Enligt Thomas Achen ökade under 1970- och 1980-talen medvetenheten kring de etiska och miljömässiga problemen i samband med spridningen och tillämp-ningen av bioteknik och genteknik. Denna medvetenhet spred sig från USA till Europa och i mitten på 1980-talet initierade flera europeiska länder diverse lag-stiftningsprocesser för att reglera användningen av den nya tekniken. Detta gäller även Sverige. Den centrala frågan, enligt Achen, var de etiska ställningstagandena till tekniken, och lagstiftningsarbetet handlade mycket om att utarbeta etiska principer för verksamheten och att sammanväga dessa med politiska hänsyn. Det gällde att finna en balans mellan ”för lite” och ”för mycket” rättslig reglering. För
441 Nordqvist 2006, s. 32-33, 42-43. 442 Barr 2009, s. 65-68.
12
lite reglering kunde leda till att man tappade kontrollen över teknikens utveck-ling och praktiska tillämpning, medan man med för mycket reglering riskerade att förhindra och till och med förstöra teknikens medicinska och industriella potential.443
Ann-Sofie Bakshi påpekar att oron för teknikens möjligheter löper som en röd tråd genom det moderna samhällets historia. Industrialiseringen med dess natur-vetenskapliga och tekniska upptäckter har medfört såväl optimism och framtids-tro som pessimism och rädsla.444 Bakshi menar att all teknik kan förstås utifrån två dikotoma förhållningssätt – en teknikoptimistisk och en teknikpessimistisk. Den teknikoptimistiska ser teknikens möjligheter, betonar dess positiva effekter och ser ljust på framtiden. Den teknikpessimistiska talar istället om brottet med naturen och samhällets värderingar och präglas av en rädsla och osäkerhet inför teknikens användning. Diskursen om teknikens (o)möjligheter inrymmer således både en utopisk och en dystopisk samhällssyn som kämpar om tolkningsföreträ-det.445 Inställningen till gen- och bioteknik kan alltså sägas ligga i spänningsfältet mellan möjlighet och risk, eller mellan tilltro och misstanke för att använda Bak-shis ord. Bio- och gentekniken har gjort det möjligt att diagnostisera sjukdomar, utveckla nya läkemedel och förbättra jordbruket, men omges också av olika före-ställningar om faror och risker. Idag ses exempelvis stamcellsforskning som något kontroversiellt, medierna larmar om farorna med genmodifierade livsmedel och miljöforskare varnar för de störningar i den ekologiska balansen som växtföräd-lingen kan medföra. Det är mot bakgrund av den teknologiska diskursens inne-boende spänningar som jag menar att diskussionerna kring reproduktionstekno-logins utveckling ska förstås. Enligt Petra Liljestrand blossade en sådan diskussion upp i början på 1980-talet till följd av det så kallade Haparandafallet som jag beskrev i inledningskapitlet. Fallet startade en intensiv politisk och medial debatt om reproduktionsteknologins möjligheter och risker.446
Tidningen Ottar utgav 1981 ett specialnummer om ”konstgjord befruktning”
som finns på många svenska bibliotek. Ottar ges ut av Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och är inriktad på att diskutera frågor som rör sexualitet och samlevnad. Temanumret, som fått namnet Drivhusbarn: Om spermabanker,
inse-mination, fosterdiagnostik och andra manipulationer med fortplantningen, handlar
443 Achen 1997, s. 3-5.
444 Ett exempel på detta är införandet av maskiner i fabrikerna och den allt mer automatise-rade tillverkningsprocessen. Maskinerna ansågs beröva människor på jobb och vara farliga och skadliga för hälsan. Samtidigt skapade de också nya arbetstillfällen, underlättade arbetet och ökade produktionen. Ett annat exempel är utvecklingen inom kärnfysiken som har medfört tillverkningen av atombomben men också möjligheten att framställa energi genom kärnkraft. Liknande exempel är uppfinnandet av bilen, införandet av elektriciteten och framväxten av informationstekniken. Bakshi 2000, s. 11-12.
445 Bakshi 2000, s. 246. Se även Strathern 1995, s. 41-47. 446 Liljestrand 1990, s. 75-80.
1
om olika aspekter av den nya reproduktionsteknologin och artiklarna tar upp för- och nackdelarna med bland annat fosterdiagnostik, insemination, sperma-banker, surrogatmoderskap och ”andra manipulationer med fortplantingen”.447
Anledningen till varför jag har valt att låta min förstudie handla om denna skrift är att jag anser att den på ett tydligt sätt belyser den ambivalenta hållningen till reproduktionsteknologi som präglade debatten under denna tid.448 I förordet diskuterar redaktörerna de senaste årens utveckling på det reproduktionsteknolo-giska området och varnar för konsekvenserna:
Insemination kan vara av godo. Den ger barnlösa par möjlighet att få barn. Men den kan
också vara ett farligt sätt att ta skapelsen i egna händer. Donatorer, spermagivare, kan väljas
rasmässigt, elitistiskt. Det har vi sett exempel på i Sverige redan. Vi får okända superfäder. Till rättslösa barn – eftersom det inte finns några som helst lagar som ger skydd åt insemina-tionsbarn, t.ex. i vårdnads- och arvstvister.449
Många av artiklarna i specialnumret genomsyras av en teknikrädsla, skepsis och oro. Inseminationerna framställs som en tvivelaktig verksamhet som kan nyttjas av människor med suspekta motiv. Donatorer och läkare utmålas som oansvariga och omoraliska genom citat som ”Insemination är inget etiskt problem”, ”Den politiska klåfingrigheten får inte komma och förstöra det som vi har byggt upp” och ”[D]et känns roligt att alstra barn”.450 Läsarna varnas för onaturliga metoder, galna experiment och science fiction. Artikelförfattarna uttrycker farhågor för att den nya tekniken ska användas för att specialkonstruera människor och skapa ett elitsamhälle och i både text och bild förekommer kopplingar till rasbiologi och nazism (exempelvis genom en bild på ett hakkors).451 Det spekuleras i teknikens utveckling och framtida konsekvenser: spermabanker med nobelpristagare som donatorer, möjligheten att välja kön på fostret, kloning av människor och andra oönskade avarter. I en artikel diskuteras möjligheterna att låta foster utvecklas i behållare istället för i livmodern, i en annan berättas det om en schimpans som inseminerats med mänsklig sperma och i en tredje oroar man sig för att forskarna ska råka skapa ett Frankensteins monster.452 Budskapet tycks vara att det kan vara farligt att manipulera naturens ordning. I detta debattklimat skulle alltså inse-minationsutredningen genom att ta hänsyn till etiska och medicinska aspekter försöka utarbeta ett lagförslag.
447 Ottar 1981:2. Samtliga artiklar i numret är författade av de två redaktörerna Marie-Louise Steiner och Holger Nilén.
448 Tidskriften Ottar är inte inkluderad i Liljestrands studie, som i första hand är inriktad på nyhetsmedia och dagspress. Liljestrand 1990, s. 312-314.
449 Ottar 1981:2, s. 2.
450 Ottar 1981:2, s. 45-46, 54-62. 451 Ottar 1981:2, s. 48-53. 452 Ottar 1981:2, s. 1-2, 50, 76-89.
1