Deltagande och arbetsdelning

Inledningsvis formulerades en rad frågeställningar om deltagandet i grupperna, om arbetsdelning och därpå följande arbetsprocess och vilken pedagogik som då förhandlas och realiseras i gruppernas arbete. I detta ingår också frågor kring hur deltagare positionerar sig och om hur de förhandlar om arbetsdelning i detta öppna upplägg. De nio grupperna blir mycket olika som praktiker. De använder de resurser som erbjuds i kursen och de som de själva har med sig bland annat genom erfarenhet av att ha varit studenter tidigare. Arbetsdelningen beskrivs i resultatet som

samverkansmodellen, samarbetsmodellen och hybridmodellen.

Samverkansmodellen utgår från tidigare erfarenheter av att studera men knappast från studier online. Genom sin arbetsdelning som innebär att var och en arbetar för sig med enskilda avgränsade delar av den gemensamma uppgiften uppstår tystnad på nätet vilket leder till frustration bland deltagare. Det ömsesidiga engagemanget övergår till ömsesidigt beroende med negativa förtecken. Om en person inte ”gör sitt” påverkar det alla i gruppen och det kan bli tal om uteslutning och extra enskilda uppgifter. I och med att man delar upp uppgifterna blir det till stor del individuellt arbete och interaktionen fyller ingen funktion utan tystnar. Om denna tystnad tolkas som inaktivitet och oengagemang kan det bli problematiskt (se kapitel, 8.1.1). Det förekommer ofta rop på tysta kamrater och ilska då kamrater inte ”gör sitt”. Vissa är inte engagerade, sägs det i intervjuerna.

Samarbetsmodellen fokuserar på synlig diskussion. I den delas uppgiften inte upp i delar utan hela gruppen deltar i diskussioner tillsammans. Till denna diskussion använder studenterna de erbjudna redskapen och de blir därigenom mycket synliga i konferenssystemet, vilket efterfrågats av läraren. I samarbetsmodellen träffar grupperna mera rätt i lärarens förväntningar. Kan det vara så att de är bra på att tolka lärarens dolda agenda? Förstår de villkoren som tekniken ger för studier online på samma sätt? Diskussionerna förs synligt i FC enligt instruktionen i studieguiden medan sammanfattningen görs i ett rum på campus.

I hyridmodellen samverkar studenter i vissa delar och samarbetar i andra genom att göra en djupare analys av de uppgifter som ska genomföras och de delar upp vissa punkter av den medan de arbetar gemensamt med andra delar. De kan också föra in

och använda nya redskap för kommunikation i lärandegemenskapen. Att föra in sina kända vardagliga sätt att kommunicera i lärandegemenskapen tyder på förmåga att kombinera den gamla, av alla erfarna, skoldiskursen med vardagslivets praktik. I hybridgruppen försöker man förstå villkoren, både sina egna, lärarens och teknikens och finner former för det som kan integreras i deras vardagsliv. Guribye (2005) menar att alla grupper som arbetar tillsammans behöver en kollektiv förståelse för vilka förutsättningar som gäller. Dessa kan ges utifrån kursens pedagogiska design och genom de redskap som tillhandahålls. Utifrån dessa givna förutsättningar måste gruppen etablera en gemensam förståelse och en delad syn på sitt arbete. Även i hybridmodellen kan tystnad på nätet uppstå men beror då på att studenterna är någon annanstans, i andra forum för kommunikation som finns i studenternas infrastruktur och inte i det virtuella rum som erbjuds i kursen.

Dessa modeller kan relateras till de beskrivningar som gjorts i beskrivningen av teoretiska utgångspunkter där begreppsparet samarbete och samverkan framställs i termer av likheter respektive olikheter (se avsnitt 3.3.2). I beskrivningen av modellerna kan man konstatera att i samverkansmodellen sker en uppdelning av arbete i lika delar (Dillenbourg et al., 1996; Wasson et al., 2000). Samarbetsmodellen fördelar inte arbete i lika delar utan man tar ett gemensamt ansvar för det gemensamma arbetet i gruppen vilket också beskrivs av flera teorier som utgår från begreppen samarbetande/collaborative och samverkande/cooperative modeller (Curtis & Lawson, 2001; Dillenbourg et al., 1996; Kirschner et al., 2004; Kreijns & Kirschner, 2004; Malmberg, 2006; Slavin, 1996) I denna studie kan även en hybridform identifieras där de två integreras vilket ger en fördjupning och en flexibilitet i arbetsdelning och arbetsformer som skiljer sig från de övriga två. I denna modell finns en öppenhet för nya arbetsformer och kommunikationssätt. Flera resurser än kursen erbjuder tas i anspråk. Hybridgruppen är ett exempel på att även om samarbete är den rådande arbetsformen kan arbete ibland delas upp, vilket beskrivs av Dillenbourg (1996).

Deltagarnas positionering är ofta beroende av hur men framför allt när, de kommer in i gruppen. Den student som gör det första inlägget tar en central position medan deltagare som kommer in senare lätt får en mera perifer position (Lave & Wenger, 1991). Den deltagandestruktur som växer fram i gruppen börjar ta form redan under introduktionsdagen och fortsätter sedan i konferenssystemet. Empirin visar att positionerna inte förändras nämnvärt. Den som gör första inlägget och driver på arbetet fortsätter med det. Det händer inte att någon som synts i ringa omfattning i början positionerar sig drivande i den andra uppgiften. Det visar sig vara svårt att hämta in och komma ikapp om man inte varit inne i forumet på länge. I intervjuerna nämns detta i termer av det känns tungt att läsa en stor mängd inlägg som hunnit samlas i gruppkonferensen. Denna läsning är dock nödvändig för att förstå gruppens deltagandestruktur och deltagandets dynamik. Om inläggen snabbt hamnar långt ner i listan kommer de lätt bort och läses och besvaras inte, utan blir av marginell betydelse för gruppens arbete.

Deltagarnas positionering ger dem olika hög status (Holland et al., 1998). Vissa deltagare som inte säger så mycket kan uppmärksammas medan andra som säger mycket ändå inte tagit eller fått en högstatusposition. Ett exempel på det förra är Astrid i grupp 1 som är uppkopplad via modem och endast gör några få inlägg. Genom dem kan gruppen förstå att hon följer med i gruppens arbete och hon gör inläggen i ”rätt” tid. Hon gör färre inlägg än andra i gruppen men att hon upplevs som engagerad deltagare i gruppen framgår av de intervjuer som gjorts.

Den position en deltagare inledningsvis tar sig accepteras oftast av övriga deltagare beskriver Erickson (2002) och det ser vi också här. En rad olika former av deltagande kan beskrivas, någon tar på sig en lärarroll och bedömer andras arbeten, andra driver på arbetet på ett mera demokratiskt sätt genom att sammanfatta och får på så sätt alla att känna sig delaktiga. Empirin visar att de flesta grupper håller sig till den deltagandestruktur som bildas tidigt och gruppen följer den arbetsdelningsmodell och arbetsform som förhandlats (exempel är grupp 4, 6 och 8).

En form av deltagande kan beskrivas i termer av tystnad. Att det blir tyst på nätet kan vara en konsekvens av valet av arbetsdelningsmodell men tystnad måste också ses en form av deltagande. I studien kan vi se hur studenter enligt samverkansmodellen delar uppgifter mellan sig och arbetar individuellt vilket leder till att de inte har något att prata om i forumet.

Det asynkrona konferenssystemet ger studenter möjlighet att disponera tid flexibelt. De kan i lugn och ro läsa sina texter, reflektera, redigera, stavningskontrollera och formulera sina kommentarer och diskussionsinlägg väl. Det visar sig i denna studie såväl som i viss litteratur (till exempel Zembylas & Vrasidas, 2007) att om perioder av tystnad finns inkluderad i interaktionen tolkas det ofta av lärare som tid för reflektion. Av studenter kan det lika gärna tolkas som brist på engagemang, vilket framgår av intervjuerna.

Perioder av tystnad kan accepteras om orsaken är känd. Det kan finnas praktisk/tekniska villkor för deltagande. Astrid i grupp 1 (som även beskrivs ovan), gör totalt sju inlägg, fem av de sju inläggen hon gör är av innehållslig karaktär men inte kommentarer av ”jag håller med”-typen, utan diskuterande inlägg. Detta visar att även studenter som är tysta och inte syns så mycket kan vara deltagande i relativt hög grad.

Brist på synligt deltagande skulle också kunna bero på att studenter inte känner sig delaktiga i gruppen och därmed saknar intresse för vad som sker i det asynkrona forumet. De loggar bara in lite då och då men skriver sällan något. Wegerif (1998) menar att det är lätt att misstolka ett sådant deltagande och att deltagare kan uppleva det som nonchalant att bara gå vidare och inte invänta svar från alla. I forumet syns inga andra tecken på icke-deltagande än frånvaro av inlägg. Det är därför viktigt att aktivt vara synlig och att kommunicera hur man tycker och tänker online (Benfield, 2000). Å andra sidan är tystnad en naturlig del av onlineutbildningen och måste ses som en av förutsättningarna för deltagandet i utbildning på distans.