Främja e-integration

Kunskapssamhällets och informations- och kommunikationsteknikens (IKT) betydelse för integrationen, dvs. frågan om e-integration (eller allas möjlighet att delta i IT-samhället), ägnas avsevärd uppmärksamhet av medlemsstaterna, vilket var fallet redan i de nationella handlingsplanerna från 2001.

Utgångspunkten skiljer sig dock mycket åt mellan medlemsstaterna, eftersom informations- och kommunikationstekniken har mycket större spridning (mätt genom antal Internetabonnemang, även specifikt bland låginkomsttagare) i vissa länder (särskilt de nordiska länderna och Nederländerna), som också utnyttjar dess bidrag till social integration. Det är dock intressant att notera att Internet-användningen i EU jämfört med 2001 mätt i antal Internetanvändare i procent av den totala befolkningen¹³ totalt sett har ökat från 34,3 % till 43,5 %. Denna utveckling har konstaterats i alla undersökta åldersgrupper och socioekonomiska grupper, om än i varierande grad. I synnerhet har tillgången till Internet ökat mer bland kvinnor (~10,8 %) än bland män (~7,5 %), vilket visar att trenden går mot minskade klyftor mellan könen på IT-området. Tillgången har dessutom ökat mer proportionellt sett bland arbetslösa och egenföretagare (~14 %) jämfört med andra sysselsättningskategorier (~10–12 %). Internetanvändningen bland hemmafruar och hemmamän (i första hand kvinnor), pensionärer och personer på landsbygden släpar å andra sidan klart efter. Bilden blir naturligtvis annorlunda om man ser till statistiken på nationell, och i synnerhet regional nivå. Det råder alltså stora skillnader i EU när det gäller informations- och kommunikationsteknikens geografiska spridning och användning.

Luxemburg och Förenade kungariket ansluter sig nu till de nordiska länderna och Nederländerna genom att över – eller långt över – 50 % av hushållen har tillgång till Internet. En grupp länder, däribland Italien, Belgien, Österrike och Tyskland ligger runt

13 Källa för alla uppgifter som nämns i detta avsnitt: Eurobarometer 59.2 – våren 2003.

EU-genomsnittet. I Irland, Spanien och Frankrike är Internet-tillgången lägre än genomsnittet (~35 %), liksom i Portugal och Grekland (~21 %). Mellan 2001 och 2003 ökade tillgången till Internet i Förenade kungariket, Luxemburg, Tyskland, Belgien och Frankrike mer än vad den gjorde i genomsnitt i Europa (+10–12 %).

Eftersom informations- och kommunikationsteknikens spridning bland (nationella) befolkningsgrupper är ett komplext och i hög grad marknadsstyrt fenomen är det svårt att direkt koppla faktiska utvecklingstendenser och fenomen till politiska insatser, som de insatser som medlemsstaterna genomförde under perioden 2001–2003. En större än genomsnittlig ökning av Internetanslutningarna bland vissa missgynnade grupper (kvinnor, arbetslösa) eller i vissa länder (Belgien, Förenade kungariket, Luxemburg, Tyskland) överensstämmer emellertid ofta med de strategiska målen i de nationella handlingsplanerna från 2001 och satsningarna på omfattande programmen för e-integration.

Åtgärder för att främja tillgången till ny informations- och kommunikationsteknik och de möjligheter de erbjuder planeras av medlemsstaterna även för perioden 2003–2005.

Några initiativ är inriktade på hela befolkningen (åtgärder för att öka medvetenheten och ge stora grupper i samhället datakunskaper och tillgång till datorer). Finland och Frankrike har infört ett innovativt synsätt i detta hänseende: Med tillgång till ny teknik avses huvudsakligen tillgång till innehåll och tjänster, särskilt kulturellt innehåll. Att förena datakunskaper och traditionella kunskaper med kampen mot kulturellt utanförskap är därför kärnan i dessa länders nationella planer för politiken rörande delaktighet i IT-samhället.

Andra länder riktar in sig på särskilda grupper som riskerar att bli socialt utestängda, som till exempel missgynnade ungdomar (Luxemburg), personer med låg inkomst/arbetslösa/pensionärer (Belgien, Irland) och kvinnor. En intressant utveckling – som främjar uppbyggnaden av det sociala kapitalet – är spridningen av teknik och IT-kunskaper till föräldrar och barn, som omfattar skolor, familjer och lokala samhällen (Belgien, Danmark, Förenade kungariket). Många medlemsstater planerar även ett ökat utbud av allmänna åtkomstställen på bibliotek, i församlingssalar och på Internetkaféer.

Det finns inte nödvändigtvis något samband mellan den uppnådda nivån på Internetanvändningen i ett land och valet att genomföra allmänna eller gruppspecifika åtgärder för att öka delaktigheten i IT-samhället.

I de nationella handlingsplanerna från 2003 föreslås åtgärder inom informations- och kommunikationsteknik som främjar tillgång till sysselsättning. Redan i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning för 2002 riktade man dock delvis in sig på detta område. Informations- och kommunikationsteknik används som ett hjälpmedel för att söka efter arbete och få information samt inom yrkesutbildning. I de flesta EU-länder planeras – och genomförs – utbildning inom informations- och kommunikationsteknik för social och yrkesmässig integration av grupper som riskerar att bli socialt utestängda. Nya öppna och flexibla former för lärande genom ny informations- och kommunikationsteknik (e-lärande) används dessutom i ökande grad för omskolning av arbetstagare, utbildning av personer som innehar tillfälliga anställningsavtal samt inom vuxenutbildning.

Att införa informations- och kommunikationsteknik i skolornas läroplaner på alla utbildningsnivåer och se till att alla utbildningsinstitutioner har tillgång till Internet är ett mål som vissa länder har uppnått och som andra länder strävar mot. Tillgång till IT-teknik och datakunskaper som tillhandahålls genom det allmänna utbildningssystemet anser medlemsstaterna vara bland de viktigaste sätten att integrera de nya generationerna i kunskapssamhället. Planerade eller genomförda strategier och åtgärder på detta område beskrivs ofta i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning för 2002, men tas endast delvis upp i de nationella handlingsplanerna från 2003.

Praktiskt taget alla regeringar i medlemsstaterna har särskilt inriktat sig på tillgång till tjänster inom informations- och kommunikationsteknik för funktionshindrade.

Europeiska initiativ på detta område¹⁴ har främjat antagande av WAI-riktlinjer (initiativet för webbtillgänglighet) för offentliga webbplatser – flera medlemsstater har utarbetat lagstiftning för att anta dessa riktlinjer – och åtaganden att utveckla enhetlig design för e-tillgänglighet efter inrättandet av EDeAN (European Design for All e-Accessbility Network)¹⁵. Att införa tillämpningar för röstigenkänning i syfte att anpassa IKT-utrustning till behoven bland vissa grupper av funktionshindrade är i detta avseende en innovativ strategi (Danmark). Initiativ för integrering av funktionshindrade på arbetsmarknaden med stöd av informations- och kommunikationsteknik är också en bra modell att ta efter (Österrike). Det gäller även program som syftar till att förbättra de funktionshindrades tillgång till tjänster inom hälso- och sjukvårds- eller utbildningsområdet. Sverige prioriterar högt att uppfylla funktionshindrades behov av effektiva telekommunikationer och andra tjänster och att tillmötesgå deras behov av produkter och tjänster som är beroende av snabb överföringskapacitet (bredband).

De möjligheter som kunskapssamhället potentiellt erbjuder beror nämligen i hög grad på det allmänna tillhandahållandet av innehåll och tjänster, samt att tillgänglighet är ett medel och inte ett mål i sig. Ur denna synvinkel tas mycket lite upp om detta ämne i de nationella handlingsplanerna för 2003–2005 (med vissa undantag). Några initiativ har inletts på området för allmänna tjänster på Internet – portaler för sociala tjänster, administrativ information om rättshjälp (Frankrike, Grekland, Nederländerna, Tyskland).

En arbetsgrupp om e-hälsa – hälso- och sjukvård via Internet – har inrättats i Grekland.

Ett program för yrkesutbildning och utbyte av goda exempel på området för e-hälsa och e-förvaltning planeras i Frankrike. Tillgång till informations- och kommunikationsteknik och användning på lokal nivå uppmärksammas särskilt i Förenade kungariket och Irland.

Grekland tar upp frågan om Internetanvändning på landsbygden, och unga lantbrukare får bidrag till att köpa datorer och beställa Internetabonnemang.

Lika deltagande för kvinnor i kunskapssamhället finns bland de frågor som man riktar in sig på i de nationella handlingsplanerna genom särskilda initiativ som till exempel bestämmelser om utbildning och yrkesutbildning inom informations- och kommunikationsteknik, stöd till nätverk och kvinnligt företagande.

14 Särskilt inom ramen för handlingsplanen e-Europa 2002, åtgärdsområdet “allas deltagande i den kunskapbaserade ekonomin”.

15 EdeAN har skapat ett nationellt nätverk i varje medlemsstat och i Europa deltar mer än 100 organistioner.

På det hela taget får man intryck av att det mer handlar om isolerade initiativ och åtgärder än om breda strategier. Endast i ett fåtal nationella handlingsplaner läggs verkligen strategisk vikt vid delaktighet i IT-samhället (Grekland, Portugal, Spanien, Sverige), medan de flesta nationella handlingsplaner är inriktade på andra prioriteringar. Program och åtgärder som är inriktade på särskilda grupper eller områden genomförs ofta verkligen i medlemsstaterna, men det redogörs inte för dem i de nationella handlingsplanerna. I vissa fall hänvisas endast till andra nationella strategier och dokument. Man missar alltså ett tillfälle att utbyta erfarenheter och politiska åtgärder.

FYRA INSATSER FÖR ATT FRÄMJA E-INTEGRATION (GREKLAND)

1. Kvinnor och informationssamhället: Programmet ”Informationssamhället” har en tvådelad strategi. Det omfattar allmänna åtgärder för att underlätta spridning av teknik och informationsvetenskap (t.ex. inom utbildning och i mycket små företag) och särskilda åtgärder för kvinnor. Projekten har en könskvotering till förmån för kvinnor (70/30), bland annat när det gäller program för att utveckla kunskaper inom nya yrken.

2. En arbetsgrupp som skall behandla frågor om ett användarvänligt informationssamhälle för alla tillsattes 2002 för att utforma ett allmänt system för funktionshindrade personers delaktighet. Följande åtgärder har föreslagits: avancerade euroområdestjänster för funktionshindrade, särskild utbildningsutrustning, främjande av lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och utveckling av system för hälso- och sjukvårdsinformation för äldre och funktionshindrade, utveckling av utbildningsprogram, tillhandahållande av telekommunikationstjänster för funktionshindrade, delaktighet i utformningen av det nationella nätverket ”e-accessibility.gr”, som ingår i EDeAN.

3. Införande av ny teknik på utbildningsområdet: Utbildningsministeriet samordnar en rad åtgärder för att se till att informations- och kommunikationsteknikens potential tillvaratas i den dagliga undervisningen. Initiativet är utformat kring tre huvudlinjer: 1) Utveckling av utrustning 2) Utveckling av digitalt innehåll 3) Vidareutbildning av lärare.

4. I landsbygdsområden kommer unga lantbrukare att få bidrag för datorinköp och Internetabonnemang.

Frankrike, Grekland, Portugal och Spanien presenterar indikatorer för e-integrationens utveckling under perioden 2003–2005. Den här frågan ges i allmänhet något större utrymme än i de nationella handlingsplanerna från 2001, även om det är långt till ett system med indikatorer som skulle göra det möjligt att verkligen följa upp framstegen på nationell nivå.