I avhandlingen återkommer några centrala begrepp som jag här vill presentera närmare och definiera; nämligen familj, släktskap, nation och välfärdsstat. Jag menar att det som förenar dessa begrepp är olika föreställningar kring tillhörighet och ursprung. Begreppen kan ses som både teoretiska och empiriska, i bemärkel-sen att de inte bara används i teoretiska sammanhang utan också i ett mer vardag-ligt språk. De återfinns alltså både i den teoretiska litteratur jag utgår från och i de politiska diskussioner som utgör mitt källmaterial. Jag är – som framgår ovan – intresserad av hur synen på familj, släktskap, nation och välfärdsstat förändras i mitt material under den undersökta tidsperioden. Syftet med det här avsnittet är att föra en diskussion kring hur dessa begrepp kan användas som analytiska verktyg.
Föränderliga familjepraktiker och kärnfamiljens hegemoni
Vad är en familj? Vilka kan bilda en familj och vem bestämmer det? Och hur ser föreställningarna kring den ideala familjen ut? Det var de ursprungliga frågorna som ledde mig in i det här avhandlingsprojektet. Både min kandidat- och magis-teruppsats i historia handlade om socialdemokratin och abortfrågan och därmed grundlades tidigt ett intresse för reproduktionspolitiska frågor.59 Framför allt fas-cinerades jag av statens intresse för hur vi lever våra liv och med vilka, och varför det har varit så viktigt att försöka kontrollera familjebildning och barnafödande. Medan jag studerade den svenska abortpolitiken blev jag också medveten om att det vi kallar för familj inte är något självklart eller naturgivet. Familjen är en konstruktion som ständigt förändras både till form och till innehåll, och som ser olika ut i olika historiska, rumsliga, sociala och kulturella kontexter. Men före-ställningarna om familjen skiftar inte bara mellan olika sammanhang, utan också mellan olika individer. Familjebegreppet har således ingen entydig innebörd. Samtidigt är familj i dagens västerländska samhälle ett normativt laddat be-grepp med associationer till en särskild samlevnadsform, nämligen kärnfamiljen. Att slentrianmässigt och oproblematiserat tala om ”familj” eller till och med om ”familjen” i bestämd form döljer att det finns många olika familjekonstellationer. David Morgan har därför föreslagit att vi istället ska tala om familjepraktiker, ett mer dynamiskt begrepp, som antyder att familj är något som görs och som stän-digt förändras, snarare än något som är statiskt och oföränderligt.60 Jag ansluter mig till detta synsätt och vill plädera för ett inkluderande familjebegrepp, som inte utgår från en på förhand given definition av hur olika individers familjer ser ut eller fungerar.
Det som kan sägas förena olika familjepraktiker är att de bygger på någon form av samhörighet. Det kan vara biologiska band, gemensamma resurser, ju-ridiska överenskommelser, intima förbindelser eller nätverksliknande sociala re-lationer. Ofta överlappar dessa olika former av samhörighet varandra.61 Johan Asplund problematiserar familjen utifrån den tyska sociologen Ferdinand Tön-nies begreppspar Gemeinschaft och Gesellschaft. Med Gemeinschaft avses en ge-menskap byggd på vänskap, släktskap, kärlek och solidaritet där grundläggande behov och känslor tillgodoses, medan Gesellschaft är en sammanslutning präglad av rationalitet, individualism och egennytta. Enligt Asplund är det felaktigt att, såsom Tönnies, tro att familjen enbart är en Gemeinschaft. Familjen baseras på
59 Jonsson 2002; Jonsson 2004.
60 Morgan 1996. För liknande tankegångar se även Smart & Neale 1999; Ahlberg 2008. 61 Ahlberg 2008, s. 16.
komplexa relationer som kan innefatta både Gemeinschaft och Gesellschaft. Fa-miljen kan därmed fylla flera funktioner, både i individens liv och i samhället.62
Tanken om familjen som samhällets naturliga fundament är en föreställning som skär tvärs igenom det västerländska samhället. Familjen anses spela en viktig roll inte bara i den enskildes liv, utan också i byggandet och sammanhållandet av den samhälleliga gemenskapen. Kopplingen mellan familj och samhälle blir därmed tydlig i en familje- eller befolkningspolitisk diskurs. Genom ideologi och praktik har staten försökt reglera familjelivet genom att uppmuntra vissa former av familjebildningar och motverka andra. I det moderna västerländska samhället har kärnfamiljen intagit en särställning genom att fungera som norm och ideal. Detta menar bland andra Linda Nicholson, som utifrån ett kritiskt perspektiv har studerat bilden av kärnfamiljen.63
Den gängse bilden av kärnfamiljen är ett föräldrapar och deras barn som lever tillsammans.Barnen antas vara föräldrarnas genetiska avkomma och blodsbandet ger upphov till en känsla av samhörighet och likhet. Föräldrarna är hierarkiskt överställda sina barn och deras ansvar är att sörja för barnens omsorg och upp-fostran och att insocialisera dem i samhället. Föräldraskapet inom kärnfamiljen bygger på tvåsamhet och är ”exklusivt”, det vill säga ett barn kan inte ha mer än två (biologiska, juridiska och sociala) föräldrar och inte mer än en mor och en far. Vidare kan begrepp som heterosexualitet, tvåsamhet, monogami, äktenskap och reproduktion knytas till föräldraskapet. Moderskap och faderskap ses som två komplementära roller, där mannen traditionellt sett haft den överordnade rollen. Mannen är ansvarig för det produktiva arbetet medan kvinnan ansvarar för reproduktionen. Idealet om den manliga familjeförsörjaren och den kvinnliga husmodern kan sägas härstamma från de övre samhällsklasserna, och är mer fram-trädande i vissa historiska och sociala kontexter än i andra.64 I konstruktionen av kärnfamiljen blir således sociala kategorier såsom kön, sexualitet, klass, generation och biologiskt ursprung betydelsefulla, men även ras, etnicitet och nationalitet. Transrasiala familjebildningar har i många fall setts som mindre önskvärda och ibland till och med förbjudits, enligt Mary Lyndon Shanley.65 Normskapandet sker också alltid i en viss geografisk och kulturell kontext. Den bild som målats upp här är ett uttryck för en specifik vit, svensk och västerländsk förståelse av familjen. Att kärnfamiljen är ett västerländskt ideal har påpekats bland annat av feministiska antropologer som studerat konstruktioner av familjen i andra delar av världen.66
62 Asplund 1991, s. 20. 63 Nicholson 1997, s. 27-28.
64 För en utförligare problematisering kring bilden av kärnfamiljen se t.ex. Lundin 1997, s. 24-28; Nicholson 1997, s. 27-40; Shanley 2001, s. 1-10; Roman 2004, s. 37-62.
65 Shanley 2001, s. 2.
I ovanstående resonemang framstår kärnfamiljen som en tämligen statisk och oföränderlig familjeform. Nicholson poängterar dock att synen på kärnfamiljen såväl som familjelivets praktiker inte är beständiga, och att det kan vara proble-matiskt att försöka särskilja mellan så kallade traditionella och alternativa famil-jebildningar.67 Enligt Patricia Hill Collins framhålls kärnfamiljen i det moderna samhället som norm och ideal eftersom den uppfattats som något evigt och na-turligt. Naturliggörandet av kärnfamiljen innebär dock en risk för att samhälleliga ojämlikheter reproduceras.68 Att kärnfamiljen ses som det normala och naturliga kan få som konsekvens att andra familjeformer betraktas som sämre eller mindre äkta. Hill Collins kallar kärnfamiljen för ”a privileged social location”, eftersom denna familjeform tenderar att gynnas politiskt, ekonomiskt och socialt.69 Detta gör det möjligt att tala om ett slags kärnfamiljens hegemoni som hjälper till att strukturera människors tankevärd och påverkar sättet att organisera arbete, famil-jeliv och välfärd. Det finns med andra ord all anledning att fundera kring kärn-familjens roll som norm och ideal och hur det kan tänkas ha påverkat utsagorna i mitt källmaterial. Genom att undersöka hur familjens gränser konstrueras och kontrolleras genom reproduktionspolitiken, och hur olika individer konstitueras eller inte konstitueras som familjemedlemmar, vill jag visa hur utredningarna upprätthåller eller utmanar kärnfamiljens hegemoni.
Kärnfamiljen har betraktats och beskrivits på olika sätt inom den samhälls-orienterade familjeforskningen. Den har lyfts fram både som någonting positivt och som någonting negativt. Särskilt i tider av ekonomisk och social oro finner vi diskussioner kring kärnfamiljens betydelse. Ofta återkommer tanken om att familjen befinner sig i kris. Under 1970-talet fick familjeforskningen ett upp-sving till följd av förändrade samhällsstrukturer och samlevnadsformer. I debat-ten ryckte många in till kärnfamiljens försvar. Kulturkonservativa familjeforskare såg den traditionella kärnfamiljen som en trygg plats för kärlek och tillgivenhet som nu hotades av modernitetens individualism, ett hårdnande samhällsklimat och ekonomiska realiteter. En av dessa var Christopher Lasch, som beskrev hur familjelivet i det moderna samhället allt mer kom att röra sig från det privata till det offentliga och bli till föremål för statliga interventioner, social ingenjörskonst och diverse experter inom exempelvis psykologi, barnavård och samlevnadskun-skap. Enligt Lasch borde staten inte blanda sig i familjelivet.70
I motsats till de kulturkonservativa familjeforskarna stod kulturradikalerna, som attackerade myten om den naturliga och harmoniska kärnfamiljen som den ultimata samlevnadsformen. David Cooper myntade begreppet ”the death of the
67 Nicholson 1997, s. 40. Se även T. Johansson 2009, s. 82-88. 68 Hill Collins 2000, s. 158-159.
69 Hill Collins 2000, s. 156-157.
6
family”, och menade att föräldrar överförde sina neuroser och problem på barnen. Cooper utmålade familjen som en skadlig samhällsinstitution som reproducerade psykisk ohälsa.71 Inte minst kom kritiken av kärnfamiljen från feministiskt håll. Feministiska teoretiker, såsom Kate Millet, Shulamith Firestone, Ann Oakley och Adrienne Rich, såg kärnfamiljen som en plats för könsförtryck och exploatering av kvinnor. I ett skandinaviskt sammanhang brukar Harriet Holter, Edmund Dahlström och Rita Liljeström framhållas som centrala gestalter för den feminis-tiska familjeforskningen. Kritiken riktade sig mot kärnfamiljen som samlevnads-form, men också mot familjeforskningen i sig, som anklagades för att osynliggöra kvinnors villkor och inte inkludera makt och kön i analysen.72
Efter hand övergavs analyser som utgår från att familjen är patriarkal och kvinnoförtryckande. Christine Roman menar att orsaken till detta är att det inte längre ansågs vara möjligt att begagna sig av universalistiska teorier om vad en familj är och vad den fyller för funktion genom att göra svepande generaliseringar över tid och rum. Kritiken kom exempelvis från marxistiska, svarta och lesbiska feminister, som menade att den generaliserade en begränsad grupp kvinnors erfa-renheter av familjelivet och inte tog hänsyn till att familjerelationer inte innebär detsamma för alla.73 Enligt Margareta Bäck-Wiklund fick familjeforskningen en nytändning under 1990-talet, både inom feministisk forskning och inom andra discipliner. Då började familjen studeras ur nya perspektiv, exempelvis med hjälp av modernitetsteoretiska, postmoderna och normkritiska teorier, och frågor som handlade om genus, sexualitet, kropp och identitet hamnade i fokus.74 Idag har forskningsfältet också kommit att utvidgas till att innefatta nya undersöknings-områden och familjepraktiker.75 Det är i ljuset av denna utveckling som avhand-lingens teoretiska utgångspunkter ska förstås.
Härstamningens logik och biologismens återkomst
Släkt och familj är två nära sammanlänkade begrepp. Liksom familjen kan släk-ten ses som en gemenskap i vilken juridiska, ekonomiska, emotionella och/eller biologiska band är det som förenar människor. Precis som med familjebegreppet är det inte givet hur släkten ska definieras. I detta ansluter jag mig till de
släkt-71 Cooper 19släkt-71. Se även Laing & Esterson 1970.
72 Se t.ex. Dahlström 1968; Millet 1970; Firestone 1970; Holter 1973; Liljeström 1973; Oakley 1974;Rich 1976; Barrett & McIntosh 1982; Thorne & Yalom 1982.
73 Roman 2004, s. 138-140. Se även Okin 1997. 74 Bäck-Wiklund 2003, s. 21.
75 Forskning som undersöker föreställningar och normer kring olika familjepraktiker är ett myck-et stort område som jag inte tänker försöka redogöra för här. Jag kommer dock att komma in på en del av denna forskning längre fram, inte minst när jag diskuterar studiet av adoption och reproduktionsteknologi.
skapsforskare som ser släktskap som en konstruktion som varierar i tid och rum, vilket innebär att synen på släktskap skiljer sig mellan olika tider och platser, och mellan olika grupper och individer.76 Resonemanget om familjepraktiker och att familjerelationer är något som görs och som ständigt förändras menar jag därför kan appliceras även på släkten. Jag skulle därför vilja tala om släktskapande. Släktskapandet är framför allt en fråga om avgränsning och vilka som ska anses tillhöra släkten eller inte. Här finns det olika synsätt, förklarar Christer Win-berg och David Gaunt. För vissa utgörs släktingarna endast av biologiskt länkade personer, medan andra även inkluderar ingifta och deras familjer. Några ser de närmaste anhöriga som sin släkt (t.ex. far- och morföräldrar, föräldrarnas syskon och deras barn, ens egna barn och syskon och deras barn), medan andra också inkluderar sysslingar, bryllingar, pysslingar och så vidare. Släktskap kan också räknas genom ett kön (patrilineärt eller matrilineärt) eller bägge (bilateralt). Hur släktskapet förstås i ett samhälle eller i en grupp får konsekvenser exempelvis för individens medborgarskap, arvsrätt och efternamn, men också för synen på äktenskapshinder och incest.77 Gaunt menar att föreställningarna kring släkt och familj hänger samman med mentalitetsstrukturer och materiella villkor. Exem-pelvis har släktskap varit mer betydelsefullt för adelsfamiljer och bönder, för vilka arv av jord var viktigt än för de jordlösa klasserna.78 Ett annat exempel är barn födda utom äktenskap. Enligt lagen ansågs inte den biologiske fadern till ett oäk-ta barn vara besläkoäk-tad med barnet. Barnet hade därmed inte rätt till exempelvis försörjning eller arv efter honom. Att ett barn var biologiskt länkat till en man var alltså utan betydelse, det var den sociala kontexten som barnet tillkommit i – i eller utanför ett äktenskap – som avgjorde släktskapet.79
Den aspekt av släktskapandet som är mest relevant för min studie handlar om spänningarna mellan biologi och socialitet. Susanne Lundin är intresserad av släktskapet som kulturellt fenomen och har noterat att vår tids upptagenhet av blodsband är en historiskt sett ung företeelse och att dagens barnlösa tycks eftersträva en biologisk äkthet som inte har någon motsvarighet i det äldre svens-ka bondesamhället.80 Även Lynn Åkesson framhåller att det i det senmoderna västerländska samhället har skett en ökad fokusering på biologiska band mellan människor, delvis på bekostnad av de sociala. Enligt Åkesson inrymde det äldre bondesamhällets familjeideal både biologiska och symboliskt skapade band mel-lan förälder och barn, men i många fall prioriterades det sociala föräldraskapet
76 Gaunt 1996, s. 188-200; Åkesson 2000, s. 92-95.
77 Winberg 1985, s. 14-17; Gaunt 1996, s. 211-241, 267-279, 345-347 . 78 Gaunt 1996, s. 269.
79 Ett oäkta barn hade inte heller rätt till arv efter modern enligt 1734 års grundlag, däremot var modern juridiskt och ekonomiskt ansvarig för barnet. Bergman 2003, s. 59-62. Se även Strathern 1995, s. 52.
framför det biologiska. Den som uppfostrade barnet ansågs också vara den rätta föräldern.81
Hur släktskapande ska förstås har studerats inte minst av antropologer. En av de mer inflytelserika forskarna på detta område är David Schneider. Schneider menar att synen på släktskap skiljer sig åt mellan olika kulturer, men att den mo-derna, västerländska förståelsen av släktskap främst bygger på biologiska och juri-diska band (”substance and code”). Dock konstaterar han att uppfattningen om vad släktskap är kommer att förändras om vetenskapen gör nya upptäckter.82 ”If science discovers new facts about biogenetic relationship, then that is what kin-ship is and was all along, although it may not have been known at the time.”83
Detta uttalande har intresserat efterföljande släktskapsantropologer, bland an-dra Marilyn Strathern, som bygger vidare på Schneiders resonemang. Strathern har framför allt problematiserat synen på släktskapande utifrån framväxten av nya reproduktionsteknologier. Förvisso hävdar inte Strathern att den västerländska släktskapsförståelsen har ändrats radikalt i och med teknologins utveckling, men att den möjliggjort nya sätt att tänka kring familjebildning och släkttillhörighet. Strathern argumenterar för att reproduktionsteknologi och andra former av bio-teknik ifrågasätter föreställningarna om vad som är naturligt och hon framhåller att även naturen, kroppen och biologin kan ses som konstruktioner.84 Strathern kan ses som en av föregångsgestalterna för forskningsfältet ”new kinship studies” som växt fram under de senaste två, tre decennierna. Enligt Jeanette Edwards handlar denna forskningsinriktning om att problematisera synen på biologins överordnade roll i släktskapandet och ifrågasätta biologisk determinism.85
Biotekniken i dess olika former har alltså utmanat vår förståelse av vad som är naturligt, men samtidigt har den också medfört ett ökat intresse för biologiska och genetiska förklaringsmodeller. Detta intresse har inneburit att biologismen har fått en starkare ställning i det senmoderna samhället, något som problemati-serats av flera forskare.86 Enligt ett biologistiskt synsätt kan en individs egenska-per och handlingar i första hand förklaras utifrån den biologiska bakgrunden eller den genetiska uppsättningen snarare än utifrån sociala faktorer (därav benäm-ningen biologisk eller genetisk determinism). Biologism är egentligen ingen ny företeelse. Dorothy Nelkin och Susan Lindee ser påfallande många likheter
mel-81 Åkesson 2000, s. 93.
82 Schneider 1980 [1968], s. 28; Schneider 1984, s. 155-177. 83 Schneider 1984, s. 23.
84 Strathern 1992, s. 14-20; Strathern 1995, s. 5. Se även Franklin 1997; Franklin & Ragoné 1998; Carsten 2005.
85 Edwards 2009, s. 3.
lan dagens intresse för biologisk-genetiska förklaringar och äldre tiders biologism (exempelvis rasbiologi och socialdarwinism).87
Den ökade betoningen på biologi och genetik märks inte bara inom veten-skapen utan också i människors vardag. Nelkin och Lindee anser att biologismen har blivit en ny sorts ideologi som ger svar på existentiella frågor och skänker individen mening i tillvaron. Därmed har det biologisk-genetiska ursprunget blivit viktigt för identiteten och självförståelsen. Detta har enligt Nelkin och Lindee medfört en ökad längtan efter att få ett barn som är biologiskt och gene-tiskt länkat till en själv.88 Det har också bidragit till att faderskapstest blivit allt populärare, liksom släktforskning och adopterades sökande efter rötter.89 På så sätt går det att tala om en sorts biologisk-genetisk hegemoni, där blodsband ses som överordnade andra sociala relationer. Detta kan få som konsekvens att andra släktskapsförhållanden riskerar att betraktas som sämre eller mindre äkta, vilket framhålls av bland andra Ashley Lebner. Inte minst drabbar detta adoptivfamiljer och ART-familjer.90 Biologismen skapar således skillnad och ojämlikheter mellan olika individer och grupper. Nina Lykke menar att det biologistiska synsättet har använts i många olika sammanhang som politiskt redskap för att legitimera ojäm-likhet och diskriminering utifrån exempelvis kön, sexualitet, ras, ursprung, ålder och kroppslig funktion.91 Det finns alltså all anledning att fundera på om och i så fall hur ett biologistiskt synsätt reproduceras i utredningstexterna och vad detta får för diskursiva konsekvenser.
Nationalismens kulturella grammatik
Nation är ett begrepp som också kan förstås utifrån föreställningar kring tillhö-righet och ursprung. Nationen är, enligt Anthony Smith, en kulturellt homogen grupp (det vill säga ett ”folk” eller ”ethnie” som Smith kallar det) som gör anspråk på ett visst territorium. Denna geografiska plats är det som vanligen kallas för nationalstaten. Det som binder folket till varandra och till platsen är en känsla av solidaritet och tillhörighet.92 Benedict Anderson har utforskat hur denna känsla uppstår och har myntat begreppet ”den föreställda gemenskapen” för att illustrera att nationen är en konstruktion som bygger på tanken om att alla invånare har
87 Genterapi innebär att en eller flera nya gener införs i cellerna i en organism och på så sätt kan defekta gener repareras och arvsmassan förändras.
88 Nelkin & Lindee 1995, s. 58-66. Se även Lundin 1995. 89 Nelkin & Lindee 1995, s. 66-78. Se även Howell 2006, s. 118. 90 Lebner 2000, s. 376.
91 Lykke 2000, s. 1.
92 Smith 1995, s. 57. Begreppet nationalstat kan problematiseras, eftersom det i praktiken sällan råder en överensstämmelse mellan folk, nation och stat.
något gemensamt och känner tillhörighet med varandra trots att de egentligen inte är bekanta och aldrig har träffats.93 Den känslan som både Smith och Ander-son beskriver kan kallas för nationalism.
Nationalismen brukar beskrivas som den ideologi som under 1700- och 1800-talen ledde till skapandet av nationalstaterna och vars hyllande av historien och fosterlandet har sina rötter i romantiken. Vissa forskare, exempelvis Ulrich Beck, hävdar att senmoderniteten präglas av globalisering och upplösandet av nations-gränser, vilket skulle innebära att nationalstaten börjar spela ut sin roll. Därmed ses nationalismen som en förlegad ideologi som inte hör hemma i den nya världs-ordningen.94 Anderson framhåller dock att nationalismens tidevarv långt ifrån är över. Tvärtom är den nationalistiska ideologin ytterst närvarande idag, även om