkitekten Jan Gehl kom tillsammans med sin fru Ingrid Gehl, psykolog, att foku- sera på människors trivsel och beteende i stadsmiljön, så kallad people oriented
planning.
I boken Life between buildings (2010) me- nar Gehl liksom Jacobs (1961) och Cole- man (1985) att tydligt markerade ytor ska- par tillhörighet och att det bör finnas en övergång mellan privata och offentliga zoner och mellan halvprivata och halvof- fentliga zoner.
Det är viktigt att det tydligt framgår av utformningen vad som är enskild/privat område och vad som är allmänt/offentligt område som alla har tillträde till (ned- anstående är sammanfattat från BoTryggt05, Polismyndigheten i Stockholms län, 2005). Enligt brottsbalken är allmän plats varje plats (utomhus eller inomhus) som är upp- låten eller används av allmänheten. Enligt ordningslagen utgörs offentlig plats till exempel av allmänna vägar, gator, torg och andra platser som i detaljplan har markan- vändning allmän plats och andra landområ- den och utrymmen utomhus som stadigvarande används för allmän trafik. Ordningslagen anger att friheten att använda allmän plats för allmänna sammankomster kan in- skränkas till hänsyn för allmän ordning och säkerhet. I plan- och bygglagen inde- las mark i allmän plats och kvartersmark (privat mark ej tillgänglig för allmän-
heten). Allmän plats kan vara gata, torg eller park och områden som är allmän plats enligt plan- och bygglagen är alltid all- män plats enligt brottsbalken. Kvarters- mark kan vara avsedd att vara tillgänglig för allmänheten och butikscentra och inne- torg på kvartersmark kan vara allmänna. Sådana områden på kvartersmark är allmän plats enligt brottsbalken.
Vidare behöver allmänt och privat område inte följa den fastighetsrättliga indel- ningen, till exempel är spontant uppkomna vägar över privatmark med ägarens tysta eller uttryckliga samtycke att anse som allmän/offentlig plats. För att området ska räknas som enskilt/privat område mås- te vara det tydligt avgränsat så att det uppfattas som enskilt. Avgränsningen be- höver inte göras med stängsel eller sta- ket utan kan göras symbolisk genom ter- riorialitetsprincipen, häck, adressskylt etc. Det ska vara tydligt för alla männis- kor och särskilt för polis som tillkallas till platsen. Brottsbalken anger att ”den som olovligen intränger eller kvarstan- nar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg dömes för hemfridsbrott”, om intrånget sker på kontor, fabrik eller liknande innebär lag-
brottet olaga trång. Hemfridsbrott avser även gård och trädgård till bostaden men det ska tydligt framgå att marken tillhör bostaden. Brottsbalken innehåller även ett förbud ” tagande av olovlig väg” över till exempel tomt eller plantering.
orientering
Fysiska avstånd mellan stadsdelar och oli- ka målpunkter kan upplevas väldigt olika. Generellt upplevs tråkiga och ointres- santa miljöer förlänga avståndet medan spännande och varierande platser kortar det mentala avståndet. Barriärer som hårt trafikerade vägar, järnväg, vattendrag och nivåskillnader upplevs som ”besvärliga” att ta sig förbi. Visuella intryck som stimulerar oss gör att vägen till jobb och skola upplevs som kortare. Det mentala avståndet bestäms även av tillgänglighe- ten till platsen och platsen koppling och hur integrerat platsen är till omgivning- en. Bra kollektivtrafik som känns säker och trygg, upplysta gång – och cykelbanor som upplevs som trygga minskar avståndet och kan bidra till lusten att besöka olika stadsdelar och områden.
Man brukar tala om mentala kartor som av- ser kartor över platser som vi bär med oss i våra huvuden. Platserna kan vara vårt
bostadsområde eller vägen till jobbet och är uppritad över hur vi upplever plat- sen eller vägen i form av känslor, tankar och avstånd. Den mentala kartan är högst personlig och samma väg till skolan kan i olika personers mentala kartor upplevas väldigt annorlunda. Vi kan även ha mentala kartor över platser som vi aldrig besökt genom media, förutfattade meningar, be- rättelser och rykten.
Stadsplaneraren och arkitekten Kevin Lynch (1960) skrev i boken The Image of the City
om hur invånarna uppfattar och använder sitt närområde samt hur stadens form, det vill säga hur den fysiska miljön, påver- kar människor. Genom att låta människor beskriva sin stad och rita mentala kar- tor av den fysiska miljön kom Lynch fram till att påstå att det är genom stadens fysiska form som vi förstår den. Utifrån de mentala kartorna kunde Lynch identifiera 5 olika strukturer i staden som påverkar hur människor rör sig i staden och hur en visuell bild av staden skapas;
1. Stråk – transportleder, järnvägar, vä- gar, gator, trottoarer och anses ut- göra den dominerande strukturen
2. Gränser – barriärer som murar, bebyg- gelse, vattendrag, strandkant, vegeta- tion
3. Områden – enhetliga områden i staden med egen karaktär genom markanvändning eller arkitektonisk stil
4. Knutpunkter/noder – mötesplatser, större korsningar, torg, kollektivtra- fikpunkt
5. Landmärken – referenspunkt och hjälp i orienteringen såsom byggnad, berg, bro etc
Lynch (1960) menar att läsbarheten och därmed orienterbarheten är den viktigaste visuella kvaliteten i staden. Orienterbar- het kan innebära att man känner sig tryg- gare (a a). Om man kan orientera sig väl upplever man generellt en större säkerhet, även i områden som man inte känner sedan innan. Det är även mindre risk för att bli inträngd i återvändsgator och gränder om
man vet vart man är på väg.
Figur 9. Arkitekten jan gehl är känd för sitt människovänliga tänkande i stadsplanering. bilder efter gehl. Bilderna till vänster illustrerar aspekter av fysisk planering som motverkar se- och hörkontakt medan bilderna till höger illustrerar aspekter som bidrar till en ökad kontakt människor emellan. barriärer/murar, långa avstånd, snabb hastighet, nivåskillnader och orientering rygg mot rygg (till skillnad mot orientering ansikte mot ansikte) motverkar möten och kommunikation.
4.3 befolkade stads-
rum & naturlig
övervakning
Jane Jacobs (1961) menar att närvaron av människor genom anonyma främlingar hjäl- per till att upprätthålla en informell övervakning och social kontroll. Jacobs
menar att människor på gatan är en förut- sättning för trygghet, något som inte kan ersättas av vaktbolag. Informell övervak- ning utgörs av människor som genom sin existens på platsen bekräftar varandras närvaro medan formell övervakning görs av bland annat poliser och vakter. Genom att utforma staden med syfte att skapa befol- kade platser, det vill säga platser som är attraktiva för människor att vistas och uppehålla sig i, kan vi också skapa för- utsättningar för en informell övervakning och därmed en ökad trygghet. Jacobs (1961) ser storstaden som ett ideal som kan er- bjuda storstadens fördel med anonymitet samtidigt som trygghet erhålls, hon for-
mulerar fyra kriterier för ett fungerande stadsliv:
1. Kontinuerlig närvaro av människor, alltså befolkade stadsrum
2. Korta, varierande kvarter med många gator, ökar möjligheterna för att
människor möts
3. Varierande byggnader i olika skick och av olika ålder (olika hyror, storlekar på lokaler ökar möjligheten att få oli- ka verksamheter, utbud och aktiviteter som lockar människor och de som arbetar i verksamheterna kan i sin tur kanske hålla ett bevakande öga på gatan.) 4. Tillräckligt hög kontinuerlig koncen-
tration av människor
Jacobs (1961) menade att om man kunde få ut folk på gatorna så skulle brottslighe- ten minska avsevärt. Istället anger hon vakuum, alltså frånvaron av människor, som orsaken till uppkomsten av sociala pro- blem. Jacobs tre kvaliteter för en trygg gata:
1. Tydlig skillnad och markering mellan offentliga och privata sfärer
2. Ögon på gatan, det vill säga infor- mell övervakning som bidrar till so- cial kontroll
3. Någorlunda frekvent befolkning av ga- tan
Gehl (1971) skiljer på tre olika aktivite- ter som sker utomhus:
1. Nödvändiga aktiviteter (gå till job- bet, handla mat, ta oss till kollektiva transportmedel med mera) Eftersom dessa aktiviteter är nödvändiga så klarar vi oss inte utan dem och de är heller inte beroende av yttre omständigheter såsom hur vägen till jobb ser ut.
2. Valfria aktiviteter beror på om mil- jön håller hög fysisk kvalitet, såsom
sitta på en bänk i solen, promenera för promenadens skull, sitta på en mysig uteservering och titta på människor. 3. Sociala aktiviteter kan vara passiv
och aktiv interaktion mellan männis- kor, samtal, barns lek med andra barn, titta och höra människor.
För att människor ska nyttja, trivas och därmed uppehålla sig i stadsmiljön krävs fysiska miljöer av hög kvalitet. Ju fler som ägnar sig åt valfria och sociala ak- tiviteter desto fler kommer att ansluta.
Människor lockar människor (Jacobs, 1961; Gehl 1971) och ger möjligheter till möten, interaktion och inspiration. En positiv spiral kan säga skapas, närvaron av män- niskor ökar tryggheten vilket leder till närvaron av fler människor, färre potenti- ella brottslingar och högre trygghet. Inom Crime Prevention Through Environmen- tal Design (CPTED) är en planeringsprin- cip att införa naturlig övervakning. Den fysiska miljön ska skapa möjligheter för naturlig övervakning av invånare, gran- nar och besökare. Övervakningen syftar här till att ge förutsättningar för övervak- ning av inkräktare eller främlingar som inte egentligen har där att göra.
Genom de modeller som man får kan man sedan göra analyser av hur väl samman- satt, integrerat eller segregerat olika rum är. Varje del får ett integrations- värde som förvandlas till en pedagogisk färgkodad karta. Teorin och metoden har kommit fram till att det övergripande sys- temet av gator, vägar och bebyggelse ska- par olika förutsättningar för integration och rörelse. Det är helheten som skapar förutsättningarna för de mindre delarna i staden. Hillier (1996) menar precis som Jacobs (1961) att främlingar hjälper till att upprätthålla tryggheten genom sin när- varo. Tomma platser kan lätt upplevas som otrygga och har samband med hur integrerad platsen är i den rumsliga strukturen. Space syntax är möjlig att applicera på både hela områden och på mikroområ- den. Space syntax-metoden kan bidra med ett resultat på både lokal (integration i förhållande till närmaste omgivningen) och global integration (integration i ett gatusystem som helhet). Områden med en hög samstämmighet mellan lokala och glo- bala värden kan beskrivas som områden med bra läsbarhet och orienterbarhet (Hillier 1996).
Brottslighet minskar med integration enligt space syntax. Studier visar att en integrerad lokalisering mins- kar risken för brott med 42 procent (Hillier 2004).
Medan Jacobs (1961) ser främlingar som ett hjälpmedel i att upprätthålla den in- formella bevakningen ser CPTED (Jeffery) och Newman (Defensible space) främlingar mer som ett hot mot säkerhet och trygghet. Dessa två skilda synsätt skapar olika mil- jöer, där Jacobs (1961) avser öppna mil- jöer medan CPTED och Newman förespråkar
slutna miljöer.
Även den så kallade rutinaktivitetsteorin som har sitt ursprung från kriminologin (Cohen & Felson 1979) anger frånvaron av människor som en av tre förutsättningar för att ett brott ska begås;
1. Motiverad förövare 2. Lämpliga objekt
3. Avsaknad av kapabla väktare
Inom stadsplaneringen är främst den tred- je förutsättningen påverkbar genom fysisk
planering för att öka tillgången på ka- pabla väktare. En miljös fysiska utform- ning kan ge många tillfällen för att brott ska begås, bland annat genom oövervakade platser. Kapabla väktare är människor på plats, som genom sin närvaro upprätthåller den sociala kontrollen. Kapabla väktare
kan även utgöras av poliser, vakter och sociala institutioner men denna rapport fokuserar på informell so-
cial kontroll.
Kriminologen Jerzy Sarnecki påstår att den informella bevakningen genom så kallade kapabla väktare, det vill säga människor som ser och övervakar utgör den viktigaste formen av övervakning. Informell övervak-
ning kan effektivt göras i form av por- tvakter som upprätthåller social kontroll inom ett bostadsområde och stationsvär-
dar på tunnelbanor och pendeltågstationer (Sarnecki 2004).
Studier visar att ett områdets övervakning kan förutspå dess brottsutsatthet. Brott på universitetsområden inträffar med större sannolikhet på platser med dålig översyn, stora buskage och med avsaknad av motstående byggnader (Katyal 2002). Ett annat exempel är att vandalism av bussäten i London sker till största delen på sätena längst bak, beroende på den lägre synlig-
heten (Katyal 2002).