vakning
Även om närvarande människor utgör vitt- nen på plats så garanterar det inte att främlingar kommer till undsättning vid brott. Den så kallade bystander effect el- ler Genovese-syndromet har sitt ursprung i socialpsykologiska experiment efter ett uppmärksammat mord på en ung flicka Kitty Genovese. Kitty blev mördad på gatan i New York år 1964 med 38 personer som vitt- nen till mordet som pågick under en timme. Trots att Kitty skrek på hjälp så ingrep inget av alla de vittnen som fanns runtom brottsplatsen i de upplysta fönstrena. The Bystander Effect (Darley & Latane 1968) är ett storstadsfenomen som uppstår ge- nom att människorna inte känner varandra och där ingen i gruppen tar på sig ansva- ret (oftast för man tror att någon annan redan gjort detta) för att ingripa eller ringa polisen. Ju fler närvarande männis- kor, desto mindre är sannolikheten för ett ingripande. Men om gruppen istället kän- ner varandra uppstår inte the bystander effect. Denna teori motsäger Jacobs (1961) som menar att den sociala kontrollen upp- rätthålls av anonyma människor på gatan.
Samtidigt som Jacobs (1961) och Gehl (1971) förespråkar storstaden med befol-
kade stadsrum så sker den största andelen brott i städer i stadskärnan där myck- et folk möts och kolliderar. En av många orsaker till brottslighetens geografiska koncentration till stadskärnor är den ofta förekommande verksamheterna med alkohol- tillstånd, där alkohol och brott är starkt korrelerande till varandra. Urbanisering anges även som en av orsakerna till den ökade brottsligheten. Vissa kategorier av brott gynnas och närs av människors när- varo, som till exempel ficktjuvar (Hillier 2004). Närvaron av andra människor behöver heller inte alltid innebära en känsla av trygghet, som till exempel grupper av ung- domar, alkoholiserade och hemlösa.
bebyggelse
Byggnaders utformning, placering, skala och komposition är resultatet av olika stadsplaneringstrender samt rådande ideal och filosofier.
Skala
För att människor ska trivas och uppehålla sig i de urbana rummen är det viktigt att bebyggelsen är utformad i mänsklig skala. Korta, varierande kvarter med många gator, ökar möjligheterna för att människor möts medan långa fasader sprider ut människor som kan gå långa sträckor utan att mötas (Jacobs 1961). Långa och enformiga kvarter bidrar till upplevelsen av långa och trå- kiga avstånd. Varierande fasader ger ögat något att se på.
Newman (1972) gjorde tillsammans med kri- minologer studier på brottsmönster i för- hållande till den fysiska miljön och kom fram till att små områden med låghusbebyg- gelse generellt var bättre utvecklade vad gäller brottsförebyggande än stora områ- den med höghusbebyggelse.
Alla sidor av bebyggelsen ska vara under uppsikt, det vill säga ge goda förutsätt- ningar för informell bevakning. Den säk- raste boendeformen är lägenheten (Hillier 2004), minst säker är den fristående vil- lan. Ju färre sidor en byggnad har desto säkrare är det. I lägenheter spelar vå- ningshöjden roll och där är marklägenheter mest sårbara.
Hur bebyggelsen är utformad påverkar mik- roklimatet och även människors benägenhet att uppehålla sig utomhus. Höga byggnader ger ofta ett blåsigare klimat vid marken medan låg och tät bebyggelse minskar blå- sigheten (Gehl m fl 2006).
Alice Coleman (1985) menar att anonymitet inte är bra ur brottsförebyggande perspek- tiv och viljan att samverka har samband med bebyggelsens skala och antalet lägen- heter i varje hus. Kollektiv styrka har lättare att bildas och växa sig starkare
om det finns sociala nätverk som är aktiva i området och om invånarna i området är
mindre anonyma. Jane Jacobs (1961) menar tvärtom att trygghet och anonymitet kan samverka och upprätthålla social kontroll.
entréer
Genom territorialitet kan byggnader signa- lera tillhörighet. En studie över inbrott i Salt Lake City, avslöjade att byggnader med namnskyltar på de boende hade lägre brottslighet till skillnad från de som saknade namnskyltar (Katyal 2002). Även Alice Coleman (1985) förespråkar att en- treer inte ska vara anonyma. Newman (1972) går på samma linje och hävdar att så få hushåll som möjligt bör dela entré. Höghus med många boende ger anonymitet och ingen social kontroll. Hus med entréer som huse- rar väldigt många boende, miljonprogram- områden eller höghus, tenderar att ha en lägre territorialitet till skillnad från
entréer med färre boende.
Holländska Secured Housing rekommenderar inte fler än tio bostäder till varje entré. Huvudprincip 3 i Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED), Natural ac- cess control handlar om att minska anta- let möjliga entreér och ingångar till ett
område eller till en byggnad. Entreérna ska vara tydligt markerade. Färre ingångar och entréer gör det enklare att övervaka ett område och kan göras genom symboliska hinder och territoriemarkeringar för att leda boende och besökare på avsedd väg.
Ett annat sätt att styra in människor på rätt väg är att använda sig av staket och skyltar, men utgör en mer sluten planering som oftast tenderar att signalera hårdhet. Förutsättningarna för informell bevak- ning av innergårdar som omringas av sluten kvartersbebyggelse, där det kanske finns en eller två ingångar till gården, även om ingångarna saknar lås eller endast utgörs av en öppning i bebyggelsen är ofta goda. I bebyggelse enligt funktionalismens ”hus i park” är förutsättningarna sämre. För- utom antalet entréer kan markering enligt territorialprincipen hjälpa till att mar- kera tillhörigheten.
Oscar Newman (1972) identifierade 3 risk- faktorer vid brottsförebyggande planering; anonymitet, ytor svåra att övervaka och alternativa flyktvägar för brottslingar. Newman går så långt som att säga att in- formell social kontroll är grundläggande för utformning av fysisk miljö.
Byggnaders entréer ska vara vända mot gator och offentliga platser, så att förutsätt- ningar för bevakning av dessa offentliga ytor ökar. Newman menar att entré mot går- den innebär sämre möjligheter för bevak- ning av yttermiljön. Inom stadsplaneringen brukar man tala om extroverta respektive introverta entréer. Bebyggelsen ska inte ge möjligheter till gömställen eller dolda ytor där informell bevakning försvåras el- ler omöjliggörs. Indragna entréer eller
utdragna entréer utan genomsiktlighet kan bidra till känslan av otrygghet och upp- komsten av brott.