4 Prövning av bygglov utanför detaljplan
4.2 Detaljplanekravet
En av förutsättningarna för att en ansökan om bygglov skall bifallas är att åtgärden inte skall föregås av detaljpla- neläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 § PBL. Enligt 5 kap. 1 § skall prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns ut- formning ske genom detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som skall förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked,
3. bebyggelse som skall förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang. Dessa bestämmelser skall tillämpas också i fråga om andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna kräver bygglov.
Detaljplan behöver dock inte upprättas i den mån till- räcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser.
Detaljplanekravet är riktat till kommunerna. I första hand syftar kravet till att skapa garantier för att prövning- en av frågor om förändring av markanvändningen skall ske i former som ger möjligheter till en samlad bedöm- ning och till insyn och påverkan från berörda intressenter.
Kravet innebär att om de ovan angivna förutsättningarna föreligger, skall prövningen ske genom detaljplan och en ansökan om bygglov skall därför ogillas i ett sådant fall att det behövs detaljplaneläggning. Härvid är kommunen inte skyldig att upprätta en detaljplan. Kommunen bestämmer själv om och när en detaljplan skall upprättas. Om å andra sidan de angivna förutsättningarna inte föreligger, får kommunen inte kräva att prövningen skall föregås av detaljplaneläggning och kan då inte åberopa detaljplanekravet som grund för avslag på en bygglovsan- sökan. Bestämmelserna om detaljplanekravet är alltså av avgörande betydelse för den enskildes rättsställning och det är synnerligen viktigt med en korrekt tillämpning av bestämmelserna.
I första hand skall alltså tillkomsten av ny sammanhållen bebyggelse prövas genom detaljplan. Omfattningen och arten av de åtgärder som avses bli genomförda är avgö- rande för hur man skall bedöma behovet av detaljplan, liksom åtgärdernas omgivningspåverkan och behovet av att samordna fysiska förhållanden. Den avsedda förän- dringen skall alltså ha en viss volym och effekt för omgiv- ningen. Kravet är emellertid inte knutet till att ett visst bestämt antal byggnader skall komma till stånd.
Om det står fullt klart att en sammanhållen bebyggelse skall tillkomma inom nära förestående tid, kan detaljplan
8 kap. 12 § 1 st 2 PBL 5 kap. 1 § 2 st PBL 5 kap. 1 § 3 st PBL Ny sammanhållen bebyggelse jfr prop. 1985/86:1 s. 552—558
krävas även för en begränsad första etapp i denna exploa- tering. Speciellt för bebyggelse inom en zon närmast utanför en större tätort, s.k. randbebyggelse, måste tids- perspektivet emellertid kunna utsträckas längre. Härmed avses den tid för vilken översiktsplanens strategiska studier gjorts, dvs. upp emot 20 år. Självfallet måste kravet hävdas med urskillning så att det inte hindrar sådana åt- gärder för vilka själva planläggningen är ovidkommande.
Den vanligaste situationen då detaljplanekravet aktuali- seras som grund för avslag på en bygglovsansökan är när ansökan avser tillkomsten av en ny enstaka byggnad. I all- mänhet bör lämpligheten i sådana fall kunna bedömas direkt i samband med prövningen av bygglov eller för- handsbesked. Det finns emellertid situationer då även en enstaka byggnads lämplighet måste prövas genom detalj- plan, nämligen om byggnadens användning får stor om- givningspåverkan eller den skall förläggas inom område med stort efterfrågetryck.
Detaljplanekravet är emellertid inte absolut i dessa fall. Kommunen kan i vissa fall pröva även sådan bebyggelse direkt i ett ärende om bygglov eller förhandsbesked. Det kan gälla t.ex. komplettering med byggnader på obebygg- da s.k. lucktomter eller nya bostäder i samband med generationsskifte i ett jordbruksföretag.
Bedömningen av om det föreligger ett bebyggelsetryck skall innefatta en framtidsaspekt. Inom tätorternas när- områden, de s.k. randzonerna, torde kunna förutsättas att det föreligger ett bebyggelsetryck. I andra fall bör bebygg- elsetrycket vara dokumenterat och ha aktualitet för att detaljplanekravet skall gälla. Kommunens avsikt att hävda krav på detaljplan inom områden med bebyggelsetryck bör normalt framgå av översiktsplanen.
Slutligen ställs krav på detaljplan för att reglera föränd- ringar eller bevarande av befintlig bebyggelse när regler- ingen måste ske i ett sammanhang. I dessa fall finns ofta redan en detaljplan som kan behöva ändras. Det är då inte 8 kap. 12 § som är tillämplig utan 11 §. I det följande förut- sätts alltså att det inte finns någon plan.
Kravet tar även i denna del i första hand sikte på kom- munens aktiva avsikter, bl.a. när det gäller stadsförnyelse och upprustning av bebyggelsen. Översiktsplanen bör till en del ge besked om var planläggning i dessa syften avses komma till stånd. Det kan emellertid vara svårt att på för- hand avgöra vilka typer av förändringar som blir aktuella och om detaljplan därför förutsätts. Förändringarna kan bl.a. inrymma förtätning av bebyggelsen i form av större tillbyggnader och insprängning av nya byggnader. Det kan också vara aktuellt med utvidgning av befintliga bebygg- elseområden till att omfatta tidigare obebyggd mark. I båda dessa fall bör regelmässigt detaljplan användas. Den bebyggelse som skall regleras i ett sammanhang behöver inte utgöras endast av den nya bebyggelse som kanske initierar planläggningen utan innefattar också den reglering som behövs för en lämplig anknytning till
Ny enstaka byggnad
Bebyggelse som skall förändras eller bevaras
bebyggelsen i grannskapet. En bedömning av när detalj- plan krävs kan alltså inte enbart utgå från omfattningen av den avsedda åtgärden utan måste också beakta i vilken fysisk miljö åtgärden avses bli genomförd.
Förekomsten av befintlig bebyggelse aktualiserar i sig inte detaljplanekravet. Avgörande för frågan om detalj- planekravet bör utlösas eller inte är vilket inflytande sam- hället behöver över bebyggelsen och dess förändringar.
De i PBL ställda kraven på byggnadernas yttre form och färg innebär att bebyggelseområden med särskilt beva- randevärde inte får förvanskas. Behövs det bestämmelser för att i ett sammanhang trygga väsentliga drag i den yttre miljön eller ett bevarande, kan detaljplan krävas. Ett sådant krav kan ibland komma att riktas mot ett mycket begränsat område, kanske t.o.m. bara för att skydda en enda byggnad.
Detaljplan skall också antas för områden med andra anläggningar än byggnader i motsvarande situationer som anges för byggnader. Det innebär t.ex. att detaljplanekra- vet gäller om flera idrotts- och fritidsanläggningar samlo- kaliseras. Likaså krävs detaljplan för enstaka anläggning med betydande omgivningspåverkan eller som skall förläggas där det råder konkurrens om marken för bebyg- gelse m.m. Detaljplan skall också upprättas om en befint- lig anläggning t.ex. behöver kompletteras med skyddsom- råden, skyddsanordningar, parkering eller en lämplig tillfart.
Om de förhållanden som utlöser kravet på detaljplan redan på ett tillräckligt sätt är reglerade genom områdes- bestämmelser, gäller inte detaljplanekravet. Områdesbe- stämmelserna måste dock givetvis ha ett tillräckligt omfattande och preciserat innehåll för att kravet på detaljplan skall kunna efterges.