Att flytta innebär byte av kontext, eller i tid sgeog rafiska term er, ett byte av räckhållsrym d . (Räckhållsrym d en innebär inte bara d et rent fysiska – att nå –, även ekonom iska, ku nskap sm ässiga och em otionella d im ensioner rym s i begrep p et H ägerstrand 1991)). Flyttningen innebär en föränd ring av om givningsstr u ktu r, d e som flyttar får an p assa sig till en ny om givningsstru ktu r och d e som bor kvar får en föränd rad . I stu d ien är typ om råd en ett försök att ge p ersonernas räckhållsrym d en karaktär. Räckhållsrym d en kan karaktäriseras av om givand e befolkning m ed högu t bild ad e m ed höga inkom ster etc. resu rser som en ind ivid ind irekt kan få nytta av.
I intervju erna fram kom m er att flera har flyttat för att d eras föräld rar ville ge d em en annan u p p växtm iljö eller att d e flyttat m ed sina egna barn för att d e sku lle få d et bättre. Sett i term er av
tid sgeografi kan avsikten vara att byta räckhållsrym d för att t.ex. stad ens faror inte ska finnas för nära. Stad en och d et u rbana har ofta setts som något farligt och m öjligheter till förd ärv som krim inalitet eller d roger (jfr Wirt h). Å and ra sid an kan fam iljer m ed barn och u ngd om ar flytta för att få in viktiga stationer i d eras räckhållsrym d . De kanske flyttar till ett om råd e för att kom m a nära skola och fritid saktiviteter.
Jag frågad e om Marcu s (30 år, Västerås) tänkt p å om om råd e t d e flyttat till var bra för hans barn och han svarad e att ”Lugna barn
där föräldrarna bryr sig där är det bra att växa upp så att, – o ja det tänkte vi absolut på” sad e han om flyttningen till Brottberga. ”Den sista flytten till Brottberga var bara för att vi skulle få barn” sad e
Marcu s när jag frågad e om händ elser i anknytning till att fam iljen flyttat. De bor nu i fyra ru m och kök i en hyreslägenhet. H u sen är röd a m ed vita knu tar i två våningar och alla har en liten träd gård . Marcu s och hans fam ilj bor p å bottenvåningen. Det som eventu ellt sku lle ku nna få honom att flytta vore jobbet, om han sku lle få u tland stjänstgöring. Arbetet är viktigt. Inom Sverige ser han d ock ingen anled ning till att flytta sad e han. Med an Marcu s flyttat för sin lilla d otters sku ll berättad e Karin (30 år, Gävle) om sin egen flyttning som liten. Efter att Karins fam ilj bott p å Sätra några år tyckte föräld rarna ”att det var bättre jag växte upp på landet” sad e hon och d e flyttad e d å till en by tre m il u tanför H ed esu nd a. De ägd e hu set d e bod d e i som var ca 150 kvm stort. Vid ett senare till- fälle flyttad e hon själv för att byta kontext från N ynäs i Gävle. Und er m id som m arhelgen fick hon och hennes sam bo inbrott och d et berättad e hon som en anled ning till att d e flyttat. Det var som hon sad e ”obehagligt att bo kvar”.
N är jag frågad e Kerstin (45 år, Gävle) om hon trod d e sig ha p åverkats av var hon vu xit u p p (d et var p å land et) svarar hon att
”kanske det just att man ville bo på ett lugnare område och inte inne i stan, man ville liksom ha lite lugnt”. Lu gn och ro var fam iljen noga
m ed när d e flyttad e till Gävle igen efter att ha bott i byn i H älsingland . De ville kontrollera att d et verkligen var lu gnt. De flyttad e för att skolan stängd es vilket gjord e att d e behövd e byta om givningsstru ktu r (i tid sgeografiska ter m er), u tbu d et av skola fanns inte längre. De ville em ellertid finna sam m a kvalitet vad gäller lu gn och ro.
Anita (45 år, Västerås) had e gärna bytt kontext till ett d röm boend e för barnens sku ll om hon ku nnat. Som första orsak till vad som sku lle ku nna få Anita att flytta (hon har beskrivit att fam iljen är nöjd d är d e bor) näm nd e hon p engar. Ett d röm boend e,
om hon inte behövd e tänka p å vad som var rim ligt eller orim ligt, var ”att bo på landet” u tan några grannar. H on återkom senare till en kanske än orim ligare d röm om hon had e p engar ”då köper jag en
kåk på västkusten”. Där skulle hon kunna ta hem sin son, som nu
bor p å institu tion/ skola, och båd a bar nen sku lle ku nna få sp ringa fritt u tan att störa folk. H on sku lle ha d ju r som särs kilt d ottern är förtju st i. H on beskriver d et som att ”så dom kan få vara i frihet både
ungarna å … ”. En gång har de tittat på ett hus alldeles vid stugan
d e lånar av släkten, m en d e som såld e sku lle ha för m ycket p engar och d et var för litet sad e hon. Ka nske fanns inte d en köp kraften hos fam iljen för att köp a ett hu s i Västerås u tkant? Anita har själv ald rig flyttat längre än några kilom eter och alltid bott i hyres rätt. Fam ilj och vänner har alltid bott om kring henne. Detta innebär att hon egentligen inte bytt om givning, varken fysiskt eller socialt.
År 1969 flyttad e Birgitta (58 år, Jönköp ing) och hennes m an till Gräshagen, syd väst om centru m , d är d e köp te sitt första hu s. De ville köp a ett hu s, och had e varit och tittat ru nt lite. De had e i baktanken att d et inte var roligt att bo p å Råslätt ifall d e sku lle skaffa barn, d är ville d e inte bo d å. Att bo u p p e p å fjärd e våningen m ed barn sku lle Birgitta inte ha tyckt om . N u i efterhand när hon tänker p å d et så vet hon inte varför d e flyttad e ju st till Råslät t och att d e inte trivd es så bra förstår m an kanske av att d e bara bod d e d är ett år, sad e hon. De flyttad e av d en anled ningen att d e ville byta om givning för kom m and e barn.
Året 1949, efter att ett p ar i H ofors velat ad op tera Aino (58 år, Gävle) m en fad ern i Finland sagt blankt nej, kom hon så åter till Kem i i norra Finland . (Aino kom som krigsbarn till Sverige år 1944). Aino beskrev d en s.k. hem kom sten som m ycket trau m atisk. Efter att ha haft d et bra rasad e nu hennes tillvaro och hon börjad e skolan u tan att ku nna finska. Fam iljen bod d e kvar i sam m a hu s som före kriget och var fortfarand e fattiga. I d etta fall beskriver Aino ett snarast chockartat byte av kontext u r alla asp ekter. Att bo fattigt m ed d ålig stand ard p åverkad e henne negativt. H on beskriver d et som om hon blev m ind re lycklig u nd er d enna p eriod .
Ett exem p el p å hu r d et kan vara att flytta och byta kontext och sed an värd era d en fysiska och d en sociala kontexten var för sig visar Margareta (75 år, Västerås) i sin berättelse om flyttningen till Jönköp ing. 1977 sku lle d en statliga verksam het Margareta jobbad e för u tlokaliseras till Jönköp ing och Margareta var vid d enna tid så trött p å Stockholm att hon tänkte att ”nej, usch jag följer med till
1979. Und er tid en i Jönköp ing bod d e hon i om råd et Dalvik,
”ovanför en jättebacke” i en hyreslägenhet, som hon blev erbjuden
genom jobbet. Den var p å två ru m och kök m ed en balkong från vilken hon ku nd e se u töver Vättern. Lägenheten låg i ett trevåningshu s och had e renoverats och frä schats u p p m ed nya tap eter. H on tyckte att d et var otroligt fina om givningar, och m an ku nd e gå i skogen och p locka svam p , m en d et var kallt p å våren. H on trivd es d ock inte riktigt m ed m änniskorna i Jön köp ing, d et var någonting m ed stäm ningen d är. H är kom hon inte nå gon m änniska in p å livet. H on u p p fattad e d et lite som att d e som bod d e i Jönköp ing var lite su ra p å d em som kom från Stockholm och fick båd e arbete och lägenhet. I synnerhet som m an had e gjort iord ning lägenheter och d et m ärktes p å grannarna i hu sen intill att d e m issu nnad e d em renoveringen. H on had e lite kontakt m ed några äld re d am er i om råd et och d et ku nd e hon m ärka p å d em . Margareta talad e u p p skattand e om d en vackra natu ren och m iljön m en fann sig ald rig till rätta m ed m änniskorna. Det är intressant att hon gör d enna tu d elning som sp eglar u p p d elningen av fysisk och sociod em ografisk om givning.
Efter några år i rad hu s i Sätra had e Karin (30 år, Gävle) och hennes fam ilj m öjlighet att få flytta till byn u tan för H ed esu nd a d är Karin vu xit u p p , m en hu sägaren ångrad e sig i sista stu nd . N u i efterhand m enad e Karin änd å att hon var glad att d e bott kvar i stan. Att bo p å land et var jobbigt m ed skju ts överallt, m ind es hon. N u kan äld ste sonen klara sig själv till aktiviteter och Karin kan cykla m ed d ottern. Det sku lle vara helt and ra förhålland en för barnen p å land et och föräld rarna sku lle vara m er låsta att skju tsa barnen till d eras aktiviteter. Det är fråga om helt olika karaktär p å d e räckhållsrym d er som land et resp ektive stad en kan erbju d a (se Tillberg 2001).