6 BESKRIVNING OCH BEDÖMNING AV BETYDANDE MILJÖPÅVERKAN
6.4 PÅVERKAN PÅ ROSERBERGSBÄCKEN
6.4.1 Bedömningsgrunder och förutsättningar
Rosersbergsbäcken (figur 38), ca 6 km lång, är ett öppet dike som har sin början vid Rosersbergs samhälle.
Figur 38. Rosersbergsbäcken idag.
Bäcken omfattas av det generella biotopskyddet och är recipient för dagvattnet inom hela planområdet. Rosersbergsbäcken rinner norrut i ett krondike genom dalgången med åkermark. Innan bäcken når Märstaån bildar den ett mindre fall kallat Skvalet. Märstaån fortsätter genom Steningedalen och har sitt utlopp i Skarven, som är en vik i Mälaren. Strax norr om planområdet går bäcken under järnvägen i en kulvert till den östra sidan, och efter cirka 500 meter tillbaka till den västra sidan.
Rosersbergsbäcken är idag starkt påverkad av näringstillförseln från omgivningen.
Detta kan ses genom att stora partier av kaveldun växter i kantzonen samt genom att det uppstår slamansamling i vattnet. Ån har ett begränsat bottenliv.
Roserbergsbäckens sträckning och utformning kom till år 1938 i samband med dikningsföretaget ”Krogsta Wiggeby”. Dikningsföretaget genomfördes med syftet att öka produktiviteten inom intilliggande mark. Dikningsföretaget är numera upphävt. Roserbergsbäcken omfattas inte av strandskyddsbestämmelser.
6.4.2 Referensalternativets miljöpåverkan
Om inte detaljplanen genomförs kommer nuvarande markanvändning att fortskrida och bäcken kommer att ligga kvar i sitt ursprungliga läge. Bäcken kommer fortsatt att påverkas negativt av mänsklig påverkan och troligen slammas igen. Stora negativa konsekvenser bedöms uppstå för naturmiljön.
6.4.3 Detaljplaneförslagets miljöpåverkan
Den nya detaljplanen innebär att Rosersbergsbäcken måste flyttas för att verksamhetsområdet ska få plats med framtida exploatering. Att helt återskapa bäcken och dess vattenmiljö till dess ursprungliga situation, innan mänsklig påverkan, är inte möjlig, men det bedöms kunna gå att skapa en stor förbättring från dagens situation, där bäcken är kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet.
Idag består Rosersbergsbäcken av långa raka sträckor med branta dikeskanter, vilket är långt ifrån den meandrande rörelse som följer en naturlig
bäckfåra/vattendrag i flack terräng. För att återskapa en våtmarksmiljö föreslås Rosersbergsbäcken att förvandlats från ett rakt jordbruksdike till en meandrande bäck som är sammankopplat med dammar. Det finns åtskilliga positiva effekter av att anlägga öppna vattenytor längs med bäcken. Att kunna variera djupare och grundare vattenpartier skapar olika slags biotoper och bidrar på så vis till en levande naturmiljö där varierande arter trivs. De grunda partierna fungerar som växtplats för vattenlevande växter. Dessa, och i den biofilm som bildas på denna växtlighet, sker ett upptag av näringsämnen, samtidigt som organiska föroreningar bryts ned.
I djuphålorna sker en sedimentation av partiklar som ofta har näringsämnen och föroreningar bundna till sig. Omväxlande djuphålor och grunda områden hjälper även till att få kväve löst i vatten att övergå till luften som kvävgas. De djupaste partierna av dammarna föreslås erhålla ett djup på upp till cirka 3 meter.
Dammarnas anslutning till omgivande mark har samma princip som längs med bäcken. Det vill säga vattennivån har möjlighet att stiga och sjunka under året utan att detta påverkar verksamhetsområdet som ligger högre upp i landskapet. Genom att ansluta dammar där möjlighet finns, till den slingrande bäcken skapas ett öppet våtmarkslandskap som gynnar den biologiska mångfalden i området. Den
föreslagna utformningen av vattendraget skapar en variation av miljöer som gynnar ett flertal växter och djur, samtidigt som det skapas en attraktiv miljö för människor att röra sig genom, och uppleva.
Då exploateringen ökar, ökar även behovet av gröna platser för rekreation. När Rosersbergsbäcken flyttas, samtidigt som marken på den östra sidan av åkern höjs, skapas en mindre dalgång. Att se till att denna dalgång får ekologiskt mervärde och
kan användas för boende är viktigt. På så vis skapas en ny koppling för att nå den redan populära målpunkten. Likväl med den ökade exploateringsgrad som sker i stråket Stockholm-Arlanda, minskar utrymmet för ekologiskt intressanta områden. I detta exploateringsprojekt bedöms det finnas goda möjligheter att tillskapa nya sådana områden.
Den nya sträckningen av Rosersbergsbäcken medför behov av att anmäla eller ansöka åtgärden som vattenverksamhet i enlighet med 11 kap Miljöbalken.
Ytterligare detaljerade konsekvenser kommer att beskrivas i ansökan eller anmälan.
6.4.3.1 Sammanfattande bedömning
Planförslaget bedöms medföra att positiva konsekvenser uppstår för Rosersbergsbäcken.
6.4.4 Föreslag på skadeförebyggande åtgärder
· För att kunna leda Rosersbergsbäcken till befintlig kulvert under
stambanan krävs att en befintlig kulvert på åkern rivs och en ny brolösning uppförs. Dock skapar en brolösning mindre påverkan och inget
vandringshinder för djurlivet i vattnet.
· Att säkerställa en god koppling av flödet från Rosersbergsbäcken till Märsta ån för att kunna fortsätta utvecklingen av ett renare vattendrag med rikare djurliv är av stor vikt. Det är därför viktigt att den nya passagen under verksamhetsområdet konstrueras på ett sätt som inte motverkar de vattenlevande djurens vandringsmöjligheter, se figur 39 och 40 nedan.
Faunapassagen kan även användas av mindre landlevande djur och på så vis motverkas effekten av att järnvägen skapar en barriär som
fragmenterar naturmiljön i landskapet.
· Helst ska korsande vägar/järnväg anläggas som broar över vattendraget.
Likväl om kulvert väljs som lösning finns det möjlighet att utforma dessa så att de kan fungera som faunapassager. Om det går att anlägga en
halvtrumma är det att föredra. Om en rund trumma anläggs måste denna vara överdimensionerad för att vattenhastigheten ska vara oförändrad genom trumman, botten av trumman måste ligga under bäckbotten (minst tre decimeter) och fyllas med naturligt substrat på botten. Längs med sidan av trumman ansluts en landpassage till omgivande mark som anpassas så att den är torrlagd vid normalflöden.
Figur 39. Schematisk illustration av hur kulvert ska utformas för fiskar och vattenlevande djur.
Figur 40. Schematisk illustration av hur kulvert inte ska utformas för fiskar och vattenlevande djur.
· Sammanhängande områden av träd och buskvegetation kan planteras runt verksamhetsområdena i slänt och i mindre grupper invid vattendraget.
Träd som placeras invid vattendragen bidrar även med skugga vilket är gynnsamt för fisk och bottenfauna.
· Eftersom det är ökad biologisk mångfald som är målet med naturstråket så är lokalt växtmaterial att föredra i så stor utsträckning som möjligt. Detta kan åstadkommas genom en kombination av naturlig invandring, med plantering av plantor och frön för att säkerställa en initialt varierad flora i området.
· Vid möjlighet bör befintliga träd av god kvalité som måste tas ned för att få plats med verksamhetsområdena sparas och nyplanteras i naturstråket. Då behov finns av att snabbt skapa en grön lummighet på platsen kan det lokala växtmaterialet kompletteras med större träd och buskar från plantskolor. Trädarter som tål fuktiga förhållanden bör väljas, som tex klibbal, björk, sälg, jolster och ask.
· Marknivåerna inom området kommer till stor del att förändras. Det är troligt att den höjning av marknivåer som sker på åkermark för själva verksamhetsområdet kommer att bestå av sprängt berg. I den dalgång med vattendrag som föreslås i denna utredning är det troligt att schaktbotten består av tät morän och eller berg. De ytliga jordlagerna behöver därför schaktas av och lagras, för att kunna läggas ut som ytlager vid den nya utformningen.
· Mot verksamhetsområdet i väst och öst kommer en slänt att anläggas.
Denna slänt bör ha ett jordlager på minst en meters djup som täcker den sprängstensfyllning som troligtvis kommer att användas för att höja marknivån. Dels ska jordlagret filtrera det vatten som kommer att infiltrera inom verksamhetsområdet innan detta vatten når vattendraget. Dessutom behövs ett rejält jordlager för att träd ska kunna planteras i slänten.
· Kontrollprogram för bäcken och dagvattendammar samt mätningar av vattenkvalitet bör utföras kontinuerligt.
6.5 VATTENKVALITÉ
6.5.1 Bedömningsgrunder
Oxunda Vattensamverkan är ett samarbete i Oxundaåns avrinningsområde mellan Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Vallentuna, Täby och Upplands Väsby kommuner.
Syftet med vattensamverkan är att förbättra miljö-tillståndet i sjöar och vattendrag för att kunna uppnå vattenförvaltningens mål om god ekologisk och kemisk status samt de nationella målen för vattenmiljö. För att uppnå syftet har en
dagvattenpolicy tagits fram. Denna policy antogs i Kommunstyrelsen i Sigtuna 2016-10-17. Dagvattenpolicyn tar upp följande punkter gällande dagvattenhantering:
· Minska konsekvenserna vid översvämning
· Bara en naturlig vattenbalans
· Minska mängden föroreningar
· Utjämna dagvattenflöden
· Berika bebyggelsemiljön
Sigtuna kommun har tillsammans med Sigtuna Vatten och Renhållning tagit fram en kravspecifikation för dagvattenhantering i samband med upprättande av detaljplan och vid andra exploateringar (2018-07-10). Kravspecifikationen ställer följande krav:
· Dagvattenflöden från området efter exploatering med föreslagna fördröjningsåtgärder ska inte överskrida flödet före exploatering och inte påverka områden nedströms.
· Val av dimensionerande regn ska utgå ifrån P110.
· Dagvattenåtgärder ska bidra till att inte försvåra möjligheten att uppfylla MKN i berörd recipient. Området ska inte bidra till ytterligare belastning jämfört med idag.
· Takvatten ska i möjligaste mån separeras.
· Vid fördröjning i dammar och avsättningsmagasin är tömningstiden 12 timmar lämplig för att uppnå tillräcklig rening.
· Infiltration ska utnyttjas så långt det går beroende på platsens förutsättningar.
· Körytor och parkeringsytor ska ha oljeavskiljande åtgärder.
· Lokalspecifika riktvärden för föroreningsinnehåll i dagvatten ska uppfyllas.
EU:s vattendirektiv (Ramdirektivet för vatten) infördes i den svenska lagstiftningen år 2004, bland annat genom vattenförvaltningsförordningen. Ramdirektivet för vatten utgår från vattnets naturliga avrinningsområden istället för administrativa gränser i form av länder och kommuner. Ansvaret för det fortlöpande arbetet med vattenförvaltningen är tilldelat de länsstyrelser som är vattenmyndigheter.
En miljökvalitetsnorm för vatten beskriver den kvalitet en så kallad vattenförekomst ska ha nått vid en viss tidpunkt. Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå det som inom vattenförvaltning kallas god status. En norm anger en lägstanivå. Vattenförekomsten får alltså inte påverkas av en verksamhet på så sätt att kvaliteten blir sämre än den status som anges i normen.
Det är vattendelegationen vid Vattenmyndigheten i respektive distrikt som beslutar om miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Genom normerna ställer delegationerna krav på ekologisk och kemisk kvalitet i ytvatten, och krav på kemisk kvalitet och vattentillgång för grundvatten.
Dagvattenutredning har upprättats inom ramen för projektet, denna kan ses i sin helhet i bilaga 6.
6.5.2 Förutsättningar
Hela planområdet lutar mot Rosersbergsbäcken, som utgör recipient för dagvatten.
Åkermarken består främst av lera samt lera med torvskikt, vilket tyder på en begränsad infiltrationsförmåga. Skogsmarken inom planområdet består till största delarna av fastmark i form av morän och berg. Moränförekomsterna har viss infiltrationsförmåga, men den kan variera kraftigt och är svårbedömd utan närmare undersökningar. I Stockholmsområdet är den som regel mindre god.
Figur. 41 Rosersbergsbäcken.
Inom planområdet finns ingen uppgift om verksamheter som misstänkts ha förorenat marken. Dock finns det tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet precis i närheten av planområdet i form av Brista bränslemottagning. I närområdet, nordväst om planområdet, finns en avfallsanläggning och kraftvärmeverk med ej riskklassade potentiellt förorenat områden. Även öster om planområdet i Norslunda finns ej riskklassade potentiellt förorenade områden.
Gällande grundvattennivån så ligger denna i den västra jordbruksmarken, nära marknivån, mellan 0,5 – 1,1 meter. För den östra jordbruksmarken har nivån uppmätts till mellan 0,7–2,2 meter under markytan. Sammanfattningsvis har den västra jordbruksmarken relativt högt grundvatten, och den östra lägre (relativt markytan). Sannolikt varierar grundvattennivåerna i den östra delen ganska kraftigt med årstiderna, medan den västra delen mest styrs av Roserbergsbäckens nivå.
Planområdet ligger inom delavrinningsområde för Mälaren-Skarven. Dagvatten från planområdet rinner idag till Rosersbergsbäcken, och vidare ut till recipienten Skarven via bäcken Skvalet och Märstaån. Den sydöstra delen av planområdet ligger även delvis inom tillrinningsområde via vattendrag till grundvattenförekomsten Stockholmsåsen-Norrsunda, se figur 42. Detta innebär att vatten som lokalt infiltrerar till grundvattnet transporteras i östlig riktning, och sedan via ett mindre
vattendrag vidare till det större grundvattenmagasinet. Avståndet från planområdet till grundvattenförekomster är cirka 1,5 kilometer.
Figur 42. Tillrinningsområdet (turkost) via vattendrag för Stockkolmsåsen-Norrsunda (grön), som berör planområdet. Planområdet markerat med rött.
6.5.2.1 Miljökvalitetsnormer för vatten
Rosersbergsbäcken är klassificerad som ”övrigt vatten” för vilken det inte finns fastställda MKN, men vissa kvalitetsfaktorer är klassade, se tabell 3.
Rosersbergsbäcken uppvisar genomgående goda värden (god eller hög status) för de parametrar som statusbedömts. Endast bedömningen för arsenik avviker vilken klassas som otillfredsställande. Arsenik är ett ämne som normalt inte förekommer i dagvatten.
Tabell 3. Sammanställning över ett urval av klassade kvalitetsfaktorer för Rosersbergsbäcken, som är av betydelse för dagvatten (VISS, 2019a).
Kvalitetsfaktor Klassificering Kommentar
Ekologisk status Ej statusklassad på denna nivå
Påväxt-kiselalger God Index för kiselalger ligger nära gränsen för måttlig.
Näringsämnen God
Försurning Hög
Särskilt förorenande
ämnen: Otillfredsställande Arsenik motiverar utfallet koppar
krom zink
God God God
Urval av parametrar som förekommer i dagvatten
Konnektivitet i
vattendrag Hög Inga vandringshinder för stark- eller svag-simmande fiskarter.
Kemisk status Ej statusklassad på denna nivå
Märstaån avvattnar stora delar av Sigtuna kommun, bland annat hela centralorten Märsta och Arlanda flygplats. En sträcka på flera kilometer av åns nedre delar är kulverterad. Roserbergbäcken ansluter strax nedströms kulverteringen.
Märstaån är klassificerad som en vattenförekomst för vilken det finns fastställda miljökvalitetsnormer. Vattenmyndighetens statusklassificering för Märstaån framgår av tabell 4 och miljökvalitetsnormerna redovisas i tabell 5. Den ekologiska statusen bedöms på en femgradig skala; ”hög”, ”god” ”måttlig”,
”otillfredsställande” och ”dålig” medan kemisk ytvattenstatus har två klasser; ”god”
eller ”uppnår ej god”. Den ekologiska statusen för Märstaån är klassad som
”måttlig”. Utslagsgivande för den sammanvägda bedömningen av ekologisk status är måttlig status för kiselalger och bottenfauna. De allmänna förhållanden (sammanvägd status för halt näringsämnen, ljusförhållande (siktdjup) och försurning) har god status.
Tabell 4. Sammanställning över ett urval av klassade kvalitetsfaktorer för Märstaån, som är av betydelse för dagvatten (VISS, 2019a).
Kvalitetsfaktor Klassificering Kommentar
Ekologisk status Måttlig Ej statusklassad på denna nivå Påväxt-kiselalger Måttlig
Bottenfauna Måttlig Näringsämnen Måttlig
Försurning Hög
Särskilt förorenande
ämnen: Måttlig Arsenik motiverar utfallet koppar
Urval av parametrar som förekommer i dagvatten
Konnektivitet i
vattendrag Otillfredsställande Kulvertering som borde utgöra partiellt eller definitivt vandringshinder.
Kemisk status Uppnår ej god status
Nickel God Har tidigare klassats som “uppnår ej god”
Kvicksilver Uppnår ej god status
Sedan EU:s vattendirektiv införlivats i svensk lag innebär det att MKN för vatten är bindande och att det finns ett så kallat försämringsförbud för statusen på
kvalitetsfaktornivå och inte endast på den övergripande nivån ekologisk status för vatten. Krav ställs nu att det ska redovisas om möjligheten att uppnå MKN äventyras på grund av detaljplanen eller om detaljplanen leder till en statusförändring. För Märstaån gäller följande, se tabell 5.
Tabell 5. Sammanställning över MKN för Märstaån (VISS, 2019b).
Halten PDBE samt kvicksilver och kvicksilverföroreningar
överstiger halten för god status i stort sett samtliga svenska vatten-förekomster. De
nuvarande halterna får dock inte öka
Kemisk status*
Uppnår ej god
God kemisk status 2027 Uppnår ej god status för PBDE, och PFOS
*utan överallt överskridande ämnen
För att få bort övergödningsproblematiken behöver den förhöjda fosforhalten minskas. Det finns emellertid inget kvantitativt förbättringsbehov redovisat i VISS (2019b).
Den kemiska statusen för Märstaån är klassad till ”uppnår ej god”. I stort sett har alla svenska vattenförekomster högre halter av kvicksilver och PBDE än
gränsvärdena inom EU, vilket innebär att få vattenförekomster klarar normen för god kemisk status. Det finns inte i dagsläget några åtgärder som gör det möjligt att komma tillrätta med överskridandet av kvicksilver och PDBE. Sverige har därför beslutat att göra ett nationellt undantag för dessa ämnen, och redovisa statusen exklusive kvicksilver och PBDE.
Denna status kallas ”kemisk status utan överallt överskridande ämnen”. Utan detta
”överallt överskridande ämnen” blir dock fortfarande klassificeringen av Märstaån
”ej god kemisk status”, på grund av Märstaån har förhöjda halter av PBDE, PFOS och nickel.
För att uppnå god status för PFOS är förbättringsbehovet 62 μg/kg våtvikt enligt VISS (2019b). Föroreningskällorna som identifierats för PFOS är punktkällorna Arlanda flygplats, Becker Industrial Coatings AB, Arlanda flygbränslehantering, Arlanda brandövningsplats samt nedlagda brandstationer och brandövningsplatser i Märsta och Arlanda. Övriga föroreningskällor är deponierna i Brista, Berga (Sigtuna) och Västertorpby.
Den tidigare förhöjda halten av nickel har bedömts som osäker, men nya haltobservationer visar enligt senaste bedömning att statusklassen med god säkerhet är god status.
6.5.2.2 Grundvattenrecipient
Planområdet ligger delvis inom tillrinningsområdet via vattendrag till
grundvattentäkten Stockholmsåsen-Norrsunda som är en sand- och grusförekomst.
Enligt VISS (2019c) har grundvatten-förekomsten god kemisk och kvantitativ status.
Påverkanskällan på förekomsten med betydande påverkan för PFAS11 är schaktmassetipp Skogby grustag För sulfat är den betydande påverkanskällan att det finns 28,5 km saltad väg inom tillrinningsområdet.
Det förbättringsbehov som finns framtagna i VISS (2019c) är minskning av mängden PFAS 11 med 11 ng/l från urban markanvändning och en minskning av 70 mg/l för sulfat.
Stockholms län har en ”Regional vattenförsörjningsplan för Stockholms län”
(Länsstyrelsen i Stockholm, 2018). Vattenförsörjningsplanen är en gemensam strategi för vattenförsörjningen i Stockholmsregionen och har det övergripande syftet att säkra dricksvattenförsörjningen i Stockholms län. I
vatten-försörjningsplanen har dricksvattenresurserna prioriterats utifrån aspekterna användning, läge, intressekonflikter, kvalitet och vattentillgång. Prioriteringens syfte är att ge underlag för skydd av vattenresurserna och säkerställa att de kan användas för vattenförsörjning även i framtiden.
Grundvattenförekomsten Stockholmsåsen-Norrsunda har högsta regionala prioritet då den kvantitativa poängen för användning, läge, intressekonflikter och kvalitet uppgår till 2,4 samt att vattentillgången är god. Vattenresursen bedöms ha bra egenskaper och stor potential till dricksvattenförsörjning samt kunna försörja ett stort antal människor och därigenom avlasta det regionala systemet på ett betydande sätt.
6.5.2.3 Rosersbergsbäcken
Rosersbergsbäckens sträckning och utformning ändrades i samband med anläggandet av dikningsföretaget ”Krogsta Wiggeby” år 1938. Dikningsföretaget uppfördes med syftet att öka produktiviteten inom intilliggande mark.
Dikningsföretaget upphörde år 2015 och ansvaret för underhållet av de diken som ingått i dikningsföretaget övergick till de fastigheter där anläggningarna ligger inom.
Inom planområdet finns ett par kulvertar, dels en där vägen till Krogsta korsar ån, och dels en precis söder om stickspårets södra ände. Strax norr om planområdet går bäcken under stambanan i en cirka 250 meter lång kulvert från västra till östra sidan av järnvägen. Efter cirka 500 m passerar bäcken åter järnvägen från östra sidan tillbaka till den västra sidan.
I samband med planering av ny bebyggelse uppströms planområdet har risk och omfattning av översvämningar studerats. Utförda simuleringar visar att i samband med extrem nederbörd kan områden kring ån förväntas att svämmas över. Enligt beräkningarna kan en maximal vattennivå förväntas på uppströmssidan av kulverten under stambanan.
6.5.3 Referensalternativets miljöpåverkan
6.5.3.1 Flöden
Om detaljplanen inte genomförs etableras ingen verksamhet på området och dagens markanvändning består. Området förblir obebyggt och avrinningen från området kommer därför inte att förändras markant jämfört med dagens situation.
Den nuvarande markanvändningen i planområdet är skog och åkermark. Enligt Svenskt Vatten publikation P110 är avrinningen från naturmark (även skog och
åkermark) av denna storlek (40 ha) cirka 11 l/s, ha vid ett regn med återkomsttid på 20 år. Vilket ger ett utflöde från planområdet idag på 440 l/s.
6.5.3.2 Beräkningar av föroreningsmängder
Om detaljplanen inte genomförs etableras ingen verksamhet på området och dagens markanvändning består. Området förblir obebyggt och avrinningen från området kommer därför inte att förändras markant jämfört med dagens situation.
Påverkan på vattenkvaliteten på grundvattentäkten Stockholmsåsen-Norrsunda, Rosersbergsbäcken, Märstaån och Mälaren från avrinningen i området kommer således att vara i stort sett densamma som i dag.
Om åkermarken i fortsättningen kommer att brukas är något osäkert. Växer
Om åkermarken i fortsättningen kommer att brukas är något osäkert. Växer