Många faktorer ligger bakom orsaken till varför man hamnar i ett alkohol- och narkotika beroende. Det är även många gånger svårt för dessa personer att veta orsaken till att det hamnade i ett drogberoende och det går inte att peka på en enda anledning. Calle säger i början av intervjun att:
Jag har ingen att lägga skulden på…..ehhe sådär, kanske är det genetiskt betingat, kan va nånting som hände från när jag var riktigt liten som jag inte kan komma ihåg va, men som har då har präglat mig…för jag var väldigt, vad ska man säga…rädd och otrygg som barn.
Samtliga informanter började med kriminalitet och alkohol i tidig ålder, Calle började med kriminella handlingar vid sex års ålder och började dricka alkohol när han var tio år, Anders drack också alkohol när han var tio år och testade sin första amfetamin spruta när han var tretton år. Detta låter i mina öron väldigt alarmerande, de var ju fortfarande blott små barn. Mitt empiriska material visar att mina informanter inte hade någon tillit till vuxna människor, de kunde inte hantera sina känslor och i vissa fall ville de bara trotsa sina föräldrar när de var barn. När jag frågade Calle om han tyckte att han fick bekräftelse av sina föräldrar svarade han såhär:
Ja det fick jag men jag trodde aldrig på det, jag valde att inte tro på att…ehh…neej jag dög inte till, det det var nån lurt med det här ungefär […] jag vågade aldrig lita på den bekräftelse jag fick va […] jag fick kärlek och sådär av mina föräldrar men nånstans efter vägen där va klarade jag inte att ta emot det va…så jag vågade inte…jag vågade inte tro på att det ehh…eller lita på att det skulle fungera va…utan jag valde nån slags…känslomässig och ehhm…ehh…intellektuell isolering i den mening att jag inte dela med mig av mig själv va.
Calle litade varken på sig själv eller vuxna människor, inte ens till sina föräldrar. Även om han fick bekräftelse av sina föräldrar valde han att inte tro på den. Med brist i tillit menar jag en oförmåga att ta till sig beröm och bekräftelse av andra människor och detta i sin tur kan leda till att man exempelvis inte kan spegla sig själv i hur andra ser på en eller att inte dela med sig av sig själv till andra. Detta blir problematiskt i skapandet av en identitet hos ett barn. Att inte kunna se sig själv så som ens omgivning ser en och istället för att växa som människa och få en positiv självbild, stänger man in sig själv från omvärlden och lyssnar bara till sin egen negativa röst. Detta resonemang tydliggörs av Calles nedanstående kommentar:
Jag var rädd för att ta plats, jag var rädd för…och…egentligen utsätta mig för en massa saker men det gjorde jag ändå för att…för att ehh i andras ögon få vara någon annan […] så kan jag se idag ehh kan vara såhär att jag ser mig sjäv som att jag egentligen hade rätt så hög status i tillexempel den klass som jag gick i och kompisar som jag hade va…men jag…jag såg aldrig att jag hade den här statusen i mina egna ögon va…för jag dög aldrig till…så min uppfattning av mig själv då den kan inte riktigt knytas till den roll och den status jag hade i dom grupper jag befann mig i […] Jag mata mig med en uppfattning om att jag…aldrig dög…att jag ehh var inte värd nånting.
Här stämmer inte min informants bild av sig själv med hur han tror att andra ser på honom, då i sitt missbruk. Calles uttalande här kan sättas i relation till Jenkins teori, då det var viktigt för Calle hur andra uppfattade honom. Han la ner stor möda för att få andra att ha en god uppfattning av honom och när han fick detta bekräftat kunde han ändå inte ta till sig dessa. Ett barn är inte kapabel till att fortsätta på samma vis in i vuxenvärlden. Antingen börjar man gradvis att hantera negativa känslor och öka tilliten till sig själv och andra, utveckla en positiv självkänsla och identitet eller så blir utfallet det som mina informanter berättar i intervjuerna. De flydde från verkligheten och sig själva och började istället söka andra alternativ, då kom droger och kriminalitet in. I desperata försök att döva känslor så som skam, att inte duga till eller att inte vara värd något, togs steget att testa droger och olagliga handlingar. Bosse förklarar denna flykt så här:
Jag levde ju då tillsammans med min mamma och pappa…och som det var där så var det inget bra...min pappa är också en beroende...är han och ahn hade jätte mycket aggressivitet och mycket bråk hemma…och just det här tror jag, växer man upp i dom här miljöerna så skapas det nånting i ett barn, man kan inte förvara sig mot våld som händer och det blir den här känslomässiga kaosen i oss redan tidigt och då hitta man...alternativ för det ..att försöka fly ...i olika saker...och för min del vart det liksom att göra saker som inte var bra då…för att vara nån annan än den jag egentligen var då…oh jag börja med kriminalitet tidigt […] och sen kom ju drogerna in.
Jag tyder mitt empiriska material som om att mina informanter ansåg att all identiteter och levnadsvillkor de kunde hitta var bättre, än det de hade och det de levde under som barn. De valde då att fly till drogerna, just för att de hade svårt att hitta en identitet som matchade deras
egna uppfattningar med andras uppfattningar om dem , samt att de inte kunde hantera de känslor de bar på eller inte var kapabla till att finna tillit till andra.