I de länkade familjesystemen finns paralleller mellan föräldraroller och barnroller. I ett tidigare kapitel har föräldrarnas ovillkorliga och villkor- liga föräldraroll diskuterats. Mammorna har genom sin närhet en ovill- korlig föräldraroll. I den rollen tar de hjälp av sina döttrar. Papporna och styvpapporna har en villkorlig föräldraroll. De kan välja att vara nära barnet eller längre bort. Liknande mönster kan konstateras hos poj- karna. De kan också välja att vara nära eller längre bort. Biologiska föräldrar liksom biologiska syskon har en stark ställning medan styvsys- kon kan vara nära och långt borta.
Flickorna arbetar på att hålla bra och nära relationer till de vuxna och till syskon. Bland de vuxna familjemedlemmarna är det främst mamman som de knyter nära relation till. Däremot är inte tonårsdöttrarnas rela- tion nära varken till pappan eller till styvpappan. Genom att hålla en distans till de båda fäderna har de kanhända hittat ett sätt att handskas med den lojalitetskonflikt som annars finns i dessa familjesystem.
Mammorna förlitar sig på sina tonårsdöttrar. De tar för givet att dött- rarna ställer upp när papporna inte finns till hands. Ansvaret för rela- tionsarbetet följer kvinnosidan i familjen. Flickorna värderar relationer högt och vill inte mista sina familjemedlemmar. De underlättar också för de vuxna på olika sätt. Det är svårare att se vad pojkarna gör. De värnar
om sig själva och sitt individuella projekt i större utsträckning än flick- orna. Det framkommer inte heller att mamman eller styvpappan har för- väntningar på att pojkarna ska ta del i arbetet med familjen. Att barnen och ungdomarna går in så mycket i familjerna med relationsarbete är något som varken ungdomarna själva eller de vuxna riktigt ser. Kan- hända är det tack vare att både vuxna och barn har intervjuats om samma fenomen från olika perspektiv som dessa mönster framträder här.
Parallelliteten i mor och dotters sätt att agera beskriver en mamma som sedan skilsmässan varit den som ansvarat för att barnet har tillgång till fortsatt umgänge med pappan och andra släktingar. Hon har för- handlat med sin f.d. make för att barnets umgänge skulle fungera. Hon betecknar sig själv som ”länken” mellan pappa och barn. Detta beskri- ver främst situationen när dottern var yngre. När hon blivit större har mamman kunnat konstatera att barnet alltmer tagit över förhandlandet med pappan. Mamman kunde då se att barnet gjorde ungefär som hon hade gjort tidigare. De använde samma ord i sina diskussioner med pap- pan. Den här mamman och pappan hade i alla år kunnat diskutera frå- gor kring barnet i vänskap. Mamman kunde konstatera att barnet inte bara tog över innehållet i förhandlingarna med pappan utan också sättet att diskutera. På det sättet var mammans roll som länken i förhandling- arna med pappan mönsterskapande för dotterns egna förhandlingar.
Mieke de Waal (1993) beskriver hur mamman med koder som är olika till söner och till döttrar i synnerhet påverkar tonårsdottern till att helst spontant göra det mamman vill. Under en period av tonåren kan mor och dotter närma sig varandra. de Waal har i sin forskning kunnat kon- statera att de flickor som växer upp med frånskilda mödrar ofta kommer i en mera jämställd position med sina mödrar. Det kan ge ungdomarna större frihet än om de lever med båda sina föräldrar. Dessutom pratar flickorna som lever med ensamma mammor med dessa om allt. De flickor, som lever med båda sin föräldrar, delar upp sina samtalsämnen i olika områden – mera ”affärsmässiga” tema med pappan som hur det går i skolan, framtidsplaner, regler i hemmet medan ”känslofrågor” tilldelas mamman. Den uppdelningen i territorium för samtalet kommer till ex- empel fram i intervjun med Åsa (MB 2). Med pappa pratar hon om sko- lan och liknande frågor och varken med honom eller med styvpappa går det att prata om killar.
Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) visar att barnet är en strategisk del i de vuxnas individuella projekt liksom en del av parets gemensamma familjeprojekt. Barnen (läs: flickorna) i denna studie kan sägas ha famil-
jen som sitt projekt. Och de försöker dessutom hålla ihop ett större familje-
system än vad de vuxna gör nämligen hela det länkade familjesystemet. Flickorna arbetar på ”det tredje skiftet”. Begreppet är hämtat från Arlie Hochschild’s (1997) studie av amerikanska tvåförsörjarfamiljer. Det tredje skiftet är kärlek och omsorg om de nära relationerna något som tidigare varit centralt i familjens inre liv men som i en arbetsorienterad livsstil har blivit allt mer sällsynt. Flickorna i de länkade familjesystemen är starkt involverade i det sorts arbete som Hochschild kallar ”det tredje skiftet”. De månar om sina syskon, de månar om pappa så att han inte ska känna sig utanför, de månar om styvpappa för att dra in honom i familjen och de månar om mamma och hjälper henne med allt detta. Det är flickorna som i många situationer med enkla små omsorgshandlingar får det län- kade familjesystemet att framstå som deras familj. När pappa kommer till konfirmationen eller av annan anledning besöker mamma-hushållet tar dottern ansvar för att han inte ska känna sig utanför. Flickorna ger prov på kompetenser som är viktiga för att få en ”förhandlingsfamilj” att fungera. Ansvar och ansvarstagande är viktiga förutsättningar för att genomföra förhandlingar med lyckade utgångar. Länkbarnen tar ansvar – för sig själva, för sina syskon och för sina föräldrar. Flera av flickorna tar ansvar för sina pappor och oroar sig för att han är ensam eller inte har arbete. För dottern kan det vara lugnare under perioder då pappan har partner. Då behöver hon inte ta ansvar för honom.