D
et ”nya” familjebildandet är en process. Vuxna och barn ändrar stra- tegier efter hand. Flera av länkbarnen som strax efter omgiftet reagerade negativt och motarbetade det nya förhållandet har ändrat attityd och strategi och är numera positiva till den nya familjebildningen. Oavsett hur länkbarnets reaktion var vid första mötet med styvpappan så har utvecklingen i samtliga länkade familjesystem gått mot en ökad grad av accepterande från barnets sida. Symboliskt kan detta avläsas i hur styv- pappan presenteras inför omgivningen. Det ger en uppfattning om hur känsloengagemanget förändrats över tid. I början av förhållandet är det vanligt att barnen talar om ”mammas kille”. Efter några år kallas samma person för ”låtsas pappa” och i många fall vid förnamn ibland med pappa som prefix. De olika uttrycken markerar en viss distans som tycks minska med åren. Att skapa tillit i relationerna i en omgift familj är ofta en lång och svår process med osäker utgång och att benämna dem tycks vara ännu svårare.Att skiljas och gifta om sig är de vuxnas individuella projekt inte bar- nens. Ibland kan barnet få yttra sig över beslutet, men barnets enda möj- lighet att påverka är att reagera på det som redan har hänt. Föräldrarnas separation ligger för många av barnen i denna studie långt tillbaka i tiden och de kommer inte ihåg mycket av det. Några av de äldre barnen kan dock i efterhand reflektera uppskattande om hur föräldrarna samti- digt som de genomförde skilsmässan också försökte skapa en så bra si- tuation som möjligt för dem. Det länkbarn som tydligast uttrycker detta är Rickard 14 år (UF 14). Han uppskattar att hans föräldrar ordnade det
så bra som möjligt för honom och systern Ellen i samband med skilsmäs-
san. Positiv till föräldrarnas omtanke är också Kia 19 år (UF 11): Jag ser
absolut inga nackdelar alls. Det är bara fördelar. Jag tycker inte att jag träffade nån’ för lite eller för mycket eller någonting. Kia är medveten
om att situationen kan upplevas olika av syskon i samma syskonkull:
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om mina syskon säger annat.
Kia fnyser lite åt vuxna som oroar sig för barn vars föräldrar skiljer sig. Hon tycker att debatten i media ger en förenklad och felaktig bild av skilsmässobarn som problembarn. En bild som hon själv inte tycker stäm- mer överens med verkligheten. Hon betonar också barns och ungdomars egna ansvar för sina liv. Som argument mot bilden av ”det olyckliga skilsmässobarnet” så tycker Kia och hennes storasyster Jasmin 21 år, liksom Rikard att de har fått bra erfarenheter genom föräldrarnas skils- mässa och omgifte. Jag vet ju mer. Andra vet ju bara om en enda upp-
växt. Jag har haft många olika säger Rikard, som tror att han genom
sina upplevelser i familjen har lärt sig mer om människor. Daniela 20 år (UF 7) tycker framförallt att det blev roligare efter det att mamma gifte om sig. Hon jämför då med familjesituationen när hon, mamma och lillebror levde i en ensamförälderfamilj. Hon tycker att det är en fördel att ha både föräldrar och styvföräldrar. Det är bra med flera vuxna efter- som en del frågor kan vara alltför svåra att ta upp med föräldrarna. Mellan styvföräldern och styvbarnet finns kanske inte samma laddning, som mellan biologiska föräldrar och barn, vilket gör att frågor kan tas upp mera neutralt. Daniela sammanfattar livet med omgifta föräldrar på följande sätt: Fler resor, fler semestrar, fler julaftnar, träffar fler männis-
kor, större umgänge. Man lär sig genom erfarenhet. Blir socialt smidi- gare kanske.
Åsa 17 år (MB 2) är också nöjd med sin nuvarande familj och beskri- ver ett scenario där hon och mamman lever kvar i en intakt kärnfamilj tillsammans med pappan. Och hon uttrycker klart att hon i denna jäm- förelse föredrar sin nuvarande familj. Det är en uppfattning som hon delar med flera av länkbarnen även om inte alla är lika odelat positiva som Åsa. Bland samtliga länkbarn är det bara Anna 9 år (UF 13), som klart deklarerar att hon önskar en återförening mellan mamman och pappan. Detta uttrycker hon flera gånger och det kan sammanfattas i följande önskan om att ...min pappa och Mamma skulle vara kära och
...att min styvpappa och Mamma inte var kära. Martina 11 år (MB-K
12) vill ibland att mamma och pappa skall flytta ihop igen och ibland inte. Erika 15 år (UF 1) uttrycker istället en besvikelse över att pappan håller på att skilja sig från sin andra fru. Erika bor hos mamman och har regelbundet umgänge med pappan. Hon tycker mycket om att besöka pappan och hans fru och är nu rädd för att mista kontakten med styv- mamman och hennes familj.
Irene Levin (1994) visar i sin studie av ”stefamilien” att barnets familj som enhet har lösts upp och att barnen önskar att föräldrarna ska bli ett par igen. I denna studie är det bara ett av barnen som klart uttrycker att hon vill att föräldrarna skall bo tillsammans. Det kan finnas fler barn som tycker likadant. Det finns nämligen ingen fråga som direkt tar upp detta. Flera av de äldre barnen säger att de förstår att föräldrarna inte kan bo tillsammans. De tycker att det är bättre att föräldrarna har skilt sig och att den nya familjebildningen fungerar bättre. De jämför med hur det var i familjen före skilsmässan och de konstaterar att föräldrarna mår bättre nu.
Isak 9 år (K 9) är medhjälpare i processen att länka ihop det nya paret samtidigt som han hjälper till att forma den nya familjen. Levin (1994) konstaterar att barnen fungerar som ”medhjälpare, motarbetare och oengagerade”. Dessa förhållningssätt finns också hos länkbarnen i denna studie men någon systematisk analys har inte gjorts i det avseendet. Isak är en av de pojkar som inte räknar sin biologiska far till sin familj och Isak lever numera i en ”ny” kärnfamilj. Han umgås mycket med styv- pappan som är tränare för Isaks idrottslag. Isak har genom styvpappan fått ett nytt och engagerande fritidsintresse. Dock är det viktigt att på- peka att detta är situationen just vid intervjutillfället. Som tidigare fram- gått av ”familjeporträttet” präglades den första tiden för styvpappa i huset av Isaks dåvarande strategi som ”motarbetare”. Styvfäder och sö- ner kan förenas i idrottsaktiviteter. Det är också ett vanligt sätt för män att skapa och beskriva relationer. Detta bekräftas bland annat av en brit- tisk studie (Gorell Barnes m.fl. 1998) där vuxna styvbarn berättar om sina relationer till sina styvföräldrar. För männen är det ett genomgå- ende tema att beskriva relationerna genom olika aktiviteter – vad man gör tillsammans. När relationen uteslutande är verbal är de obenägna att betrakta det som en relation.
Henrik 15 år (K 4) är ett annat länkbarn som agerat som medhjälpare för att forma en ”ny” familj. Han har kommit att spela en ovanlig roll eftersom det var han som sammanförde mamman med den blivande styv- pappan. Henrik har på samma sätt som Isak sparsam kontakt med sin ”riktiga” pappa och båda fungerar som medhjälpare för det nya familje- projektet.
Erika 15 år (UF 1) är exempel på en tonåring med en mera kluven inställning till det nya familjeprojektet. Trots att hon är förtjust i sin styvpappa har hon på olika sätt visat svartsjuka mot hans relation med hennes mamma. Erikas reaktion mot styvpappan ändrades i samma ögon- blick som hon förstod att det fanns en kärleksrelation mellan de båda vuxna. Hennes svartsjuka har tagit sig olika uttryck och den har riktats mot styvpappan. Efter hand har reaktionerna lugnat ner sig. När mam- man är bortrest några dagar för sitt arbetes skull fungerar relationen mellan dottern och styvpappan utmärkt. Både mamman och styvpappan uppfattar att kontakten mellan Erika och styvpappan är mera okompli- cerad då mamman inte finns med. Intressant är att notera att medan Erika uppfattar mammans nya partner som en konkurrent har flickan en helt annan och mer positiv inställning till styvmamman i pappans andra äktenskap.