Den föreliggande undersökningen åskådliggör den lärares och elevers ömsesidiga inverkan på varandras tankegångar om skolans historieämne och möjligen deras allmänna uppfattningar om det förflutna. För lärarnas uppfattningar framstår eleverna som viktiga, eftersom lärarna menar att det är elevernas behov som skall mötas genom historieundervisningen.
Beroende på influenser ifrån till exempel lärarnas olika utbildningar defi-nieras dock vad eleverna behöver på olika sätt. De olika beskrivningarna av historieundervisningens syfte utgör grunden för lärarkategorierna elev- respektive ämnesorienterad.
Eleverna är viktiga för lärarna genom att de påverkar lärarnas erfarenhe-ter från sin undervisning. Arbetssätt som lärarna anser fungera åerfarenhe-ter- åter-kommer medan undervisningsmetoder som provas men inte åstadkom-mer önskade resultat undviks längre fram i yrkesbanan. Förutom de egna uppfattningarna om vilka arbetssätt som passar dem menar lärarna att elevernas respons medför att de successivt förändrar sina undervis-ningsmetoder, något som ligger i linje med till exempel Nygrens samt Schüllerqvist och Osbecks studier. Dessa undersökningar beskriver för-ändringarna som gällande alla aspekter av lärares didaktiska tänkande.405 Hos de lärare som ingår i denna studie tycks inte vad-frågan ingå i denna process på det sätt som hur-frågan gör. För de historielärare som anser sig ha ett långvarigt och stort historieintresse är i stället den personliga uppfattningen om vad som är spännande och intressant i det förflutna av avgörande betydelse för stoffurvalet.406 Den didaktiska vad-frågan står alltså under inflytande av andra faktorer än till exempel den egna
under-405 Schüllerqvist och Osbeck, s. 210ff; Nygren, Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, s. 91ff.
406 Att lärarnas historieintresse påverkar deras yrkesverksamhet stämmer väl överens med en av Silvias beskrivningar av intresset som en del av personligheten samt ett bestående engagemang för något som påverkar individens sysselsättning eller livsmål. Se Silvia s. 3f.
visningens utfall, den egna historievetenskapliga utbildningen eller sko-lans styrdokument.
Majoriteten av de elever som deltog i den föreliggande studien uppskattar både historieämnet i stort och sin historielärare, ett förhållande som även presenteras i andra svenska och internationella undersökningar. Dessa studier förklarar elevernas attityd med att de gillar sin lärares personlig-het, och även undervisningsmetoderna framstår som viktiga.407 Att lära-rens sätt att behandla sina elever samt hur han eller hon organiserar un-dervisningen är av betydelse är måhända inget anmärkningsvärt men väl att stoffurvalet verkar ha ringa betydelse för de flesta elevers uppfattning-ar.
En möjlig förklaring till detta förhållande är att eleverna inte separerar arbetssättet från innehållet, något som åskådliggörs i Biddulph & Adeys undersökning. När elever beskriver ett tema som behandlas i undervis-ningen och som tilltalar dem är det arbetssättet som uppskattas. Proces-sen är viktigare än innehållet.408 Vidare kan det noteras att undervis-ningsmetodens betydelse för elevernas attityder framstår som viktig i studier där elever och lärare i huvudsak delar bakgrund eller ingår i samma historiekultur, så även i den föreliggande studien. Lärarna och eleverna antas ha liknande bakgrund, och det framkommer inte några större skillnader i vad de betraktar som intressant och alltså viktigt i his-torieundervisningen. I sammanhang där olikheterna mellan lärares och elevers bakggrund är större, till exempel i Epsteins nordamerikanska stu-die, diskuteras inte arbetssätten. I stället framställs lärarnas och elever-nas syn på det förflutna, och vilket stoff som prioriteras under lektioner-na, som betydelsefullt för hur historieundervisningen uppfattas.
I Epsteins undersökning är det centrala att elever ur en annan etnisk grupp än läraren inte förändrar sina tolkningar av historien genom sko-lans historieundervisning, eftersom denna ligger långt ifrån deras egen förförståelse.409 Epstein kan sägas empiriskt visa vad Dewey menar med att undervisning skall gälla sådant som är relevant för eleverna.410 Epsteins minoritetselever söker sin egen grupps historia i andra sam-manhang än skolans undervisning som därmed får en biroll för deras för-ståelse av det förflutna och sin plats i samhället. Epsteins studie åskådlig-gör att framför allt stoffet bör väljas eller anpassas för elevernas behov
407 Se bland annat: Berggren och Johansson, s. 82; Harris och Haydn, s. 321, 325; Poulsen, s. 168ff.
408 Mary Biddulph & Ken Adey, ”Pupil Perceptions of Effective Teaching and Subject Rele-vance in History and Geography at Key Stage 3” Research in education nr. 71 (2004), s. 3.
409 Epstein, s. 86ff, 112f.
410 Dewey, s. 124.
om ramarna för förståelse skall förändras och om ett historieintresse skall skapas eller bibehållas. Ett för eleverna lämpligt arbetssätt är inte till-räckligt om deras egna uppfattningar om vad som är relevant i historien väsentligen skiljer sig lärarens.
Vad eleverna lär sig är inte något som studeras i denna undersökning, men väl de förutsättningar för lärande som elevers och lärares uppfatt-ningar utgör. Med stöd av till exempel Martons tankar om att något som skall läras måste upplevas som meningsfullt för den lärande kan det kon-stateras att eftersom de medverkande lärarnas och elevernas uppfatt-ningar om vad som är intressant, och därmed meningsfullt, är likartade så råder goda förutsättningar för elevernas lärande. För ett mindre antal elever finns troligen hinder i form av skillnader mellan lärares och elevers uppfattningar om vad historieundervisningen skall innehålla, hinder som beskrivs i Epsteins studie. Det tycks dock föreligga mindre olikheter i de svenska elevernas och lärarnas bakgrunder än vad fallet är i den nord-amerikanska kontexten.411 De skillnader som ändå förekommer mellan lärarnas och elevernas liv utanför klassrummet formar måhända olika uppfattningar om syftet med att studera historia, men verkar inte skapa lika stor variation om vad studierna bör omfatta.412
Jag vill mena att denna studie visar att läraren är viktig för elevens upp-fattning om skolans historieämne, men genom att elevernas tankar om historia även påverkas i andra sammanhang utgör lärarens undervisning en av många influenser. Genom att de delar historieintresse med det sto-ra flertalet elever kan det dock sägas att lästo-rarna genom sin undervisning förstärker elevernas uppfattningar, men att de inte förändrar dem nämn-värt. Lärarnas ambitioner att påverka historieintresset fungerar i någon mån, men enligt tidigare undersökningar är historielärare generellt mind-re lyckosamma i att påverka elevernas lärande. En positiv attityd till äm-net förmedlas dock.413 Att lärarna och historieämnet i den föreliggande studien uppskattas av eleverna beror troligen på lärarnas personliga egenskaper samt att lärare och elever har liknande uppfattningar om vad historieämnets innehåll bör vara.
Utifrån undersökningens resultat framträder en möjlighet att skapa ännu bättre förutsättningar för bestående lärande och en ännu mer positiv
atti-411 Gina och Gunilla anger skillnader i sina elevers attityder på grund av deras fritidssysslor samt familjernas skilda vanor att diskutera samhällsfrågor eller deras skilda möjligheter att företa resor. Henrietta ger exempel på att elever som studerat i andra länder har andra för-kunskaper, men hennes utsaga åskådliggör främst skillnader i tankarna om arbetssätten, inte kring ämnets syfte eller innehåll.
412 Med ett annat urval och med en studie som skulle ha givit större möjligheter för eleverna att beskriva sin bakgrund skulle möjligen en annan bild ha framträtt.
413 Se Berggren och Roger Johansson, s. 83f; Hartsmar, s. 240f.
tyd till historieämnet genom att låta eleverna få arbeta med sin egen fa-miljs eller sociala gemenskaps historia. Genom att låta eleverna knyta sin egen lilla historia till den större kan det problem som Halldén åskådliggör bli mindre: diskrepansen mellan skolans strävan efter att förklara det ge-nerella och strukturella och elevens vilja att förstå det enskilda och personliga.414