Integrering av ett jämställdhetsperspektiv

några få medlemsstater påpekar att jämställdhet också är ett mål som i sig själv skall eftersträvas vid bekämpningen av fattigdom och social utestängning.

När det gäller att bygga upp kapacitet, finns det några lovande exempel på användning av experter på jämlikhetsfrågor. I Luxemburg har ledamöterna i ministerkommittén fått utbildning i jämställdhetsfrågor. I Österrike använder man sig av experterna i de territoriella sysselsättningspakterna för sina jämställdhetsanalyser. I Tyskland har man upprättat ett kompetenscenter för att bidra till integreringen av ett jämställdhetsperspektiv genom utbildning och forskning. I Grekland använder man en ny vägledning vid utvärderingen av jämställdhetsfrågor inom de operativa programmen.

När det gäller institutionella mekanismer, förefaller det, i de fall då de omnämns, som om medlemsstaterna har utarbetat dem längs följande tre huvudlinjer, som ibland kombineras med varandra:

– Ett nytt sätt att arbeta där jämställdhetskompetensen integreras i kärnan av det arbete som de enheter som har hand om bekämpning av fattigdomen bedriver. I Danmark, Finland och Sverige måste alla offentliga myndigheter införliva och främja jämställdhet.

– Partnerskap mellan de enheter som arbetar med jämställdhet och dem som arbetar med fattigdom, så att de förstnämnda aktivt kan delta i nyckelskeden vid utarbetandet av nationella handlingsplaner. Detta alternativ har man valt i Irland, Luxemburg och Danmark

– En samrådsprocess mellan de enheter som arbetar med jämställdhet och dem som arbetar med fattigdom, som båda utarbetar särskilda handlingsplaner. Portugal och Spanien har valt detta alternativ. Även om det finns en risk att detta begränsas till en förteckning över respektive aktiviteter kan det, om det utarbetas aktivt, leda till att jämställdhetsfrågor integreras i fattigdomspolitiken och fattigdomen integreras i jämställdhetspolitiken.

Vissa medlemsstater har aviserat nya institutionella mekanismer för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, men de verkar inte ha tagits i bruk i de nuvarande nationella handlingsplanerna. Frankrike planerar till exempel ett nationellt jämställdhetsråd och en nationell stadga för jämställdhet mellan könen, och Belgien har meddelat att man 2003 har upprättat ett institut för lika möjligheter för män och kvinnor.

När det gäller de andra medlemsstaterna nämner de i sina nationella handlingsplaner inte några mekanismer för att integrera jämställdhetsfrågorna, vilket gör det svårt att få en uppfattning om hur hållbar deras föresats är.

Det sätt på vilket ovan nämnda villkor för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv uppfylls inverkar på förmågan att konsekvent integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla skeden i planerna, vilket erfordras i de gemensamma målen.

Mer statistik men jämställdhetsanalysen och bedömningarna av jämställdhetseffekterna är otillräckliga

Statistik om jämställdhet bidrar till att ådagalägga situationen på följande två sätt:

– Genom att visa på de skillnader mellan män och kvinnor som bör analyseras ytterligare mot bakgrund av den befintliga politiken.

– Genom att övervaka strategier och åtgärder som syftar till att minska fattigdomen, för att se till att de gynnar kvinnor i samma utsträckning som män, att de inte breddar klyftan mellan kvinnor och män och, ännu hellre, att de främjar jämställdhet.

Nio medlemsstater har förbättrat sina könsspecifika uppgifter. Sex medlemsstater (Frankrike, Grekland, Irland, Portugal, Luxemburg, Nederländerna) har en mycket ofullständig indelning när det gäller jämställdhet, även om uppgifter finns tillgängliga för de flesta av dem. Frankrike och Luxemburg planerar ytterligare utveckling med sina nationella statistikorgan.

Det andra steget är att aktivt använda statistik i jämställdhetsanalysen. Sverige och Österrike har använt sig av sin jämställdhetsinformation i många kapitel i sina nationella handlingsplaner. Den statistik som lagts fram av Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien och Förenade kungariket gav dem större möjligheter att göra en jämställdhetsanalys än de utnyttjade. De analyser som gjorts av Irland, Förenade kungariket och Nederländerna är fortfarande i huvudsak begränsade till arbetsmarknaden. Tyskland gick lite längre med användningen av Internet. I Danmark riktades uppmärksamheten mot jämställdhet i några av de mest utsatta grupperna, där statistiken är knapp och nya undersökningar planeras.

Följdriktigheten är således begränsad mellan det som handlingsplanernas statistik visar och de identifierade utmaningarna. Uppgifterna om gemensamma indikatorer (se bilagan) visar på skillnader mellan män och kvinnor när det gäller fattigdomsrisk med hänsyn till ålder, hushållstyp och utbildning. Dessa skillnader bör leda till ytterligare jämställdhetsanalys, där hänsyn även tas till andra faktorer såsom inaktivitet, sysselsättningssituation, sjukvård, barnomsorg och det allt större behovet av omsorgstjänster för funktionshindrade, allvarligt sjuka och äldre i hemmet.

Det tredje steget efter jämställdhetsanalysen är att bedöma politikens och åtgärdernas konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv. Dessa bedömningar bidrar till att göra jämställdhetsarbetet mer effektivt och de underlättar djupgående anpassning av politiken.

Begränsade bedömningar av jämställdhetseffekter leder ofta till marginella justeringar.

Endast tre medlemsstater håller på att bredda räckvidden för sina bedömningar av jämställdhetseffekter. Sverige och Danmark har gjort bedömningarna obligatoriska för sina kommuner. Irland har lanserat bedömningar av jämställdhetseffekterna av 130 åtgärder som en del av den nationella utvecklingsplanen.

Knappt några kvantitativa mål är indelade efter kön

Endast väldigt få medlemsstater har satt upp kvantitativa mål förutom de mål som redan anges i den europeiska sysselsättningsstrategin. Sverige sätter upp de flesta av sina mål efter män och kvinnor. Tyskland har satt upp jämställdhetsmål för IT-utbildning och Internetanvändning. Österrike har för avsikt att minska klyftorna mellan könen när det gäller minimipension. Grekland har ett indirekt jämställdhetsmål för barnomsorgen som

går utöver målen från Europeiska rådets möte i Barcelona. Luxemburg planerar att undervisa invandrarkvinnor i luxemburgska enligt den andel av invandrarna som kvinnorna utgör. Förenade kungariket har satt upp kvantitativa mål för ensamstående föräldrar och tonårsgraviditeter.

Det finns knappast några kvantifierade mål för de utsatta grupper som många medlemsstater inriktade sina jämställdhetsprioriteringar på i sina nationella handlingsplaner.

Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i de gemensamma målen: fortfarande begränsat till sysselsättningsområdet, där ökad uppmärksamhet ägnas de mest utsatta grupperna av män och kvinnor

Att integrera jämställdhetsperspektivet inom olika politikområden innebär att man måste införliva likabehandling i bestämmelserna. Ytterligare specifika åtgärder kan vidtas för att förebygga eller kompensera för eventuella återstående nackdelar som kan kopplas till kön. Dessa justeringars hållbarhet bör analyseras noggrant. Om budgetnedskärningar görs är det mer sannolikt att dessa åtgärder avbryts.

Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv har kommit längre på sysselsättningsområdet, eftersom det främjas i den europeiska sysselsättningsstrategin, vilket även var fallet i tidigare nationella handlingsplaner. Dessutom uppmärksammas denna gång svårigheterna för kvinnor med låg inkomst något mer. Svårigheterna för ensamstående föräldrar är liksom tidigare också en ständigt aktuell fråga i de flesta nationella handlingsplaner.

Särskilda åtgärder utarbetas med avseende på förening av arbetsliv och familjeliv, varvid man i högre grad uppmärksammar förbättrad barnomsorg och rimliga kostnader. (se kapitlet om sysselsättning). Förening av arbetsliv och familjeliv är ett område där risken för motstridiga åtgärder blir större på grund av begränsningar i eller avsaknad av bedömningar av jämställdhetseffekterna. Några steg tillbaka har tagits sedan de nationella handlingsplanerna från 2001, såsom rätten till förening av arbetsliv och familjeliv för arbetande fäder i Portugal.

Alltför lite uppmärksamhet ägnas den bristande jämställdheten när det gäller tillgången till inkomst och resurser och åtgärderna för att lösa dessa problem. En övergripande bedömning av jämställdhetseffekterna av de åtgärder som vidtas när det gäller sysselsättning, förening av arbetsliv och familjeliv samt pensionssystem saknas ofta. En sådan bedömning skulle annars kunna bidra till att förbättra situationen för äldre kvinnor som är mer utsatta för fattigdom.

I de flesta nationella handlingsplaner är integreringen av ett jämställdhetsperspektiv svagt utom när det gäller sysselsättningsområdet. När jämställdhetsfrågor hanteras sker detta främst genom särskilda åtgärder, som ofta är inriktade på att bistå utsatta grupper av kvinnor (och ibland män).

De särskilda åtgärderna omfattar initiativ med avseende på problem som har att göra med jämställdhet som sådan, såsom våld i hemmet (alla utom Belgien och Nederländerna),

könshandel och prostitution (Danmark, Finland, Frankrike, Grekland), och tonårsgraviditeter (endast Förenade kungariket). Åtgärderna är främst inriktade på offren medan förebyggande insatser som omfattar förövarna än så länge är ovanliga.

Jämställdhetsfrågor och funktionshinder kombineras i Österrike, Tyskland, Danmark och Frankrike. Mer uppmärksamhet ägnas invandrare och invandrarkvinnor i Österrike, Grekland, Frankrike, Danmark och Luxemburg (se kapitel 4.4.1). Nederländerna identifierar ensamstående äldre kvinnor, (äldre) kvinnor från etniska minoriteter och ensamstående föräldrar som riskgrupper i allmänhet, men integration av politiska program för social delaktighet och jämställdhetspolitik förekommer bara i mindre omfattning i de nationella handlingsplanerna, och jämställdhetsdimensionen återspeglas inte i någon högre grad i den föreslagna politiken.

Jämställdhetsfrågorna bland aktörer är fortfarande marginella i många nationella handlingsplaner

Medlemsstaterna anmodades att arbeta för jämställdhet vid mobiliseringen av relevanta aktörer. Endast Spanien och Irland nämner uttryckligen samråd med jämställdhetsorgan.

Irland har utarbetat en omfattande institutionell samrådsstruktur som omfattar jämställdhetsmyndigheten (Equality Authority) och nationella kvinnoorganisationer. Det är sannolikt att jämställdhetsmyndigheter eller jämställdhetsorgan också tillfrågades i några andra länder där en sådan process är ett standardförfarande. Deltagandet av icke-statliga organisationer som handlägger jämställdhetsfrågor är mycket marginellt (det nämns endast av Irland och Spanien). I Irland förefaller jämställdhetsaktörer delta i varje skede, vid förberedelse, genomförande, övervakning och bedömning av dess olika åtgärder. När det gäller deltagande av män och kvinnor som är drabbade av fattigdom och social utestängning har Förenade kungariket anordnat samråd där jämställdhetsfrågor har uppmärksammats. Exempel på detta är behovsprövade bidrag, barnomsorg, omsorgsarbete, arbeten med låg lön, otryggt och informellt arbete samt arbete i hemmet.