Tillgång till hälso- och sjukvård

SOCIALT OCH EKONOMISKT STÖD TILL GAS- OCH ELKONSUMENTER MED BETALNINGSSVÅRIGHETER (BELGIEN)

När människor hamnar i en skuldsituation omfattar skulderna nästan alltid obetalda energiräkningar. Ändå ingår energi i basservicen. Den federala regeringen har beslutat att socialkontoren skall få intensifiera sitt förebyggande och avhjälpande arbete genom att anta lagen av den 4 september 2002, som innebär att socialkontoren skall ge mycket fattiga invånare rådgivning och ekonomiskt stöd till energiförsörjningen.

Denna lag svarar både mot behovet av att ta hänsyn till effekterna av avregleringen av el- och gasmarknaderna och av att hantera den växande efterfrågan på hjälp vid överskuldsättning. När el- och gasmarknaderna öppnades upp beslutades att en fond skulle inrättas i Belgien med intäkter från skatten på energitransporter för att helt eller delvis finansiera vissa offentliga tjänster. Det beslutades också att vissa resurser på förhand skulle tas från gas- och elsektorn och överföras till socialkontoren för att finansiera den verksamhet som beskrivs i den nya lagen.

Denna verksamhet kan delas in i två kategorier. Den första kategorin handlar om att ge gas- och elkonsumenter med betalningssvårigheter stöd och social och ekonomisk rådgivning, att upprätta och förhandla om återbetalningsplaner, samt att erbjuda rådgivning när det gäller den dagliga hushållsbudgeten. Den andra kategorin rymmer en möjlighet att ge ekonomiskt stöd till betalning av räkningar för att ge personen i fråga en trygg ekonomisk bas att börja på ny kula, och socialkontorens utveckling av en förebyggande socialpolitik när det gäller energiförsörjningen.

De studier som flera medlemsstater hänvisar till i sina nationella handlingsplaner visar slutligen på en stor utbredning av problem bland de mest missgynnade socialgrupperna, bl.a. psykiska störningar, missbruk/beroende av tobak, alkohol eller narkotika, luftvägssjukdomar, övervikt, sviter efter olyckor, för tidigt födda eller underviktiga barn, samt spädbarnsdödlighet (Belgien, Frankrike, Irland, Portugal, Tyskland).

Även om vissa medlemsstater (Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna) tar ett helhetsgrepp för att minska de socioekonomiska skillnaderna på hälsoområdet, föredrar andra att fokusera mer på särskilda problem.

De åtgärder som beskrivs i de nationella handlingsplanerna för perioden 2003–2005 kan delas in i tre huvudkategorier.

Att göra hälso- och sjukvården mer tillgänglig

Det kan finnas ekonomiska, institutionella, administrativa, kulturella eller geografiska faktorer som försvårar tillgången till hälso- och sjukvård, medicinsk behandling och operationer.

Dessa faktorer gör att det tar längre tid för missgynnade grupper att få tillgång till hälso-och sjukvård, vilket leder till att deras hälsotillstånd försämras hälso-och att de ekonomiska hälso-och sociala kostnaderna stiger.

Genom att ställa upp konkreta och tidsbundna mål verkar fyra medlemsstater vara fast beslutna att minska väntetiderna till allmän- och specialistläkare och för medicinsk behandling eller operation (Finland, Irland, Portugal, Nederländerna, Sverige).

Två andra länder (Belgien, Frankrike) vidtar följande åtgärder för att undanröja eller minska de ekonomiska hindren för tillgång till hälso- och sjukvård:

– Det årliga taket i sjukförsäkringen höjs och personer som uppehåller sig illegalt i landet garanteras rätt till sjukvård (Belgien).

– Personer vars tillgångar inte överstiger 10 % av taket i den allmänna kompletterande sjukförsäkringen beviljas ett enhetsbidrag som medför att personer med låga inkomster får ersättning för 100 % av sina sjukvårdskostnader (Frankrike).

Vissa medlemsstater har dessutom vidtagit åtgärder för att förbättra missgynnade gruppers tillgång till hälso- och sjukvård. Följande nya åtgärder beskrivs:

– Etablering av mottagningar på sjukhus med vårdpersonal och socialarbetare som kan ta emot och hjälpa patienter som saknar försörjningsförmåga. Utbildning av medicinsk och administrativ personal och socialarbetare i frågor som rör otrygghet och social utestängning. Ombesörjande av kontinuerlig vård för personer som befinner sig i en otrygg situation (Frankrike).

– Etablering av mobila läkarteam, även psykiatriteam, för hemlösa som samverkar med icke-statliga organisationer (Danmark).

– Förbättring av tillgången till primärvård i landsbygdsområden och eftersatta stadsområden, eller för särskilda befolkningsgrupper som hemlösa eller invandrare (Belgien, Grekland, Portugal, Österrike).

– Förbättring av akutvården (Frankrike, Portugal).

Att anpassa tjänsterna till de mest missgynnade gruppernas behov

Den andra viktiga prioriteringen för den politik som syftar till att ge alla människor, även dem med beroendeproblem, tillgång till den hälso- och sjukvård som de behöver är att anpassa sjukvårdens organisation till de mest missgynnade gruppernas främsta behov.

En del av dessa behov betonas särskilt och hanteras genom en förstärkning av de befintliga systemen beträffande

– sjukvård för barn och ungdom (Tyskland),

– funktionshinder, äldres vårdbehov (Grekland, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige),

– psykiska problem (Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Nederländerna, Spanien, Sverige),

– behandling av alkoholism eller narkotikamissbruk (Danmark, Sverige, Tyskland).

Att förbättra screening, sjukdomsprevention, medvetenhet och hälsoupplysning för alla, med särskild inriktning på fattiga

Ett fåtal medlemsstater presenterar kompletta strategier på detta område.

– Frankrike har för avsikt att förnya sina regionala planer beträffande tillgång till sjukdomsprevention och vård genom att mobilisera vårdpersonal, icke-statliga organisationer och institutioner och genom att bland annat mäta infektionsrisker, förebygga missbruk och förebygga blyförgiftning. Särskild uppmärksamhet skall ägnas hälsan hos unga människor med problem (Frankrike). Frankrike tänker också fortsätta att anordna workshops för stadshälsofrågor (”ateliers santé ville”), där vårdpersonal tillsammans med lokalbefolkningen kartlägger de särskilda behoven i nedgångna bostadsområden och förbättrar samordningen.

– Belgien och Spanien utvecklar sektorsövergripande preventions- och hälsoupplysningsstrategier för riskgrupper.

Flera medlemsstater prioriterar hälsofrämjande initiativ bland barn och gravida, där följande åtgärder riktas mot socialt missgynnade grupper:

– Program för att minska förekomsten av låg födelsevikt i de lägre socioekonomiska befolkningsgrupperna genom hälsoupplysning under graviditeten (rörande

kosthållning, alkoholkonsumtion och rökning), och genom att gravida uppmuntras att gå på hälsokontroller under graviditeten (Irland).

– Ekonomiska incitament för att få mödrar och deras små barn att gå på regelbundna hälsokontroller (Frankrike, Österrike).

– Utveckling av förebyggande skolhälsovård: screening, vaccineringar, kartläggning av psykiska problem eller språkproblem (Frankrike, Nederländerna, Österrike).

– Sexualundervisning i skolan för att minska antalet tonårsgraviditeter, som är en betydande riskfaktor för fattigdom (Danmark).

Nederländerna är det enda land som presenterar en strategi för att öka den förväntade livslängden hos personer i de lägre socioekonomiska befolkningsgrupperna (från 53 till 56 år före 2020). Nederländerna har också satt upp målet att halvera sjukskrivningarna genom att bygga ut företagshälsovården och möjligheterna till deltidssjukskrivning, samt genom att anpassa arbetsbelastningen när personen återgår i arbete.

REGIONALA PROGRAM FÖR TILLGÅNG TILL SJUKDOMSPREVENTION OCH SJUKVÅRD

(FRANKRIKE)

Dessa regionala program (som på franska förkortas PRAPS) går ut på att minska orättvisorna när det gäller tillgång till sjukvård och sjukdomsprevention för människor som lever under otrygga förhållanden genom att fungera som en drivkraft på regional nivå. Programmen har lyckats mobilisera vårdpersonal, institutioner och icke-statliga organisationer i alla regioner och lett till mer än 1500 initiativ på olika områden – den psykiska hälsan hos unga med problem, psykiska problem hos personer som lever under otrygga förhållanden, förebyggande av missbruk, åtgärder för att minska infektionsrisker, åtgärder för att bekämpa slumbostäder och blyförgiftning, bostäder för misshandlade flickor och kvinnor osv. Inom ramen för dessa program har permanenta vårdmottagningar (permanences d’accès aux soins de santé – PASS) för marginaliserade samhällsmedlemmar inrättats på mer än 370 allmänna sjukhus. Det handlar om sociomedicinska enheter som erbjuder sjukvård, sjukdomsprevention och screeningtester för dessa individer, och som hjälper dem att hantera sina problem och klara av de procedurer som krävs för att de skall kunna hävda sina rättigheter till social trygghet. PASS-mottagningarnas roll är att fungera som dessa människors första vårdkontakt och slussa dem vidare; att verka för lämpliga, eventuellt mobila, vårdtjänster, för samhällets mest marginaliserade medlemmar; att utbilda medicinsk och administrativ personal samt socialarbetare i den problematik som följer av en otrygg situation; att utforma stöd och lämpliga vårdarrangemang för personer som måste genomgå omfattande behandling efter sjukhusvistelsen. Tjugo PASS-mottagningar har utrustats med medicinsk, social och administrativ programvara för insamling av lokala epidemiologiska data.