GT har tillämpats som metod under studiens gång, vilket har gjort att jag fick träda in i fältet med så få förutfattade meningar som möjligt. Min observation ägde rum på ett NA-möte i under höstterminen 2005. Mötet hölls i en kyrklig lokal och pågick i en och en halv timma med en rast i mellan. Jag steg in i rummet med ett öppet sinne och försökte att inte, innan mötet, bilda mig en uppfattning om dessa personer. Detta för att jag skulle få en rättvis bild och intryck av medlemmarna och inte bara se på dem som missbrukare. På mötet deltog både före detta missbrukare och de som vid detta tillfälle var beroende av alkohol eller narkotika. Detta gav mig chansen att studera och lyssna på både människor som är missbrukare och människor som idag lever ett drogfritt liv. Dessa människor delade med sig berättelser om sitt förflutna och pratade om hur de mådde för tillfället. Det rådde en lugn och harmonisk atmosfär och en stark känsla av gemenskap. Min roll som observatör var halvöppen under NA-mötet. De som visste att jag var där för ett studiesyfte var min nyckelinformant och mötets samordnare. Alan Bryman förklarar i sin bok Samhällsvetenskapliga metoder (2002) att en nyckelinformant är den person som ser till att forskaren kommer i kontakt men andra personer och situationer som leder studien framåt. Denna person har även ofta en positiv bild av forskarens arbete. Bryman påpekar även att det
finns en risk med att ha en nyckelinformant då denna person kan komma att färga forskarens studie för mycket75. Denna risk började jag förnimma när min informant rekommenderade vissa händelsesituationer före andra som var relevanta för min studie. Tillexempel föreslog han att jag skulle gå på ett visst NA-möte för att den var bättre än de andra. Till de andra deltagarna på mötet presenterade jag mig som ”icke beroende” och ”där för att lyssna”. Alla välkomnade mig varmt utan några utforskande och misstänksamma blickar. Jag har även följt Brymans tips om hur man skriver fältanteckningar. Han rekommenderar att man ska notera sina intryck så snabbt som möjligt efter att man observerat något, att fullständiga anteckningar bör göras emot slutet av dagen och att dessa bör vara levande och tydliga76. Jag gjorde snabba minnesanteckningar under pausen och sedan utförligare anteckningar direkt efter mötet. Eftersom inte alla på mötet visste om i vilket syfte jag var där kunde jag inte sitta med papper och penna under det pågående mötet. Det skulle göra att jag drog till mig uppmärksamhet. Kanske skulle jag även väcka misstankar hos dem som deltog om att jag var där för en helt annan orsak. Intentionen med min observation var att jag skulle få en inblick i och frågor kring fältet. De funderingar som väcktes under observationen kunde jag sedan ta till hjälp när jag skulle utformade intervjufrågorna.
Eftersom jag är intresserad av och vill förstå hur mina informanter tolkar sina egna verkligheter har fyra kvalitativa intervjuer genomförts, vilka var 45 till 60 minuter långa vardera. Dessa spelades in på minidisk och transkriberades. Jag använde mig av en intervjuguide för att få struktur på intervjuerna, även följdfrågor utöver intervjuguiden ställdes. Två intervjuer genomfördes på informanternas arbetsplats och två hemma hos informanterna. Under intervjuns gång satt vi i ett enskilt rum bakom stängda dörrar, detta medförde att informanterna inte behövde oroa sig för att någon på arbetsplatsen skulle råka höra vårt samtal. Det var heller ingen stressig arbetsmiljö vilket gjorde att alla intervjuer fortgick under lugna och avslappnade former. Jag har även haft i åtanke att intervjuer endast fångar det informanterna vill framhäva, alltså deras egna tolkningar och förstålelser av omvärlden samt det sätt som de själva vill framställa sig som i deras vardag. Mina informanter har alla varit drogfria längre än 10 år och de har även levt med ett missbruk längre än 20 år.
Efter genomförda intervjuer kodade och kategoriserade jag mitt insamlade material. Denna process visade sig vara mödosam och tidskrävande. För mig behövdes dessutom en viss tids vila ifrån materialet vilket ledde till att jag kunde analysera samma material med nya ögon och i andra tankebanor.
Med tanke på att denna studie fokuserar på ett problemområde ur ett individperspektiv har vissa avgränsningar gjorts. Samtliga informanter var män i 45 till 50 årsåldern. Orsaken till att jag valde manliga informanter var att jag dels inte kunde få kontakt med någon fördedetta kvinnlig missbrukare och dels att studien i sig skulle få ett för brett perspektiv då annan forskning kring missbruk visar att det ofta är skillnad på mäns och kvinnors identiteter och livsvillkor, då de levde ett missbrukarliv. Hade jag valt en blandning av könen på informanterna befarar jag att mitt
75 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga (Malmö 2002), sid 285 76 ibid, sid 295
insamlade material skulle bli alltför omfångsrikt och riktlinjerna för antologin ger inte utrymme till en alltför stor uppsats. Jag har heller inte intervjuat personer som står på andra sidan av problemet, de som ger vård och behandling till missbrukare då jag fann detta irrelevant med tanke på mitt syfte. Det hade spelat en annan roll om jag varit intresserad av att studera och lyssna på yrkesprofessionella människor vilka har andra erfarenheter och syner på missbruk och narkotika. Anledningen till att jag valde att begränsa mig till just dessa informanter var också att jag hade en förhoppning att dessa människor, som idag är drogfria, hunnit reflektera över sina liv och att de har stor erfarenhet av livet i sig. Det kan även vara etiskt känsligt att intervjua personer som vid intervjutillfället missbrukar då de antagligen inte hunnit tänka och begrunda kring de frågor som jag ville få svar på. Dock hade troligtvis annan val av informanter gett andra resultat. Jag kommer i denna rapport inte lämna utrymme för utförliga förklaringar av olika sorters behandlingsformer eller statens åtgärdsprogram och lagar riktat till alkohol- och drogmissbrukare som till exempel LVM (lag om vård av missbrukare).