Samtliga av informanterna började stamma som barn och till skillnad från vad många tror behöver inte stamning vara medfött utan det kan yttra sig senare i livet. Förståligt nog kan denna förändring på ett redan väl fungerande tal orsaka både förvirring och oro hos individen. Anns stamning ökade successivt och svårast var det i skolan där både klasskamrater och lärarna visade illvilja som spädde på den redan så svåra upplevelsen.
Den kom sen när jag började skolan (...) den kom undan för undan (...) det var jobbigt och svårt, i alla fall när man var i den åldern när man började skolan och man hade skolkamrater som höll på och retade en, så nej, det var jobbigt, väldigt jobbigt och sen hade man ju ingen förståelse från lärarna heller (...)
Ann har själv ingen förklaring till varför hon började stamma, det var ingen avsevärd händelse som hade inträffat som kunde ha påverkat henne. Däremot tror hon att det kan finnas människor som är mer ”mottagliga” än andra. Hon tror att en del människor kan vara mer känslomässigt sårbara och för att istället agera utåt med sina känslor, exempelvis genom att gråta eller att bli arg, stänger man inne allting som sedan kan få sina följder genom att det yttrar sig på talet. Carl uppger också att hans stamning uppstod när han gick i skolan, men till skillnad från Ann och hennes funderingar på varför hennes stamning uppkom, tror Carl att hans stamning uppstod som en slags reaktion på hans föräldrars separation som skedde vid samma tidpunkt. Han förklarar att det nästan blev tabu att prata om den svåra separationen som kan ha gjort att det yttrade sig på talet.
(...) det var väldigt tabu att prata om situationen (...) jag har tänkt på om stamningen har varit ett mekaniskt sätt att få kroppen att inte börja prata om separationen, då om jag hade pratat skulle jag få en blockering och kommit på mig själv att man inte pratar om det (...)
Sociologerna Peter L. Bergman och Thomas Luckmann belyser i sin studie Kunskapssociologi (1998) att det finns två viktiga faser som en individ går igenom för att kunna verka och fungera i samhället. Det är inom den primära och sekundära socialisationsfasen som individen lär sig av de närstående vilka normer och regler det finns och som individen ska följa för att bli en duglig samhällsborgare. I den primära fasen är det föräldrarna som lär barnet vad som är rätt och fel och i den sekundära kan det vara lärare eller andra människor som barnet möter vardagligen.89 Det är under dessa faser som individen formas och händelser som sker kan då möjligtvis lämna djup spår. Detta går att applicera och tyda på Carls upplevelser om sina föräldrars separation. Separationen som Carl upplevde var känslomässigt svår och detta kunde ha gett upphov till stamningen. Per Alm pekar också på teorier som förklarar att psykosocial stress och negativa
89 Peter L. Berger och Thomas Luckmann, Kunskapssociologi – Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet,
erfarenheter kan ge följder som kan yttra sig på talet men varför bara vissa individer drabbas kan vara att dessa har anlag för stamning. Förtydligat präglas talfunktionen av en svaghet som gör att talet blir mer sårbart vid till exempel stress. Dessa teorier är av traditionellt slag och Alm menar att denna ”svaghet” som påverkar talet egentligen är en svag samordning mellan hjärnhalvorna vilket kan ge störningar på talet.90 Utifrån informanternas berättelser och erfarenheter anser jag att man inte bör generalisera orsakerna till varför att en individ börjar stamma. Informanterna har uppvisat med deras upplevelser att de bakomliggande orsakerna till stamning kan betraktas som kontextbundet och därmed bedömer jag att man bör utgå från varje enskild individ när man vill undersöka varför stamning uppstår.
Det gemensamma för informanternas upplevelser berörde vid vilken tidpunkt stamningen uppstod, vilket som nämndes ovan var i den tidiga skolåldern. De omgivande och närstående som skulle ge hjälp och stöd kom istället att bidra med både oro, skam och negativa känslor hos informanterna. Sivs pappa, som själv hade stammat vid unga år, ville exempelvis inte att Siv skulle prata när det kom hem gäster.
Mmm, ja, min pappa hade stammat i unga år också men han stammade inte sen då (...) pappa var ju mer sån, om vi fick främmande hemma så sade han åt mig att jag helst skulle vara tyst för att prata för att dom inte skulle höra att jag stammade och tydligen så skämdes han över mig att jag stammade (...) det har ju också påverkat att jag stammade mer hemma än vad jag gjorde ute bland andra då, man var ju spänd när man skulle prata med honom, då såg jag att han vart irriterad och ju mer irriterad han var, ju mer osäker vart jag och osäker på vad jag skulle säga eller så sa jag inget alls då för att underlätta för honom, det var ju så fel, det har man ju kommit på nu efteråt.
Sivs pappa, som också stod för den primära socialisationsprocessen, gav tidigt skamkänslor som förknippades med stamningen och som Siv själv sa bidrog det också till att hon stammade mer. De övriga informanterna uppgav också att de närstående, främst olika lärare, kom med negativa så väl som sårande kommentarer för att de stammade. Anders berättar om sin lärare han hade på gymnasiet som hade bristande kunskaper och förståelse inför hans stamning och dess innebörd.
Det var en lärare kommer jag ihåg speciellt på gymnasiet, när jag hade börjat på gymnasiet, då sa hon att jag inte kunde få godkänt i några språkämnen för då måste jag prata flytande, det hade hon hört eller läst i någons studieplan att man ska tala flytande svenska för att få godkänt eller nåt och då kunde inte jag det menade hon
Stamning i sig kan orsaka stress och negativitet då individen kan uppleva svårigheter med att kommunicera och göra sig förstådd men utifrån informanterna berättelser kan också bemötandet av omgivningen leda till samma känslor. Ann, som förut berättade att hennes stamning
eskalerade under uppväxten, har upplevt att omgivningens reaktioner och bemötande har satt spår i henne.
(...) När vi skulle ha högläsning en gång så var det en klasskompis till som stammade och då vart vår lärare så arg att hon tog den där boken och bara kastade ner den på golvet och sa att vi inte kunde tala efter ordning, jaa, och det sätter ju sina spår väldigt mycket
Här var det Anns lärare i skolan som sa att Ann inte kunde prata ordentligt och som Ann själv betonade har detta satt sina spår och påverkat henne. Utifrån det här anser jag att individens syn på sig själv blir påverkad när de närstående, som också lär ut vilka normer och regler som finns i samhället, förkunnar att personen i fråga är konstig som inte kan prata. Informanternas upplevelser vittnar med andra ord om att det inte bara är stamningen i sig som är svår och krävande utan en lika stor del, och kanske till och med betydelsefullare, är det attityder och reaktioner som individen kan möta.