…[ ]min mamma är min trygghet för mig, hon är mitt allt och jag hoppas att jag blir likadan för mina barn när de blir stora också, hon är som min bästa vän samtidigt som hon är min mamma.
När jag ställde frågan: Vad tänker du på när du hör ordet mamma? svarade samtliga informanter att det första de kom att tänka på var deras egen mamma. Med en drömmande blick och ett leende på läpparna beskrev de sina mammor som bland annat kärleksfulla, snälla samt att de medförde en trygghet för informanterna. Vidare förklarade informanterna att de önskade att deras barn kände likadant för dem som de gör för sina mammor. Det var uppenbart att informanterna dyrkade sina mammor och att mammorna var den stora förebilden för dem. Etnologen Helene Brembeck beskriver ett liknande scenario då även hennes informanter hyllade och identifierade sig med sina egna mammor. Vad Brembeck anser är viktigt att poängtera är att detta sätt att se på sin egen mamma är vanligt då det grundar sig på ett perspektiv från barnets sida. Utifrån barnets ögon finns ingen plats för känslor som instängdhet, underordning eller ouppnåeliga karriärdrömmar. Enligt Brembecks studie hade flertalet av informanternas mammor sagt upp sina arbeten för att istället bli hemmafruar, vilket inte stämmer överens med mina informanters mammor.66 Här skulle jag vilja påpeka att trots att mina informanters beskrivning av deras mammor till viss del härstammar ur ett barns bild av sin mamma, spelar mammorna fortfarande en viktig och liknande roll för dem, även i vuxen ålder. Det centrala med deras mammor var den trygghet, värme och kärlek som genomsyrade barndomen och som de fortfarande anser oförändrat lever kvar idag. Enligt informanterna överrensstämmer den bild som
66 Helene Brembeck, Inte bara mamma – en etnologisk studie av unga kvinnors syn på moderskap, barn och familj (Göteborg
de hade av sina mammor som barn med hur de upplever relationen med dem idag – en relation full av trygghet och kärlek.
Den egna mamman verkar således som en förebild för informanterna i den identitetsskapande processen. Önskan att kunna bidra med lika mycket trygghet och vänskap som den egna mamman gör och har gjort i barndomen är stark och har betydelse för identitetsskapandet. Informanternas mammors egenskaper verkar som en vägledning och det förefaller både klart och tydligt att det är hennes karaktär och personlighet som eftersträvas. Peter L. Berger och Thomas Luckmann beskriver, i boken Kunskapssociologi (1998), hur identitetsskapandet kan ske genom socialisation under det primära socialisationsstadiet och det sekundära socialisationsstadiet. Vidare förklarar författarna att den primära fasen är den första socialisationen en individ går igenom i barndomen. Här lär sig individen en uppsättning normer och regler för att individen ska bli en medlem av samhället. I den sekundära socialisationsfasen presenteras den redan socialiserade individen för nya omgivningar och sektorer där individen får möjlighet att tillämpa nya regler och normer. Den primära socialisationen är vanligen den viktigaste för individen då den är grundläggande för den sekundära socialisationsfasen. Barnet identifierar sig med sina signifikanta andra på ett känslomässigt plan och övertar deras roller och attityder. Genom denna identifikation med de signifikanta andra kan barnet identifiera sig med sig själv. 67För att använda Berger och Luckmanns termer är de signifikanta andra i informanternas liv deras egna mammor. Mammorna är den stora förebilden och den person som de kan identifiera sig med. Den primära socialisationsfasen har således haft en betydande roll för informanterna i den identitetsskapande processen.
Vidare ger Brembeck en kortare historisk inblick i diskursen kring den uppoffrande modern som, enligt författaren, även idag genomsyrar vårat samhälle. Hon förklarar att bilden av moderskapet skildras genom att framställa det som naturligt för kvinnan att uppnå inre tillfredsställelse genom att uppfylla andras behov framför sina egna.68 Enligt mina informanter handlar inte moderskapet om uppoffring och att uppfylla någon annans behov, snarare tvärtom. Genom att få sköta, älska och fostra sina barn uppfyller de sina egna primära behov. Om det vore ekonomiskt möjligt, menar informanterna, att de skulle välja att vara hemma hela dagarna för att få ta hand om sina barn.
Anna-Liisa Närvänen, resonerar kring sociologen Thomas Luckmanns begrepp biografiska scheman, i boken Temporalitet och social ordning (1994).69 Biografiska scheman förklaras, enligt Närvänen, som typiska, möjliga eller för-givet-tagna livsfaser som har ett socialt ursprung och är normativa. Mot dessa biografiska scheman planerar, tolkar och utvärderar individer sina liv. Det sociala ursprunget har med andra ord betydelse för vad som kan uppfattas som möjligt och
67 Peter L. Berger och Thomas Luckmann, Kunskapssociologi, hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet, (Falun
1998) s. 154-163
68 Helene Brembeck, Inte bara mamma – en etnologisk studie av unga kvinnors syn på moderskap, barn och familj (Göteborg
1998) Kap 2
69 Anna-Liisa Närvänen, Temporalitet och social ordning: en tidssociologisk diskussion utifrån vårdpersonalsuppfattningar om
omöjligt. Under uppväxtåren tar man som barn del utav familjens materiella och kulturella villkor vilket vidare kännetecknar klasstillhörigheten.70 Denna studies informanter har varken några ambitioner att göra karriär eller klättra på samhällsstegen, och detta uppfattas enligt informanterna som normalt. Detta kan kopplas samman med Närvänens resonemang kring biografiska scheman då informanternas val av både familjebildande vid ung ålder samt deras ointresse av en framgångsrik yrkeskarriär liknar respektive familjs bakgrund och sociala livsvillkor. Precis som informanternas familjer har de valt att satsa på familjen i första hand. Här vill jag dock poängtera att, utifrån informanternas resonemang anser jag att, det inte enbart är på grund av de sociala villkoren som informanterna har valt familj framför karriär. Möjligheten att göra karriär har funnits för en av informanterna då hon är akademiker, dock menar hon att intresset för detta aldrig har existerat av den orsaken att ju mer framgångsrik karriären är, desto mindre tid har man för barnen. Övriga informanter för snarlika resonemang då de menar att de dels aldrig har varit intresserade av att studera och dels att barnen blir lidande av att föräldrarna arbetar för mycket. Dessutom är informanterna överens om att barn både är meningen med livet och berikar livet på ett helt annat plan än tidigare.
Några andra mammaförebilder nämnde inte informanterna trots att tv och tidningar förmedlar många bilder kring hur man bör vara som mamma. Informanterna talar om att det i dagens föräldratidningar propageras en hel del kring att göra karriär och samtidigt vara en supermamma, vilket för dem framstår som oförenligt. De bryr sig inte särskilt mycket om vad media förmedlar för bild då de lyssnar till sig själva. Något som informanterna ofta poängterade var att man gjorde det man själv kände var rätt som mamma. Visst kan en del mammor ta till sig utav det som står i tidningar men informanterna tror att detta främst gäller unga och kanske något osäkra ”nybörjarmammor”. Till en början menar informanterna att de själva var lite osäkra då allt var nytt, men snart växer man in i rollen som mamma och man blir trygg både som mamma och som person. En informant tycker om att läsa tidningar och hon menar att lika väl som att läsa Veckorevyn läser hon gärna Vi föräldrar, lite lektyr som inte tas med för stort allvar. Att till exempel lyssna på ”Bvc-tanten” eller köpa handböcker om hur man sköter ett barn, föreföll även som något näst intill ålderdomligt, enligt informanterna. En informant har ett starkt minne från Bvc, barnavårdscentralen, då hon näst intill fick en utskällning för att hennes barn åt samma mat som hon. Barnet ville helt enkelt inte äta burkmaten som han skulle, utan tyckte bättre om husmanskosten som övriga familjen åt. Detta ansåg informanten förstorades upp på Bvc då hon menar att hon känner sitt barn bäst och vet vad han mår bra av. Jag tycker mig här se hur en slags individualiserad mammaidentitet växer fram hos informanterna då man lyssnar till sig själv och barnet i första hand. Handböcker och hjälp från Bvc är inte alls de informationskanaler man vänder sig till vid frågor kring vårdandet av sitt barn. Tilliten till sig själv och lyhördheten för sitt barn gestaltar sig tydligt här och kommer till användning vid situationer som dessa.
70 Anna-Liisa Närvänen, Temporalitet och social ordning: en tidssociologisk diskussion utifrån vårdpersonalsuppfattningar om
Sociologen Anthony Giddens diskuterar i sin bok Modernitet och självidentitet (1999) relationen mellan moderniteten och det individuella jaget samt strävan efter självidentiteten. Giddens förklarar att självidentiteten är individens tolkning av självet mot bakgrund av hennes biografi och just sökandet efter en självidentitet är någon som kännetecknar den senmodernitet vi lever i. Genom bearbetning av individens förflutna kan denne tillgodogöra sig detta inför framtiden. Den här typen av reflexivitet är allomfattande och kräver att individen med jämna mellanrum stannar upp och ställer sig själv frågor om vad som händer och sker i livet. Vidare förklarar Giddens att självförverkligandets moraliska tråd är autencitet. För att hitta sig själv innebär det att man måste vara ärlig mot sig själv.71 Giddens resonemang kring begreppet självidentitet skulle kunna liknas vid vad jag har valt att kalla för en individualiserad mammaidentitet. Enligt intervjuerna framgår det att informanterna beskriver, handlar och resonerar kring sig själva utifrån deras bakgrund, erfarenheter samt förflutna. De uppger även att de ofta stannar upp och funderar kring vilken riktning livet är på väg. Kanske är det strävan efter att vara sann mot sig själv som bidrar till att informanterna agerar och lyssna till sig själva i omhändertagandet och fostrandet av sina barn.
Trots en individualisering i mammaidentiteten blir det ändå tydligt att informanterna söker sig till den sociala gemenskapen med andra mammor. När man får barn menar informanterna att ett nytt socialt nätverk öppnas upp, mamma-grupper, babysim, Internetforum och dagis är några av de platser där nya kontakter knyts. Med barnet som gemensam nämnare finns här, enligt informanterna, möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra men detta är även en plats att få känna samhörighet med andra kvinnor som kan relatera till deras vardag. Informanterna förklarar även att det är skönt att hitta vänner som har egna barn för då kan barnen leka med varandra. ”Man kan ju inte släpa med sig två barn till ett kafé för att dricka te eftersom att barnen tycker att det är tråkigt att vistas där.” Internetforumen lyfts fram i intervjuerna som en av de bättre mötesplatserna bland mammor då man kan välja att chatta med mammor med liknande livsvillkor, till exempel kan man chatta med mammor som har barn i samma åldrar. Ytterligare en fördel med Internetforumen är att man kan kommunicera hemifrån och då krävs det inte någon större planering för att prata med andra mammor.
Ur intervjuerna framkommer svårigheter för informanterna att sätta ord på och beskriva sig själva som mammor. En informant lyfter gärna fram mamma-egenskaper som hon inte kan identifiera sig med, till exempel är hon inte en ”präktig mamma”. Med präktig mamma menar hon att det är den övergripande bilden som förmedlas från medias sida, en mamma som aldrig höjer rösten, aldrig blir upprörd och som i alla situationer kan hålla sig lugn och sansad. Detta är enligt informanten inga egenskaper som återspeglar henne som mamma. Vidare hävdar hon att hon är en normal människa och att alla normala människor blir arga och höjer rösten åt sina barn ibland. En informant hänvisar gärna till andra, till vänner, bekanta och till sin familj för en utförlig beskrivning av sig själv. Hon fortsätter med att förklara att hon troligtvis beskrivs som omtänksam och kärleksfull, vilket nog stämmer in på vad hon själv skulle säga. Richard Jenkins
förklarar, i boken Social Identity, hur formandet av den sociala identiteten ser ut. 72Det går att tyda vissa likheter med det Jenkins beskriver och det informanterna säger. Jenkins hävdar att den identitetsskapande processen dels sker genom hur man ser på sig själv och dels hur andra ser på en. Informanterna har problem med att förklara för mig hur de uppfattar sig själva som mammor, trots detta framgår ändå vilka egenskaper de inte kan identifiera sig med. Genom att de främst lyssnar till sin inre röst vid omhändertagandet och fostrandet av sina barn skapar detta en bild av hur de faktiskt ser på sig själva som mammor. Att en informant hänvisar vidare en beskrivning av sig själv som mamma och samtidigt håller med om att beskrivningen stämmer överens med hennes egna tankar om sig själv kan detta tolkas som att andras åsikter kan ha betydelse för den identitetsskapande processen. Dock bör här lyftas fram att endast vänner och familjens åsikter kring informanten som mamma har betydelse, vad utomstående människor har för åsikter, menar informanten, är inte av något värde.