Lärarens utbildningsväg är lång med inslag av både historievetenskap och så väl praktisk som teoretisk pedagogik, kombinerade med andra viktiga kunskaper och färdigheter att använda för att stödja framtida elever i de-ras lärande. Den formella utbildningen tycks dock ha ringa inflytande på lärarnas intresse för historia och deras lärargärning. I stället har läraren kommit att uppskatta historia och skaffat sig kunskaper utanför skolan i sin ungdom och följer i mångt och mycket i sina egna lärares fotspår. Det-ta gäller främst lärarstudenter och lärare i början av sin karriär. 80
I undersökningar av mer erfarna lärares uppfattningar visar det sig att de pedagogiska och ämnesmässiga kunskaperna från universitet och högsko-la har betydelse även om lärarna själva inte noterar detta. Hardings stu-die visar att de som har omfattande utbildning i historievetenskap och metodik ger en undervisning med andra kvaliteter än de med ringa utbildning.81 Universitetsstudierna är dock inte det mest betydelsefulla enligt lärarna själva, som i stället anser att de påverkas av vardagen i sko-lan, till exempel genom insikter om de elever de har för tillfället och de lärdomar de fått genom sina kollegor.82 Mimi Coughlin har i sin avhan-dling What Counts and Why? Exploring Historical Significance as Con-structed by High School United States History Teachers identifierat tre teman som sammanfattar det som påverkar lärare i kursen ”Förenta sta-ternas historia”; personlig kunskap, pedagogiska intentioner samt politisk inriktning i förhållande till Förenta staternas historia.83 Precis som ele-verna verkar lärare ta intryck av historia från olika håll men den kunskap som erhållits genom familjens berättelser eller egna upplevelser är den mest bestående.84
Även om dessa undersökningar genomfördes i anglosaxiska länder och i Finland finns det mycket som talar för att resultaten även gäller svenska lärare. I en intervjustudie med religionslärare utreder Björn Falkevall en modell över vad lärarna anser påverka dem i deras gärning; skolan som institution, universitetsämnet som institution, eleverna, läraren som
per-80 Virta, s. 695ff; Ciaran Sugrue, ”Student Teachers’ Lay Theories and Teaching Identities:
Their Implications for Professional Development” European Journal of Teacher Education 20, nr 3, (1997), s. 222f.
81 Harding, s. 244ff.
82 Ibid, s. 221.
83 De tre svåröversättliga temana är i originalspråk: personal knowledge, pedagogical inten-tions samt orientation to United States history.
84 Mimi Coughlin, s. 82, 107ff.
son och samhällskontexten.85 Svagast inverkan på undervisningen utöver sådant som hörde till kategorin skolan som institution, det vill säga läro-planer, läroböcker och kollegor, medan det mest betydelsefulla är elever-na, lärarpersonen och samhället.86 Gösta Wennbergs geografididaktiska studie presenterar en liknande bild: geografilärarna influeras mest av de egna uppfattningarna och läromedlen samt i någon mån av kollegornas inflytande. Oavsett om läraren är utbildad geografilärare eller inte ägnas, styrdokumenten inte mycken tanke och de som har universitetsutbildning filtrerar denna genom uppfattningar om skolan som de tillägnat sig tidigare.87 Åsikten att den formella utbildningen inte är särskilt betydelse-full, medan de egna intressena och vardagliga erfarenheterna är det, finns alltså även hos svenska lärare, låt vara i närliggande skolämnen.
I ett senare projekt har de didaktiska resonemangen hos erfarna gymna-sielärare i geografi, historia, samhällskunskap och religion presenterats. I sammanfattningen av dessa undersökningar beskriver Bengt Schüller-qvist och Christina Osbeck stora likheter mellan olika ämneslärares be-rättelser. I projektet beskrev lärarna med få undantag sin undervisning i vardagliga termer, men deras utsagor pekar trots det på att de besitter teoretiskt tänkande om sin undervisning.88 Vidare ansåg lärarna att deras didaktiska tänkande utvecklades över tid och att de blivit allt mindre in-riktade på faktakunskaper och katederundervisning, samt hade färre fasta lektionsplaneringar. I stället ansåg de sig ha blivit mer flexibla och mer inriktade på analytiskundervisning.89 Schüllerqvists modell för att åskåd-liggöra denna förändring bygger på begreppen insikt och strategi, som emanerade ur Thomas Nygrens delundersökning om historielärares upp-fattningar. Insikten är den direkta erfarenheten av en undervisningssitua-tion och insikten påverkar i sin tur det mer långsiktiga didaktiska tän-kandet, undervisningsstrategin. Denna strategi grundas på lärarens per-sonliga intressen och erfarenheter samt de yttre betingelser som skolan har.90 Utgångspunkten är således de tankegångar läraren har med sig till
85 Björn Falkevall, Hur formas undervisning: En studie av lärares tänkande om sitt hand-lande i skolämnet religionskunskap (Stockholm: HLS förlag, 1995), s. 53ff.
86 Falkevall, s. 17, 27.
87 Se till exempel Gösta Wennberg, Geografi och skolgeografi: Ett ämnes förändringar: En studie med exempel (Uppsala: Uppsala universitet, 1990), s. 180f.
88 Bengt Schüllerqvist och Christina Osbeck, ”Lärarnas ämnesdidaktiska insikter och strate-gier.” I Ämnesdidaktiska insikter och strategier: Berättelser från gymnasielärare i sam-hällskunskap, geografi, historia och religion, red. Bengt Schüllerqvist och Christina Os-beck, s. 207 (Karlstad: Karlstad University Press, 2009).
89 Schüllerqvist och Osbeck, s. 210ff.
90 Ibid, s. 216f.
sitt arbete med undervisning, men över åren kommer dessa att förändras genom de insikter läraren får genom sitt arbete.
Tankar om den egna praktikens värde framträder alltså hos de erfarna historielärare som kommer till tals i Nygrens studie av sju erfarna histori-elärares tankar om sin undervisning. I formerandet av sina undervis-ningsstrategier väger egna överväganden tyngre än yttre faktorer som styrdokument och kollegor. Lärarnas didaktiska insikter har nått dem på många olika vägar. De har därför stora variationer i sina strategier.91 Den egna personen och det liv man för och har fört har påverkat mycket, och störst inverkan förefaller lärarnas vardagliga undervisning ha.92 Även om de utsagor som lärarna fällt i Nygrens studie uppvisar skillnader i fråga om deras strategier, föreligger även stora likheter.93 Studier som till ex-empel Poulsens intervjuer med danska historielärare från olika årskurser avslöjar likheter i lärares hållning till sitt ämne och sin praktik, trots olika bakgrunder.94
Historielärares inställning till sitt ämne och sin undervisning verkar alltså påverkas av deras bakgrund, där tidigt erhållna kunskaper, färdigheter och värderingar är viktiga, samt den vardagliga undervisningen där fram-för allt eleverna påverkar. Den egna formella utbildningen och styrdoku-menten verkar ha mindre betydelse för lärarnas uppfattningar om de eg-na didaktiska resonemangen. Nordamerikanska forskare förefaller i stör-re utsträckning vilja förklara lärastör-res syn på sin undervisning och de val av stoff och metod som görs med personliga egenskaper, medan till exempel Nygren i högre grad vill förklara sina resultat med lärarnas vardagliga erfarenheter från undervisningen. Precis som i Wennbergs undersökning av geografilärares uppfattningar är det gemensamma att historielärare, oavsett var de undervisar, inte betraktar läromedlen och skolans styrdo-kument som betydelsefulla.95 I stället är det den egna livshistorien och framför allt händelser i barndomen som påverkar lärarnas syn på de di-daktiska frågorna. oavsett om de har kort eller lång erfarenhet av läraryr-ket. Familjens berättelser om det förflutna verkar vara av större betydelse
91 I Nygren, Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, s. 85-90, presenteras fyra strategier. I Nygren, ”Historielärare.” I Ämnesdidaktiska insikter och strategier: Berättelser från gymnasielärare i samhällskunskap, geografi, historia och religion, red. Bengt Schüllerqvist och Christina Osbeck, s. 146ff (Karlstad: Karlstad Univer-sity Press, 2009) presenteras tre av dessa: samhällsvetenskaplig samt flerperspektivistisk och narrativ orientering. På grund av det mindre antal utsagor som låg till grund för den sistnämnda texten framträdde inte den fjärde, eklektiska strategin.
92 Nygren, Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, s. 93f.
93 Ibid, s. 90.
94 Poulsen, s. 76ff.
95 Nygren, Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, s. 91, 93f; Harding, s. 221, 240.
än formell utbildning, kollegor, läro- och kursplaner eller liknande yttre faktorer.96
Lärarnas tankar om ämnet och deras undervisningsstrategier baseras på deras olika uppfattningar om vad historia och historieundervisningen har för syfte. Det kan handla om förmedling av faktakunskaper, övning av analysförmåga, utveckling av elevernas identitet, främjande av historiskt tänkande och sociala förmågor, samt att motverka intolerans och skapan-de av förståelse för samtiskapan-den.97 Oavsett vad läraren betraktar som syftet med undervisningen, måste han eller hon fundera över vilket innehåll och vilka undervisningsmetoder som skall användas i undervisningen.