Att måltiderna är viktiga tillfällen i familjerna framgår av intervjuerna. De symboliserar både tillhörighet och högtid. Som exempel kan nämnas barn och vuxnas placering vid middagsbordet i de två olika hushållen. Några av länkbarnen har fått rita bordet och vilka som sitter runt. För barnen kan det handla om fyra olika middagsbord. Det blir två olika bilder av matbord hos mamman. Ett där barnet finns med och ett hur det ser ut när barnet inte är med, d.v.s. när barnet besöker sin pappa. Hos pappan blir det också två matbord eller bilder av matbord. Ett när bar- net är där på besök och ett hur det ser ut när barnet inte är där. Vid första anblicken kan det tyckas oproblematiskt. Man tar fram respektive tar bort en extrastol. Men efter hand kommer det fram uppgifter som tyder på, att just bordsplaceringen kan säga en hel del om relationerna mellan de olika familjemedlemmarna. Det ger information både om vad som händer i hushållen var för sig men även samspelet mellan hushållen. Andra exempel på måltidernas symbolvärde är när länkbarnet besöker pappan då det oftast bjuds ”extra gott”.
Från början handlade ingen av intervjufrågorna om måltider. I det sammanhanget som vid flera andra frågor följdes svaren av spontana berättelser om i vardagen närliggande områden. Mat var ett sådant om- råde, som visade sig ha stor symbolisk innebörd. Hemma – är där jag
kan gå och plocka mat ur kylskåpet, säger flera länkbarn. Skillnader
mellan mamma-hushållet och pappa-hushållet kan t.ex. mätas i tillgången på godis. Hos mamman bjuder mamma och styvpappa på godis. Hos
pappa får jag köpa mitt eget godis. Åsa tycker att de har det bättre i
mamma-hushållet, för där får var och en egen glass när de går på Mac Donalds. Pias lillebror kommer in till henne och erbjuder en smörgås, när storasyster är hemma på tillfälligt besök. Stefan går hem till farmor och farfar och äter mellanmål efter skolans slut. Till jul får katten
strömmingslåda och grädde. Exemplen från intervjuerna som handlar om mat och godis är många.
Mat är symbol för basala behov. Mat ger näring för att barnet ska överleva. Festmåltiden sätter guldkant på tillvaron. Genom att delta i middagen eller inte anges tillhörighet eller utanförskap. Måltiden kan symbolisera familjens återförening. Imber-Black och Roberts (1992) häv- dar att familjemåltiden bland annat avslöjar hur relationerna i familjen ser ut. I detta inkluderar de könsroller, gränser kring individer, par, tria- der och hela familjen, tillåtna ämnen för konversation, raden av tillåtna känslor och förändringar av familjemedlemmar. Som exempel nämner de samlingen kring middagsbordet, som skapar ett osynligt band eller en gräns runt familjen. Samlingen väcker också en känsla av familjegemen- skap och identitet. I vad som händer kring middagsbordet och i olika placeringar vid bordet utvecklar familjerna speciella mönster. Vem som finns närvarande och vem som inte är närvarande vid måltiden, kan av- slöja relationer och förändringar i familjen.
I familjemåltiden finns många symboler och symbolhandlingar inbegripna. Styrkan och betydelsen i dessa kan variera från familj till familj och mellan olika individer. I de länkade familjesystemen kan barn uttrycka lojalitet mot biologiska föräldrar på olika sätt. Maten kan vara
en arena för detta. Om det utvecklas till en batalj eller inte beror då på
hur styvföräldern kan ta emot utspelet. En styvförälder kan undvika vi- dare konflikt genom att acceptera styvbarnets lojalitet mot frånvarande föräldern, medan det för andra kan vara alltför laddat.
När länkbarnen Stefans och Pias yngre styvbror Krille, 12 år, bjuder till för att bli accepterad, när han besöker sin pappas nya familj noterar Pia följande:
Han är här väldigt sällan. Det kanske är en gång i månaden högst. Så han är ju jävligt stökig faktiskt. ...Mamma ryter åt honom så fort han är här för han håller jämt på med en massa dumheter. Och hon blir helt hysterisk på honom. Det är det värsta.
Men Pia ser också andra sidor hos Krille.
Jag tycker mest synd om honom, för jag tror att han håller på så på grund av att han försöker att vara duktig och bra. Men det får han inte nån’ respons på riktigt utan folk ser bara när han är elak och bråkar. Ser inte när han försöker plocka undan disken eller någonting.
Pias mamma har också uppmärksammat att styvsonen känner sig utan- för familjen. Hon förklarar det med att han är minsta barnet hos mamma och därför får mycket uppmärksamhet där, medan han hos pappan får dela uppmärksamheten med fem syskon, varav två är mindre än honom.
Men egentligen är det inte Krilles uppförande som tilldrar sig uppmärk- samhet. Istället är det makens sätt att ”spexa” när alla är samlade runt matbordet. Han anstränger sig för att sonen skall trivas, men i sitt bete- ende så bryter han vardagsrutinerna och effekten tycks bli, att istället för att markera sonens tillhörighet till den nya familjen, så skapas avstånd och utanförskap.
Att mamma-hushållet förändras när styvsyskon kommer på besök berättar också mamma Anna (MB 3) om. Hennes nuvarande man har tre barn från tidigare äktenskap. När de kommer på besök känns det som om – åtminstone i början – de vänder upp och ner på tillvaron för de familjemedlemmar som lever där i vardagen. När styvsyskonen kommer,
då är det något speciellt. Då blir det deras älsklingsrätter det handlar om. Det är då man köper tacos. Det är då man hyr videofilm. Anna kan
förstå att det är så och hon kan konstatera att när hennes egen son åker till sin pappa...då äter dom också tacos.
När länkbarnet rör sig fram och tillbaka mellan två hushåll kan mål- tider bli särskilt ”känsliga”. För de styvpappor som också är ”pappor- på-distans” är det viktigt att det blir bra de få gånger de träffar sina biologiska barn. Joelson och Thomsgård-Joelson (1988) kallar detta fe- nomen för ”hamburgerpappor”. Mammorna och barnen som lever i mamma-hushållet kan förstå detta, men också reta sig på överdådigheten, som så bjärt avviker från vardagens stundtals enkla förhållanden.
Middagsritualen behöver vara flexibel för att passa olika grupperingar. Det är kanske så att den nya familjebildningen behöver utveckla olika rutiner i olika faser. I början av den nya familjebildningen kanske det är särskilt viktigt att markera, vilka som hör till familjen genom att äta tillsammans. Måltiden blir då ett konkret sätt att visa vilka som hör samman.