4 Prövning av bygglov utanför detaljplan
4.4 Prövning mot övriga bestämmelser i 2 kap PBL
Av bestämmelserna i 2 kap. PBL återstår att redovisa 3 och 4 §§. I dessa behandlas frågorna om var bebyggelse skall lokaliseras och hur bebyggelsemiljön skall utformas inom områden med sammanhållen bebyggelse. Dessa bestäm- melser är främst inriktade på planläggning för bebyggelse, men de är även tillämpliga på prövningen i bygglovsären- den. De rör allmänt frågor om skydd för miljön och män- niskors hälsa och säkerhet.
Bygglovprövning gäller lokalisering, yttre utformning och användning. De tekniska egenskaperna behandlas i samband med bygganmälan.
Lokalisering av bebyggelse
Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. de boendes och övrigas hälsa, 2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftförore- ningar samt bullerstörningar.
jfr prop1997/98:45 del 2 s. 36 f. och prop. 1985/86:3 s. 172
Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämp- ligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihus- hållningen.
Markens lämplighet skall bedömas med hänsyn till den bebyggelse som avses komma till stånd. De flesta kraven kan naturligtvis uppfyllas genom åtgärder av olika slag. Utgångspunkten är emellertid att den mark som avses användas för bebyggelse skall ha naturliga förutsättningar för att de angivna kraven skall kunna uppfyllas. Extraordi- nära åtgärder skall inte behöva vidtas.
Kraven inrymmer i stor utsträckning ekonomiska över- väganden. När man bedömer om ett område är lämpat för bebyggelse med hänsyn till möjligheterna att ordna t.ex. trafik samt vattenförsörjning och avlopp, handlar det i huvudsak om att beräkna investerings- och driftskostna- derna för erforderliga anläggningar. Visar beräkningarna att kostnaderna skulle bli onormalt höga, bör inte områ- det användas för bebyggelse.
Dessa uttalanden i förarbetena torde i första hand ta sikte på planläggning för sammanhållen bebyggelse och är inte reservationslöst tillämpbara på enstaka byggnader utanför sådana områden.
När det gäller att bedöma möjligheterna att ordna olika former av samhällsservice, handlar det oftast om kommu- nalekonomiska överväganden. Kommunerna har enligt olika lagar ett betydande serviceansvar gentemot sina medborgare. Kommunernas bedömning av möjligheterna att bereda service i olika delar av kommunen skall tillmä- tas stor betydelse när frågor om marks användning till be- byggelse skall avgöras. Det är emellertid angeläget att kommunen alltid motiverar ett eventuellt avslag genom att ange i vilket avseende bebyggelsen är olämplig i det speciella fallet.
I praxis har ställts krav på underlagsmaterial för att kommunerna skall kunna vägra bygglov med hänvisning till kommunalekonomiska konsekvenser.
När det gäller jord-, berg- och grundvattenförhållanden förutsätts att kommunen i underlaget för översiktsplanen redovisar geotekniska och andra undersökningar som har utförts och har betydelse för att bedöma markens lämp- lighet för bebyggelse. Av särskild betydelse är redovis- ningen av områden som kan bedömas vara olämpliga på grund av t.ex. risk för jordskred, bergras, stora sättningar, onormal förändring av grundvattennivån och stora ler- djup.
Bestämmelsen om bullerstörningar får betydelse t.ex. när frågan om bebyggelse aktualiseras i närheten av befintliga eller planerade vägtrafikleder eller flygfält. Vilka bullernivåer som kan accepteras beror på vilken typ av bebyggelse det är fråga om, vilka bullerdämpande åtgär- der som kan vidtas osv.
Kravet på beaktande av energiförsörjnings- och energi- hushållningsaspekter har sin främsta betydelse när det
2 kap. 3 § 2 st PBL jfr prop. 1985/86:1 s. 472 f. jfr prop. 1985/86:1 s. 271 och 473 jfr prop. 1985/86:1 s. 473 f.
gäller större bebyggelsegrupper, men det gäller i och för sig även lokalisering av enstaka byggnader.
Se även Boverkets allmänna råd 1995:5, Bättre plats för arbete (i samarbete med Naturvårdsverket, Räddningsver- ket och Socialstyrelsen).
Bebyggelsemiljöns utformning
Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av 1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt
mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begrän- sa verkningarna av stridshandlingar,
3. hushållning med energi och vatten samt goda klima- tiska och hygieniska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö, 5. parker och andra grönområden,
6. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området,
7. förändringar och kompletteringar.
Inom eller i nära anslutning till områden med samman- hållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anord- na en rimlig samhällsservice och kommersiell service.
Flertalet av bestämmelserna har en direkt motsvarighet i de krav på enstaka byggnader, tomter och allmänna plats- er som finns i 3 kap. PBL och i BVL. Skillnaden är främst att bestämmelserna i 2 kap. 4 § gäller vid beslut som avser hela bebyggelseområden. Bestämmelserna i paragrafen skall tillämpas inte bara vid planläggning utan även vid andra ärenden enligt PBL såsom beslut om bygglov och förhandsbesked och de gäller både för ny bebyggelse och vid ändring eller komplettering av befintliga bebyggelse- miljöer.
Det bör erinras om att bestämmelserna inte skall tilläm- pas vid prövning av vissa kompletteringsåtgärder (se avsnitt 4.6).
I det följande skall bara göras de kommentarer som direkt tar sikte på hela miljöns utformning. I övrigt hänvisas till respektive bestämmelse i 3 kap. PBL och numera i BVL (se avsnitten 4.8 och 7.1).
Brandskyddsaspekter som bör beaktas när bebyggelse- miljön utformas är exempelvis möjligheterna att förebyg- ga uppkomsten av brand, trygga utrymningen samt förhindra spridning och underlätta släckning av brand.
När det gäller kravet på betryggande säkerhet mot tra- fikolyckor bör särskilt beaktas hur bebyggelsen lokaliseras i förhållande till gator och vägar och hur utfarterna ordnas.
Civilförsvarets intressen sammanfaller i huvudsak med intresset att upprätthålla grundläggande krav på brandsä- kerhet m.m.
2 kap. 4 § 1 st PBL
2 kap. 4 § 2 st PBL
jfr prop. 1985/86:1 s. 474 ff.
Bestämmelsen om goda klimatförhållanden innebär bl.a. att områden för lek och rekreativ utevistelse bör orienteras så att de blir solbelysta i tillräcklig omfattning och att vindförhållandena på platsen beaktas.
Hänsynen till behovet av goda hygieniska förhållanden innebär att ljud-, ljus- och luftförhållanden inte får tillåtas ge upphov till dåliga hygieniska förhållanden i närmiljön. Det kan bli nödvändigt att ta särskild hänsyn till placer- ingen av enskilda byggnader m.m. i vissa fall. Det är t.ex. olämpligt att placera skolor, barnstugor, bostadshotell för äldre eller rekreationsområden i alltför nära anslutning till intensivt utnyttjade trafikleder.
I kravet avseende trafikförsörjning och trafikmiljö ligger även hänsynstagande till behovet av väl utformade och lokaliserade parkeringsutrymmen och varuleveransförhål- landen.
Kravet avseende parker och andra grönområden har tillkommit för att understryka grönområdenas betydelse vid bebyggelsemiljöns utformning.
Kravet på tillgänglighet och användbarhet är en sam- manfattning av de krav som i detta avseende ställs i 2 § första stycket 8 BVL och 12 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., BVF, på byggnadsverk samt i 3 kap. 15 och 18 §§ PBL på tomter och allmänna platser.