För mig är dom mina allihop”

Johan har grubblat mycket över varför pappan aldrig kommer med till barnens fritidsaktiviteter och skola. I början ringde alltid mamman till pappan när det var dags för kvartssamtal och andra aktiviteter som hand- lade om länkbarnen. Då avvaktade styvpappan. Om pappan gick på mötet

skulle styvpappan dra sig tillbaka, så det inte dök upp tre föräldrar. Men pappan kom aldrig och nu har det blivit så att styvpappan i allt fler sammanhang går in i rollen som länkbarnens pappa eller ställföreträ- dande pappa.

Jag är plastpappa och pappa. Jag är båda delarna. Med de orden pre-

senterar sig Johan när intervjun med honom startar. Senare under inter- vjun upprepar han att han är både pappa och plastpappa. På frågan om det är skillnad mellan dessa två roller svarar han:

Nej. Jag tycker inte det. Barnen tycker nog det kanske. Men jag vet inte. Jag tycker jag är väl... ja… jag vet inte. Jag tycker liksom att... för mig är dom mina allihop.

Johan har levt tillsammans med Isak och Emma sedan de var 5 respek- tive 8 år gamla. Han kan inte tänka sig en tillvaro utan dem.

Det går inte. Det finns inte. Och det gör väl att man ser dom som sina egna barn. Ibland så önskar man att dom vore ens egna på riktigt.

Mamman tycker att styvpappans roll som styvpappa har förändrats ef- ter hand. Från början var det annorlunda.

Johan har aldrig fått vara pappa till Emma och Isak. Han har alltid fått vara Johan. Det har jag markerat väldigt definitiv från början att dom har en pappa och så är det.

Margareta menar att i början av familjebildandet tyckte både hon och styvpappan att det var svårt att tackla frågor om uppfostran.

I början var det lite svårt men det var ju någonting också som vi disku- terade eftersom vi var så bra kompisar. Johan fick väl känslor för mig tidigare än jag fick det för honom. Men när vi väl märkte åt vilket håll det bar så var det ju nånting vi satte oss ner och diskutera. För det värsta jag vet är när en säger nej och den andra säger ja.

Margareta betecknar dessa diskussioner med Johan som hemskt nyttiga. Margareta berättar om hur situationen för styvpappan förändrades i förhållande till Emma och Isak när barnen förstod att Johan inte längre bara var mammans kamrat utan att han skulle komma in i familjen som styvpappa. Så länge han var vän i familjen var det inte så farligt. Då uppfattades han inte som ett hot. Att det var en kärleksrelation mellan mamman och Johan förstod barnen först då ... han låg i mammas säng

på morgonen. Både Emma och Isak reagerade då:

Generat. Hemskt generat... Helt plötsligt var han kvar där. Där pappa hade varit en gång i tiden. Det vart lite tuffare då.

Ibland blev barnen arga på sin nya styvpappa.

Ja, när det väl var konstaterat att han skulle in i familjen så fick han ju då ... resa sig upp och gå många gånger.

Ilska och genans var två av reaktionerna från länkbarnens sida när de förstod att de hade fått en styvpappa. En annan känsla var osäkerhet.

… i och med att det gick såpass fort ändå. Det gick ju på mindre än ett år efter vi flyttade ifrån varandra. Som han var kvar på morgonen där. Och det var väl det där med otryggheten. Kommer han att stanna kvar eller? Men ... vi fick ge och ta. Och det verkar ju funka (mamma Marga-

reta).

Efter hand har relationen mellan styvpappan och barnen förbättrats. Margareta noterar särskilt den nära relationen mellan styvpappan och Isak. De har efter hand kommit allt närmare varandra mycket tack vare ett gemensamt idrottsintresse.

Och så nu när de har hockeyn så då är ju Johan och Isak som Knoll och Tott. Dom bor ju ihop i och med att Johan tränar dom också då. Och sen har dom ju isen här alldeles på baksidan. Så dom har ju vuxit ihop på den.

Johan tar också upp svårigheter i relationen till barnen den första tiden som styvpappa. Det är främst relationen till Isak som han berättar om. Johan upplever att motståndet som han i början kände från barnen och då främst från Isak troligen kom från pappan. Svårast var det då Isak kom tillbaka till mamma-hushållet efter besök i pappa-hushållet:

Isak kom hem och kastade ur sig grejer till mig som jag vet att han absolut inte skulle säga till mig. Ord som inte finns i hans vokabulär. Som då måste ha kommit nånstans ifrån. Och det var krig varenda sön- dag ett tag när han kom hem. Då var Isak oerhört kluven. Han blev ju väldigt sliten i början. Han visste ju inte vilken fot han skulle stå på helt enkelt. För han kunde vara hur gosig som helst. Han sprang och gav mig kramar när han skulle åka till pappa då. Ibland vet jag att så gjorde han inte det. För han tyckte att det såg... var konstigt när pappa kom och hämta honom. Att jag fick kram av honom. Men då rufsade jag honom bara på huvudet och sa Hej då! Vi ses på söndag då… Sen kom han hem och … såg en som ett Antikrist nästan (skratt). Det var ju jobbigt stundtals då. Det jobbiga var att Isak skulle vara tvungen att vara mitt i det. Att det var han som fick höra den där skiten och vidare- befordra det.

Svårigheterna blev mindre efter hand. ...det har ju ebbat ut och det har ju inte varit någonting sån’t nu. Det har ju minskat hela tiden successivt och vartefter funkar det nu väldigt bra, tycker jag (styvpappa Johan).

Styvpappans yngre bror blev kamrat med Isak. Styvpappans yngste bror är 14 år. Han kommer ofta på besök och han och Isak har funnit varan- dra. Det var på det sättet Isak kom in på hockey-träningen:

Jag och Isak fick en bra kontakt... mycket tack vare min bror som är 14 år. Min minsta lillebror. Och han och Isak blev jättebra kompisar och på den vägen kom Isak in på det här med ishockey... Jag höll i hockey- skolan då för jättesmå grabbar. Och då var ju Isak med. Och han tyckte att det var jätteskoj (styvpappa Johan).

Johans och Emmas relation är också bra enligt mamman. Emma har utvecklat sitt idrottsintresse i kontakten med styvpappan. Hon har ut- vecklats till att bli lite mera pojkflicka.

Styvpappan ägnar mycket tid och intresse åt styvbarnen. Margareta tycker inte det är bara hon själv och barnen som gör saker tillsammans utan det kan lika gärna vara Johan som sticker iväg med dom.

Antingen en av dom eller bägge två. Så det är nästan mer vanligt att Johan drar iväg med ungarna och hittar på något än att jag gör det. När jag kommer hem ifrån jobbet... jag jobbar till åtta ibland. Då är det skönt att sätta sig i soffan och kanske dricka lite kaffe och så här. Han är arbetslös och full av energi.

Johan tycker att det fungerar bättre mellan honom och länkbarnen un- der perioder då umgänget mellan länkbarnen och deras biologiska pappa fungerar bra. Då tänker inte Johan så mycket på sin roll i förhållande till styvbarnen. De gånger han reflekterar över vad hans roll som styvpappa innebär och hur han skall förhålla sig till de olika barnen det är

när det blir något tjafs. Det är väl då man önskar... att man var far åt

dom själv så slipper man det där tjafset.

När det har varit besvärliga perioder har alltså Johan önskat att han varit biologisk pappa till alla tre barnen för att slippa ifrån konflikterna.