Precis som med adoption så syftar assisterad befruktning till att skapa familjer, föräldrar och barn. Även ART-familjen omges med föreställningar kring vad som är den lämpliga och önskvärda familjen. I detta sammanhang är det därför in-tressant att undersöka om, och i så fall hur, talet om familjen har förändrats sedan 1960-talets adoptionsutredning, och vad som skiljer eller förenar synen på adoptivfamiljen och ART-familjen. Den politiska kontext i vilken 1980-talets inseminationsutredning verkade såg på många sätt annorlunda ut jämfört med 1960-talet. Om jämlikhet mellan könen på 1960-talet var en radikal vision så hade jämställdheten enligt Christina Florin och Bengt Nilsson institutionaliserats under 1980-talet.453 Kvinnors lönearbete hade ökat markant, tvåförsörjarfamiljen blivit norm, den offentliga sektorn byggts ut (och enligt Hirdman blivit till en kvinnoarbetsmarknad) och därmed hade även antalet dagis- och förskoleplatser blivit mångdubbelt fler.454 Roger Klinth har studerat de politiska diskussionerna kring föräldraförsäkringens utformning under denna tid, och han menar att det aktiva faderskapet uppvärderats och att pappaledighet nu sågs som både önsk-värd och betydelsefull.455 Samtidigt betonar såväl Hirdman och Klinth som Åsa Lundqvist och Christine Roman att talet om jämställdhet i mångt och mycket var en retorisk strategi. I realiteten var det fortfarande långt kvar till det jämställda samhället.456 Jag menar att det ändå går att argumentera för att jämställdhetssträ-vandet medförde en förändrad syn på familjen, och det är mot denna bakgrund som föreställningarna kring den lämpliga och önskvärda familjen kan förstås. I det här avsnittet studerar jag således synen på ART-familjen och med vilka tekni-ker denna avvikande familjepraktik disciplineras och normaliseras.
Mellan tradition och modernitet
Jan Johansson menar att när en utredning tillsätts för att undersöka ett nytt soci-alt fenomen är det ett sätt att politisera en fråga och också ett sätt att försöka kon-trollera ett tidigare oreglerat fält.457 Tillsättningen av inseminationsutredningen på 1980-talet kan alltså ses som ett försök att reglera inseminationsverksamheten och förändra en praxis som uppfattades som oönskad och kanske rent av oetisk. Det ökade användandet av reproduktionsteknologi, teknikens snabba utveckling
453 Florin & Nilsson 2000, s. 8. 454 Hirdman 2001, s. 176-177. 455 Klinth 2002, s. 301-305.
456 Hirdman 1988; Klinth 2002, s. 304-305; Lundqvist & Roman 2008, s. 228-229. 457 J. Johansson 1992, s. 3.
1
och det uppmärksammade Haparandafallet bidrog enligt utredningen till att en lagstiftning ansågs vara nödvändig.458 Utredningen kan därmed tolkas som ett motstånd mot denna förändring och dess oönskade konsekvenser. Motståndet behöver dock inte enbart förstås som något negativt, som att det rör sig om ett bakåtsträvande synsätt eller ett försök att stoppa verksamheten. Lika gärna kan utredningens arbete uppfattas som ett reformarbete i syfte att modernisera verk-samheten i enlighet med det rådande samhällets normer. I min analys kommer jag att läsa utredningsmaterialet utifrån båda dessa perspektiv.
Ett sätt att skriva fram något som nytt och annorlunda är att använda sig av den historiska narrationen, vilket utredningen gör. I historiken över insemina-tionsverksamhetens framväxt skriver utredningen: ”Från år 1834 finns en säker uppgift om att ett barn fötts efter inseminationsbehandling. Redan på 1860-talet togs insemination upp bland läkare i USA och Frankrike som en tänkt behand-lingsform. Det var då i första hand fråga om makeinsemination. Givarinsemina-tion har förekommit i Sverige sedan i vart fall 1920-talet.”459 Därefter fortsätter utredningen med att beskriva verksamhetens utveckling i Sverige och berättar att första gången inseminationerna blev föremål för politikernas intresse var i mitten av 1940-talet då en utredning tillsattes för att undersöka behovet av en lagstift-ning som reglerade området. Utredlagstift-ningen presenterade efter sju års arbete sitt betänkande, SOU 1953:9.460 Jag läser det som att det är mot detta betänkande samt nuvarande praxis på inseminationsområdet som den senare utredningen formulerar sitt lagförslag. Jag kommer därför i det följande att jämföra de två utredningarnas resonemang.
För det första slår 1953 års utredning fast att det kan finnas flera skäl till var-för någon ansöker om en inseminationsbehandling och att det därvar-för finns flera aspekter att ta hänsyn till vid en eventuell lagstiftning.
Insemination kan äga rum under väsentligt skilda förutsättningar och har med hänsyn därtill olika karaktär. Vid sterilitet i äktenskap kan ibland graviditet framkallas genom insemina-tion med äkta makens säd. Vidare kan i äktenskap, där befruktning icke kan åstadkommas med äkta makens säd, insemination ske med säd från annan än äkta mannen. Även makar vilka icke äro sterila kunna, om hos äkta maken finnes ärftligt sjukdomsanlag eller liknande egenskap, önska insemination med säd från annan man. Slutligen kan det inträffa, att inse-mination begäres av ogift kvinna.461
Insemination med makens sperma kallar utredningen för homolog insemination och används donerad sperma (antingen på en gift eller ogift kvinna) kallas det för heterolog insemination. Utredningen påpekar dock att heterolog insemination
458 SOU 1983:42, s. 13-15. 459 SOU 1983:42, s. 31. 460 SOU 1983:42, s. 32-34. 461 SOU 1953: 9, s. 11.
16
på gift och ogift kvinna måste hållas isär och behandlas som olika problem.462
Utredningens resonemang utmynnar så småningom i ett lagförslag i vilket anges att i första hand gifta kvinnor ska ha tillgång till inseminationsbehandlingen.463
I min jämförelse mellan de två utredningarna framkommer att på några punk-ter är den äldre och den yngre utredningen överens, men på väsentliga punkpunk-ter skiljer sig resonemangen åt. Den äldre utredningen menar att lagen endast ska omfatta äkta makar, medan den nya utredningen även vill inkludera ogifta men samboende par.464 Om lagförslaget i SOU 1953:9 skriver den nya utredningen: ”Förslaget utgår enligt den tidens synsätt från att kvinnan vill och skall föda barn och att detta skall ske inom äktenskapet. Kommittén var inte odelat positiv till insemination och förordade en restriktiv lagstiftning.”465 I och med denna historiebeskrivning menar jag att 1980-talets utredning försöker positionera sig mot äldre tiders kvinnosyn och familjeideal och istället ge en bild av sig själv som modern, upplyst och jämställd, det vill säga goda egenskaper som ligger i tiden.466
Den äldre utredningens lagförslag avfärdas därmed som någonting som står för ett förlegat synsätt, medan det nya förslaget ska uppfattas som ett brott mot det gamla.
Utredningen kritiserar även adoptionslagen, som ju inte tillåter samboende par att adoptera tillsammans och menar att: ”De svenska adoptionsbestämmel-serna har inte följt med i den senaste utvecklingen på familjelagstiftningens om-råde”.467 Således formulerar utredningen sitt lagförslag även mot adoptionslagen och tidigare adoptionsutredningar.
Även om flera paralleller kan dras mellan adoption och givarinsemination anser vi det inte nödvändigt att i nu ifrågavarande hänseende göra lagstiftningen likformig. Vi anser det istäl-let rimligt att lagstiftningen på ett realistiskt sätt överensstämmer med samhälistäl-lets syn i fråga om mönstret för familjebildning. I konsekvens med detta bör det godtas att såväl gifta som ogifta samboende kvinnor får tillgång till givarinsemination.468
Analogin mellan adoption och givarinsemination återkommer gång på gång i utredningsmaterialet och är som jag ser det ett sätt att kategorisera och begriplig-göra inseminationsfamiljen. Dessa två familjeformer likställs av utredningen och konstrueras som en motsats till den normala och naturliga familjen. Därmed kan den också motivera att inseminations- och adoptivfamiljen bör hanteras på liknande sätt. När det gäller samboende pars föräldraskap är dock utredningen
462 SOU 1953:9, s. 11-12. 463 SOU 1953: 9, s. 9. 464 SOU 1983:42, s. 22. 465 SOU 1983:42, s. 32.
466 Se t.ex. Florin & Nilsson 2000; Klinth 2002; Lundqvist 2007, s. 246-249; Eilard2008. 467 SOU 1983:42, s. 69.
1
noga med att påpeka att adoption och insemination inte alltid behöver anses vara samma sak eller bedömas på liknande sätt. Adoptionslagen framställs i det hänseendet som utdaterad, och därför bör inseminationslagen enligt utredningen få en annan utformning.
Den nya utredningen vill alltså att inseminationer även ska få utföras på sam-boende par. Utredningens anspråk på att vara modern och upplyst destabiliserar på så vis dikotomin gift/ogift i utpekandet av den lämpliga familjen. Däremot ska ensamstående kvinnor och lesbiska inte omfattas av lagstiftningen anser utred-ningen, eftersom barn anses behöva föräldrar av båda könen.
Utredningen föreslår att givarinsemination tillåts på både gifta kvinnor och ogifta kvin-nor som sambor med en man. Däremot föreslås att givarinsemination på en ensamstående kvinna eller en kvinna, som lever i ett lesbiskt förhållande, inte skall vara tillåtet. Detta ställningstagande grundas på att ett barn enligt utredningens uppfattning behöver både en faders- och en modersgestalt för att ha de bästa förutsättningarna att växa upp under goda förhållanden.469
I utredningens lagförslag anges tydligt att insemination endast ska få utföras på en kvinna som lever tillsammans med en man. I det avseendet menar jag att 1980-talets utredning kan ses som striktare än den från 1950-talet. Även den äldre utredningen framhåller förvisso att lagen endast ska omfatta gifta par, men den vill inte helt och hållet förbjuda insemination på ogifta och/eller ensamstå-ende kvinnor. I SOU 1953:9 står det:
Ur barnets synpunkt synas betänkligheter tala mot insemination på ogift kvinna; den om-ständigheten att barnet kommer att sakna fader måste innebära en risk för barnets sunda och lyckliga utveckling och medför ekonomiskt att barnet får underhålls- och arvsrätt endast i förhållande till modern. Dessa betänkligheter kunna självfallet vara av större eller mindre styrka beroende på kvinnans personliga egenskaper och ekonomiska ställning. De sakkun-niga anse för sin del, att skälen mot insemination på ogift kvinna överväga. Framför allt finna de sakkunniga olämpligt, att antalet utomäktenskapliga barn utan känd fader skulle ökas. Å andra sidan anse de sakkunniga ur principiell synpunkt betänkligt att ingripa med ett förbud på detta ömtåliga område. […] De sakkunniga finna därför icke tillräckligt motiverat att överhuvud meddela några bestämmelser om insemination på ogift kvinna.470
1950-talets utredning är alltså av den åsikten att vissa ogifta kvinnor kan vara lämpliga som föräldrar – om de har rätt egenskaper och god ekonomi – och vill därför inte införa ett förbud mot att ogifta kvinnor insemineras. Enligt 1980-talets utredning ska detta vara förbjudet.471 Den nyare utredningen är dock inte av åsikten att lagen även ska förbjuda ensamstående och lesbiska att inseminera sig utomlands eller i hemmet, trots att de barn som kommer till efter en sådan
469 SOU 1983:42, s. 15. 470 SOU 1953: 9, s. 74-75. 471 SOU 1983:42, s. 22-23.
1
insemination också riskerar att växa upp utan en fadersgestalt. Det är endast till-gången till den offentligt bekostade sjukvården som dessa kvinnor ska utestängas från.
Det lagförslag som presenteras av 1980-talets utredning skiljer sig i detta av-seende även från adoptionslagstiftningen. I kapitlet om utlandsadoptionerna vi-sade jag hur tvåsamhetsnormen utmanades då den ställdes mot begreppsparet samboende/ensamstående. Enligt adoptionsutredningen skulle ensamstående ha möjlighet att adoptera, men inte samboende par. I den nya inseminationsutred-ningen överordnas istället de samboende paren de ensamstående. Utredinseminationsutred-ningen är medveten om denna diskrepans:
Det kan mot detta hävdas att samhället vid adoption godtar att ensamstående får barn. Vi anser emellertid inte att situationen vid insemination och adoption är helt jämförbar i detta hänseende. En bärande tanke när det gällt att tillåta en ensamstående att adoptera har varit att det finns barn som behöver tas om hand. Denna situation föreligger inte vid insemina-tion.472
Återigen används alltså adoptionsanalogin, men inte heller i detta fall anses be-stämmelserna i adoptionslagen vara applicerbara på inseminationsverksamheten med argumentet att det vid en adoption redan finns ett barn att ta hand om. Jag förstår det som att när det redan finns ett barn behöver man alltså inte vara lika restriktiv. Reproduktionsmetoden avgör således vilka som ska ses som lämpliga föräldrar.
Jag tolkar det som att inseminationsutredningen definierar det goda föräldra-skapet som tvåsamt i ännu högre grad än de tidigare utredningarna, vilket för-klarar inställningen att enbart kvinnor som lever med en man ska få tillgång till behandlingen. Att alla barn har ett behov av både en far och en mor blir den sanning om barns behov som 1980-talets utredning (re)producerar. Förvisso är utredningen medveten om att många barn föds varje år utan att ha en känd far, men ser inte detta som ett godtagbart argument för att tillåta insemination på ensamstående.
I Sverige föds drygt 90 000 barn om året. Den övervägande delen av dessa har vid födseln en känd far. Vid givarinsemination på en ensamstående kvinna är det redan från början förutsatt att ett barn kommer att födas till världen utan att ha en fadersgestalt. Det kan hävdas att tusentals barn ändå föds varje år utan att ha en känd far. Det är emellertid en annan sak om samhället medverkar till att barnet redan från början berövas en fadersgestalt.473
När det gällde samboende pars rätt till insemination åberopade utredningen det rådande samhällets syn på familjebildning och samlivsmönster, men i fallet med insemination på ensamstående används alltså inte förekomsten av ensamstående
472 SOU 1983:42, s. 70. 473 SOU 1983:42, s. 69-70.
1
mödrar som ett argument för att detta ska vara tillåtet. Här kan alltså utredning-ens förslag inte sägas vara i samklang med familjepraktikerna i det omgivande samhället. Att det inte är en självklarhet att ensamstående kvinnor ska nekas tillgång till insemination framkommer om man studerar utredningsdirektivet. I direktivet är utgångspunkten inte att kvinnan nödvändigtvis måste ha en make eller sambo, utan där står att utredningen ”bör också överväga vilka regler som kan behövas av hänsyn till givaren, kvinnan och i förekommande fall hennes make eller sambo”.474 Att utredningens lagförslag om att enbart par ska ha rätt till behandlingen ändå antogs menar jag visar på en förskjutning inom den fa-miljepolitiska diskursen mot att i ännu större utsträckning försöka skapa ideala familjer som bygger på tvåsamhet.
Hur kan den ökade betoningen på tvåsamheten förstås? Jag menar att det handlar om en ny syn på föräldraskap i allmänhet och faderskap i synnerhet. Enligt Helena Bergman och Barbara Hobson har fädernas roll i den traditionella kärnfamiljen förändrats över tid. Fäderna som tidigare i första hand sågs som familjeförsörjare har i det senmoderna samhället fått ökade förväntningar på sig att ta ett större ansvar för barn och hushållsarbete.475 Roger Klinth har undersökt framväxten av den svenska pappapolitiken. Med begreppet pappapolitik menas den politiska ambitionen att förändra mäns förhållningssätt till familj och barn och skapa jämställda fäder som tar ansvar för omvårdnaden om barnen.476 Det handlade om att, med Roger Klinths ord, ”skaffa mamma jobb och göra pappa med barn”.477 Talet om fäders betydelse för barnen blev därmed strategiskt be-tydelsefullt för många av jämställdhetsförespråkarna. Genom att upplösa sym-biosen mellan mor och barn kunde kvinnors yrkesarbete legitimeras och ökad jämställdhet uppnås.478 Utredningens betoning på faderskapet skulle alltså kunna förstås som en strävan efter ökad jämställdhet.
I det senmoderna Sverige har jämställdhet blivit en målsättning som genom-syrar hela samhället. Strävan efter jämställdhet är dock ingen oskyldig företeelse. Jämställdhetspolitik kan ses som en form av disciplinering som riktar sig mot både kvinnor och män. Jämställdhetsbegreppet har kritiserats av queerteoretiska forskare för att det riskerar att reproducera föreställningar kring kön och sexuali-tet och att upprätthålla det heterosexuella samlivet som norm. Exempelvis Ulrika Dahl pekar på begreppets problematiska sidor. Hon kritiserar att den jämställd-hetspolitik som syftar till jämlika relationer mellan kvinnor och män alltid utgår från heterosexualitet som norm och att talet om jämställdhet döljer andra rela-tioner och maktordningar. Enligt Dahl förutsätter jämställdheten att kvinnligt
474 SOU 1983:42, s. 25.
475 Bergman & Hobson 2002, s. 93. 476 Klinth 2002, s. 49.
477 Klinth 2002, s. 17. 478 Klinth 2002, s. 83.
1
och manligt skapas i binär opposition till varandra, men även i kontrast till det som uppfattas som onormalt och avvikande. Därmed synliggör hon också det paradoxala i att jämställdhetspolitiken upprätthåller den ordning som den strävar efter att förändra.479
Även Klinth har uppmärksammat jämställdhetens paradoxer. Han menar att för att kunna understryka vikten av att barnet har tillgång till både sin mor och sin far krävs en förståelse av moderskapet och faderskapet som i grunden olika. Enligt honom blev därför en komplementär genusordning som betonar skillna-den mellan kvinnor och män gångbar för jämställdhetsförespråkarna i föräldra-försäkringsdebatten, ett synsätt som stöddes inte minst av den etablerade psy-kologin.480 Dikotomin moderskap/faderskap genomgick därmed en förändring. Tidigare kan moderskapets sägas ha haft en överordnad ställning i fråga om bar-nens välbefinnande, men i och med den nya pappapolitiken blir begreppen mer jämställda. De är dock fortfarande olika. Genom att konstruera moderskapet och faderskapet som olika, men lika nödvändiga, fick faderskapet från 1970-talet och framåt sin naturliga plats i familjeprojektet, menar Klinth.481 Jag anser att detta resonemang går att överföra på inseminationsfrågan. Inseminationsutredningens betoning på tvåsamhet kan alltså sägas förstärka föreställningarna kring vad som är kvinnliga och manliga egenskaper, samtidigt som föräldraskap inte längre ko-das som i första hand kvinnligt utan som jämställt. Därigenom upprätthåller utredningens tal om tvåsamhet både traditionella och moderna samlevnadsstruk-turer och inseminationsfamiljen konstrueras både som naturlig och traditionell
och modern och upplyst.
Närvaron av en fader behöver dock inte alltid vara positivt menar Christine Roman. I vissa fall har uppvärderingar av faderskapet skett på bekostnad av kvin-nors intressen och rättigheter.482 Petra Liljestrand hävdar att så är fallet när det gäller inseminationsutredningen. Liljestrand tror inte att inseminationsfrågan främst handlade om barnets bästa. Talet om barnets bästa kan, enligt Liljestrand, ses som en ”rökridå” för att dölja att det egentligen handlar om patriarkatets vilja att bibehålla makten över reproduktionen.483 Liljestrand är mycket kritisk mot utredningens förslag att förhindra ensamstående och lesbiska par att skaffa barn genom insemination. Utifrån sin feministiska patriarkatsteori tolkar hon syftet med inseminationsutredningen som ett sätt att kontrollera och förtrycka kvinnor. Liljestrand menar att kvinnoförtrycket och förtrycket av homosexuella
479 Dahl 2005, s. 68. 480 Klinth 2002, s. 63. 481 Klinth 2002, s. 84-87.
482 Som exempel lyfter Roman fram vårdnadstvister där begrepp som jämställdhet och barnets bästa använts för att stärka mäns rättigheter, vilket ibland har fått som konsekvens att kvinnor och barn i en utsatt situation har farit ännu mer illa. Roman 2008, s. 113.
11
härstammar ur samma källa. Detta förtryck kommer enligt henne att fortgå så länge ensamstående och lesbiska marginaliseras, exkluderas och förnekas rättighe-ter enbart på grund av att de inte är tillsammans med en man.484
Jag menar att en patriarkatsteori som enbart utgår från mäns förtryck av kvin-nor inte är tillräcklig när det handlar om att förstå inseminationsfrågan som en fråga om makt och kontroll. Med mitt maktperspektiv där makt ses som något relationellt och intersektionellt blir analysen av den sociala styrningen mer kom-plex.485 Inseminationsfrågan såsom utredningen identifierade, beskrev och han-terade den var inte enbart en kvinnofråga. Det var inte kvinnornas förmåga att bli goda mödrar eller moderskapet i sig som ifrågasattes. Snarare framställde ut-redningen det som en fråga om barnet och barnets bästa, vilket definierades som behovet av både en moders- och en fadersgestalt. Det var dessutom inte alla män som skulle omfattas av lagen, utan endast de män som levde tillsammans med en kvinna. Vidare kan inseminationsutredningens lagförslag ses som en försämring för spermadonatorerna som inte längre kunde välja om de ville vara anonyma. Således var det inte endast kvinnorna som skulle disciplineras genom att förmås skaffa barn tillsammans med en man, utan även männen genom förväntningarna att de skulle vara närvarande, engagerade och ansvarstagande fäder och goda