Biståndsbedömning
Biståndsbedömning är en form av myndighetsutövning gentemot den äldre som ansöker om bistånd. Ansvaret för biståndsbedömningar, beslut om
bostadsanpassning och färdtjänstutredningar ligger på TioHundraförvaltningens biståndsavdelning. Biståndsbeslut enligt Socialtjänstlagen (SoL) fattas av biståndshandläggaren inom TioHundraförvaltningen. Beslut över 120
timmar/månad fattas av chefen för Biståndsavdelningen. Beslut dokumenteras i Procapita. Biståndshandläggare skall, innan beslut om insats fattas, samråda med den äldre samt vid behov med närstående. När den äldre fått ett
biståndsbeslut samt valt utförare kontaktar biståndshandläggaren utföraren och gör dessutom en skriftlig beställning i Procapita. Om den äldre vill ha råd i valet av utförare ska biståndshandläggaren bistå med information och vägledning.
Den 1 mars 2009 infördes förenklad biståndsbedömning i Norrtälje. Alla som fyllt 75 år, är bosatta i kommunen och inte har några andra insatser kan ansöka om trygghetslarm, matlåda, inköp, städning, tvätt och promenader via en
förenklad biståndsutredning. Om den äldre har behov av ytterligare insatser får han/hon ansöka och få en vanlig biståndsbedömning.
Resultatet av bedömningen, som görs av biståndshandläggare eller av en av bostadsanpassarna om det handlar av behov av anpassning av den äldres bostad, är ett beslut som är möjligt att överklaga för den äldre om han/hon inte är nöjd. Information om och förståelse för hur bedömningsprocessen går till är en förutsättning för att den äldre ska kunna vara delaktig i processen. Det ställer i sin tur stora krav på biståndshandläggarnas kommunikativa förmåga och att de har kunskap om de problem de äldre kan ha med att ta till sig den information som ges. En reell delaktighet innebär att den äldre eller dennes företrädare ska kunna påverka de beslut som fattas och ha konkreta alternativ att kunna välja mellan. Det är den äldre eller dennes företrädare som gör ansökan, men för att kunna ansöka om något måste ju den äldre känna till vilka olika alternativ som erbjuds. Hur och när insatserna ska utföras överlämnas ofta till utförarna att avgöra tillsammans med den äldre.
Genomförandeplan
Med biståndsbeslutet som underlag upprättar utföraren tillsammans med den äldre en genomförandeplan. Genomförandeplanen beskriver hur en beslutad insats praktiskt skall genomföras (SOSFS 2006:5). För äldre med enbart trygghetslarm krävs ingen genomförandeplan.
Planen ska beskriva målen med insatserna, vad som beviljats, hur och när de beviljade insatserna ska utföras samt hur och när planen ska följas upp. Av planen ska också framgå vilka som deltagit i planeringen, hur den enskilde utövat inflytande och när planen fastställts.
Planen beskriver det arbete som personalen ska utföra tillsammans med den äldre. Den utgår från biståndshandläggarens utredning, biståndsbeslutet och målen för vad som ska uppnås genom beslutet om bistånd.
Genomförandeplanen ska omfatta samtliga omsorgsinsatser som den äldre beviljats. Syftet med planen är att skapa en tydlig struktur för och kontinuitet i
2012-11-29
75 arbetet samt att göra det möjligt att följa upp och utvärdera olika insatser. Av planen ska alltid framgå när och hur olika insatser ska följas upp och
utvärderas. För den äldre och dennes eventuella anhöriga synliggör planen vad den äldre kan förvänta sig från utförarnas sida. En genomförandeplan är inget rättsligt bindande dokument och kan därmed inte heller överklagas. Det som kan överklagas är det biståndsbeslut som ligger till grund för planen. Genom att skriva under planen visar den äldre endast att han/hon deltagit i planeringen och att man då var överens.
Mål på olika nivåer i genomförandeplanen
Målen som anges i genomförandeplanen kan vara formulerade på olika nivåer.
Det kan dels handla om mål på en övergripande nivå, så kallade inriktningsmål.
Sådana mål är exempelvis att den äldre ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt, att en insats ska bidra till ökad självständighet eller att den ska bidra till att bevara nuvarande förmågor eller om möjligt återställa tidigare förmågor hos den äldre. Inriktningsmål säger ingenting om vad som ska göras eller om hur och när. De säger heller inget konkret om vad insatserna ska åstadkomma det vill säga om insatsernas tilltänkta effekter. Mål som uttalar sig om detta brukar benämnas effektmål eller resultatmål. Denna typ av mål ska vara konkreta ifråga om resultat och tid. Det kan exempelvis handla om att kunna klä på sig själv, gå en viss angiven sträcka utan stöd eller att genom olika åtgärder höja den äldres BMI från undernäring till ett på förhand specificerat värde. Effektmålen anger vad ett inriktningsmål betyder i ett
specifikt sammanhang, för en viss person, vid en viss tidpunkt. Effektmålen ska vara tydliga, konkreta, utmanande, mätbara och möjliga att utvärdera. De ska vid behov också kunna brytas ned till delmål.
När det gäller rena serviceinsatser handlar det istället i allmänhet om att sätta upp rena produktionsmål om vad som ska göras. Produktionsmål är mål av typen att den äldre ska ha städning var fjortonde dag och ska få hjälp att duscha en gång i veckan. Uppföljningen blir här kanske i första hand en fråga för beställaren att kontrollera att utföraren levererar vad man kommit överens om. Produktionsmålen säger i sig inget om varför en viss åtgärd ska utföras utan bara om vad som ska utföras och möjligen också om när och hur det ska utföras. Målstyrning handlar om att sätta upp inriktnings- och effektmål medan utföraren själv får bestämma produktionsmålen. Genomförandeplanen kan också ha mer av detaljstyrningskaraktär och innehåller då även produktionsmål.
Vad som är lämpligt avgörs av den äldres situation, behov och önskemål.
Detaljerade biståndsbeslut ökar visserligen rättsäkerheten för den äldre, eftersom de är lättare att följa upp och kontrollera, men de blir samtidigt starkt styrande både för den äldre och för utförarnas personal. Det kan göra det svårare att se till helhetssituationen och till snabbt växlande behov hos den äldre.
Genomförandeplanen ett viktigt styrdokument
Genomförandeplanen är ett viktigt styrdokument både för den äldre själv men också för utförare och anhöriga. Det är också planer som när det gäller de mest sjuka äldre ofta behöver förändras och anpassas till en ny situation. Just för denna grupp krävs därför sannolikt betydligt tätare uppföljningar och
utvärderingar av planen än för andra grupper äldre. För de äldre mest sjuka kan
2012-11-29
76 olika typer av rambeslut om omsorg antagligen ibland vara en bättre lösning.
Vad som ska utföras, hur och när kan då göras upp direkt med kontaktpersonen hos utföraren utifrån den äldres behov och i dialog med den äldre och
eventuella anhöriga. Genomförandeplanen blir då en handling som ständigt måste uppdateras. Idag kan den äldre välja utförare av beviljade insatser men kan inte i samråd med utföraren ändra beslutets innehåll utan
biståndshandläggarens godkännande.
Många av de äldre mest sjuka har inga omsorgsinsatser
Det är viktigt att notera att många av de äldre både i SKL:s nationella studie och i vår studie i Norrtälje inte hade hemtjänst när intervjuerna gjordes. Vid
intervjutillfället hade 11 av de 21 äldre hemtjänst och ytterligare 4 hade tidigare haft hemtjänst. Sex av de äldre klarade sig helt utan hjälp från hemtjänsten.
Samtidigt kanske flera av dem egentligen hade behövt hjälp av omsorgen kanske framför allt för att avlasta makan/maken. I många fall upplevde intervjuaren i vår lokala studie att det verkade som de båda äldre inte riktigt orkade med sin vardag helt på egen hand och för några som hade hemtjänst verkade det som om behoven översteg det beviljade biståndet. I några fall hade de äldre beviljats hemtjänst i samband med utskrivning från sjukhuset, men sedan själva avsagt sig tjänsten. I vilken utsträckning biståndshandläggarna här i Norrtälje följer upp de som avsagt sig hemtjänstinsatser har inte gått att
klarlägga. Det kan möjligen vara så att en del äldre hellre utnyttjar avdraget för hushållsnära tjänster och köper de tjänster de tycker sig behöva och ha råd med. Någon fråga om detta ställdes dock inte i SKL:s studie.
Upplevelser av omsorgen i Norrtälje
I Äldrecentrums utvärdering av TioHundraprojektet beskriver de intervjuade den kommunala äldreomsorgen i Norrtälje före TioHundraprojektet som präglad av en informell relation mellan beställare och utförare. De intervjuade ansåg att detta förändrades i och med att TioHundraprojektet efter ungefär ett halvt år delades upp i en nämnd och förvaltning med ett tydligt beställaransvar och en utförare, TioHundra AB. Vissa intervjuade menade att detta gav en ökad
tydlighet i roller och ansvar, medan andra ansåg att det försvårade att agera fritt utifrån den enskildes bästa. Beställar- utförarsystemet inom äldreomsorgen förstärktes när kundvalet infördes. Ett införande som har skett stegvis och som genomfördes fullt ut först år 2012. I utformningen av kundvalet har
TioHundranämnden, enligt Äldrecentrums bedömning, valt en i landet unik modell genom att de utförare som ackrediteras ska kunna erbjuda såväl hemtjänst som hemsjukvård och hemrehabilitering.
Uppsökande verksamhet behövs
Att behovet av insatser från hemtjänst och rehabilitering verkligen utreds i samband med vårdplaneringarna vid utskrivningarna från slutenvården är ett sätt att förebygga att den anhöriga inte längre orkar utan också blir sjuk.
Sannolikt räcker det dock inte, utan det behövs även uppsökande verksamhet till de äldre i gruppen de mest sjuka äldre. Det gäller både ifråga om behov av olika typer av omsorgsinsatser och av behov av insatser från sjukgymnaster, arbetsterapeuter liksom stöd i form av olika typer av hjälpmedel. Här är det
2012-11-29
77 viktigt att även primärvården är uppmärksam på den äldres hela livssituation och tar upp eventuella behov av hemtjänst och/eller hemrehabilitering.