Hur kön formas under barndomen har studerats av bl.a. Herriet Bjerrum- Nielsen och Monica Rudberg (1991). Utifrån psykodynamisk teoribild- ning fann de att flickorna var mer relationsorienterade än pojkarna. Dess- utom kunde de se att flickorna hade relationerna som en förutsättning för gemensamma aktiviteter medan pojkarna använde gemensamma ak- tiviteter för att skapa en relation. Barrie Thorne (1993) har påpekat att den psykodynamiska förklaringsmodellen är otillräcklig för att analy- sera barndomen. Hon hävdar att uppväxten i ett modernt samhälle be- står av så många olika kontexter att analysen måste inkludera den mo- derna barndomens landskap – ”the landscape of contemporary childhood” (s. 28). Barn växer upp under olika familjeförhållanden och detta måste få genomslag i hur barndomen skall förstås och barn utveck- las. Anita Dahlgren (1979) konstaterar i ett arbete om ungdomar och könsroller att flickor och pojkar lever i Två världar. I flickornas värld är ledorden ”att vara” det vill säga att vara relationsinriktade eller kamrat-
orienterade. I pojkarnas värld är det ”att verka” som gäller. Pojkar läg- ger stor vikt vid handling och aktivitet. Anne Solberg (1994) studerar bland annat vilka arbetsuppgifter som barn och vuxna utför i familjen. Hon finner stora skillnader mellan flickor och pojkar, kvinnor och män. Inte oväntat sköter mödrarna huvuddelen av hushållsarbetet men med viss hjälp av döttrarna. Om familjen är stor och eller mamman är för- värvsarbetande så ökar döttrarnas insatser. Marianne Gullestad (1979) har i en tidigare studie i en arbetarstadsdel i Bergen kunnat konstatera att unga flickor – så kallade passepiker – spelade en viktig roll för att ta hand om småbarn och hjälpa mamma.
De könsskillnader som beskrivs ovan finns också i denna studie. De äldre flickorna över 15 år, tar ansvar och arbetar både praktiskt och med relationerna i familjen. De blir mammans assistent i hushållsarbetet men främst i omvårdnaden om småsyskonen. De hämtar och lämnar barn på dagis, hjälper till att väcka upp småsyskon på morgonen och få iväg dem till dagis och skolan. De finns också till hands när mamman måste ut- rätta ärenden eller behöver komma ut en kväll.
Det är också genomgående påfallande stor skillnad mellan innehållet i flickornas och pojkarnas intervjuer liksom i sättet att förmedla dem. Flick- orna är mycket mer öppna och berättar med engagemang om sin familj. De ger ett intryck av att vara mer tränade att iaktta och analysera vad som händer. Pojkarna är ordknappa och talar sällan om relationer eller sin familj. Med korta värdeomdömen som det är bra eller det är okey svarar de artigt på frågor. I den mån de utvecklar en berättelse så handlar det om idrott eller andra aktiviteter som de tycker är viktiga. Det är ibland svårt att få en bild av deras situation enbart med hjälp av deras egna uppgifter. Ibland har en mamma eller en storasyster fått göra bilden mer komplett.
Men det är inte bara så att flickorna iakttar och pratar om sin familj. De går i flera fall aktivt in och hjälper till; till exempel med småsyskon. Särskilt i de familjer där papporna inte är så involverade i omsorgen om de mindre barnen går tonårsdottern in som mammas hjälpreda eller som en extra-mamma. Visserligen ägnar sig pojkarna åt sina småsyskon sär- skilt om det är små bröder, men till skillnad från flickorna så leker och busar pojkarna mest med sina syskon. Det gör flickorna också men de tar framför allt del i omvårdnaden.
Flickorna är inte bara engagerade i omsorgen om syskonen. De är också mera känslomässigt involverade. Detta gäller för övrigt flickornas omsorg om hela familjen. Flickorna iakttar relationer och registrerar. De slår larm om de tror att det inte fungerar. Ansvarstagande är ett uttryck
som inte uttalas i intervjuerna men som finns där. Flickornas berättelser innehåller ett större mått av ansvarstagande gentemot syskon och för- äldrar än pojkarnas berättelser.
Johan 16 år (MB 3) har flera individuella projekt inne i staden tillsam- mans med sina kompisar och pratar helst om sitt arbete i ett ideellt kultur- projekt. Han har inte heller några konkreta arbetsuppgifter i familjen. Familjelivet går sin gilla gång med eller utan honom. Han åker hem med bussen när det passar honom inte för att han behövs hemma för en be- stämd sak. Visserligen tycker han att det är roligt med sin lillebror. Lille- bror är den familjemedlem som han nämner först av alla när han räknar upp vilka som tillhör familjen. Lillebror är med i centrum av bilden när han ritar sin familj. Och visst leker han med sin lillebror när han kom- mer hem men ofta kommer han hem sent så lillebror sover. De kvällar Johan kommer hem tidigare brukar lillebror vänta på honom vid dörren. Lillebror är Johans ögonsten, men lillebror intervenerar inte i storebrors liv.
I ett annat av de länkade familjesystemen (MB 17) finns det två bröder 17 respektive 18 år. 18-årige Adam har flyttat till en egen lägenhet i den näraliggande staden. Den 17-årige brodern Jakob bor också där ibland. Bröderna som är kullsyskon står nära varandra inom familjesystemet.
...för jag och Adam är mera med varandra än vi är med resten av famil- jen (Jakob).
Litet senare i intervjun fortsätter Jakob i sin beskrivning av familjelivet:
...vi äter ofta tillsammans och så, men det är inte så mycket annat som
blir av att göra tillsammans. Niklas (halvbror, 8 år) är liksom liten och jag och Adam är ju ett mellanting mellan barn och vuxen, och har helt andra intressen. Det blir inte så mycket att man går ut med hela famil- jen och gör någonting. Om vi åker på semester blir det mest att jag och Adam sticker iväg någonstans. Vi är nog helst själva nuförtiden.
Även här kan konstateras att dessa båda pojkar liksom deras pappa och styvpappa prioriterar sina individuella projekt medan mamman håller ihop familjen.
Flickor och pojkar agerar olika i förhållande till ”nya” familjer och länkade familjesystem. Flickorna verkar genomgående för att bevara gamla relationer och bygga nya. De är viktiga aktörer i familjesystemets samspelsdynamik och framträder som moderna nätverksbyggare. Nyckelord för ”länkens” flickor är ansvar, rättvisa och närhet. Pojkarna agerar annorlunda och de prioriterar individuella aktiviteter framför både nya och gamla familjer. Det finns också exempel som avviker från det
typiska och som delvis men inte alltid har att göra med var i sin individu- ella utveckling barnet befinner sig.
Vi har fått följa hur barnens och ungdomarnas tillvaro till stor del upptas av att vara ett länkbarn. Barnet är länkbarn på väg från mamma till pappa på helgbesök eller tvärtom. Rollen som länkbarn kvarstår när barnet lever i mamma-hushållet eller är på besök i pappa-hushållet. Enkla vardagliga handlingar och regler fyller en funktion för barnet och skapar trygghet och samhörighet i en komplicerad tillvaro. Enkla vardagliga handlingar och regler kan också skapa främlingskap och åtskillnad i barnets tillvaro. Livet i och resan mellan det länkade familjesystemets två hushåll – livet i länken – företas av länkbarn som kan framstå både som offer för sina föräldrars familjeprojekt liksom som kompetenta ak- törer. Själva resan kan framstå både som frustrerande och spännande i gränspassagen mellan olika familjekulturer.