Den första statliga utredningen som behandlar assisterad befruktning resulterade i SOU 1953:9 Förslag till lagstiftning om insemination. I december 1947 tillkalla-des fem sakkunniga för att ”verkställa utredning rörande de rättsliga och medicin-ska frågor som ha samband med artificiell insemination”.423 Bland de sakkunniga fanns jurister, läkare och teologer. I betänkandet diskuteras inseminationsverk-samheten i läkarpraxis, rättsläget i Sverige och utomlands, rättsställningen för
12
barn, föräldrar och donator, tystnadsplikten samt straffbestämmelser.424 Det lag-förslag som presenterades, men som dock aldrig antogs, skulle gälla gifta par och innebära att insemination endast fick äga rum på sjukhus av anställda läkare med specialutbildning i gynekologi, att läkaren skulle utse en lämplig donator och att maken måste samtycka till att behandlingen utfördes. Framför allt betonades att donatorn skulle ha rätt att vara anonym.425
Nästan tre decennier senare blev frågan återigen aktuell för det statliga ut-redningsväsendet. Inseminationsutredningen tillsattes den 3 december 1981 och som ordförande utsågs Tor Sverne, som tidigare varit ansvarig för utredningen om barnets rätt.426 Till hjälp hade han ett antal sakkunniga och experter, bland an-nat jurister, läkare, psykologer och teologer. Utredningens direktiv var följande: ”Utredaren bör i den utsträckning det är möjligt kartlägga omfattningen av och formerna för artificiella inseminationer i Sverige. Med denna kartläggning som underlag bör utredaren ta ställning till om det behövs reglering för själva verk-samheten som sådan och hur en sådan reglering i så fall bör utformas. Av bety-delse för detta ställningstagande är bl.a. de synpunkter av etisk och medicinsk natur som kan anläggas på en verksamhet av detta slag.”427
Utredningen valde att dela upp arbetet i två omgångar. Huvudbetänkandet är
SOU 1983:42 Barn genom insemination, i vilken utredningen diskuterar de
infer-tilitetsbehandlingar där sperma förs in i en kvinnas livmoder för befruktning av hennes ägg. I betänkandet redogör utredningen för inseminationsverksamheten i Sverige och i utlandet. Den diskuterar vilka krav som bör ställas på de sökande och på donatorerna, hur faderskapet ska fastställas och om barnet ska ha rätt att få veta sitt ursprung. Lagförslaget som presenteras innebär bland annat att insemination endast får utföras på en gift eller en samboende kvinna, att hennes make eller sambo ska anses vara barnets far, att donatorn inte ska kunna vara anonym och att barnet ska ha rätt att få information om honom när det uppnått tillräcklig mognad. Förslaget antogs av riksdagen 1984 och Sverige fick då sin första inseminationslag – som också var den första av sitt slag i världen.428 I det andra betänkandet, SOU 1985:5 Barn genom befruktning utanför kroppen m.m., diskuteras befruktning av ägg utanför en kvinnas kropp som sedan förs in – im-planteras – i hennes livmoder för fortsatt utveckling. Betänkandet tar upp IVF, äggdonation, surrogatmoderskap, frysning av befruktade ägg och embryobanker. De lagförslag som utredningen framför i detta betänkande antogs och ledde också till en lagstiftning.429 424 SOU 1953:9, s. 5. 425 SOU 1953:9, s. 9. 426 SOU 1978:10; SOU 1979:63. 427 SOU 1983:42, s. 25. 428 SFS 1984:1140. 429 SFS 1988:711.
12
Utredningen från 1950-talet har inte i någon större utsträckning varit före-mål för den tidigare forskningens intresse.430 Däremot har 1980-talets utredning studerats av flera forskare. Petra Liljestrand har i sin avhandling kartlagt debat-ten kring donatorinseminationer i början på 1980-talet. I avhandlingen under-söker hon hur debattörer, journalister och politiker talade om inseminationerna och hur man såg på donatorer, föräldrar och barns rättigheter. Det analyserade materialet består av en stor mängd pressmaterial, intervjuer och politiska doku-ment (däribland SOU 1983:42).431 Även om Liljestrand i sin analys utgår från ett feministiskt perspektiv så skiljer sig hennes teoretiska ansats från min. Det Liljestrand intresserar sig för är frågor kring förtryck, underordning och hur pa-triarkatet begränsar kvinnors handlingsutrymme. Patriarkatsbegreppet är ganska vagt definierat hos Liljestrand, men utgångspunkten är att alla kvinnor är för-tryckta som kvinnor medan män inte är förför-tryckta som män.432 Den restriktiva inseminationslagen tolkar hon som ett uttryck för mäns förtryck av kvinnor och ett försök att upprätthålla den traditionella, heterosexuella kärnfamiljen.433 Hur föreställningar kring andra kategoriseringar än kön och sexualitet samspelar i förtrycket av kvinnorna diskuteras inte. Inte heller intresserar sig Liljestrand för social styrning. Vilka makttekniker och normaliseringsprocesser som skapar och upprätthåller de könsmässiga skillnaderna är inte i fokus i hennes studie. Även metodologiskt skiljer sig min och Liljestrands studie åt. Liljestrand har ett socialantropologiskt förhållningssätt till sitt studieobjekt och närmar sig den svenska inseminationspolitiken från ett amerikanskt perspektiv då hon är bosatt och verksam i USA sedan många år. Den metod som Liljestrand arbetar efter går ut på att kartlägga de sociala strukturer och ”cultural scripts” (värderingar, egen-skaper och beteenden) som ligger till grund för ett visst samhälle och utifrån dessa antaganden dra slutsatser om olika fenomen. En viktig uppgift för Liljestrand blir därmed att först slå fast vad som är typiskt ”svenskt” för att sedan utifrån detta kunna ge en förklaring till inseminationsdebattens och sedermera lagens utform-ning.434 Liljestrand gör en närläsning av källmaterialet utifrån Grounded Theory, en metod som kan ses som en form av empirism och därmed står i direkt motsats till ett poststrukturalistiskt förhållningssätt.435 Enligt min mening är Liljestrands avhandling förvisso både intressant och relevant för min studie, men även något problematisk då hennes teoretiska och metodologiska utgångspunkter medför en
430 Anna Singer är den enda som har undersökt SOU 1953:9. Hennes studie och hur jag förhål-ler mig till den problematiseras i inledningskapitlet under rubriken ”Ömsesidigt befruktande forskningsfält”. 431 Liljestrand 1990, s. 81. 432 Liljestrand 1990, s. 301-302. 433 Liljestrand 1990, s. 232-237. 434 Liljestrand 1990, s. 27-33. 435 Liljestrand 1990, s. 304-311.
1
essentialiserande och statisk syn på studieobjektet. I min avhandling är jag mer intresserad av hur synen på sociala fenomen skapas och förändras.
Riita Burrell är forskare i medicinsk juridik och har på uppdrag av Nordiska ministerrådet sammanställt en rapport om assisterad befruktning. I rapporten går Burrell igenom de nordiska ländernas lagstiftning på det reproduktionstek-nologiska området och gör en jämförande analys. Hennes genomgång visar att reglerna skiljer sig väldigt mycket åt mellan de olika länderna. Norge anses ha den striktaste lagen medan Finland helt saknar lagstiftning på området. Sverige placerar sig enligt Burrell mitt emellan, men har under de senaste två decennierna gått mot ett allt mer tillåtande regelverk.436
Som förklaring till lagarnas utformning lyfter Burrell fram de politiska om-ständigheter som rådde vid deras tillkomst. Exempelvis pekar Burrell på lagstift-ningens tidpunkt och menar att orsaken till varför den svenska inseminationsla-gen blev så restriktiv var för att den skrevs i början på 1980-talet då osäkerheten kring tekniken fortfarande var stor.437 Även vilka aktörer som var involverade och hur stort inflytande de hade har varit av betydelse menar Burrell.438 Andra faktorer som kan ha påverkat lagstiftarnas beslut är allmänhetens inställning i frågan, medias rapportering och eventuella positiva eller negativa händelser som föregått lagen.439 I Sverige spelade exempelvis det så kallade Haparandafallet (som jag beskrev i inledningskapitlet) en betydande roll. De skillnader som inte går att förklara utifrån dessa variabler antar Burrell beror på ”kulturella skillnader som går djupare än tekniken i sig”, men vilka de skulle tänkas vara anser hon inte sig kunna svara på inom ramen för sin studie.440 Även Burrells studie finner jag in-tressant och relevant, inte minst på grund av jämförelsen med de andra nordiska länderna. Som jag ser det är Burrell i första hand inriktad på att undersöka policy-processer i strikt statsvetenskaplig mening (hon studerar både SOU 1983:42 och SOU 1985:5). Studien ger en god överblick över hur den svenska lagstiftningen växt fram, men saknar ett maktkritiskt perspektiv. Föreställningar kring exem-pelvis kön, sexualitet, etnicitet, nationalitet, tillhörighet, släktskap och ursprung problematiseras inte.
Petra Nordqvist är genusvetare och sociolog och har skrivit en artikel som berör inseminationslagens uppkomst (utifrån SOU 1983:42). Liksom Liljestrand kommer Nordqvist fram till att den svenska lagstiftningen förstärkte det domi-nerande familjeidealet och den manliga kontrollen över familj, reproduktion
436 Burrell 2006, s. 11-15. (Sedan rapporten utkom har flera av de nordiska ländernas lagstift-ningar ändrats, exempelvis har Finland fått en striktare lag och Sverige och Norge en allt mer tillåtande lag.)
437 Burrell 2006, s. 76-77. 438 Burrell 2006, s. 80. 439 Burrell 2006, s. 83. 440 Burrell 2006, s. 86.
11
och kvinnlig sexualitet, men Nordqvist utgår i sin analys från queerteori istället för patriarkatsteori.441 I motsats till Liljestrand och Burrell förs ingen diskussion kring omständigheterna runt lagens tillkomst och inte heller sätts frågan in i en vidare historisk kontext, vilket är förståeligt med tanke på artikelns ringa omfatt-ning. Den historiska kontextualiseringen är dock något jag saknar när det gäller samtliga studier i denna forskningsgenomgång, vilket kanske kan förklaras av att de inte är genomförda av historiker.
Detta gäller i lika hög grad den artikel som författats av den danska genusveta-ren Bonnie Barr. Barrs artikel är det senaste bidraget till forskningen och handlar om den politiska debatten kring assisterad befruktning såsom den kan utläsas i utredningar (SOU 1983:42 och SOU 1985:5), propositioner och lagtext.442
Det är en för mig relevant artikel eftersom den undersöker normskapandet kring familj och familjebildning, men på grund av dess deskriptiva karaktär är den kan-ske mer att betrakta som en forskningsrapport än en vetenskaplig artikel. Det sak-nas en metodologisk diskussion kring teori och tillvägagångssätt och slutsatserna bygger till största delen på andras forskningsresultat. Barr hänvisar till Burrell och Nordqvist, men anmärkningsvärt nog inte till Liljestrand, som ändå måste anses vara den som hittills har gjort det mest omfattande historiska undersökningen av svensk inseminationspolitik. Den tidigare forskningen har alltså berört flera frågor som intresserar mig, men som framgår av ovanstående genomgång kan diskussionen fördjupas, och framför allt kan mina teoretiska och metodologiska utgångspunkter ge svar på andra typer av frågor. Eftersom den tidigare forsk-ningen inte har inkluderat SOU 1953:9 i sina studier menar jag också att min analys kan ge en djupare historisk förståelse genom sin tidsmässiga spännvidd.