Bostäder och grundläggande tjänster

Wage) är uttryckligen tänkt som ett verktyg (tillsammans med skatteavdrag) för att säkra en minimiinkomst från förvärvsarbete samtidigt som lönerna tillåts följa villkoren på arbetsmarknaden. Ytterligare höjningar av NMW planeras under 2003–2004 motsvarande dubbelt så mycket som de genomsnittliga löneökningarna. En utvidgning av NMW till ungdomar mellan 16 och 17 år övervägs. Österrike har som mål att bruttolönen per månad vid heltidsarbete skall uppgå till 1 000 euro, vilket skall uppnås genom kollektivavtal, och lovar att inkomster upp till den nivån inte skall beskattas. Tyskland har höjt tröskeln för befrielse från sociala avgifter för så kallade minijobb till 400 euro per månad och mellan 400 och 800 euro införs arbetstagarens avgifter endast gradvis.

Sedan reformen inleddes har antalet försäkrade småjobb ökat avsevärt. Många nya arbetstagare har tidigare arbetat svart. Eftersom de nu har ett grundläggande pensionsskydd löper de i allmänhet inte lika stor risk att drabbas av fattigdom.

att ge var och en tillgång till ett anständigt boende under goda sanitära förhållanden.

Det är en särskilt stor utmaning för medlemsstater som Belgien, Frankrike, Irland och Luxemburg, där efterfrågan bland låginkomsttagare på bostäder till rimliga kostnader stiger i betydligt snabbare takt än utbudet.

För andra medlemsstater, till exempel Grekland, Portugal och Förenade kungariket, är den största utmaningen att fram till 2010 motverka det förfall och de hälsovådliga förhållanden som kännetecknar en stor del av bostadsbeståndet för låginkomsttagare, och att främja de berörda familjernas integration i samhället genom att bland annat skaffa dem nya bostäder. Även Frankrike planerar att göra detta till en viktig prioritering under de kommande fem åren.

För länder som Danmark, Finland, Nederländerna, Spanien och Sverige är den viktigaste utmaningen fortfarande att hjälpa målgrupper som unga, ensamstående, äldre, funktionshindrade, invandrare, romer, resandefolk och hemlösa att få en bostad som är anpassad till deras särskilda behov. Dessa medlemsstater prioriterar även förbättringar av bostadsområden och deras omgivningar.

Konsumentskydd

Medlemsstaterna måste först och främst se till att kraven för ett anständigt boende uppfylls och att det finns en rättvis balans mellan hyresgästers och fastighetsägares rättigheter och skyldigheter.

De flesta medlemsstater (Belgien, Finland, Frankrike, Spanien, Sverige, Tyskland, Österrike) anser att det är angeläget att undvika att fastighetsmarknaden exploateras eller missbrukas och att förhindra att hyresgäster eller bostadsägare som har hamnat i en svår situation (pga. skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom osv.) vräks från sin bostad, men det är inte möjligt att bedöma situationen i de övriga länderna.

De nationella handlingsplanerna för perioden 2003–2005 innehåller flera nya initiativ på detta område:

– Stöd till hyresgäster under alla steg av vräkningsförfarandet: rätt till kontakt med socialtjänsten, detaljerad beskrivning av den utredning som socialtjänsten skall göra, utbildning av socialarbetare i vräkningsförfarandets juridiska och sociala aspekter, kontakt med skuldsanerare, betalning av hyresskulder för personer som inte kan betala tillbaka dessa belopp (Frankrike, Sverige och Tyskland).

– Skyldighet enligt lag att försöka nå uppgörelser i godo i tvister som rör hyresprövning, inkassering av obetalda hyror eller begäran om vräkning. Inrättande av social medling (Belgien, Frankrike, Spanien, Österrike).

– Incitament för hyresvärdar och hyresgästföreningar att samarbeta för att förhindra orimliga hyreshöjningar samt i vräkningsförfaranden (Finland).

– Bostadsrådgivning och bostadsinformation, särskilt för invandrare (Frankrike, Österrike).

– Missgynnade grupper skall ha ett starkare rättsligt skydd mot att inkvarteras i lokaler som inte är lämpliga för boende och i förhållande till fastighetsägare som hyr ut möblerade rum eller madrasser i överfulla rum eller hälsovådliga hus (Belgien, Frankrike).

Tillgång till anständiga bostäder till rimlig kostnad

Alla medlemsstater måste, på grund av bristerna på deras bostadsmarknader, ingripa för att inte personer eller familjer som har sociala problem eller bor i vissa geografiska områden skall hamna utanför. Ett sådan hjälp från statens sida är, även om det inte ges på icke-diskriminerande grundval, ett befogat inslag i den offentliga politiken¹⁰.

Medlemsstaterna beskriver en rad åtgärder som är avsedda att ge låginkomsthushåll bättre tillgång till anständiga bostäder som motsvarar deras behov. Dessa åtgärder är i första hand sociala transfereringar till låginkomstgrupper och bidrar därmed väsentligt till att minska fattigdom och social utestängning.

– Stöd till socialt boende:

– Differentiering av bidrag för socialt boende som förvaltas av offentliga eller privata ideella organisationer.

– Nya bidrag till offentliga eller ideella organisationer för byggandet av sociala bostäder. Bidragen skall alltmer inriktas på geografiska områden med bostadsbrist, på mindre bostäder för ensamstående i fall där en betydande efterfrågan inte motsvaras av utbudet, på bostäder för ungdomar, äldre, funktionshindrade och invandrare (Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Luxemburg, Spanien, Sverige, Tyskland, Österrike).

– Mark skall avsättas eller skyldigheter införas för kommuner att bygga nya sociala bostäder (Frankrike, Portugal, Spanien).

– Kommuner skall få ersättning för strukturella kostnadsskillnader som beror på behovet av service och särskilda faktorer, såsom förändringar i befolkningsstrukturen eller tillströmning av invandrare (Finland).

– Insyn i tilldelningen av sociala bostäder genom allmänt införande av ett enda registreringsnummer (Frankrike).

10 Under förutsättning att stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt (proportionalitetsprincipen) och inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna i en utsträckning som strider mot gemenskapens intresse är det helt och hållet förenligt med de grundläggande målen i fördragen och ligger i gemenskapens intresse. Kommissionens beslut: Statligt stöd nr 209/2001 – Irland – lånegaranti för Housing Finance Agency.

– Sociala bostäder skall säljas till de boende för att möjliggöra nya investeringar och bidra till en bättre blandning av boende (Frankrike, Förenade kungariket).

– Justering av inkomstgränserna i samband med behovsprövningen av hyresgäster, samt av reglerna för fastställande av hyror för socialt boende (Danmark, Frankrike, Luxemburg, Spanien).

– Stöd till privata investeringar som har ett socialt syfte:

– Investeringsstöd och stöd för att täcka den eventuella hyresrisk som privata fastighetsägare ådrar sig vid uthyrning till låginkomsttagare under en bestämd tid och med tillämpning av hyrestak (Frankrike, Luxemburg).

– Skatteåtgärder för att uppmuntra fastighetsägare att placera lediga bostäder på bostadsmarknaden (Frankrike, Portugal).

– Statligt stöd till mindre bemedlade hyresgäster eller fastighetsägare:

– Nationellt mål att begränsa nettohyrans andel av låginkomsthushålls disponibla inkomster och de disponibla nettoinkomsterna efter de totala bostadsutgifterna (Nederländerna).

– Bostadsbidrag eller skatteincitament för låginkomsttagare eller för vissa målgrupper – t.ex. unga eller äldre (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Sverige, Tyskland, Österrike).

– Stödfonder för situationer där grundläggande tjänster inte har betalats, och anpassning av el- och vattenavgifter för mycket fattiga personer (Belgien, Frankrike)¹¹.

– Offentliga program för renovering eller rivning (och anskaffning av ny bostad):

– Program för ombyggnad eller rivning av bostäder som inte uppfyller kraven för anständigt boende (Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Portugal, Spanien).

Stöd till personer och familjer med problem rörande inkomster, funktionshinder, ohälsa eller social integration.

11 Enligt de nyligen antagna el- och gasdirektiven är medlemsstaterna skyldiga att se till att det finns tillräckliga bestämmelser för att skydda sårbara kunder, däribland åtgärder för att hjälpa dem så att inte elektriciteten och gasen stängs av. Medlemsstaterna får också vidta åtgärder för att skydda slutkunderna i avlägsna områden. I detta sammanhang kommer sådana åtgärder även att bidra till att förhindra social utestängning.

Bostadskomponenten i politiken för att säkra social trygghet för personer och familjer med problem när det gäller inkomster, funktionshinder, ohälsa eller social integration är det tredje skälet till varför statliga ingripanden på detta område är motiverade.

En viktig prioritering i de nationella handlingsplanerna för perioden 2003–2005 är att statens bostadspolitiska insatser skall inriktas på de mest utsatta grupperna och på de regioner som har störst problem.

Vid sidan om denna prioritering beskrivs flera nya initiativ:

– Program för samarbete mellan myndigheter för socialt boende, socialtjänst och hälso-och sjukvård i syfte att integrera funktionshindrade, äldre, invandrare, flyktingar, resandefolk, romer och hemlösa (Finland, Förenade kungariket).

– Omprioriteringar i politiken för stadsutveckling till förmån för de mest utsatta grupperna och eftersatta regionerna (Danmark).

– Täckning av tillkommande bostadskostnader för funktionshindrade (Frankrike, Luxemburg, Österrike).

– Program med lokala rådgivare för samordning av sociala initiativ på lokal nivå, stöd till utveckling av boendenätverk och sociala förebyggande åtgärder (Danmark, Finland).

– Etablering av förmedlingar (offentliga/ideella/kooperativa) som kan ge information om och förmedla hyresbostäder för missgynnade personer (Belgien, Frankrike, Luxemburg).

– Utveckling av serviceboende (vilket omfattar stöd av socialarbetare eller hemtjänst) för äldre, funktionshindrade eller hemlösa (Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige, Tyskland).

SOCIALT OCH EKONOMISKT STÖD TILL GAS- OCH ELKONSUMENTER MED BETALNINGSSVÅRIGHETER (BELGIEN)

När människor hamnar i en skuldsituation omfattar skulderna nästan alltid obetalda energiräkningar. Ändå ingår energi i basservicen. Den federala regeringen har beslutat att socialkontoren skall få intensifiera sitt förebyggande och avhjälpande arbete genom att anta lagen av den 4 september 2002, som innebär att socialkontoren skall ge mycket fattiga invånare rådgivning och ekonomiskt stöd till energiförsörjningen.

Denna lag svarar både mot behovet av att ta hänsyn till effekterna av avregleringen av el- och gasmarknaderna och av att hantera den växande efterfrågan på hjälp vid överskuldsättning. När el- och gasmarknaderna öppnades upp beslutades att en fond skulle inrättas i Belgien med intäkter från skatten på energitransporter för att helt eller delvis finansiera vissa offentliga tjänster. Det beslutades också att vissa resurser på förhand skulle tas från gas- och elsektorn och överföras till socialkontoren för att finansiera den verksamhet som beskrivs i den nya lagen.

Denna verksamhet kan delas in i två kategorier. Den första kategorin handlar om att ge gas- och elkonsumenter med betalningssvårigheter stöd och social och ekonomisk rådgivning, att upprätta och förhandla om återbetalningsplaner, samt att erbjuda rådgivning när det gäller den dagliga hushållsbudgeten. Den andra kategorin rymmer en möjlighet att ge ekonomiskt stöd till betalning av räkningar för att ge personen i fråga en trygg ekonomisk bas att börja på ny kula, och socialkontorens utveckling av en förebyggande socialpolitik när det gäller energiförsörjningen.