Den elektroniska marknadsplatsens funktionalitet

Då elektroniska marknadsplatser behandlas i litteraturen innefattar begreppsap- paraten inte sällan en diskussion kring marknadsplatsens funktionalitet. Innehål- let i dessa diskussioner skiljer sig naturligtvis delvis åt, men har en gemensam beröringspunkt i att funktionerna relateras till de uppgifter marknadsplatsen används till att utföra. Bakos (1998) skriver om en tvådelad marknadsfunktion vars delar är: ”matchning av köpare och säljare” och ”tillgodoseende av transak- tionsmöjligheter”. Jag uppfattar att den aningen trubbiga indelningens första del kan kopplas till de tre första faserna av en affärsprocess: förutsättning, expone- ring och erbjudande, medan den andra kan relateras till de tre senare: kontrakt, fullföljande och avslutning (jfr avsnitt 3.1.3 ovan). Zimmermann (1995; 1996), som behandlar konsumentinriktade ”regionala marknadsplatser”, lyfter emel- lertid fram en annan indelning av funktionalitet som stämmer väl överens med den lokala elektroniska marknadsplatsen (jfr arbetsdefinitionen i avsnitt 1.1.4). Denne gör en indelning i två huvudsakliga marknadsplatsfunktioner; nämligen att tjäna som medel för marknadsaktivitet (i betydelsen av affärsgörande) respek- tive mellanmänsklig kommunikation. Zimmermann använder antikens Agora (jfr 3.3.1) som metafor för att poängtera den elektroniska marknadsplatsens flerfunk- tionalitet:

“The term electronic marketplace is used in this context to designate an open, virtual electronic marketplace in the sense of the ancient Agora. On this classical marketplace people gathered not just to buy and sell, but to so- cialize, argue politics, and exercise all the other prerogatives of citizenship. (Zimmermann, 1998, s. 1)

Den elektroniska marknadsplatsens kommunikativa funktion har till uppgift att möjliggöra kommunikation mellan den elektroniska marknadsplatsens besökare. Jag uppfattar alltså beskrivningen av en sådan tvådelad funktionalitet som högst relevant även för den lokala elektroniska marknadsplatsens kontext. Eftersom affärsinteraktion här har uttryckts i termer av just kommunikation i den här avhandlingen (avsnitt 3.1.2), finner jag det emellertid lämpligt att använda uppdelningen affärsinriktad respektive icke affärsinriktad funktionalitet (se en fördjupad diskussion om detta i avsnitt 6.1).

Den elektroniska marknadsplatsens affärsinriktade funktionalitet möjliggörs av MP-IOIS:ets applikationer för t.ex. elektroniska köpcentrum, skyltfönster och butiker (se avsnitt 3.3.3 ovan). Den icke affärsinriktade funktionaliteten kanalise- ras i sin tur av applikationer för enkelriktad informationsspridning såväl som

olika former av diskussionsforum. Det senare leder till att marknadsplatsen också kan förstås som en s.k. elektronisk gemenskap. Begreppet diskuterades ovan i termer av affärsmodell, men är i sitt icke affärsinriktade utförande att betrakta som något betydligt bredare. Engelskans motsvarighet ”virtual community” låter sig varken definieras eller översättas entydigt. Intuitivt läser nog många in betydelsen mänsklig gemenskap, där kommunikationen sker med hjälp av informationsteknik. Men om man sedan benämner företeelsen virtuell, läser sannolikt fler än jag in betydelsen ”skenbar”, vilket ger associationer som försvå- rar förståelsen. Det virtuella elementet bör istället kopplas till avsaknaden av kommunikation ansikte mot ansikte (Romm, Pliskin & Clarke, 1997), vilket i linje med den begreppsanvändning som tidigare diskuterats i avhandlingen (avsnitt 3.1) innebär, att benämningen elektronisk gemenskap är mer passande.

Preece (2000) menar att utvecklingen av ”lyckade” elektroniska gemenskaper handlar mycket om situationsanpassad utformning av användbar informations- teknik, i syfte att stödja sällskapande (sociability). Situationsanpassningen till trots är det möjligt att ta stöd i generella riktlinjer kopplat till den elektroniska gemenskapens fyra huvudkomponenter (ibid.):

(1) Människor, interagerar socialt i deras strävan att tillfredställa sina egna behov eller att agera i speciella roller, som t.ex. diskussionsledare eller ämnesexpert. Ett övervägande som är viktigt för sällskapandets interaktion och innehåll är just den eventuella tillsättningen av en diskussionsmoderator. Det kan vara avgörande gemenskapens ”liv”, att ha en specifik deltagare som aktivt entusiasmerar, guidar och medlar. Detta kan också vara ett sätt att stävja problem med tillit, empati och okänslig kommunikation. Andra sätt är att lyfta fram sådant som har en direkt koppling till det gemensamma syftet men också att samla in och till- gängliggöra uppriktiga personprofiler.

(2) Ett delat syfte, som t.ex. ett intresse eller ett behov av informationsut- byte/tjänster som ger skäl att deltaga. För att stödja sällskapandet bör den elek- troniska gemenskapens syfte deklareras uttryckligen. Detta minskar risken för såväl nya som etablerade deltagare att ”tappa tråden”.

(3) Principer (policies) i form av underförstådda antaganden, ritualer, protokoll och lagar som vägleder deltagarnas interaktion. För att underlätta att dessa principer följs kan det vara lämpligt att deltagandet i gemenskapen föregås av en obligatorisk registreringsprocess där dessa tydlig tillkännages. Dock bör en eventuell formulering av principer föregås av ett ställningstagande gällande, om gemenskapen skall styras eller styra sig själv.

(4) Informationsteknik, för att stödja och förmedla den sociala interaktionen och för att främja känslan av samhörighet krävs också att tekniken är användbar. Med detta menas enligt Preece (ibid.) att den låter dess användare utföra sin uppgift intuitivt och enkelt. Att den tekniska lösningen går lätt att lära och komma ihåg.

I den här avhandlingens sammanhang blir dessa fyra komponenters utformning alltså viktiga för att uppnå en ”god” elektronisk gemenskap som täcker in mark- nadsplatsens icke affärsinriktade funktionalitet. I lika hög grad som jag uppfattar det nödvändigt att kunna särskilja de två huvudsakliga marknadsplatsfunktio- nerna, betraktar jag det dock som nödvändigt söka förstå hur dessa kan sam- verka. Redan under mina empiriska studiers pilotfas blev jag övertygad om att, ett betraktande som stannar vid ett konstaterande av dessa två funktioners samexistens är allt för begränsat för att uppnå helhetsförståelse.