I flera fall talad e d e intervju ad e om d en fysiska om givningen, båd e d en natu rliga- och d en byggd a m iljön. De beskriver d et som d e är nöjd a m ed och d et som d e ogillar. Det kan vara d en fysiska om givningen d e vistad es i u nd er sin egen u p p växttid eller d en som d eras egna barn vista(d e)s i. Om givningen beskrivs som varand e bra eller d ålig för d em eller d eras barn. Jag tolkar d et som om d e talar om effekter av om givningen, d .v.s. d et som beskrivs i teorier om d en fysiska om givningens betyd else. Det hand lar d ock fortfarand e inte om att se band en m ellan om givning och beteend e som d eterm inistiska eller att d e sku lle utesluta and ra typ er av p åverkan. Exem p elvis kan föräld rar tänka sig in i d en säm re kontroll d e sku lle ha över sina barn och u ngd om ar om d e bod d e i ett höghu som råd e. De ser fram för sig effekten att barnen o ch u ngd om arna lättare hittar p å bu s/ blir krim inella/ använd er d roger när d e inte kan hållas u nd er u p p sikt. Om barn u tan övervakning p å lekp latser i nya, stora bostad som råd en skriver även Jacobs. H on m enar att antalet vu xna som ser vad som händ er är avgöran d e för barnens säkerhet och hu r d e u p p fostras (Jacobs, 1993, s. 101). Man p åverkad es också av d en fina, gröna om givningen i villakvarteret i stad ens u tkant enligt intervju p ersonerna. Flera av d e in tervju ad e berättar också om vad d eras (fysiska) bostad i sig betytt för d em eller vad d e vill att d en ska betyd a.
N är Marcu s (30 år, Västerås) beskrev sin u p p växts bostad som råd e var d et i ord alag som att d et var vackert m ed fin u tsikt över Vättern och Jönköp ing. Det var, som han sad e; ”klart
vackert”. H usen var inte likformigt byggda, de hade ”individuell arkitektur” på grund av att de låg på en brant. När han sedan
beskrev hu r d e flyttat till sitt nu varand e bostad som råd e för att d e sku lle få barn, sad e han att ”man får en känsla av vilken form av,
vilken typ av personer som bor på ett område”. H an tyckte sig såled es
känna d etta innan han had e börjat bo d är genom att titta p å om råd et. Den fysiska form en p å ett bostad som råd e och d et m an i förväg vet om u p p låtelseform er och rykten gör att m an tror sig ku nna bed öm a d e boend e innan m an vet vilka d e är. Den byggd a m iljön var viktig för vilken ”typ av personer” som Marcu s trod d e sig ku nna finna i om råd et och d essu tom sku lle d en säga honom någonting om hu r d e var.
Karin (30 år, Gävle) sku lle önska lite av sin egen u p p växt för sina barn. H on m enar att ”man kan se skillnader än idag” beroend e p å var m an vu xit u p p . Man har olika intressen. Karin har ald rig varit en såd an som gillat att sp ringa p å stan och hon känner sig lu gnare än d em som hon känner och vet har vu xit u p p i s tan (d et är Gävle som avses m ed stan). Det var själva om givningen som p räglad e henne som p erson och hon m enar såled es att hon blev lu gnare och ”tryggare i sig själv”. H on ku nd e sitta hem m a och se p å TV m ed föräld rarna m ed an kom p isarna känd e att d e m åste u t p å kvällarna. Karin säger om sina barn att ”De slipper de här betong
– liknande” som finns i vissa delar av Sätra. Där Karins barn går i
skola finns skog och villor i om givningen, vilket hon berättar om i u p p skattand e ton. Åt and ra hållet är d et m er asfa lt ru nt skolorna och d et är ”höghus runtom”. Karin vill inte bo p å så m ånga and ra ställen och särskilt inte i ”plåthus” p å And ersberg. H ela berättelsen genom syras av d en byggd a m iljöns u tseend e och en u n - d erliggand e räd sla för d ess effekter p å barnen.
Åsa (30 år, Jönköp ing) sku lle inte ha velat flytta till Råslätt, ett
”betonggetto”, med många sociala problem, många svenskar flyttar
d ärifrån. Inte heller sku lle hon ha velat flytta till Öxnehaga, d är d et är ganska stökigt i skolan och finns sociala p roblem . ”Det är
viktigt att man trivs i sitt hem, oavsett ålder och hur familjen ser ut, om man är ensamstående eller om man har barn så tror jag att det är väldigt viktigt att man trivs i sin bostad för den präglar ju mycket hur du är som person” (Åsa 30 år, Jönköping). Åsa berättar om själva bostaden
och hu r d en faktiskt ”präglar” en p erson. H on tycker d ärm ed att d et är viktigt att inred a och skap a sitt eget hem . Det är sam tid igt en ind ikation p å att hon värd esätter d en fysiska bostad en och d et kan tolkas som d en fysiska om givningens betyd else.
I d en lilla byn i H älsingland bod d e Kerstin (45 år, Gävle) m ellan åren 1955 till 1965. H on växte u p p i fam iljens släktgård , som had e ca 6 ru m och kök. H u set ligger p å land et m ed fem hu s
ru ntom kring, lite u tanför byn. Kerstin och fam iljen flyttad e 1975 till en hyresrätt i Sätra d är sonen föd d es när d e p recis flyttat d it. Kerstin säger att ”där trivdes vi bra faktiskt”, m en säger sed an att
”lugnt och bra område var det då, nu är det ju väldigt dåligt där säger dom”. När jag frågar om drömboendet berättar Kerstin att
d röm boend et sku lle vara att ta ner d eras gam la släktgård och ställa d en d är d e har stu ga några kilom eter bort efter ku sten. H on beskriver d et som ett fint hu s. H on sad e att d e kanske ”drar hemåt
igen” när de blir pensionärer. Byn i H älsingland är fortfarande ”hemåt” när hon talar om det. ”Det är inte helt främmande för oss”
avslu tar hon. H on känner att d e inte kan sälja gård en som fu nnits i släktens ägo sed an 1600-talet. Det finns m er i d en om givningen och bostad en än d et rent fysiska p å d et sätt som hon talar om gård en och föräld rahem m et. Det m ateriella får stå för långt m er än väggar och tak, alla d e känslor hon har för trakten, m änniskorna som bott d är och sin barnd om .
Anita (45 år, Västerås) beskriver H em d al i Västerås i p ositiva term er m en m ed sam m a ord som flera av d e and ra använd e för om råd en d e var glad a att d e flyttat ifrån. Det var ett ”höghus …
nog en tio våningar”, så beskriver hon hu set m ed fam iljens
lägenhet. Om råd et H em d al var trevligt tyckte hon , och d är fanns trevliga grannar och ”mycket skog”. Anita är d en end a som talar i p ositiva ord alag om höghu s som u p p växtm iljö. Det kan vara ju st hennes bild av p latsen, d e glad a m innena från barnd om en, som gör att d en p lats som u tifrån sett ses som d ålig u p p växtm iljö, ses som en fin u p p växtm iljö av Anita.
And ers (45 år, Jönköp ing) tror att ”där man bor som liten det
påverkar en oerhört alltså”. H an tror att han hade utvecklats
annorlu nd a om han t.ex. had e vu xit u p p p å Råslätt. H ar m an vu xit u p p i villa vet m an hu r härligt d et var och vill att ens egna barn ska u p p leva d etsam m a. ”Så som man själv har bott det tror jag
präglar [fortsatt boende]”. Barn i stan leker t.ex. mycket mer
inom hu s än hans egna barn, sad e han. Det har även hans fru sett, som är lärare i en d el av stad en som han betecknad e som stenstad . Det finns skillnad er m ellan barnen som And ers tyd ligen kop p lar till d en fysiska om givningen.
1968 ville Birgitta (58 år, Jönköp ing) och hennes m an ha en större lägenhet och flyttad e d å till d et alld eles n ybyggd a Råslätt, till d et allra första kvarteret d är. Det var en trea p å fjärd e våningen, en hyreslägenhet, en jättefin och välp lanerad lägenhet, berättad e hon. H är bod d e d e d ock bara ett år. Birgitta sad e att d e
trivd es ald rig d är, d et fanns bara höghu s, alla likad ana och väld igt tätt.
Ester (75 år, Jönköp ing) berättad e hu r d et var att flytta från Lu leå och hu r m ycket d en fysiska bostad en kan betyd a. I Lu leå blev d e kvar i fyra år, till 1975. Då var d et svårt att skiljas från hu set ”då hade jag önskat jag kunde ha lagt det på rullar och rullat det”. N är d e kom till hu set i Gävle fanns en fantastisk, u p p vu xen träd gård , m ed m ånga äp p elträd , körsbärsträd , vinbärsbu skar och hallon satte d e själva. H är trivd es d e bra, d et var lu m m igt och grönt. Ester fortsätter att beskriva d en fysiska om givningen och hu r d e trivd es m ed d en. Om bostad ens roll sad e Ester att m itt hem är m in borg. ”Jag ska ha en god känsla i mitt hem och det ska vara något
speciellt att vara hemma, särskilt för barnen, tryggheten, och då ingår även sällskaplighet med andra människor. M ånga unga idag har nog inte den där tryggheten i hemmet. Kanske inte att bostaden har så stor bety - delse men atmosfären, att hemmet håller ihop”. Ester sade att med
tanke p å barnen fu nd erad e d e m ycket p å ju st flyttningen till Lu leå, som innebar stora föränd ringar, innan d e till slu t bestäm d e sig.